Det lugna ö-livet

Jodå, vi har det bra. Men så vidare lugnt är det inte. Med två kids med mycket spring i benen blir det liksom aldrig, hmm, tråkigt. 

Men visst finns det stunder av lugn. Ok, det är ofta microstunder. Men då jädrar, gäller det att passa på att njuta. 

Hur som helst det går ingen nöd på oss. Sveriges skafferi och de gotländska bönderna förser oss med godsaker. 

Morgondopp

Tänk att iklädd badkläder och badrock kunna promenera ner till sjön och ta sig ett morgondopp. Vilken underbar vardagslyx. Vi har faktiskt närmare till bad hemma i stan än vi har i stugan på ön.

I går morse passade jag på. Ett pass på gymmet och sen ett dopp i sjön.

Älskar mina hoods!

Varför måste barnbyxor ha så många fickor?

Det här är en del av det jag plockat ur mina barns byxfickor. Eller, om jag missat, ur tvättmaskinen. Eller om jag varit riktigt ouppmärksam ur torktumlarens filter.

Pärlor, ett K, en sten, en ring, PlusPlus, ett öga i plast, korken från ett mjölkpaket och en bit gammal ballong.

Det är där, när jag flyttar tunga blöta kläder från tvättmaskinen till torktumlaren, som det slår mig varför det finns det så många fickor på barns byxor? 

Så många möjligheter att plocka upp, lägga ned och samla på små, små saker. Som sedan kommer med hem, hamnar i tvättkorgen och i värsta fall i torktumlarens snart trasiga filter.

Under kategorin: En klädtvättande småbarnsmammas stilla undran. 

Mot stan

Vi lämnar ett soligt men rätt blåsigt Abisko och åker mot stan, våren och vardag. Det är alltid lika vemodigt. Men också skönt att kunna ta ett bad, gå på vattentoa, kolla Netflix och beställa hämtmat. Men om bara några veckor är vi här igen. 

Jobba i badet?

Svenskt Näringsliv skriver att på Microsoft väljer medarbetarna själva var och hur de vill jobba. Det har lett till nöjdare medarbetare och ökad effektivitet. Vilket inte förvånar mig ett dugg. Ge folk lite ansvar och utrymme och vips får du ökad return of invest.

När jag var anställd var "face time", dvs tiden man var på kontoret, det som räknades mest och att jobba hemifrån eller från någon annanstans var alltid starkt ifrågasatt och egentligen inte tillåtet. Det här passade inte riktigt mig (obs stort understatement) och därför är jag enormt glad, nöjd och stolt över att jag idag är min egen chef.

Jag kan välja var, när och hur jag vill jobba. Jag kan sitta i fjällstugan, stugan på ön eller på en strand i Thailand. En härlig känsla och det har ökat min och hela familjens livskvalitet.

Ibland jobbar jag till och med från badkaret.

Hemma och utvilad

Vasaloppsträning i Gressoney förra veckan.

Då var jag hemma igen och det är ju också helt fantastiskt. Jag känner mig pigg, stark och ja, rent av utvilad. Nästan fem års sömnbrist botades med snö, skidåkning och frisk alpluft. Lägg till långa tysta nätter, god och kolhydratsrik mat och världens bästa kaffe. Det senaste årens nästintill permanenta mörka ringarna under ögonen är markant blekare. Jag har fått lite färg på kinderna och känslan är underbar.

Nu är det vardag igen och det är mindre än en månad kvar till det där längdskideloppet. De nio (långa) milen mellan Sälen och Mora. Jag känner mig både förberedd och som att jag inte har en aning om vad jag gett mig in på.

Alltså, nio mil. 90 kilometer. Det gör mig också totalt skräckslagen. Men så andas jag lite och tänker vad är det värsta som kan hända?

Det kommer göra ont, jag kommer att bli trött, otroligt trött, och det kommer ta lång tid. Förmodligen hela dagen. Äh, det ska nog gå bra. Hoppas jag...

Mer äpplen

Säg hej till min nya arbetskompis! Åh, vad vi ska ha kul! Jag älskar mitt jobb! 

Allt är lättare i paradiset

Att hänga med en treåring är roligt, spännande och fantastiskt. Så mycket nytt som ska utforskas och diskuteras. Alla dessa frågor och funderingar. Men också utmanande och tålamodsprövande. Treåringen är ljuvligt söt ena sekunden för att sekunden senare bli ett monster. Utvecklingsfas eller ren och skär treårstrots. Varje dag är det en hård kamp. Det ska varken tas på solkräm eller badkläder. Han ska inte äta frukost. Han ska ha mer frukost. Han vill jobba med iPaden, iPaden är "jättedum". Dessa humörsvängningar är inte att leka med. Sen är det fight bröder emellan om just den där gröna leksaken. 

Pust! Andas in, andas ut. 

Vi slipper novemberslask, geggamojja, sandlådan i hallen, kampen om vinteroveraller och galonbyxor. Allt är lite lättare i paradiset. Till och med treårstrotset.

Livet på Lanta

Det blir nästan lite vardag här också. Så mycket vardag det nu blir när man befinner sig på en paradisstrand med turkost vatten, svajande palmer, vågbrus och orkidéer. 

Men dagarna går. Vi vaknar, äter frukost, badar i poolen, badar i havet, bygger sandslott, äter lunch, badar i poolen, sitter i skuggan, äter glass, badar lite mer i poolen, hänger lite på hotellrummet, ser solen gå ner, äter middag, ser lite på iPaden och sover som stockar. En rätt angenäm vardag får man ju ändå säga. 

Idag bröts vardagslunken på resorten av en fiskebåt som la ut nät precis framför. En stor händelse som fick alla turister att vakna till i sina solstolar och ta upp mobilkameran. 

Chefskofta

Det jag ser mest fram emot med att starta eget är att vara chef. Chef över mig själv och min tid. Därför kunde jag inte motstå den här sköna koftan/jackan. En perfekt chefskofta. Och så måste jag hylla vädret. Idag kunde jag ha den utan något över. Och det är snart oktober. Galet. Men härligt! Vinter kommer vi ändå hinna ha. Tack och lov. 

Jag hittade koftan på HM. Jeansen är också därifrån, sjalen en present och ballerinaskorna är från Burberry. 

Ledighetskommitten rapporterar

Idag har ledighetskommitten ätit lunch på McDonalds, kört polisbil och polismotorcykel på polismuseet (uppskattades enormt av vissa i familjen), kopierat pass för visumansökan, fixat foton på hela familjen till samma ansökan samt köpt en flytväst till det äldre barnet. Vart vi ska åka? Thailand förstås. Men inte riktigt ännu. Först lite helg. 

Fem fjällstugor för fräsch frukost

Igår packade vi in lillebror i vagnen, tog på gympaskor och regnjacka och promenerade söderut, över Västerbron och ända bort till Tjärhovsgatan. Jag hade läst om ett nyöppnat ställe, Greasy Spoon, som serverar engelsk frukost hela dagen. Efter drygt en och en halvtimmes promenad smakade deras fräscha och perfekta Eggs Benedict, Scotch pancakes med bacon och Maple Syrup och en kanna PG Tips grymt gott. Så gott att jag helt glömde fota maten. Men gillar du engelskt te, frukost och sånt lovar jag ändå att du inte blir besviken. Varken på matens utseende eller smak. Ett plus till den sköna, gröna tapeten med något speciella Londonmotiv. En anglofil som jag känner mig hemma. Greasy Spoons fräscha frukost får fem fjällstugor av fem möjliga.

Back on Ruzzle-track

Häromdagen hände det. Jag hade min mindre än en månad gamla i-Phone i fickan på shortsen. I badrummet gled den ur och rakt ner i klinkerset. Först trodde jag bara att den blivit dammig men sen såg jag att hela glasdisplayen var kraschad. Nej, nej, nej! Jag blev arg. Så himla onödigt. Sen blev jag ledsen och grät en skvätt. 

Men, tack och lov, det gick att ringa och surfa. Men inte att spela Ruzzle. Sprickorna gjorde det omöjligt att föra fingrarna fram och tillbaka för att bilda ord. Jag är ju nästan besatt. Måste spela några matcher varje ikväll innan jag somnar. Det är, precis som korsord, väldigt avkopplande. Hur skulle jag klara det? Det blev några jobbiga kvällar. Tur att man småbarn så att man är helt slut när det är sovdags. Men igår fick jag tipset att tejpa över displayen med kontorstejp. (Tack Dennis!) 

Voilà! Hurra! Ballonger åt barnen!

Nu kan jag surfa, ringa OCH spela Ruzzle utan att få glas i fingrarna. 

Just nu

Saker jag går och tänker på just nu. Stort och smått. Som alltid. 

- starta eget, good or bad? 

- resa till Thailand, när, vart och hur länge? 

- supervalår, bra eller dåligt för röstdeltagandet? 

- krisen i Ukraina, hur tänker Putin egentligen? 

Nu vet jag bättre

Innan jag fick barn tyckte jag inte att barn skulle äta frukost i vagnen på väg till förskolan. Det var väl bara att stiga upp lite tidigare och se till att ungen åt, var min hårda teori. Jo, tack nu vet jag bättre. Betydligt. När pojkvännen är på tjänsteresa och jag är ensam med barnen och tvååringen väljer att ta sovmorgon (varför händer det aldrig på helgen?). Ja, då blir det en macka i vagnen. För allas bästa. Och till alla föräldrar med ungar ätandes mackor i vagnen, vill jag bara säga: fasen vilket bra jobb ni gör!

Apple TV och American Pie

Jag vet att jag måste vara sist på den här bollen. Men herregud, så bra Apple TV är! Och i kombination med Netflix. (Skakar mitt huvud) Hur, alltså, HUR har jag klarat mig utan? 

Vi har precis gett oss på "Orange is the new black" och jag gillar, så klart. Hyllad som den är. Men jag kan inte sluta tänka på att Pipers fästman är väldigt lik den där killen som var med i American Pie-filmen. Är det möjligen han? 

Fina filten funnen

Jag är inte en slarvig person. Jag har oftast koll på grejerna. Kollar ofta en extra gång, inte på en maniskt sätt, men för att dubbelkolla att exempelvis mobilen är med. Särskilt nu, amningshjärnan är förädisk. Så för några veckor sedan hände det. Finaste filten var borta. Den fina grå, som faster virkat till tvååringen när han föddes, med garn från farmor som inte längre lever. En fin lagomt stor filt med stort affektionsvärde.

Borta. 

Jag kunde inte komma ihåg när jag sett den sist. Var det när de var här och fotade för reportaget i tidningen entre? 

Men vad vi letade. I lådor, i garderober, under sängar, i väskor , bakom hyllor och till och med under badkaret. En tvååring kan lägga saker precis var som helst. Men den fanns ingenstans. 

Jag skällde på pojkvännen. Men det kunde lika gärna vara jag eller amningshjärnan. Kanske hade den halkat ur vagnen under en promenad. Jag spanade efter den när jag var ute och gick men ingenting. Den var bara borta. 

Men så förra lördagen tog vi en tur över bron till 4h-gården. Vi drack kaffe tillsammans med förskolekompisens föräldrar och barnen sprang runt. Helt plötsligt håller tvååringen något i sin hand. Med strålande ögon och stolta steg kommer han springande.

"Titta mamma!" 

Fina filten. Återfunnen. Magiskt. 

Snacka om trisslottsläge.

Barn och mat

Vi har bestämt att mat inte är något vi bråkar med vår tvååring om. Det är bra att han sitter kvar vid bordet tills alla har ätit klart. Men vill han inte äta behöver han inte. 

Vardagsmaten känns mest som utfordring, ska gå snabbt och håller inte direkt Guide Michelin-klass. Men vi försöker ändå äta varierat, hyfsat nyttigt, grönt, ekologiskt och så gott som möjligt. Men ibland är det svårt. Som när man gör sig till och gör en sås istället för en färdigsås till den frysta torsken och han vägrar äta. Samma unge som på förskolan tydligen "älskar fisk". 

Hemma vill han bara ha pasta eller risgrynsgröt. Eller ris. Eller blåbärssoppa när det är Vasalopp. Hävdar att det är någon High Carb Low Everything Else-diet. 

Men, som sagt, vi väljer att inte bråka om mat. Och jag kokar pasta. 

Grapefruktens dag

Idag firar jag denna ljuvliga frukt
med att äta densamma. Hurra på grapefruktens dag!

Ett halvt år.

Idag är han sex månader. Den lilla röda bebisen. Lillebror. Ett halvt år. Jag vill stoppa tiden. Det går så fort att det suger till i magen. Var dag något nytt men ändå väldigt lika. Vardag. Livet. 

Men redan ett halvt år. Fattar det inte.