När julaftonsmorgon glimmar

Bilder från ett Disneyjuligt Piteå. Till och med elledningar kan vara vackra.

En sväng till fjällstugan?

Vi ska fira jul i Pite i år. Hos mor och far i det nya lila huset. Det kommer att bli lugnt, skönt och varmt. Pappa eldar i täljstensugnen så att även bergvärmepumpen kan få sig lite julledigt.

Jag har fått flera frågor om jag kommer åka en sväng till Abisko nu när jag åker norröver till jul. Vi är bara uppe i Pite i fem dagar så jag hoppar nog över att sitta 48 mil (enkel väg) i bil för att komma upp till ett nästan helt mörkt, (midnattssol i juni betyder middagsnatt i december) och förmodligen relativt kallt Abisko. Men vackert är det säkert och visst skulle jag vilja fira jul där någon gång.

Mer jul

Dan före doppare-dan. Uppesittarkväll. Julklappsfabrik och rimstuga. Jag kokar chokladkola, gör strutar som jag fyller, knyter band och nynnar på jullåtar. Om jag riktigt känner efter finns det nog lite av den där spända förväntan jag kände som barn. Jag vill ha 30 grader kallt, tomtar överallt och en skog av gröna granar.

Men det enda jag egentligen önskar mig är en vit jul (och litet grönt paket med rött sidenband). En Wham-vit jul. Så att jag kan rumla runt i den Last Christmas-vita snön med min nya Moncler-dunkappa tillsammans med 80-tals snygga människor och vara lycklig. Fast varken låten eller George Michael är ju särskilt lycklig.

Det verkar som att jag får som jag vill. Snön ligger djup här i stan och över hela Sverige. Att hela landet får en vit jul händer kanske vart 8e eller 10e år enligt meteorologen på SVT. Så jag är julmaxar lyckligt, tänder ett ljus, tar en skumtomte och låter Bing Crosbys White Christmas fylla lägenheten.

Jullovar

Jag jullovar. Det är härligt. Stockholm visar ett underbart vinterväder med -8 grader och sol. Det är dan, före dan, före dopparedan och jag har semester. Det, mina vänner, är helt underbart.
Att ha semester innebär att ha tid för det där jag inte hunnit göra. Eller prioriterat att göra. Jag har på förmiddagen hunnit med att laddat en tvättmaskin och hängt en annan, träna, städa (nåja plockat undan lite), betalat räkningar, skrivit Piggelinos nyhetsbrev för januari och bokat skidresa till Borgafjäll. Och ja, jag känner mig lite duktig. Det är extra skönt att planen för vinterns skidresor börjar ta form. Efter förra årets verkliga lågvattenmärke när det gäller skiddagar kan den här säsongen bara bli bättre. Än så länge är Borgafjäll en långhelg v 10, Abisko över påsk, Åre i april (jobbresa men det kan kombineras med några dar på berget) och Abisko/Gränsen Kristihimmelsfärdshelgen och hela v 20.

Nu blir det lite snabblunch innan jag ska bege mig in till stan. De sista julklapparna ska inhandlas och ikväll blir det julgodisstuga här. Förutom löjrommen ansvarar vi för julgodiset på julafton.

Leilas Rocky Road, pepparkakor och glögg

Idag är det exakt två månader kvar till jul och två månader kvar till vi åker till Vietnam. Kanske är det för att jag inte ska fira jul i år som jag redan nu i oktober är sugen på pepparkakor, lussebulla och glögg. Jag som inte brukar vara särskilt förtjust i julen. Men i år har jag redan tittat på ny stjärna till sovrumsfönstret, funderat på att göra Leilas Rocky Road och tänkt tanken att göra egna julkort!?!

Idag är också sista dagen för cykeln. På måndag köper jag SL-kort och börjar åka buss. Tack för den här tiden du härliga cykel! Kanske får du komma ut nån dag om vädret är fint och jag behöver få luft i lungorna annars ses vi till våren.

Jag har funderat på en sak, varför säljer man inte frimärken där man säljer vykort? Hur ofta köper man vykort för att INTE skicka dem? Jag tycker ofta när jag ska posta ett vykort eller födelsedagskort springer jag runt på stan och frågar efter frimärken i tobakaffärer, kiosker eller matbutiker. Ingen verkar sälja dem. Varför, varför, varför??? Och ska man göra egna julkort måste man ju också ha de där satans frimärkerna. Posten kom tillbaka!!!

Två bilder på ön Puh Quoc dit vi åker över jul.