Det lugna ö-livet

Jodå, vi har det bra. Men så vidare lugnt är det inte. Med två kids med mycket spring i benen blir det liksom aldrig, hmm, tråkigt. 

Men visst finns det stunder av lugn. Ok, det är ofta microstunder. Men då jädrar, gäller det att passa på att njuta. 

Hur som helst det går ingen nöd på oss. Sveriges skafferi och de gotländska bönderna förser oss med godsaker. 

Snabbvisit

Vi åker norröver, han som snart är fem år och jag. En snabbvisit för att säga hej då till en kär gammal vän. Kramar med mormor och morfar, lek med kusiner och bad i poolen. 

Jag funderar på att ta ett pass i den nyöppnade skidtunneln men passar istället på att få ryggen behandlad av bästa naprapat-Ylva. Så tacksam! 

Ja, livet. Både glädje och sorg på samma gång. 

Morgondopp

Tänk att iklädd badkläder och badrock kunna promenera ner till sjön och ta sig ett morgondopp. Vilken underbar vardagslyx. Vi har faktiskt närmare till bad hemma i stan än vi har i stugan på ön.

I går morse passade jag på. Ett pass på gymmet och sen ett dopp i sjön.

Älskar mina hoods!

En förälders fasa

Igår, mitt i allt adventsfirande, drar ettåringen mig i byxan. Jag tittar ner och ser att han ser konstig ut. Som om han inte får luft. Det fick han inte heller för något hade fastnat i hans lilla hals. Jag skrek på mannen att ringa 112 samtidigt som jag försökte komma ihåg vad det nu var man skulle göra. Jag gick ju en kurs när jag var föräldraledig med treåringen. Fan! 

Det enda jag kan tänka just då är att det är bättre att göra något än inget. Jag vänder honom upp och ner och skakar. Jag sticker in mina fingrar i hans mun och hals. Inget händer. Han väser lite och jag känner paniken kommer krypande. Han börjar nu bli väldigt röd i ansiktet. 

Ambulansen är på väg och jag får genom mannen rådet från 112 att lägga honom på mage i knät. Just det, så gör man ju Heimlich manöver på små barn. Jag slår med min öppna hand mot hans rygg. På andra försöket flyger en enkrona ut och ungen kippar efter luft. 

Jag har aldrig blivit så lättad i hela mitt liv. 

Allt gick bra. Vi mår bra. Ettåringen repade sig snabbt och när ambulanskillarma kom sprang han runt som om inget hade hänt. Men de där minuterna var de värsta i mitt liv. 

Så gå den där kursen, lär er hur man gör Heimlich och hjärt- och lungräddning. Man vet aldrig när man kan behöva det. 

Tack till gulliga Magnus och Magnus på ambulansen och till bra hjälp på 112! 

 

Livet på Lanta

Det blir nästan lite vardag här också. Så mycket vardag det nu blir när man befinner sig på en paradisstrand med turkost vatten, svajande palmer, vågbrus och orkidéer. 

Men dagarna går. Vi vaknar, äter frukost, badar i poolen, badar i havet, bygger sandslott, äter lunch, badar i poolen, sitter i skuggan, äter glass, badar lite mer i poolen, hänger lite på hotellrummet, ser solen gå ner, äter middag, ser lite på iPaden och sover som stockar. En rätt angenäm vardag får man ju ändå säga. 

Idag bröts vardagslunken på resorten av en fiskebåt som la ut nät precis framför. En stor händelse som fick alla turister att vakna till i sina solstolar och ta upp mobilkameran. 

Tar ett kliv ut ur bekvämlighetszonen

Jo, jag lever livets glada dagar. Just nu är det mer sant än annars. Pojkvännen är föräldraledig och jag, ja, jag är också ledig. Jag kommer inte gå tillbaka till jobbet.

Istället ska jag starta eget. Bli min egen chef. Jobba hårt. Bestämma själv. Något jag funderat på och velat länge. Lite av en dröm, faktiskt. Jag tar ett stort kliv rakt ut ur bekvämlighetszonen. Det är, så klart, läskigt men också kul och jädrans spännande. Jag menar, vad som helst kan ju hända. Så ja, jag lever livets glada dagar.

Snart sommarlov

Vi har en vecka kvar till sommarlovet. Sommarlovet som i år kommer sträcka sig ända in i september. Ja, jag vet det är lyxigt. Men det gäller ju att se till att livet blir som man vill. Så nu vill vi vara lediga allihop, hela vår lilla familj, i tre månader. Planen är lite svennebanan-charter med all inklusive på Mallis, en hel drös lata veckor i stugan på ön, road-trip norröver, förhoppningsvis hjortronplock runt fjällstugan och en tur ut på Lofoten. Vi smygstartar idag med en utflykt till Eskilstuna och Parken zoo. 

Livet. Ja, jag säger som en av världens bästa skidåkare "hä ä bar å åk!" 

Häng med!

Ett halvt år.

Idag är han sex månader. Den lilla röda bebisen. Lillebror. Ett halvt år. Jag vill stoppa tiden. Det går så fort att det suger till i magen. Var dag något nytt men ändå väldigt lika. Vardag. Livet. 

Men redan ett halvt år. Fattar det inte. 

Melodifestivalminne

Jag ser på melodifestivalen med ett öga. Med det andra bloggar jag med telefonen och har full koll på godisskålen. Det är tydligen 30 år sedan Herreys vann eurovisionschlagerfestivalen (heter det verkligen så? snudd på världens längsta ord). Jag var elva, tuggade Hubba Bubba och var, precis som nu, extremt kvällstrött. Vi var på besök i min mosters stuga i Masugnsbyn, utanför Kiruna. Kvällen var ljus som den alltid är ovanför polcirkeln i början på maj och mina kusiner och jag såg programmet i en soffa i grannhuset. Eller såg och såg. Jag somnade ju, så klart. Förmodligen med ett Hubba Bubba i munnen. Men väcktes lagomt till firandet av pojkarna med gulddojorna. 

30 år. Det känns som igår. 

Äntligen snö!

Dagens tummen upp: för att fira att det är fredag tog båda barnen sovmorgon och sov till sju (när man normalt slår på kaffebryggaren före klockan sex är det en skön variation), termometern visar noll grader, under natten har det kommit snö, (äntligen!) och imorgon kommer Ingemar Stenmark till Vinterstudion. Välkommen härliga helg! 

Dagens i-landsproblem

Fick en dryg timme utan barn och vagn på rean. Sprang runt och ryckte lite planlöst i skor, väskor, sjalar och trängdes. Svettades och svor över att jag tog pälsjackan. Lättade lite på skarfen i halsen och suckade över att jag inte hunnit reka. (Ska man göra fynd ska man veta vad man vill ha.) Såg till att övriga i familjen fick det de önskade sig. Och till slut hittade jag, efter en hel del kämpande och låååång kö till provrummet, en skön tröja från Hunky Dory. 

Sandlådan i hallen, del 2

Jag var lite orolig att vi gjort bort oss när vi köpte en stå-framme-dammsugare. Och en del kommentarerna jag fick på FB var dessutom inte helt positiva. Men nu står den där och den används flitigt. Brödsmulor, ris och andra matrester under Tripp-trappen-stolen är lätta att bli av med, synliga dammtussar och småskräp försvinner också lätt. Sandlådan i hallen är ett minne blott. Ok, den har inte löst alla våra problem, särskilt inte de som inte är städrelaterade, men i det stora hela fungerar den precis som förväntat.

Mitt Twitter-liv

Mitt liv är just nu mer Twitter än blogg. För det är lite svårt att få till. Nya blogginlägg, alltså. Bland annat för att jag har rätt fullt upp med en bångstyrig och jag-kan-allt-själv-tvååring och en bebis som äter varannan timme. Men också för att min hjärna går på lågvarv. Jag kan liksom inte riktigt tänka klart. Den verkar mest vara upptagen med att tänka på mat (när ska den här amningshungern lätta?) och jakten på sömn. 

Jag hoppas att jag snart är tillbaka. Inte bara på bloggen. Jag längtar efter att få tänka klart (både tydligare och färdigt) och föra ett längre samtal som inte är av Twitter-karaktär, det vill säga avbrutet efter 140 tecken.

Torftigt

Mitt liv är så torftigt just nu. Det består mest av jobb, dagishämtning och -lämning och jakt på sömn. Obefintligt med tid finns till att läsa glansiga magasin (hinner knappt läsa dagstidningen) eller böcker, strosa på stan, sitta länge med en kaffe latte på ett kafe eller vara kreativ och skriva kloka och roliga saker på bloggen. För det mesta hinner jag knappt tänka.

Men det blir väl bättre, försöker jag intala mig. När sömnbehovet är mindre och ungen större. Om en sisådär 20 år, kanske?

Förskoletid

Nu har han börjat på förskolan. Lillemannen är inte längre så liten. Efter några dagars inskolning med pappan är han nu där helt själv. Och enligt personalen går det hur bra som helst, han leker och skrattar, äter (själv!) och sover och verkar ha the time of his life.

Innan vi hinner blinka är han en och nittio, läser på universiteten, jobbar på någon sunkig studentpub och pluggar hela nätterna.

Precis vad jag behövde

En franskinspirerad bistro, vita dukar, champagne, servering vid bordet, en köttbit, ljuvligt krämig Creme Brulee, tre mammor och en mamma-to-be och tre timmars skratt. En vansinnigt härlig kväll. Precis vad jag behövde. Nu kan jag tackla några vakennätter och grinig dagar till. Tack fina vänner!

Bilden är lånad från Wasahof.se

Året som gick - 2011 i punktform

• Började året i min härliga dunkappa. Den bästa investeringen från förförra vintern. Kanske mitt livs bästa. Under århundradets värsta vinter värmde den mig varje dag långt fram i mars.


• Vi jagade skorv och jag älskade vintern.


• På torsdagar under hela våren gick jag till Poppius och lärde mig att bli journalist.


• Vi bestämde oss för att flytta från en ö till en annan.


• Jag bodde på gångavstånd från Selfridges i februari.


• Jag chockades över jordbävningen, tsunamin och kärnkraftverkshaveriet i Japan i mars.


• Jag försökte gilla våren och bannade pollenallergin i april.


• Äntligen, äntligen blev jag gravid. Pojkvännen och jag strålade först lite försiktigt och sedan likt kronprinsessan och prins Daniel över beskedet att lilleman skulle komma i oktober.


• Vi hängde i stugan på Gotland hela sommaren, grät tillsammans med norrmännen efter terrorattentaten den 22 juli och jag fick obrukbara händer.


• Sen kom hösten och vi passade på att göra allt det där som alla säger att man inte hinner när man har barn. Pojkvännen slutade snusa och jag fick tillbaka mina händer.


• Och så kom han, vår lilla hjälte. Allt förändrades. Han fyllde oss med kärlek, glädje och oro. Han lärde oss hur man kämpar, tar vara på små framsteg och att det är en ny chef i huset.


• Sedan dess kämpar vi på, tar vara på små framsteg och gör det chefen säger.


• Det kommer vi nog också att göra under nästa år. Och under året efter det... Förmodligen resten av livet.

Kan snö bli rulltårta?

Uppenbarligen. Här på en bilruta efter den första snön fallit på Lilla Essingen.

Min lördag eftermiddag

Go' kaffe, chokladkaka och ett par tidningar. Två timmar, ensam på lokal. En skön lördag eftermiddag.

Egen tid

Förbi är den tid då timmar kunde spenderas ensam med ett glossigt magasin eller att utslagen i soffan se säsong efter säsong av The West Wing.

Nu är jag glad om jag får gå ut med soporna. Ensam.