onsdag 23 december 2009

Mer jul

Dan före doppare-dan. Uppesittarkväll. Julklappsfabrik och rimstuga. Jag kokar chokladkola, gör strutar som jag fyller, knyter band och nynnar på jullåtar. Om jag riktigt känner efter finns det nog lite av den där spända förväntan jag kände som barn. Jag vill ha 30 grader kallt, tomtar överallt och en skog av gröna granar.

Men det enda jag egentligen önskar mig är en vit jul (och litet grönt paket med rött sidenband). En Wham-vit jul. Så att jag kan rumla runt i den Last Christmas-vita snön med min nya Moncler-dunkappa tillsammans med 80-tals snygga människor och vara lycklig. Fast varken låten eller George Michael är ju särskilt lycklig.

Det verkar som att jag får som jag vill. Snön ligger djup här i stan och över hela Sverige. Att hela landet får en vit jul händer kanske vart 8e eller 10e år enligt meteorologen på SVT. Så jag är julmaxar lyckligt, tänder ett ljus, tar en skumtomte och låter Bing Crosbys White Christmas fylla lägenheten.

tisdag 22 december 2009

Jullovar

Jag jullovar. Det är härligt. Stockholm visar ett underbart vinterväder med -8 grader och sol. Det är dan, före dan, före dopparedan och jag har semester. Det, mina vänner, är helt underbart.
Att ha semester innebär att ha tid för det där jag inte hunnit göra. Eller prioriterat att göra. Jag har på förmiddagen hunnit med att laddat en tvättmaskin och hängt en annan, träna, städa (nåja plockat undan lite), betalat räkningar, skrivit Piggelinos nyhetsbrev för januari och bokat skidresa till Borgafjäll. Och ja, jag känner mig lite duktig. Det är extra skönt att planen för vinterns skidresor börjar ta form. Efter förra årets verkliga lågvattenmärke när det gäller skiddagar kan den här säsongen bara bli bättre. Än så länge är Borgafjäll en långhelg v 10, Abisko över påsk, Åre i april (jobbresa men det kan kombineras med några dar på berget) och Abisko/Gränsen Kristihimmelsfärdshelgen och hela v 20.

Nu blir det lite snabblunch innan jag ska bege mig in till stan. De sista julklapparna ska inhandlas och ikväll blir det julgodisstuga här. Förutom löjrommen ansvarar vi för julgodiset på julafton.

söndag 20 december 2009

När är det jul?

Det handlar mycket om traditioner när det kommer till julen.

"Vi firar alltid hos moster Vega"
"Vi äter alltid lax, sill och rökt renhjärta"
"Vi öppnar alltid julklapparna efter Kalle"

För många är det viktigt att det ska vara precis som det alltid ha varit. För att få den riktiga julkänslan och då är det jul. Barndomens trygga rutiner tar vi med oss när vi blir vuxna.

"Julgranen klär vi alltid dagen innan julafton"
"Vi brukar alltid skriva rim på varje klapp"
"Julgröten äter vi alltid på kvällen"
"Ingen jul utan löjrom"

Men när man är vuxen är det väl dags att skaffa sig egna traditioner?

Häromdagen träffades pojkvännen och jag efter jobbet för att köpa julklappar. Vi var båda hungriga men ville inte lägga tid på att sitta nån längre tid och äta middag. Så det blev en hamburgare på Macken på Sergelgatan. Mitt i en tugga kommer jag ihåg att vi för några år sedan gjorde precis samma sak. Köpte julklappar efter jobbet och åt hamburgare på Macken på Sergelgatan. En trevlig jultradition som bara är vår egen.

Det handlar också mycket om mat när det kommer till julen. Själv hag lagt till mig med en god jultradition. Jag bakar fruktkaka. Traditionell engelsk fruktkaka med whiskey och mycket frukt. Den ska bakas en vecka eller två innan jul för den blir bara bättre ju längre den får stå. Är den lite torr framåt annandagen är det bara att hälla på lite extra whiskey så funkar den en vecka till.

Min bror och jag har haft en tradition att se Sagan om ringen-filmerna varje jul. Alla tre filmerna, långa versionerna, i ett svep, direkt efter varandra. Ett hårt jobb men nån ska göra det. En mysig tradition som jag hoppas att vi kan återuppta nästa år.

För i år ska jag fira jul i Stockholm för första gången. Första gången ska jag sova hemma på julafton. Första gången som jag firar med pojkvännens familj. Första gången med gotländska traditioner. Inga trygga rutiner. Bara nya traditioner. Tur att vädret är som det ska och Stockholm bidrar med vinter och snö. Får jag löjrom, julklappsrim och fruktkaka, ja då är det jul.

lördag 19 december 2009

Bland filttossor, Lovikkavantar och Lapphandskar

Jag minns hur det kunde ta timmar för min kompis Fia och mig att gå hem från skolan när vi var så där 10-11 år i mitten på 80-talet. Vi halkade runt i våra filttossor (tovade ullskor som var extremt varma och extremt hala, jag hade ett par röda och jag grät när jag växte ur dem), Lovikkavantar och täckbyxor. Vi låg bakom de höga plogkarmarna och väntade på plogen. Det var så härligt när snön sprutade över oss. Farligt, ja visst men så himla roligt! Eller så låg vi på rygg och tittade på stjärnorna eller följde norrskenet om det var riktigt kallt. Jag minns den kalla, friska luften, bra sparkföre, snöklimparna som bildades på vantarnas två små snören och hur gott det var med limpmackor när man kom hem. Jag älskade vintern då och jag älskar vintern nu.

Jag är en vinterfanatiker. Jag älskar snön och jag trivs utmärkt när det är minusgrader. Jag har inget emot att klä mig i dunjacka och fleecekalsonger. Jag myser när lapphandskarna* faller från himlen och när snön yr och man får borsta av sig när man kommer in.

I onsdags var en sådan dag härligt vinterdag här i Stockholm. Snöstorm, höga plogkarmar (med Stockholmsmått mätt), trafikkaos och alldeles underbart. Perfekt tajming ett par dagar innan jul så att den riktiga julstämningen infinner sig. Nu njuter jag av kunna titta ut på en balkong där snön ligger i drivor, betongflodhästen Viking är helt begravd och julstjärnans ljus från fönstret gnistrar i snön. Vinterstudion är på, jag har tänt några ljus och dricker mitt morgonkaffe.


*Lapphandskar är riktigt stora snöflingor.

onsdag 16 december 2009

Kebb krymper

Bilden är Sven Hörnells
Snälla Barack, Gordon, Fredrik, Nicolas, José Manuel, Wen och alla ni andra stats- och regeringschefer från 192 länder som träffas i Köpenhamn. Se till att fixa det här avtalet! Det är så viktigt att det blir av. Och att det blir av nu. För klimatets skull, för barnens skull och för Sveriges högsta bergs skull.
Kebnekaise, Sveriges högsta berg krymper. Förr i tiden var det upp mot 2118 meter, för några år sedan mättes det till 2111 meter och nu skrivs kartan om och Kebnekaises snöklädda sydtopp är bara 2106 meter över havet. Fortsätter det så här kanske man inte längre kan se en elftedel av Sveriges yta när man står där uppe. Så snälla, killar som bestämmer (för tyvärr är det ju mest killar), se till att ro hem det där avtalet!

tisdag 15 december 2009

Jag har inget att skriva

Jag har inget att skriva. Så jag skriver inget. Jag har ingen inspiration, inget kommer ut. Inga ord, inga roliga meningar, inga kvicka formuleringar. Jag är tom. Jag klickar på "Nytt inlägg" och stirrar på skärmen. Jag trevar lite på tangenterna, söker efter ett sätt att börja men inget kommer. Jag stänger ner datorn och tänker att det är en dag imorgon också. En ny inspirerande dag. Då kan jag komma hem full av tips, ideér och tankar som bara vill ut. Imorgon har jag något att skriva. Men idag har jag inget att skriva så jag skriver inget.

tisdag 8 december 2009

Julklapp till mig


Efter att ha fått diagnosen tennisarmbåge bestämde jag mig för att sluta spela tennis och istället gå en sväng på NK. Och jag älskar mina nya galet snygga stövletter från Acne. En perfekt julklapp sådär 16 dagar innan julafton.

söndag 6 december 2009

Lycka är en sjal i cashmere!


Lycka är en grå sjal i lenaste cashmere. Så kom den äntligen, sjalen jag beställde på Honey Grey. Och den är precis så underbar och mjuk som jag hade förväntat mig. Den kostar 995:- och finns alla möjliga färger. Nu behöver jag bara den där långflygningen så jag kan svepa in mig i sjalen.

tisdag 1 december 2009

Regskylt med attityd

Den här registreringsskylten är alldeles underbar. Undrar om ägaren har intressen i Kivik? (I sann kvällstidningsanda har jag suddat registreringsnumret)

fredag 27 november 2009

Fem saker jag saknar i Stockholm

I dagens DN listar På stan-redaktionen 10 saker som de saknar i Stockholm och trots att jag älskar den här stan är jag inte sen att haka på. Jag får ihop fem saker.

1. Fjäll – Hammarbybacken, Ekeröbacken och sopberget i Huddinge i all ära men nog saknar stan några riktigt höga snö-året-runt-klädda berg i stadssiluetten.

2. Skyskrapor – Skatteskrapan och DN-skrapan är ju höga hus men inte är det några skyskrapor, eller hur? Många vill bo centralt och utrymmet är begränsat så varför inte bygga på höjden? Alla älskar väl Manhattan?

3. Schysst billig amerikanskmexikansk restaurangmat – VARFÖR kan man inte få sig en stor nachotallrik med salsa, ost, sour cream och god guacamole på riktig avokado på lokal i den här stan? Kom inte och säg att man ska gå till Taco Bar för det kan man faktiskt inte. Mer icke amerikanskmexikansk mat får man leta efter. Amerikanskmexikansk mat är ju varken dyr eller komplicerad. Hur svårt kan det vara?

4. Rejäl vinter- Jag blir glad och på gott humör när det snöar och det lyser ju upp och blir så fint julhelgslikt när Kungsgatan är vit. Visst är det skönt när det är +10 grader, torrt väder och sol i november, december och januari men hur kul är det med regn, mörker och mer regn? Eller hur glad blir man av mörker, plusgrader, slask och avgassmutsig snö i januari?

5. Ett par riktigt bra after-work ställen - där det inte är så trångt att fredagsvinet hamnar på blusen än i munnen. Tänk en avslappnad vinbar gärna med lite soft livemusik dit inte ALLA går och där du inte behöver slå dig fram till baren, där det finns lediga stolar, inte har vansinnigt höga priser och som ändå känns cool.

Sen fattar jag inte varför man ska lägga energi på att julstäda? Då är det väl bättre att släcka lamporna och göra som Mark Levengoods mamma, tända några extra stearinljus istället. På det sättet spara du energi. Både din egen och världens.

söndag 22 november 2009

Nattbak

Att kunna sova utan problem är en gåva. Att gå och lägga sig, somna och sova hela natten utan problem är något som vi alla eftersträvar. Att låta kroppen vila, ladda batterierna och vakna utsövd för att kunna ta sig an ännu en ny dag är en styrka. Men det är inte lätt. Ibland är det rent av omöjligt. Vi är väl många som ligger där runt fyra-tiden, vrider oss, suckar, byter ställning, räknar timmarna tills vi måste stiga upp, räknar timmarna vi fått sova och räknar får för att återigen kunna glida in i drömmarnas värld.

I perioder sover jag riktigt dåligt. Ibland jobbar jag flera timmar på natten. Jag försöker lösa kluriga arbetsuppgifter, söker utvägar på jobbiga problem, funderar på relationer till kollegor och lägger upp planer för framtida arbete. Jag skriver listor, gör mentala kom ihåg-lappar och har jag riktigt tur föds en och annan genomförbar idé. Men det är inte bra. På natten ska man slappna av, sova och låta hjärnan jobba i viloläge. Jag har fått en del bra och en del mindre förslag på vad man kan göra för att undvika sömnproblemen. Det handlar om att ha rutiner, träna, äta rätt och lära sig slappna av. Och visst, det bra att jobba förebyggande, men hur lätt är det när man ligger där klarvaken, allt är tyst och mörkt, folk sover överallt och det enda som hörs är pojkvännens lugna andetag?

Men det bästa tipset fick jag från P3 Populär. (Det kan ha varit Hanna Fahl från återvinningsintervjun med Tilde Fröling.) Tänk dig att du bakar en sockerkaka. Jag brukar välja en chokladsockerkaka för jag älskar choklad. Det funkar varje gång. Det är svårt att halka in på jobbgrejer när du koncentrerar dig på bakning. Såvida du inte är bagare, förstås

Du börjar med att ta fram formen, sätter på ugnen och tar fram alla ingredienser. Ägg, socker, mjöl, bakpulver, vaniljsocker, smör, mjölk, kakao, ströbröd etc. Utgå sedan ifrån receptet steg för steg.
1. Jag knäcker två ägg och blandar med 2 dl strösocker. Jag vispar tills det är vitt och fluffigt.
2. Jag blandar 2,25 dl mjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker, 3 msk kakao och lite salt osv. Jag brukar somna innan jag smällt smöret. Jag har hittills aldrig lyckats baka en hel nattkaka. Grymt tips! Tack P3!

måndag 16 november 2009

Down memory lane

Jag kommer ihåg mina adresser. Jag minns alla de gator jag har bott på. Vissa har betytt mycket, på andra har det hänt mycket, några har gått rätt obemärkt förbi och på ett fåtal har jag inte ens brytt mig om att packa upp väskan. Men alla har de bidragit till den jag är idag.

Hallonstigen, Hertsön, Luleå
Lanternvägen, Rosvik
Hammersmith Grove, London
Gluntens väg, Umeå
Stipendiegränd, Umeå
Ratcliffe Road, Leicester
Rullstensgatan, Umeå
Gökropsvägen, Umeå
Stagneliusvägen, Stockhholm
Nykroppavägen, Farsta
Västergatan, Luleå
Hälsingegatan, Stockholm
Fatburskvarngatan, Stockholm
Roslagstullsbacken, Stockholm
Disponentgatan, Stockholm
Jenny Lundsvägen, Hemfosa
Olof af Acrelsväg, Solna
Liljeholmstorget, Stockholm
Bildhuggarvägen, Johanneshov
Primusgatan, Lilla Essingen

Mitt första år bodde jag i Hakkas. Men flyttade innan jag hann få koll på vilken gata det var. Kanske minns föräldrarna?

söndag 15 november 2009

Saker som jag gör som andra kan tycka är lite udda

Jag gör en del saker egentligen utan att tänka som andra kanske kan tycka är lite udda.

1. Jag säger kicklas om företeelsen där någon sticker fingarna mellan revbenen eller drar fingarna under fotsulorna och man skrattar och vrider sig. Kicklas inte kittlas. Alltså ck istället för tt. Jag vet (numer) att det heter kittlas men fortsätter att säga kicklas som jag alltid har gjort. Jag skyller på att det är dialektalt. Kanske en aning udda.

2. Jag gillar popcorn och mjölkchoklad. Det är väl inget udda i det men när jag är på bio vill jag ha dem tillsammans. Jag brukar köpa mjölkchokladen på rulle (det blir bäst) och så tar jag en bit i munnen, låter den smälta lite och sedan trycker jag in en näve popcorn. Det blir en härlig kombination av sött och salt. Grymt gott men vad jag har förstått inte helt vanligt. En aning udda.

3. När jag bor på hotell så har jag alltid en Kleenex runt fjärrkontrollen. Det är alltid en skyddande papper mellan mig och knapparna på fjärrkontrollen. Detta kanske verkar konstigt men när jag berättar varför kommer det att framstå som helt naturligt. Tänk på hur många som bor på hotell. Det är nästan en ny person varje natt. Och varje kväll kollas det lite på tv. För vad annars gör man ensam på hotellrummet innan man ska sova? Och på tv:n kan man kolla på nyheterna, nån amerikansk sit-com och med några knapptryckningar även vuxenfilmer. Och HUR ofta tror du att den som städar torkar av fjärrkontrollen? Nej, just det. Kleenex mellan kanske är lite udda men egentligen inte är så dumt?

Vad gör du som är en aning udda?

fredag 6 november 2009

BAR var BRA


Häromdagen åt pojkvännen och jag provlunch på den nyöppnade restaurangen B.A.R Blasieholmens Akvarium och Restaurang, ett stenkast från Grand hotell. Jag testade fisk- och skaldjursspett, med pommes frites och BARs egen majonnäs med en smarrig mild senapssmak. Pojkvännen åt lammstek med potatisgratäng men fick ge avkall på bearnaisesås eftersom köket var tvungen att göra ny.

I inbjudan stod det: "Med provlunch menar vi att det är då vi testar alla maskiner, övar på rutiner, rätterna och flödet i matsalen m.m. Med risk att något kan gå på tok får man som ”provgäst” i gengäld 50% på hela notan." Lokalen är industrilik och minimalistisk men ändå mysig. I ett stort akvarium ligger stora humrar med gröna gummiband över klorna och i en stor glasdisk kan man själv peka ut den fisk eller köttbit man vill ha. Personalen är diskret och trevlig i sina grå skjortor och svarta löst hängande klänningar. Trots att vi fick vänta lite med att beställa och b-såsen stannade i köket gav försmak på B.A.R mersmak. Jag ser fram emot att gå dit en kväll och själv välja en hummer från akvariet eller en stor röding från fiskdisken.

På B.A.Rs toa kan man bli kvar. Länge.

onsdag 4 november 2009

I testartagen

Som trogen Luxkund har pojkvännen och jag möjlighet att testa Luxgängets nya restaurang B.A.R på Blasieholmen idag. Restaurangen öppnar egentligen inte förrän till helgen men vi ska dit och provluncha. Det utlovas skaldjur, skaldjur och fisk. Men jag tror att det går att få kött också. Jag tar definitivt sikte på skaldjuren.

Förväntningarna är höga. Luxhöga.

fredag 30 oktober 2009

Stockholm i mitt hjärta!

Jag får ibland frågan om varför jag kan och vill bo i Stockholm. Inte lika ofta nu som när jag nyss hade flyttat hit för tio år sedan. Det är främst personer som inte bor och aldrig har bott i Stockholm som undrar. Oftast säger de med utpräglad norrländsk dialekt:

- Nej, jag skull då aldrig kunna bo i Schtockholm.
- Nehej.
- Men, hur kan du bo här?

Och så är vi igång. Ibland försöker jag försvara mig. Men allt som oftast dör diskussionen där. För varför ska jag försvara det? Men som stolt och hemmakär norrbottning är det klart att jag har funderat på varför jag bor här.

Jag bor i Stockholm för att jag älskar den här stan. Jag älskar att det bor så mycket folk här. Att det bor så mycket olika folk. Folk från hela världen. Jag älskar utbudet av butiker, restauranger, biografer, barer, konserter, sportevenemang, kemtvätter och antikaffärer. Jag älskar att kunna äta på en restaurang som har en stjärna i Guide Michelin en helt vanlig torsdag. Jag älskar den utskällda kollektivtrafiken. Jag tycker att det är fantastiskt att jag kan ta mig överallt, utan att ha egen bil, för 690 kronor i månaden. Jag älskar närheten till allt. Att jag relativt snabbt kan vara ute på Arlanda och sedan ligger hela världen för mina fötter. Och vattnet. Jag älskar att det är vatten överallt. Jag älskar att jag bor i en av världens renaste städer där jag kan ta mig ett morgondopp i Mälaren innan jag går till jobbet. Jag älskar att se solen gå upp och färga husen på Norr Mälarstrand guldgula. Jag älskar Hötorget med sina fanstastiska försäljare som kan få vem som helst att köpa vad som helst. Jag älskar att jag har så många av mina vänner här. Jag älskar helt enkelt den här stan.

Så är det!

Slutdiskuterat!

Läs också hur utlandsboende stockholmaren, Mamma Milou, beskriver sina känslor för Stockholm.

söndag 25 oktober 2009

När vardagen tar över.


Varning! Ett riktigt grågrått inlägg!

Allt är grått. De neddragna persiennerna, himlen, gatorna, husen på Fridhemsplan, min kappa och människorna jag möter. Allt flyter ihop och blir en grå massa.

Det är vardag. Var dag är sig lik.

Mobilens alarm väcker mig som vanligt halv sju, jag har svårt att gå upp och ryggen värker. Det är nått fel på den fjärde kotan och jag borde göra något åt det men orkar inte. Det är mörkt när jag åker hemifrån. På väg till jobbet, i trängseln på bussen, blundar jag och tänker på fågelkvitter och vågor som slår mot stranden. Sitter i möten hela dagen med grå människor i ett konferensrum utan fönster. Äter en caterad pastasallad till lunch som inte smakar någonting. Dricker automatkaffe i pappersmugg. Det smakar äckligt. Det är mörkt när jag åker hemåt och jag inser på att jag inte sett solen på veckor.

Det är inte bara astman som gör att jag har svårt att andas. Det grå vardagstäcket ligger som ett kvävande bolster över mig. Inte ens en helg med glammig konsert med vackra och galet duktiga Marlena Ernman och Charlotte Perelli på Berwaldhallen kan få mig att sluta kippa efter andan. Jag behöver livsluft och livslust.

onsdag 21 oktober 2009

Grävlingen Greta och Rune Räv på äventyr!

Fjärrvärmeaktivisterna Greta Grävling och hennes kompis Rune Räv hänger på Fjärrvärmemässan på Elmia i Jönköping. Följ Gretas bravader på Twitter:

Äntligen!


Äntligen kommer jag att kunna få mig en ordentlig go' kaffe på Arlanda. Som jag har väntat!

Välkommen Starbucks!

söndag 18 oktober 2009

Lycka!

För några år sedan, en helt vanlig tisdag tror jag att det var, kom en kollega helt plötsligt in på mitt rum på jobbet och frågade om jag var lycklig? Jag blev helt överrumplad och en aning förödmjukad. Jag hade aldrig funderat över det, gick direkt i försvarsställning och svarade något i stil med: ”Vad menar du? Klart jag är lycklig. Varför skulle jag inte vara det?”

Norrmännen är bland de lyckligaste i världen. Det har nått med hälsa, olja, utbildning och fjäll att göra. Danskarna är också rätt lyckliga och jag tror att vi svenskar kan räkna oss till den övre skalan av lyckliga länder. Jag tror att finnarna och isländarna är lite mindre lyckliga men har egentligen inga belägg för det. Men just nu pratas det om mycket om lycka. Min helt egna teori om detta är att vi behöver något positivt att hänga upp oss vid nu när det är höst, vi går mot mörkret och vintern och många människor känner depressionen komma smygande.

Överallt handlar det om lycka. Det ges ut en mängd böcker bland annat har Johan Norberg kommit med boken Den eviga matchen om lyckan. (Jag har inte läst den ännu men har beställt den och väntar på att den ska komma med posten.) För ett tag sedan tog SVT-programmet Go’ kväll upp ämnet lycka och vad som gör människor lyckliga. I senaste numret av både Damernas Värld och Elle tar man upp lycka. Det är många som försöker förstå sig på det där med lycka. Men vad är egentligen lycka? Vad innebär att vara lycklig?

Kan man bli lycklig över något bara för att det är exklusivt och dyrt? Är det lycka jag känner när jag öppnar påsen från butiken på fina gatan och tar fram väskan i lenaste skinn? Eller är lycka bara det jag känner när jag står där högst upp på berget med mina skidor och ser ut över ospårad nysnö? Är det rent av lycka jag känner när jag äter min välförtjänta banan efter ett hårt träningspass? Eller måste det handla om familj och vänner? En liten hand som trycker en större hand? Är kärlek – lycka? Jag vet inte.

Jag vet bara att jag ibland känner jag mig så lycklig och att ofta hänger känslan ihop med tacksamhet. Jag är glad över det jag har, är och det jag har möjlighet att göra. Glad och tacksam över att jag kan köpa den där väskan jag suktat efter i flera år, att jag kan göra den där resan till andra sidan jorden och få sol mitt i vintern, att jag får en god nattpuss varje kväll, att jag har så nära till jobbet att jag kan cykla, att jag när helst jag vill kan ta en paus och bara koppla av i min egen sommarstuga, att jag bor så att jag ser Mälaren varje dag och att jag har vänner jag kan ringa mitt i natten om det behövs, Så, är lycka – möjligheter? Kanske. Det har nått med hälsa, utbildning, fjäll och förmodlingen ekonomi att göra. Eller så är lycka bara en underbart söt hund med namnet Lycka.

Kelpien "Lycka" är min kusins. Du kan läsa mer om henne på Annas blogg:

torsdag 15 oktober 2009

Kommentera mera!

Idag var jag på ett seminarium om hur tekniken förändrar politiken som arrangerades av tidningen Fokus. Internet, sociala medier och möjligheten att nå 1000-tals människor genom ett par knapptryckningar. Det pratades om Obamas kampanj (of course), Carl Bildts blogg och Piratpartiets sätt att skaffa väljare. Publiken lyssnade, diskuterade, twittrade och bloggade. Allt på samma gång. Och jag lärde mig att en blogg bara är ett socialt media om bloggaren svarar på kommentarer så att det blir som ett samtal. Jag ser mig själv som en social person så sätt igång och kommentera! Jag lovar att svara på allt.

tisdag 13 oktober 2009

Blir grodor prinsar?

Pojkvännens guddotter som är drygt två och ett halvt år var ute i skogen tillsammans med sina föräldrar. De sparkar på löv och tittar efter svamp. Plötsligt ser de en groda och föräldrarna säger till dottern:

"Pussa på grodan så kanske det kommer en prins."

Guddottern som är mer pragmatiskt lagd svarar då:

"Men vad är det för dumheter!"

Vad kommer näst? Ekonominyheterna som godnattsaga? Lärde i Lund istället för sommarlovsmorgon?

måndag 12 oktober 2009

Jag önskar att jag var en bra människa!

Jag önskar att jag var en sån där bra människa. Du vet en sån som äter nyttigt, närodlat och ekologiskt, som bara dricker två glas vin och sen vatten, som tränar varierat så att hela kroppen får vara med, som alltid läser det finstilta i avtal, som inte gnäller på pojkvännen att ställa in disken i diskmaskinen, som kommer ihåg vad jag läste på universitetet eftersom jag läste för livet och inte för tentorna, som inte skriker åt andra bilförare i trafiken för att de svänger utan att blinka, som läser nobelpristagare och inte deckare skrivna på Gotland och köpta på en bensinmack, som tar vara på dagen och är glad åt det lilla, som källsorterar allt och bär ut små minimala soppåsar, alltid har en surdeg ståendes, som fyller lägenheten med färska blommor inför helgen, ger uteliggare sedlar istället för mynt, som har bytt ut alla glödlampor till lågenergilampor, som läser alla partiers partiprogram för att få en total bild över hur jag ska rösta och som absolut inte dricker grönt te med mjölk.

Eller räcker det kanske med att bara försöka överleva dagen?

fredag 9 oktober 2009

Stina på tv!

Världens finaste labrador är ibland världens busigaste. Svärfars ett och ett halvt år gamla labrador, Stina sticker gärna iväg på egen hand. Tar varje tillfälle i akt att ge sig ut på små äventyr. Det spelar ingen roll om hon är hemma på Gotland eller på besök på Lidingö. Bland annat har hon tagit sig in på en dagisgård och lekt med barnen, kraschat ett mingel under Almedalsveckan och stuckit ner till havet för en egen liten simtur. Det är inte bara irriterande utan kan vara rent livsfarligt.

Hur får man bukt med en rymmare? Experthjälp kallades in och Hundskolans Barbro Börjesson åkte till Gotland tillsammans med ett filmteam för att hjälpa svärfar och Stina att kommunicera bättre och få Stina att hellre vilja vara med husse än ute på egen hand.

Programmet sänds i SVTs Go' kväll onsdagen den 14 oktober kl 1815-1900.

På Go' kvälls webbsida kan du testa vilken hundras du är. Jag är naturligtvis en Cocker Spaniel.

måndag 5 oktober 2009

Ja till EU, ja till Guinness och ja till Dublin!

Check på Irland. My job is done. De sa ja till Lissabonfördraget. Skönt! Nu är det bara Tjeckien och Polen kvar. Och kanske Storbritannien om Cameron vinner valet och håller fast vid sitt löfte om folkomröstning. Men inga problem för mig. Jag åker gärna till Prag, Warsawa och London.

Dublin var vänligt, blåsigt och en aning slitet. Men jag gillar det. På en pub i området The Tempel Bar erbjöd en kille mig sin stol när jag stod och väntade på att pojkvännen skulle komma med vår öl. Jag ser Marian Keys-kopior överallt och det går inte att undgå Guinness och att de firar 250-års jubileum. (Jag försökte nyss komma in på deras hemsida men är tydligen minderårig.) Guinness-loggan har liksom kampanjskyltarna för JA och NEJ-sidorna klätt in stan. Dublin känns litet, familjärt och är lätt att greppa. Allt ligger nära och det går att gå överallt. Det finns en pub i nästan varje gathörn, Starbucks i de andra och ett bra utbud av restauranger. Och med att vi blev uppgraderade till svit på hotellet kan jag inte annat än säga ja till Irland, ja till Dublin och ja till hotellsviter!

fredag 2 oktober 2009

Guinness och Lissabonfördrag

Förra helgen var det London och idag åker vi till Dublin. Varför vara hemma när man kan flyga till de brittiska öarna? Irland har euro, Guinness och europas trevligaste människor (läste jag i en av guideböckerna). Idag röstar de dessutom om det nya Lissabonfördraget. Jag ska göra vad jag kan för att de ska rösta ja.

torsdag 1 oktober 2009

Madonna på Henkes axlar?

Vänta nu. Är det inte Henke Lundqvist som bär in Madonna?

onsdag 30 september 2009

Honung, gråt och kärlek

Ibland (tyvärr alltför sällan) får jag mig en tankeställare. Ibland (oftast alltför sällan) ser jag på mitt liv och säger att jag är lyckligt lottad. Ibland blir jag riktigt berörd (ja, det också kanske alltför sällan). Men när jag läser de senaste inläggen om Honungspojken snörs halsen ihop, jag får tårar i ögonen och en klump i magen. Ibland är livet bara så orättvist. Men samtidigt som jag vill krypa ihop under täcket och bara gråta blir jag också lite lycklig. Det finns så mycket kärlek i världen. Fasen, det gäller att ta vara på det.

fredag 25 september 2009

Äsch, nu drar jag till London igen. Pubar som ska besökas, nya butiker som ska kollas, hotell som ska bos på, bröllop som ska bevittnas, gamla vänner ska träffas, bröllopsmiddag som ska ätas, bröllopsfest som ska festas. Liberty, here I come!

fredag 18 september 2009

London Calling!

När jag var i London förra helgen rustade stan för London Fashion Week (LFW) som startar idag. För mig är London just mode men också inspiration. När jag kom till stan första gången som 19-åring öppnade London mina modeögon. High Street Kensington var något helt annat än gågatan i Pite, Oxford Street ljusår från Drottninggatan i Stockholm och Selfridges&Co slår NK med hästlängder. Ingen annanstans blir jag så inspirerad som på gatorna i London. Det är ett myller av stilar och människor. Pulsen är hög, trenderna märks först här och varje dag öppnar nya coola butiker.




Därför återkommer jag hela tiden till London. När jag kommer hem får min garderob nytt liv. Och det är inte bara att jag shoppat nya saker utan jag har fått massor med idéer för nya kombinationer av kläder som jag redan har. I London finns också utmärka förebilder för min Queen Elisabeth-stil. UPDATE: I Vouge heter stilen English Heritage, låter lite coolare.




Den största inspirationskällan är Liberty. Jag kan gå i timmar och titta på alla vackra saker i det urgamla varuhuset. Jag älskar deras kaxiga stilsäkerhet att kombinera klassiskt med ny design och avsluta med en galen twist. Här kan jag titta och känna på Vivienne Westwoods väskor, beundra Hermes-skarfer med Libertys berömda mönster och köpa svindyra franska doftljus. Vilket jag naturligtvis gör.


Skor och handväskor har de i massor på Liberty. Även som här i choklad.

När jag är i England passar jag också alltid på att köpa ett gäng modetidningar. I oktobernumret av brittiska Elle har Londons Mayor Boris Johnson med anledning av att LFW firar 25 års-jubileum skrivit ledaren. En man som, enligt honom själv, kontinuerligt blir framröstad som den sämst klädde mannen. När får vi ses finansborgarrådet Sten Nordin skriva ledaren i svenska Elle?

onsdag 16 september 2009

Döden, döden, döden!

Det är inte bara Michael Jackson som är död. Igår nåddes vi av nyheten att Patrick "Dirty Dancing" Swayze också trillat av pinn. Idag läser jag i SvD att även den käre vindrickande brittiska gentlemannakocken Floyd är död. Jag älskade hans opretentiösa matprogram på 90-talet.

Men jag gillar inte döden. Den är så tråkig och definitiv. Andra döda som fattas oss levande är Astrid Lindgren, min farmor, Heath Ledger, Marilyn Monroe, pojkvännens mamma Karin, John F Kennedy, Anna Lind, Tage Danielsson, prinsessan Diana, labradoren Babs och många, många fler.

Det gäller att tänka som PO Enquist hund Pelle; "Vi ska alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva".

måndag 14 september 2009

For rich and poor


Kalla mig ytlig, men jag har kommit på att jag skulle verkligen göra mig som rik. Rent av riktigt rik. Jag skulle liksom inte ha några som helst problem med att köpa fina, dyra saker, resa till härliga ställen och bo lyxigt. Jag skulle finna mig i det och rent av uppskatta det. I helgen var jag i London och i London gör man sig väl om man är rik. Det är inte det att man inte kan resa till London på en liten budget. För tro mig, det har jag gjort. Det är bara så mycket roligare om man har pengar. I London pratade man vädret som var soligt och varmt, om hyllningskonserten till Abba i Hyde Park igår och på BBC gick det en dramaserie om Lehman Brothers och finanskrisen.



Londons topp tre om man har pengar


1. Shoppa på Sloane Street. Låt kortet svänga på Gucci, Prada och Hermes.
2. Köp ett hus i området runt South Kensington för omkring 10 miljoner pund.
3. Äg ett fotbollslag



Londons topp tre om man inte har pengar

1. Gå på museum. Gratis och allmänbildande.
2. Fönstershoppa på Carnaby Street.
3. Låt dig underhållas av utbrytarkungar, operasångare eller dockteater på gatan i Covent Garden.

måndag 7 september 2009

Skönt skinn i Böle

Ibland springer man på en pärla. Bölebyns garveri är en sådan. Mitt ute på landet utanför Pite ligger Böle. Där har familjen Sandlund garvat och gjort produkter i finaste skinn i över hundra år. Skinnen garvas av granbark och det är de ensamma om i världen att göra. Ensamma i världen!

Jan Sandlund och hans fru är gamla vänner till mamma och pappa och vi hade i lördags turen att få en egen guidad tur i garveriet. (Mamma köpte sina näbbskor och lärarväska där på 80-talet). Jan drog historier om pensionärer som fallit ned i garvningskaren, berättade om prominenta ägare av de numrerade portföljerna och visade oss diplomet för att man är Kunglig hovleverantör. Bölebyns garveri är ett litet företag med en unik produkt och stora ambitioner.


Jag hade lätt kunnat göra av med en förmögenhet men nöjde mig med en ny plånbok som fortfarande luktar bark. På min önskelista finns en weekendbag i behändig storlek och i den perfekta ljusbruna färgen.

söndag 6 september 2009

Ahlgrens bilar goes pink

Först kom reservdelarna, sedan husvagnarna och nu är det dags för rattarna. Ahlgrens bilar gör tillsammans med Bröstcancerfonden och rosa bandet en satsning på rosa rattar. Fyndigt, roligt och lika goda som de vanliga bilarna!

onsdag 2 september 2009

Buss eller cykel till jobbet?

För det mesta så cyklar jag till jobbet men när det regnar är det lite småmeckigt och det är trist att komma till jobbet blöt. Idag regnar det så pojkvännen och jag tog bussen. När man inte åkt buss på ett tag och gör det så inser man hur skönt det är att cykla. På bussen är det trångt, varmt, ibland får man stå hela vägen, folk trängs, barn skriker och nån lyssnar på techno i sin Ipod så högt att hela bussen hör. Själv går man in i bussdvalan och försöker stänga ute allt annat.
När vi kliver av säger pojkvännen: När man åker buss är man fortfarande trött och groggy när man kommer till jobbet. Men när man cyklar är man pigg som en lärkvinge."

Lärkvinge?

fredag 28 augusti 2009

Efterlyses: en växelspak och en AC!

Jaha, då fick vi så vi teg. Här betalar vi 1400 spänn i månaden för att få ha bilen tryggt och säkert i ett garage med lås, gallergrind och bom. Men vad hjälper det? När någon är ute efter en Audi A4:s AC så kan inget stoppa dem. Och behöver de en växelspak så slinker den också med. Hur lätt som helst. Det här möttes pojkvännen och jag av i morse.


Men jag måste ändå ge dessa tjuvar som verkligen inte är några duvungar i branschen lite kred. Det syns knappt när de har brutit sig in via förardörrens lås. Inte en repa på lacken. De har kopplat lös AC:n på ett fint sätt och lämnat bilen snygg och ren. De hade till och med stängt dörren efter sig.


De tog liksom inte mer än de behöver precis som de där rövarna från Kamomilla stad som bara tar vad de kommer åt och vad de kan behöva.

söndag 23 augusti 2009

Coldplay värmer

Coldplay är mysiga, sköna och charmiga killar och jag faller pladask. Coldplay är inte bara bra. De är riktigt bra! Showen är genomtänkt och imponerande snygg. Så snygg att jag ler igenom hela förutom när jag skrattar högt eller ryser. Jag sjunger med fast jag inte kan texten, jag klappar så att händerna kliar och jag busvisslar så att folk runt omkring håller för öronen.

Jag har inte lyssnat så mycket på dem tidigare. Jag visste inte så mycket om dem. Men efter igår kan jag inte låta bli att älska dem. Det känns som om Coldplay vill vara publikens vänner och jag vill vara deras. Jag blir till och med lite förälskad i den energiske sångaren Chris Martin och funderar på hur det är att vara Gwyneth?

Där i Stockholmsnatten när de spelar Fix you, Lost, Yellow, Clocks och Viva la Vida blir min själ en fjäril i många färger och mitt hjärta blir varmt.


torsdag 20 augusti 2009

Svininfluensan

Jag har funderat lite på det här med svininfluensan. Många säger ju att den är överdriven. Att den inte är värre än någon annan influensa. Andra är skiträdda, bunkrar handsprit och munskydd och planerar att stanna hemma till vaccinet kommer.

Men jag kan ta en influensa. Lite ont i kroppen, torrhosta och feber. Men jag tycker det där med en konstgjord lunga verkar jobbigt. Blir man inte lite låst?

Kanske kan man få den på en sån där droppställning på hjul och då kan man ju ta sig runt. Gå till jobbet och så. Men egentligen tror jag inte att jag kommer att bli sjuk. Nej, jag tror att jag nog kommer vara en sån där bärare. En som går omkring med svininfluensan utan att vara sjuk och bara smittar folk.

Överallt faller folk som furor men jag står kvar. Frisk som en nötkärna. Likt Will Smith i filmen I am Legend. Ensam kvar.

tisdag 18 augusti 2009

Djupvik bäst, Hablingbo sämst!

Det regnar och blåser och det är fem arbetsdagar och drygt en vecka sedan semestern tog slut. Det är alltså hög tid att sluta ögonen, luta sig tillbaka och tänka på ledigheten som i början på juli kändes så lång och så full av förväntan och som nu bara känns som en gammal barndomsvän. Det vill säga någon som man tycker men som man ser alltför sällan.

Jag minns min sommar 2009 genom att göra en bäst-på-semestern-lista. Jag presenterar den i bakvänd ordning för att öka spänningen.

5. Multibullen - ett säkert sockertillskott på Fåröbageriet Sylvies Döttrar.
4. Viking - en flodhäst i betong som flyttade hem till oss och bodde på vår altan. Får man inte hundvalp får man väl ha flodhäst. Köpt direkt av konstnären Anne Nilsson på Sysne udde. Hon gör förutom saker i lenaste betong också fina tavlor.
3. Mina kermitgröna träskor med kurbitsmålning av Åsa Westlund.
2. Vår sommarfest på altanen med alla fina vänner. Tack för att ni kom! Det blir en ny fest nästa sommar!
1. Vår semester i semesternHotell Djupvik. Egen bungalow, ett glas champagne, fötterna i poolen och vy över lilla Karlsö.

Bubblare: Springsteen-konserten i början av sommaren, P-O Enquists sommarprogram och det svarta NK-nyckelkortet jag fick för att ha köpt mängder med dyra grejer och som ger mig förtur till förrean och gratis toabesök.

En överkryssad döskalle får servicen och maten på creperiet i Hablingbo. Vi fick vänta på vår mat i en och en halv timme för att sedan få veta att de glömt vår beställning i köket. Vi som skulle gå på varitén fick slänga i oss galetterna (vilka inte var särskilt goda men vad är gott när man måste trycka i sig det på fyra minuter?) och sedan betala fullt pris trots lång diskussion och ett öppet visat missnöje. Nej, skäms på er på creperiet i Hablinbo! Vi kommer INTE att komma igen. Varitén, Tumult, var väldigt bra och det blev en bra kväll trots allt.






måndag 17 augusti 2009

Spotified

Nu är jag också Spotified. Samma dag som rubrikerna skriker svarta om Spotifys brakförlust. Och inte får de några pengar från mig. Jag fixade in mig tack vare Abbes pappa. Tack, tack!

Nu ska det lyssnas på musik.

tisdag 11 augusti 2009

Lika som bär

En finne som inget hellre vill än att bli svensk. Är inte det ett intressant upplägg till en bok? Jo, och visst har du också bara gått och längtat efter just den boken. Nu är den här!

Hallonbåtsflyktingen (bara namnet är underbart) kommer i dagarna ut på svenska och är skriven av finländaren Miika Nouisainen. Nouisainen som enligt en artikel i SvD började intressera sig för Sverige och svenskarna under fotbolls-VM 1990 då Sverige förlorade alla sina matcher med 1-2 och hans pappa var så nöjd och glad. Jag hoppas att boken innehåller fördomar, ironi och kärv finländsk humor. Jag förväntar mig att rodna likväl som skratta igenkännande. Så jag rusar till bokhandeln och köper!

Men Nouisainen är inte bara författare han är också ruggigt lik skådisen Christian Bale. Kommer kanske nästa bok att handla om en finne som inget hellre vill än att bli Batman?

Bilderna från Hollywoodchicago och Svenska Dagbladet

söndag 9 augusti 2009

Post-semester-depression

Det är med sorg i hjärtat, vemod i bröstet och gråten i halsen som jag plockar ner hängmattan, tar in guldtomten, tömmer grillen och ställer undan utemöblerna. Årets sommarsemester är officiellt över. Vi åker tillbaka till stan. Jag säger hej då till semestern, sommaren, stugan och sovmorgon. Jag säger adjö till rävarna, ekorren, spillkråkan, småfåglarna, myrorna, skalbaggarna, humlorna, gräshopporna och myggorna. Jag säger tack för den här sommaren, jag kommer att sakna er. Jag säger so long till spindlarna (er kommer jag inte att sakna). Bilen är packad, jag låser dörren och kramar stugan farväl. Vi lämnar ön som badar i morgonsol. Fem veckors ledighet har gått alldeles för fort.

tisdag 4 augusti 2009

Jag mot naturen; 1-0

Alltså, jag gillar naturen. Jag är för djuren. Jag ger pengar till WWF, jag gick i Mulleskolan och Skogsströvarna som barn, jag tycker inte om jakt för nöjes skull, jag är emot skövlingen av regnskog och jag oroar mig för klimatförändringarnas påverkan på flora och fauna. Jag tycker att allemansrätten är fantastisk och att fridlysning av vissa växter och djur är nödvändigt. Men för en stadsbo som lever sitt vanliga liv nästan totalt skyddad från djur och natur mellan Essingeleden och Västerbron är livet i skogen en prövning. Att hela dagarna umgås med spindlar, myror (både vanliga skogsmyror och hästmyror), myggor, skalbaggar stora som Dumlekolor, humlor, getingar, vanliga flugor, strandflugor, spyflugor, knott, trollsländor och spindlar. Ja, you name it, det finns här i den gotlänska tallskogen.

Jag har försökt ha en liberal inställning till femkronors stora och riktigt köttiga spindlar på toan (det har bara varit en men ändå, de stora med långa ben och små kroppar är okej även om de gärna får hålla sig utomhus de också), träätande hästmyror på altanen och humlebon i våra takbjälkar. Men när skogsmyrorna bygger en stack två meter från vår altan då känner jag att det får räcka. Nu är det nog med natur.

Så idag har jag i sann betongbarnsstil helt sonika flyttat en myrstack. Eller åtminstone försökt. Jag har skottat stack, slagits (skogsmyror är ena riktigt aggressiva små rackare som biter hårt och luktar kiss) och till slut hällt kokhett vatten över stacken. Inte helt politiskt korrekt och inte särskilt djurvänligt men i krig och kärlek är allt tillåtet. Och jag hoppas att myrorna fattar vinken. Jag mot naturen; 1-0.

måndag 20 juli 2009

Stockholmsveckan är över

Den så kallade Stockholmsveckan är slut. Stureplansfolket, stekarna och flickorna med minishorts och jättejättehöga klackar på Visbys kullerstensgator har åkt hem. Champagnen har torkat, Visbys hamn är tyst och i gränderna och på uteserveringarna huserar igen barnfamiljerna med sina fakeFoppa-tofflor och överpackade barnvagnar. Lokalmedia får hitta annat att skriva om (kanske är det nån varpaturnering i Hemse?) och riksmedia kanske drar vidare till Troppan. Jag tycker att det är helt okej att folk kommer till Visby för att ha skoj, festa och dansa på Kallis, på krogarna eller på egen eller annans båt. Det verkar skoj och det är bra för både Visby och gotlänningarna. Pengar rullar in och kanske kommer festfolket tillbaka om ett par år med både barn och fakeFoppa-tofflor. Men jag som gillar champagne tycker att det är respektlöst att spruta utan att dricka. Respektlöst med hänsyn till det hantverk det är och den omsorg som läggs på att göra champagne. Att spruta champagne är inte lyxigt. Det är inte coolt. Det är bara dumt.

Ute i skogen i Åminne märker vi inte av stekarna och den höga volymen i hamnen så mycket men naturligtvis hade vi också lite Stockholmsvecka här ute.

  • Till middagen på tisdag drack jag rosé och spillde lite på kjolen och på altanen. Brydde mig inte att torka upp.
  • Pojkvännen ställde ut en högtalare i ett fönster och så drog vi på stereon och spontandansade på altanen redan vid 15-tiden (fast ljudet var mono eftersom vi bara hade en högtalare).
  • Hade på mig mina Marc Jacobs solglasögon, trots att det var molnigt. Glassigt!
  • På onsdagen gick jag runt i mina nya gröna klackträskor. Vinglade lätt ute på gruset på gården. Very glamorous.
  • På torsdagen sminkade jag mig.
  • Vi åt glass. Pojkvännen betalade.
  • Gick in på Åminne camping. Behövde inte betala. Jag kände mig välkommen.
  • Vaknade med huvudvärk på lördag morgon. Men inte för att jag druckit för mycket rosé eller champagne utan för att jag druckit för lite.

torsdag 16 juli 2009

Bara loppis på Gotland

Semestern på Gotland är inte bara sol, strand, raukar, rosé och grillad Entrecote. Semester på Gotland är också jakten på det ultimata fyndet. Där en handmålad skylt på en ilandfluten brädbit kan dölja en skatt. Små, korta och långa utflykter till uthus, garage, gamla affärslokaler eller bara ett bord i en trädgård. Semestern på Gotland är också loppis. Det bästa med loppis är att du aldrig vet vad du kan hitta och att dina bortglömda gamla grejer på vinden, dina aldrig använda presenter i kartonger i förrådet faktiskt kan komma till nytta och glädja för någon annan.

Förra veckan drog jag med mig pojkvännen till en loppis i bygdegården i Gothem (vår socken) och gjorde ett riktigt fynd. För endast 50 kronor styck fick vi snygga däckstolar i 70-tals loungestil. Med lite tygfärg blev de som hämtade ur en Ralph Lauren-reklam.


På lördag och söndag (18-19 juli) har vi roddat ihop en egen loppis i Bara för att bli av med lite prylar. Pojkvännens pappa ställer upp med garage och bord och mellan 11-16 kan du göra fynd i Bara (200 meter från Bara ödekyrka). Kaffe och grymt god sockerkaka finns till försäljning. Välkommen!

tisdag 14 juli 2009

Dags att bli bokmal igen

När jag var liten uppmuntrade föräldrarna oss barn att läsa. Min mamma sa alltid att det viktiga var inte VAD man läste utan ATT man läste. Och läste det gjorde jag. På sommarlovet när jag var i 11-12 års ålder var jag en riktig bokmal. Jag läste allt jag kom över. Böcker från mamma och pappas bokhylla, novllerna i farmors veckotidningar och kusinernas Fem-böcker. Jag tog min cykel (en mörkblå Cresent) till byns bibliotek och lånade kassar med böcker. Bland annat hela Kulla-Gullaserien, hela Lilla huset på prärienserien, Anne på Grönkullaböckerna, böckerna om Katitzi, Bäckahästens pärlor, Skattkammarön och Kittyböckerna. En kasse på pakethållaren och en kasse på vardera sida om styret. Sedan hem till filten på gräset för att läsa. En vecka senare tillbaka med de utlästa böckerna och för att låna nya. En kasse på pakethållaren och en på vardera sida om styret.

Nu när jag har semester har jag tid att bli den där bokmalen igen. Jag har tid att läsa alla de där böckerna jag aldrig hinner eller orkar under resten av året. Då det är mörkt när jag vaknar och mörkt när jag ska sova och jag somnar innan jag hunnit läsa en hel sida. Jag har laddat upp med en hög böcker som jag beställt på nätet. Både billigt och smidigt. Jag mjukstartade med Kajsa Ingemarssons nya "Bara vanligt vatten". En lättläst chick-litt som jag säkert kan börja läsa igen och inte riktigt komma ihåg om jag läst den tidigare. (Jag brydde mig aldrig om att fortsätta på den där pocketen som jag misstänkte att jag redan läst.) Nu ska jag läsa P-O Enquists "Ett annat liv" och hoppas på att bli lite mer berörd. Men det är inte så viktigt vad man läser utan att man läser.

torsdag 9 juli 2009

Trä tröstar tristessen

Tristess i regnväder kan också botas med lite shopping. För en halv förmögenhet har jag fått mig ett par snygga träskor. Åsa Westlund kan det där med att göra ett par skor man bara måste ha. Sen är det ju aldrig fel att ha ett par kurbitsmålade kermitgröna träskor med snygg klack. Passar utmärkt i sommarstugan med stor altan och en hängmatta i skuggan.

10 skäl att vara på Gotland på sommaren

För att lätta upp mitt humör i ösregnet har jag listat några av mina skäl till att vara på Gotland på sommaren. (Så att jag påminns om varför jag är här och inte på dricker espresso i skuggan på ett café på den italienska kusten.) Jag har bortsett från det uppenbara som alla turistbroschyrer basunerar ut såsom raukar, ringmuren, saffranspannkakor, Almedalsveckan, medeltida kyrkor, Lummelundagrottorna, Ville villerkulla och Visbys tusentals rosor.

1. En egen stuga med stor altan och en hängmatta i skuggan. (Alltid det bästa.)
2. Mjölk och solvarma jordgubbar från Källunge.
3. Multibullen på caféet Sylvis Döttrar på Fårö. (Här har jag skrivit mer om multibullen)
4. 100-tals loppisar med massor av fynd som bara väntar på att besökas.
5. Fossiler i var tredje sten på den stenprydda stugtomten. (Samlingen på spishyllan börjar bli stor.)
6. Solnedgången i en brassestol på stranden vid Tofta skjutfält.
7. Vill man, kan man bada på en ny strand varje dag.
8. Skagengalett med västerbottensost och ett glas torr fransk cider på Creperi och logi på Wallers plats i Visby.
9. Eleganta, sobra och vackra keramikprodukter i svart och vitt av C. Jensen på Atterdag 5 vid Kajsarport i Visby.
10. Gotland ligger så nära att vänner och familj gärna kommer och hälsar på.

Sådär, nu känns det bättre. Eller? Nja, inte riktigt men när jag läst igenom dem 100 gånger och upprepat dem 100 gånger som ett mantra, hoppas jag att regnet har upphört så att jag kan fortsätta med min gotlandssommar och ligga i hängmattan och äta solvarma jordgubbar med mjölk.

måndag 29 juni 2009

Enklare än simpelt?

Igår började jag på en pocketbok jag köpt inför semestern. Efter kanske 30 sidor började jag tro att jag har läst den tidigare. Observera att jag tror. Jag känner liksom igen bitar och stycken men inte titeln eller handlingen enligt baksidan. Om jag har läst den måste den ha gjort ett otroligt intryck på mig, NOT! Och har jag inte läst den så kan man konstatera att den nog är rätt simpel och inte är särskilt unik. Boken är "Inte enklare än så" av Kajsa Ingemarsson.

söndag 28 juni 2009

Är semestern som pizza?

Semester. Eller snart semester.

Härliga dagar i stugan utan några som helsta krav, långt från jobbstress, stadshets och vardagstristess. Frukost på altanen, promenad ut till Gothem hammar, sol och bad på stranden med sommarprataren i I-phonelurarna, eftermiddagslur i hängmattan och grillad fläskfilé med grillad zuccini och kryddsmör till middag.

Så snart är den alltså här. Årets höjdpunkt. Den efterlängtade semestern. Nu återstår bara de sista skälvande dagarna när man jobbar som besatt för att få allt färdigt, har möte på möte för att hinna bestämma allt innan alla försvinner och lunchdejter bokade varje dag bara för att hinna ses innan. Men egentligen är inte de sista dagarna innan semestern faktiskt härligare än själva semestern? Är semestern lite som pizza? Flottig, billig och tunn på innehåll eller som allra godast precis INNAN man ätit den?

Nej, semestern brukar börja lite trevande och sedan bara bli bättre och bättre. För det är när man slutat tänka på jobbet, tappat uppfattningen om det är måndag eller torsdag och tycker att Morden i Midsommer är spännande. Det är då som semestern ger som mest. Det är då jag vilar kropp och hjärna och laddar batterierna för en hektisk höst och en lång vinter. Då är semestern som en påse morötter. Billig, nyttig och kroppen får en gyllene färg.

Inför årets semester laddar jag på politikerveckan i Almedalen. Det ska lobbas, minglas och drickas rosé.

lördag 27 juni 2009

Dop, dopp och doppa - eller tre öar på en dag

Idag har vi varit på dop på Lidingö och jag är numera ansvarsfull ledsagare, god förebild och gudmor till pojkvännens systers dotter. Prästen frågade om jag var döpt och jag svarade ja och vågade inte säga att jag inte längre är med i Svenska kyrkan. Men det ska nog gå bra ändå. Jag ska försöka på fint Baloosätt lära lilla F allt jag kan utom att äta myror.

På eftermiddagen tog jag årets första dopp här på underbara sjönära Lilla Essingen och det var skönt att bli av med vinterpälsen. Ikväll ska vi visa vår australiska vän Kungsholmen. Doppa* oss med rosé, öl och en fin bit mat.

* Doppa betyder blöta ner, sänka ner eller fukta. Jag tror egentligen inte man kan använda ordet så men på det här sättet blir texten lite roligare och jag känner mig som en spännande och påhittig bloggare.

tisdag 23 juni 2009

Kap på årets rea

Jag gjorde tre riktiga kap på NKs rea som startade igår. En rymlig bra-att-ha-väska från Mulberry (perfekt till min Queen Elisabeth-stil), en skön sidenblus i Liberty-mönster och diskreta svarta lackballerina från Burberry. Jag är grymt nöjd.



fredag 19 juni 2009

Vårt svenska kulturarv?

Bilden är hämtad från Naturfoto

När jag var liten hemma i Norrbotten var just Norrbotten inget eget landskap utan tillhörde Västerbotten. (Eget landskap blev Norrbotten 1995, då man fick ett landskapsvapen i riksheraldikern.) Då som nu var mjölkpaketen en bra informationskanal. Så att Rubus Articus eller Åkerbärsblomman är Norrbottens landskapsblomma visste jag säkert redan vid 6-års ålder och att Lavskrikan är landskapsdjuret lärde jag mig nog på lågstadiet. Idag lärde jag mig via en annan bra informationskanal, Svenska Dagbladet, att Norrbottens landskapsäpple är Silva (helt ny kunskap för mig), landskapsmossan är Gul parasollmossa (en svag minnesbild från Mulleskolan träder fram) och att landskapsämnet är järn vilket egentligen inte är någon nyhet. Men att det finns ett särskilt landskapsämne är det. Absolut.

Men landskapen verkar vara på uppgång, för förutom SvD:s dubbeluppslag i dagens tidning har Svt:s Mitt i naturen åkt runt i Sverige på landskapsturné, filmat och försökt filma landskapsdjuren. Ett roligt och spännande inslag för oss som gillar onödigt vetande och gärna glänser när TP och andra kunskapsspel plockas fram. För egentligen, hur viktigt är det att veta att Braxen är Södermanlands landskapsfisk, att Hagtornsfjärilen är Gästrikslands landskapsinsekt och att Fårtickan är Medelpads landskapssvamp? Eller är det här vårt svenska kulturarv?

torsdag 18 juni 2009

Ännu en kvinna på fall

Nu skadar dom sig på löpande band. Världens stora kvinnor. SvD skriver idag att även Hillary Clinton har ramlat. En bruten armbåge och operation nästa vecka. Är det möjligen att världens stora kvinnor lider av sömnbrist, alltför höga klackar eller släpande helt enkelt Clintons byxdress i golvet så att hon snubblade?

Frågorna är många men svaren är få. Jag hoppas att Clinton tar en liten minikonvalescenstid ändå.

Läs om Margaret Thatchers armbrott

tisdag 16 juni 2009

Redo för sommar

Jag blev bländad, det stack i ögonen och överallt var det ljust. Är det ljuset i tunneln? Har jag fått någon elak hjärntumör? Är det så här det är att dö? Nej då, jag är allt en riktig drama queen. Det var ju bara solen. Kära gamla solen som äntligen kom ut igen. Jag fick tom ha solbrillorna på när jag var ut under lunchen. Tack!

Tack solen för att du kom och tog sommaren med dig. Det är skönt att det åtminstone är 10 grader den 16 juni. Kom an sommaren, jag är redo!

måndag 15 juni 2009

Nyfunna gröna fingrar

Jag tror det kan bli något. Det kan till och med bli tomater. Jag fick en tomatplanta av en vän för ett par veckor sedan och efter idogt vattnande och pysslande har den vuxit sig stor och stark. Stammen är rejäl och bladen mörkgröna. Jag skämmer bort den med lite ekologisk växtnäring nån gång i veckan och vatten varje dag. När det var sommar för några veckor sedan fick den komma ut på balkongen ett par timmar. Det gjorde den gott. Men så länge vi har oktober i juni med endast + 7 grader får plantan vara inomhus.

Och nu har den belönat min ompyssling med att ge små gula blommor. Kan det vara början till stora, söta, röda tomater? Tänk att få blanda eget odlade tomater med mozarella, basilika (som jag också driver upp med mina nyfunna gröna fingar) och olivolja.

söndag 14 juni 2009

Din sista måltid?

Färskpressad apelsinjuice, kaffe med varm mjölk och sedan 65 minuter på Cross-trainern. Jag kollar hotell för höstens långhelg i Dublin, regnet slår mot rutorna och jag laddar en tvättmaskin. Ikväll sänds en av min barndoms favoritserier "Den vita stenen" på SVT och jag bestämmer att det blir vietnamesiskt till middag. Pojkvännen sa igår om han satt i amerikanskt fängelse i väntan på sitt dödsstraff skulle han välja att äta Ben & Jerrys Caramel Chew Chew som sista måltid. Jag skulle nog välja Sylvies döttrars multibulle* eller förmodligen två. Vad skulle du välja att äta?

*Multibullen är en bulle som, precis som det låter, har det mesta. Jag tror att den egentligen heter något annat men den är helt klart värd namnet. Den är av lite wienerbrödskaraktär men utan att vara så frasig, den har sylt, vaniljkräm, glasyr och pärlsocker och den smakar himmelskt tillsammans med en kaffe efter en dag på en av Fårös alla stränder. Här kan du läsa vad jag tidigare har skrivit om multibullen.

lördag 13 juni 2009

Även järn kan brytas

Bilden är hämtad från Margaret Thatcher Foundation.


Den här lilla notis i Svensk Dagbladet idag fick mig att börja fundera på livet. En liten påminnelse om att livet är skört, att allt har ett slut och att hemmet faktiskt är den farligast platsen. Järnladyn och Storbritanniens hittills enda kvinnliga premiärminister Margaret Thatcher har brutit armen efter ett fall i sitt hem.

Men hur gick det till? Var det när hon skulle sätta på vattenkokaren för att få sig en kopp te? Eller när hon reste sig från favoritfåtöljen efter att ha läst The Times eller när hon försökte göra det där hoppet hon aldrig gjorde för Stina Dabrowski?

Hur som helst var hon enligt hennes sekreterare Mark Worthington vid gott mod på väg till sjukhuset. Skönt att höra!

Under sina glans dagar lär den järnhårda Thatcher ha sagt: "Being prime minister is a lonely job... you cannot lead from the crowd." Bara så där!

lördag 6 juni 2009

Grattis Sverige!

Grattis Sverige, idag är det din dag! Grattis Du gamla du fria, idag är det din dag! Grattis svenska flaggan, idag är det din dag! Grattis alla svenskar, idag är det er dag! Grattis smörgåsbord, Zlatan och IKEA, idag är det er dag! Grattis sill och nubbe, jordgubbar, kungen och Fredrik Reinfeldt, idag är det er dag! Grattis H-M, midnattssol och fotbollslandslaget, idag är det er dag! Grattis demokrati, idag är det vår dag! Grattis fria val, imorgon är det dags! Gör din svenska röst hörd i Europa. Rösta i EU-valet!

fredag 5 juni 2009

Magisk raggarrock!

Jag var trött. Jag var sen. Jag var sur. Jag var blöt. Jag var kall. Sen kom han ut och jag blev pigg. Jag blev i fas. Jag blev glad. Jag blev torr. Jag blev varm. Han är magisk. Varje gång.

Trots regn, blåst och kaos utanför stadion kan Bruce Springsteen få en publik lika stor som en mindre svensk stad att dansa, hoppa och sjunga med. Jag är fascinerad av Springsteen och jag är fascinerad av hans publik. Ung som gammal, rockare som preppy, stadsbo som lantis. Alla var där. Och vi är så lättköpta. Det räcker med att Nils Lofgren spelar Idas sommarvisa på dragspel eller att Springsteen snackar lite svenska så är vi igång. Men när han drar igång Badlands går det inte att stå still. Och när han tar upp en liten tjej på scen som sekunden innan på låtsatsengelska sjungit med rakt i micken blir jag rörd (patetiskt men sant). Det enda som gör mig lite besviken är att jag inte fick höra MIN favoritlåt, Thunder Road som för övrigt är en av världens bästa låtar. Men man kan ju inte få allt.

Igår i DN på stan stod det att Springsteen är så poppis i Sverige för att innerst inne är alla svenskar raggare. En kväll med The Boss är jag gärna raggare.

onsdag 3 juni 2009

Är skånska verkligen svenska?

Idag var jag i Malmö på konferens. Åkte flyg. Följde hela säkerhetsdemonstrationen för en gång skull och försökte att inte tänka på turbulens, storm, åska och 6000 meters djup.

Åt lax till lunch, såg Torson från taxin och fick blunda och lyssna koncentrerat när några presenterade. Är skånska verkligen svenska?

Sarah Dawn Finer åkte också flyg. Hon hade med sig sin gitarr. Det är oklart om hon följde hela säkerhetsdemonstrationen.

tisdag 2 juni 2009

Operation Nelson - avblåst

Det blir ingen valp. Ingen Lord Nelson som biter sönder skinnskor, kissar inne eller är så bedårande söt att man bara vill äta upp honom. Allergin sätter stopp. Det satans, illvilliga, orättvisa allergin.

Jag trodde, hoppades och ville att det skulle gå bra men när jag reagerar med rinnanden näsa, ögonkli och svullna luftvägar redan efter en helg med Stina, världens finaste labrador, så finns det inget annat att göra än att tacka nej. Erbjuda Nelson möjligheten till ett allergifritt hem.

Men trots att det är extremt tråkigt och ledsamt så är det rätt beslut. Det skulle vara så otroligt mycket jobbigare att få hem den lille Lorden, fästa sig vid honom och älska honom och sedan behöva lämna bort honom. Så i det här fallet är det bättre att inte ha älskat alls.

Så är det med det.

lördag 30 maj 2009

Reinfeldts hemliga knapp

Statsminister Fredrik Reinfeldt var på TV4s nyhetsmorgon imorse. Dagen efter det stora BNP-raset toppade löpsedlarna. Reinfeldt pratade om krisen, om EU-valet och att vi ska få fler i arbete för att bygga välfärden. Så långt är allt enligt planerna och inga stora nyheter. Men jag kunde inte låta bli att stirra på den blå knappen som han hade på kavajslaget. Jag antar att det är en Nya moderaterna-kampanjknapp av något slag. Men det såg ut som att man hade klistrat på en vit lapp med text. Varför? Vad stod det på lappen? Varför var texten så liten? Var det meningen att man ska fundera mer på det än lyssna på statsministern?

I dag är det Stockholm marathon och jag vill uppmana alla som ska springa att dricka ordentligt. Det kommer bli varmt idag. Jag blev svettig bara av att gå med Stina (världens finaste labrador) till hundrastgården och då var klockan bara åtta.

onsdag 27 maj 2009

Drömblogg

Jag måste bara tipsa om en blogg som jag ganska nyligen börjat följa. Jag läser inte allt men jag kollar på varenda bild. Drömska foton som får mig att vilja äta mjukglass med karamellströssel och åka karusell och snygga skisser som jag bara önskar att jag kunde göra. Kolla in Chinatown in dusk. Sagolikt snyggt!

söndag 24 maj 2009

Vardagsliv med smak av semester

Kristihimmelsfärdshelg. Fyra hela dagar ledigt.

Fyra hela dagar blir till vardag i stugan. Fågelsång och långfrukost precis som på semestern. Regnet som bara öser ner och vi ser en film. Jag plockar in de sista fina vitsipporna och ställer i ett glas på bordet. Funderar över livet och gör rabarberkompott med vaniljsocker medan radion spelar i bakgrunden.

måndag 18 maj 2009

Mer brittisk tantadel, tack!

Ja, det är lika bra att erkänna det. Jag behöver hjälp. Det har gått så långt att jag nästan har ångest inför varje ny dag. Jag har inga kläder! Fast garderoben är full, byrån sväller och i förrådet hänger klädpåsarna proppfulla. Men jag har inget att ta på mig. Ingeting passar! Känns det igen? Det har gått så långt att jag önskar att vi hade striktare klädregler i Sverige och att uniform var obligatoriskt om man har jobb. Åh, vad livet skulle vara enkelt.

Hur kunde det bli så här? Jag som gillar kläder. Jag som läser Elle, Damernas, Femina, brittiska Vogue och surfar kläder och mode i tid och otid har helt tappat stinget? Vissa dagar klamrar jag mig fast vid min Queen Elisabeth-stil men andra dagar är jag så långt ifrån brittisk tantadel man bara kan komma. Jag behöver helt enkelt hjälp. Så idag gick jag helt sonika till Åhlens och bokade mig en Personal Shopper. En person som ska hjälpa mig att shoppa som jag hoppas är snäll, chic och mycket kunnig. Jag kommer att få berätta lite om vad jag gillar (tweed och rutmönstrat), trivs i (fleecekalsonger och underställ) och ska ha kläderna till (jobbet, fest, after-ski etc). Sen går Personal Shoppern runt i varuhuset och hittar lämpliga, snygga och välmatchande kläder som jag provar och köper och lever lycklig i alla mina dagar.

fredag 15 maj 2009

Lycklig

Ibland blir jag bara så lycklig. Lycklig för att leva i en demokrati. Lycklig av att bo i förmodlingen världens vackraste stad. Lycklig av att kunna ta ett glas rosé på nyöppnad takterass i solen efter jobbet en fredag, stanna till på väg hem vid en restaurang vid vattnet, äta fräsch vietnamesisk biffsallad och ytterligare ett glas vin och träffa folk jag känner och sedan cykla hem tillsammans med världens finaste pojkvän.

Update: Toppar en underbart lycklig fredag med Ben & Jerrys Caramel Chew Chew och nu kan det inte bli bättre.

torsdag 14 maj 2009

Ett steg närmare döden

Jag räknar steg. Upp ur sängen fram till toan, 10 steg. Från skrivbordet till kaffemaskinen, 32 steg. Minst 7000 steg per dag är må bra-gränsen enligt Steg.se och Korpen. Jag går mellan 12000-18000 steg och anstränger mig för att det ska bli så många som möjligt. Hittills har jag gått 225 441 steg. Det är över 12 mil. Jag tar trapporna istället för hissen (det är 130 steg), jag cyklar till jobbet, jag tar en promenad på lunchen och går gärna ut med soporna (i vanliga fall är det mest pojkvännen som gör det). En vän berättade att hennes pappa trodde att varje person fick ett antal steg i livet. Alla får olika många steg och när stegen är slut ja, då dör man. Men man vet inte hur många steg man har.

Och här går jag omkring och slösar mina steg. Är det så klokt?

För varje steg jag tar är det ett steg närmare döden.

tisdag 12 maj 2009

Nej, inte en chans!

Nej, Inga och Anus går inte vidare. Inte en chans. Bidraget borde diskas långsamt i väldigt hett vatten med mycket diskmedel.

Bulgariens bidrag vill jag gräva ned så långt ned jag bara kan i ett lerigt potatisland i Tjetjenien och sätta en rysk flagga ovanpå.

Malena Ernman skötte sig utmärkt. Det vore ytterst förvånande om vi inte går vidare. Ernman såg ut som en älva och sjöng som en gudinna. Tänk vad lite opera och en blond übermänniska kan göra. Det ska bli skönt att äntligen ge det stora östeuropeiska blocket nått att bita i.

måndag 11 maj 2009

Allergisk och rädd?!?

Så kom de. De kalla fötterna. De slog till igår tillsammans med en täppt näsa och lite kli i halsen. Jag vill ha en hund så mycket att jag helt glömt bort att jag är allergisk. Eller snarare förträngt.

Men så var vi på Lidingö och hälsade på och vips reagerade min kropp med att bli allergisk. Det kan vara för att det var megamycket pollen i luften eller att jag är trött för att jag jobbat mycket eller kan det faktiskt vara för att jag är allergisk mot söta hunden Selma? Och vi som om mindre än sju veckor får hem vår lille Lord Nelson. Vi som har tagit extra lång valpsemster i sommar och som planerat var han ska sova (i köket) och som ställt oss i dagiskö.

Vi två, pojkvännen och jag som älskar hundar. Men en av oss är allergisk. Hur ska det gå? Förra veckan var jag så kaxig så och sa att allt kommer att gå bra. Mot Nelson kommer jag inte vara allergisk. Som om jag bara kan bestämma det. För visst är det orättvist att just jag som verkligen vill ha en hund ska vara allergisk. Men är det inte egoistiskt av mig att ändå skaffa en?

Det finns en chans att det går bra och att jag inte reagerar mot Nelson alls på hans 10-15 år som vi får ha honom. Men risken att vi faktiskt behöver lämna bort honom är så mycket större. Så om jag har ångest nu innan vi lärt känna vår lilla valp är det inget mot vad jag kommer att ha ifall jag måste säga hej då och låta honom bo hos några andra främmande människor. Pojkvännen manar till lugn, stryker mig på kinden och säger att allt ordnar sig. Jag vet inte. Jag hoppas det. Men plötsligt är jag inte alls kaxig utan rädd. Allergisk och rädd. Det ena försöker jag lindra med en antihistamin.

torsdag 7 maj 2009

Hyllning till skidåkning

Skidåkning är livet. Skidåkning är frihet. Skidåkning är kärlek. Kärlek till natur, fart, snö, människor, fjäll, god mat, gemenskap, covers, kall öl, bastu, tidiga kvällar och tidiga morgonar. Alla livsnjutare, extremåkare, backhasare, lunchåkare, nybörjare och höjdmetersjagare, skidåkning är för er! Skidåkning är för dig som älskar snö och berg men som kanske inte vågar åka extremt off-pist eller har råd att åka helikopter. Skidåkning är för dig som åker till Sälen en helg i februari eller inte har åkt på tio år. Skidåkning är för dig som åker en dag i Romme på sportlovet. Skidåkning är för dig som nyss lärt dig gå. Skidåkning är för dig som var med under 2:a världskriget. Skidåkning är för dig som har tresiffriga skiddagar varje år. Skidåkning är för alla.

Men skidåkning är så mycket mer än att åka lift upp och sedan ta sig ner. Skidåkning är mer än isfläckar i stenhård pist i januari, nypistad manchester februari, en halv meter puder i mars, sorbet i april och slask i maj. Skidåkning är mer än Jägermeister och öl i Österrike, mer än pjäxdans och Snowroller. Skidåkning är mer än feta lagg, googlesbränna och 80-tals overaller. Skidåkning är frihet. Skidåkning är som bomull för själen. Skidåkning är kärlek. Jag älskar skidåkning!

måndag 4 maj 2009

Lord Nelson väntas...

Så föddes de. Åtta små valpkrabater. På självaste valborgsmässoafton. Sju hanar och en tik. Endast EN tik! Är det inte typiskt? Vad är oddsen? Vi som var så inställda på en tik. Nu finns det istället sju hanar att välja på. Men efter ett par dagars funderande och argumenterande för och emot så har vi kommit fram till att det går lika bra med en hane. (Man vill ju inte vara könsdiskriminerande). Med bara två tiknamn i rockärmen fick jag tillsammans med skidtjejerna (var i Riksgränsen och åkte skidor i helgen) lägga pannan i djupa veck och komma på ett par fina namn till hanar. Efter att ha ratat Stig, Sune och Svinto kom vi fram till Kelso, Nelson eller Strix. Vi får se vilket som passar. Mitt favoritnamn är Nelson eller Lord Nelson. Passar utmärkt till min Queen Elisabeth-stil. Nu väntar åtta veckors väntan för oss och åtta veckors utveckling och tillväxning för valpen. Otroligt spännande! Titta på första valpbilden på kennel Searovers hemsida

tisdag 28 april 2009

En bild från förr

Vi har liksom tingat en hund som inte finns. Men kanske, kanske kan pojkvännen och jag få en liten valp lagomt till semestern. En kull söta labradorer kommer att födas inom en dryg vecka. Fodertiken Ladda är installerad på kenneln i väntan på nedkomsten. Vi håller tummarna att det blir många tikar! För en tik vill vi ha. Helst en svart, passar ju så bra till mina svarta gummistövlar och min svarta Burberrytrench, fast så kan man ju inte välja en hund. Eller kan man det?

Hittade en söt gammal bild på min allra trognaste hundköpssupporter och på mig när vi lekte med Barbiehästarna i flickrummet på Lanternvägen någon gång i början på 80-talet.

måndag 27 april 2009

Twitter - inte bara fnitter

Som att inte finanskris, jobbkris och vinterkräksjuka vore nog nu kommer svininfluensan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till denna nya sjuka. Men inget ont som inte har något gott med sig. Enligt Dagens Nyheter har myndigheterna bakom sajten Krisinformation.se börjat twittra om svininfluensan. Se där, du som är tveksam till Twitter, en fullkomligt nyttig anledning till att twittra. I och med detta fick Twitter tydligen ett uppsving. Enligt artikeln som publicerades idag kl 13.42 följde 200 stycken och nu när jag också blivit följare är vi hela 377. Andra som vill bli uppdaterade om svininfluensan är bland annat Anja Säker (vet inte vem hon är men hon har ett lika roligt namn som jag) och Länsstyrelsen. Det känns skönt att vara uppdaterad.

Idag är jag annars mycket glad för jag har pumpat däcken och börjat cykla. Jag hade glömt bort hur skönt det är att susa förbi kön till bussen, svischa nerför backen under Västerbron och trampa järnet efter Norr Mälarstrand. Att cykla är inte bara bra för själen smittrisken för svininfluensan är betydligt mindre än när man står tätt ihop på en knökfull buss.

söndag 26 april 2009

Läppglans, ranukel och lilla ön-nationalism

Igår inventerade jag mina läppglans. Jag tycker egentligen att man inte kan ha för många. Men när jag letade fram alla och la dem tillsammans inser jag nog att jag i alla fall inte behöver köpa något nytt än på ett tag. Det blev tolv stycken och jag vet att jag har några på jobbet.

Åt idag lunch på Papas Deli här på Lilla ön i t-shirt. Det känns lite konstigt för en norrlänning att kunna göra det i april men å andra sidan är det rätt härligt. Jag åt Dagens sallad med primörer och vitlökssalami. Mycket smarrigt!

Igår pyntade vi på balkongen. Vi köpte plantor på Blom & Balkong. Det blev en röd ranunkel (fin blomma men väldigt konstigt namn) och rosa Bellis. Rosa är så snyggt till grönt och tillsammans med våra nya balkongmöbler med gröna dynor börjar balkongen nu vara riktigt trevlig att sitta på. Nybyggarna från Tyresö var här och fick kaffe och kardemummalängd från favoriten på ön Lux Dessert och Choklad. Det är ju så skönt att allt finns här så att man slipper åka över bron.

fredag 24 april 2009

Pollen suger men Bobo är kung

Ibland skulle det vara så himla skönt att bara kunna vara någon annanstans. Du som kommer ihåg trollbjörnen Bobo vet att han kunde förflytta sig geografiskt med hjälp av sin magiska kikare. Just nu skulle jag vilja ha en sån där flaxkikare och åka någonstans där snön ligger djup och björken inte blommar (eller vad den nu gör när det blir pollen i luften). Det här polleneländet slog till med full kraft i början på veckan och jag har det jobbigt bara av att gå till bussen. Och som den vintermänniska jag är längtar jag redan till hösten (men det får jag absolut inte säga för då blir pojkvännen deprimerad och självmordsbenägen). TUR att jag snart åker norrut igen och får snö och vinter och slipper kli i ögonen, rinnande näsa, whiskeyröst (allergin sätter sig alltid på stämbanden). Men visst är det trevligt med sommar, sol och värme men våren ger jag inte mycket för. Så jag vrider ringarna till max, så att de bildar ordet flax och önskar att jag är någon annanstans.

Här kan ni följa pollenutbredningen: http://www.pollenrapport.com/

lördag 18 april 2009

Bragdguldet nästa?

Jag är imponerad! Både av mig själv och av pojkvännen. Vi har verkligen lyckats. Vunnit en seger. Gjort en bragd (blir antagligen nominerade till bragdguldet). Vi har varit på IKEA OCH handlat mat på en och samma tur. Och dessutom utan att brutit ihop, bråkat eller gråtit. Det är faktiskt första gången. Det när både IKEA och Ica var proppfullt med folk som alla försöker dra sitt strå till stacken när det gäller att konsumera Sverige ut ur krisen. Pojkvännen och jag gjorde också vårt yttersta och köpte både säng till stugan, balkongmöbler, servetter som heter Snäll (naturligtvis :o) och en wok som heter Pyra plus en massa andra bra att ha prylar såsom värmeljus, ljuslyktor och kuddfordral.

Och för er som går med stegräknare. IKEA ger massor med steg. Hittills har jag gått 11417 steg. Men så mycket mer blir det inte för ikväll ska vi på middag i Solna och dit tar vi bilen.

tisdag 14 april 2009

Tre säkra vårtecken

1. Att ta fram cykeln när påsken är över. Att påsken är över är alltid ett säkert vårtecken nu liksom då. När jag var liten fick jag ta ut cykeln om snön var borta från gatorna när vi kom hem från fjällen efter påsk. Här i södra Sverige är snön nästan alltid borta från gatorna och jag tror att jag ska börja cykla imorgon. Måste bara pumpa däcken och smörja kedjan. Kanske börjar jag cykla på måndag istället...
2. Måsskrik dagarna (och nätterna) i ända. Varför måste de skrika så?
3. Vita jeans - så helt fel i slutet av januari men så fort mars går över till april är det helt acceptabelt. Själv tycker jag att vita jeans hör sommaren till. Det vill säga inte förrän 1 juni.

måndag 6 april 2009

Flanellografens återtåg?

Under säkert 25 år har jag inte tänkt en enda tanke på flanellografen eller luddtavlan som vi nog kallade den. Du vet tavlan i filt eller flanell där man kunde sätta upp figurer, bokstäver och siffror och flytta runt. Tavlan var också ganska skönt att bara känna på. Men inte en enda gång har jag funderat varför flanellografen ersatts med white-boards, power-points och LCD-skärmar i jätteformat. Inte en enda gång. Men så förra tisdagen på en kurs på jobbet börjar vi prata om flanellografen och alla (födda på 70-talet och tidigare nickar igenkännande) visst kommer vi ihåg den där sköna luggtavlan. Men inte nog med det, dagen därpå, onsdag på en annan kurs i en annan lokal kommer flanellografen upp igen. Också här minns vi flanellografen när det mer bekanta namnet luddtavlan kommer upp. Det är två gånger på två dagar! Det kan inte vara en slump. Jag blev lite intresserad av fenomenet flanellografen och googlade. Det finns en hel del intressant läsning om flanellografen. Bland annat får man på Allt för föräldrar tips om hur man göra sin egen.

Jag tror att flanellografen är på väg tillbaka. Vi har haft slow-food, slow-life och slow-travel ett tag och nu tror jag det är dags för slow-presentations. Tänk dig en gigantisk flanellograf istället för en flashig ppt när Anders Borg nästa gång presenterar dystra siffror om morgondagens ekonomi. Med figurer i naturlig storlek, siffror och räntesatser i jätteformat urklippta i filt. Solklar succé om du frågar mig.

En beskrivning av flanellografen som ändå kanske visar på att den trots allt haft storhetstid. Från Susning.nu "Flanellograf är ett presentationsformat, vars popularitet får anses vara på nedgång. Ännu är flanellografen ett utmärkt hjälpmedel för presentationer, särskilt där dessa bilderna som skall visas byggs på med nya bilder. Mediets fördelar gentemot exempelvis stordia är att det är helt ljudlöst, kräver inget som helst tekniskt kunnande utan låter fantasin vara i centrum. " Men vem använder stordia idag?

lördag 4 april 2009

Ett litet steg närmare

Pojkvännen och jag har tagit ett litet steg mot att skaffa hund. Idag packade vi matsäck och styrde bilen mot Strängnäs för att träffa en uppfödare och hennes ettårs-valpar från tre kullar. Vi träffade ett gäng glada och för det mesta lydiga labradorer och deras stövel- (mycket Tretorn mindre Hunter) och Barbourklädda hussar och mattar. Vi fick lära oss en del ny terminologi såsom "walk up, linjesök och dummies" (sandfyllda små säckar som används att apportera med). Vi fick också hälsa på uppfödarens sju veckor gamla valpar. Strax leveransklara och otroligt svåra att motstå. Man ville bara ta med alla tre hem. Valparna visade sig också vara otroligt svåra att få med på bild så det blev ett par försök innan någon satt någorlunda still. Alla var dock tingade och blev kvar på gården.


Tre ettåringar från samma kull


torsdag 2 april 2009

Det förlovade landet

Jag gillar att vara förlovad. Fast egentligen är det inte någon större skillnad mot innan. Men ändå så är det det. Det är inte bara att vi båda bär varsin ring med varandras namn ingraverade utan också en känsla av att vi hör ihop. Pojkvännen och jag. Vi har lägenhet, sommarstuga, bil och nu en förlovning ihop. Det är en cool och skönt känsla. Att förlova sig har också väckt mer uppmärksamhet i bekantskapskretsen än jag väntade mig. Vi har fått gratulationer på sms, mejl och Facebook. Vi har fått blommor och presenter och folk har skålat för oss. Visste jag detta hade jag förlovat mig för länge sedan. Tack alla för fina gratulationer!

Här är en bild på förlovningspresenten från föräldrarna.
En tekanna från Design House Stockholm

lördag 28 mars 2009

Här var det släckt

Ikväll släcks ljuset runt om i världen. Världsnaturfondens Earth Hour är en manifestation för klimaten och mellan kl 2030-2130 förväntas miljontals människor att sitta i mörkret. En intressant händelse som jag hoppas ger många diskussioner kring köksbord, runda bord och regeringssammanträden. Så att vi till hösten kan få ett nytt avtal på FNs klimatmöte i Köpenhamn. Jag hoppas också på att se coola satellitbilder där hela städer slocknar en efter en. Jag släcker, släcker du? Anmäl dig här!

Igår kom det ett trevligt brev från vårt försäkringsbolag, Länsförsäkringar Gotland. Vi kan hämta ut en brandsläckare och en brandvarnare. Helt gratis! Ett led i deras kampanj Ett tryggare Gotland. Det är ju strålande! För det här är en sån sak som man tänker men som är så svår att ta sig för att faktiskt göra. Sedan vi köpte stugan för två år sedan har vi sagt att vi ska köpa en brandsläckare. Stugan är timrad, ligger mitt i skogen och en bra bit från närmaste brandstation. En brandsläckare är en billig livförsäkring. Brandvarnare har vi naturligtvis redan.

Nu ska jag köra lördagsträning, ett 60 minuters konditionspass på Cross-trainern och sedan registrera det på Piggelino.

söndag 22 mars 2009

Lyx på Lux

Så var det då dags för mamman att inkassera sin födelsedagspresent (hon fyller i juni), en middag på vår kvarterskrog Lux. Som vanligt var servicen klanderfri. Personalen är personlig, trevlig och uppmärksam utan att egentligen synas och märkas. Precis som det ska vara. Vi valde säsongsmenyn Vinter med dryckespaket. Lux matfilosofi är "Modern europeisk mat med svenska smaker på närproducerade och unika produkter." Och man kan konstatera att de uppfyller det med råge.

Att gå på Lux är (precis som på andra lite dyrare restauranger) en upplevelse. Innan vi ens bestämt oss för vad vi skulle äta kom det in en liten aptitretare från köket. En gräddfilsbomb med lax som man skulle ta som en shot. Små smakprov kommer sedan in flera gånger mellan rätterna och avslutades med en hemmagjord polkagrisklubba.

Första förrätten med frasstekt bräss och senapsfrökryddad tartar på Snällebokalv med skummad fänkålsjuice smälte i munnen och det vita vinet från en liten fransk producent band ihop smakerna till mjuk start. Den eldade Ängsögösen med röksaltat ägg från Sanda och sillkaviar kom in under en glaskupol med rök. Till detta drack vi en ale från ett enpersonsbryggeri i Roslagen. Ett oväntat med klockrent val. Ett elegant men ungt vin från Kalifornien tog upp syran in den gudomliga såsen till den grillkryddade oxfilén från Svartådalen som serverades med King Edvardpotatis och sötsyrat grönt. Krassen kom i en påse som vi själva fick strö över. Så kallad interaktiv mat.

Innan efterrätten kom in fick vi varsin glasspinne. Min hade kardemummasmak och var doppad i vit choklad. Jag är egentligen en förrättstjej (väljer lätt förrätt istället för efterrrätt) men den här efterrätten är bland det godaste jag någonsin ätit. En glasad rabarber med kardemumma yoghurtglass och spunnet socker. Den låg på ett hålat fat i en djuptallrik och under låg kardemummaessens som doftade underbart. En Muscato från Piemonte i Italien var pricken över i:et. Efter en lång och fantastisk middag är det bästa av allt en kort promenad på två minuter och så är vi hemma igen.