Sista natten

Sista natten på Lilla ön. Vårt hem ligger i flyttkartonger. Fem och ett halvt år. En våg av nostalgi.

Men bara för ett ögonblick. För nu ser jag fram emot att ta bort plasten från hyllorna i kylskåpet, premiärbada i badkaret, större yta och fler rum, två balkonger, kunna åka tunnelbana till stan och utsikten mot Pampas Marina och Solna.

Att vara hemma

Att vara hemma känns, ja lite, konstigt. Skönt, visst, men jag känner mig lite som en gäst. Visserligen flyttar vi inte förrän i oktober men efter drygt två månader på ön och med det mesta av våra grejer nedpackade i förrådet känns det inte riktigt som hemma. Dessutom har det regnat oavbrutet sen vi kom hit. Oavbrutet. Som om himlen på något sätt vill markera att det är september, sommaren är slut och vi borde skaffa flyttlådor.

Vi ser framåt

Vi sitter som på nålar. Det plingar till i mobilen. Någon gillar vår lägenhet. Det plingar igen. Någon gillar den ännu mer. Det är nervöst, spännande, skrämmande, sorgligt och roligt på samma gång. Snart är inte vår lägenhet längre vår. Vår första gemensamma lägenhet och lillemans första hem. Snart ska någon annans skratt höras ut på balkongen. Någon annans namn ska stå på dörren. Någon annan ska leva lyckliga i alla sina dar där på femte våningen.

Men nu när det är över är vi glada. Lättade. Jag tar fram en flaska. Vi skålar, sitter sen tysta och tänker framåt.

Bo på Lilla Essingen

Tvåa på 62 kvm på Primusgatan

Vi säljer vår älskade tvåa på Lilla Essingen. Lägenheten med stor balkong är perfekt för ett par som vill kunna ta ett dopp innan jobbet och ändå ha nära stan. Jag cyklar till jobbet vid Norra Bantorget på 15 minuter (efter morgondoppet).

Vi visar den på söndag den 12 augusti klockan 1430 och måndag den 13 augusti klockan 1745. Läs mer och se fler bilder på vår lägenhet.

Blöt och rörd

Hemma på lilla ön igen. Hemma i femton grader och ösregn. Men det gör inget för efter en vecka med 30-35 grader varmt känns det nästan skönt. Imorse hade jag tid för en välbehövlig klippning. Men planen att cykla med bara ben in till stan blev istället blöta jeans på en full och trång buss. Men inte heller det gjorde något för då fick jag möjlighet att lyssna på Sommar i P1 med Anja Pärson. Och där på ettans buss mot Frihamnen med blöta jeans sitter jag med ett leende på läpparna och en värme i bröstet. Jag är lika imponerad och rörd över ditt sommarprat som över alla dina fina åk och medaljer. Tack fina och modiga Anja!

Väl hos frissan fick jag håret klippt och fönat och jeansen torktumlade. Det kallar jag service.

Jo, det kommer att bli bra

Min separations- och flyttångest är lite mindre. Det är hit vi flyttar. Jag tror det kan bli bra. Riktigt bra. Kanske till och med bättre än på lilla ön. Utedusch och allt.

Sentimental

Så här i lägenhetsförsäljningstider blir jag sentimental och tänker med sorg i hjärtat att vi faktiskt måste lämna det här. Vår lilla ö, vår badbrygga, vår första gemensamma lägenhet. Lillemans första hem.

Lägenhetsvisning

Det tar på krafterna att ha visning och omvisning. Nackdelen med att vara perfektionist och inte vilja lämna något åt slumpen. Det tröttar ut. Pust! På den positiva sidan, lägenheten har aldrig varit så fin, välstädad och luftig. Man kanske borde ha visning oftare?

Från en ö till en annan

Vardagsrummet

Köket

Sovrummet

Eftersom vi snart flyttar från lilla ön till Kungsholmen ska vi sälja vår lägenhet. På söndag har vi visning och lilleman och jag ska ägna veckan åt att städa och färgkoordinera garderoberna.

Du kan titta på bilderna på Hemnet eller kom på visningen!

Fotografering, tre tänder och attackpackning på schemat

Sådär, nu var lägenheten städad, stylad och fotad. Pust! Det är ingen enkel match att fotostyla samtidigt som någon liten tycker att jag borde ägna mer tid åt honom och hans tre! nya tänder. Men solen sken och lilla ön och balkongen visade sig från sin bästa sida. Fotografen var ett riktigt proffs som rände runt och tände alla lampor och alla ljus, puffade kuddar, drog lite i gardinerna i sovrummet och brände av bilder som blev så bra att till och med jag blev sugen på att flytta in.

Nu blir det attackpackning för imorgon åker vi till stugan på ön.

Balkongen före...



...och efter.



Färgkoordinerad bokhylla

Städa, plocka bort, stuva undan, sortera och färgkoordinera bokhyllan.

Vi håller för fullt på att göra lägenheten visbar. Nästa vecka kommer fotografen och mot slutet av maj är planen att den ska ut för försäljning. Så vi städar, plockar bort, stuvar undan, packar ner, sorterar, slänger och färgkoordinerar bokhyllan. Visserligen var den redan relativt färganpassad men jag tyckte ändå att den behövde en genomgång. Jag önskar att jag hade tänkt på förefota men tyvärr. Skyller på amningshjärnan.

Så håll till godo med resultatet.

Men hej, jag gillar ju att leva på kanten

Förlåt alla vårenälskare men det här är ingen rolig tid. Kan till och med vara den värsta tiden på året. I år är det dessutom värre än vanligt om man får tro Svt. Överallt, precis överallt är luften tjock av pollen. Det är med livet som insats, men hej jag gillar ju att leva på kanten, som jag tar en promenad. Trots att jag är fullproppad med antihistamin och astmaspray piper luftrören när går jag runt lilla ön. Och jag måste erkänna, pollenexplosionen till trots, att det ändå är lite härligt med sol, grönt och varma vindar.

Dessutom har de lovat regn till helgen.

Tillbaka på lilla ön

Lilla ön i skir grönska. Den 6 maj.

Är tillbaka på lilla ön som bjuder på skir grönska, strålande sol och civilisation. Folk myser på bryggorna, piffar på balkongerna och någon har lagt till med segelbåten i viken. Lilleman och jag tar en promenad och förundras över vårt lands väderskillnader.

Bilen efter ytterligare ett dygn med snöstorm. Den 3 maj.

100 dagar kvar

Idag är det 100 dagar kvar till OS i London. Jag firade med att vara på gymmet redan 0630. Ett snabbt pass med fokus på axlar och postgravidmage (plankan, plankan, plankan) innan pojkvännen drog till jobbet.

Nu laddar jag med kaffe inför ett efterlängtat frisörbesök i eftermiddag. Äntligen ska jag få lite fason på mitt postgravida hår. Det lilla som är kvar, för det stora håravfallet har startat. Och faller det inte av av sig själv hjälper lilleman gärna till. Så fort han får chansen tar han tag och med följer stora testar av mitt hår.

Förhoppningsvis har en del växt ut när OS startar. Det har ju 100 dagar på sig.

Fjällväder i stan

Ja men, det är väl ändå helt underbart att efter två veckor i fjällstugan få vakna upp på Lilla ön till...

...just det, typiskt fjällväder. Och ni som känner mig vet att jag inte är ironisk.

#visomalskarvintern

Solbrilleväder

Idag var det ett riktigt solbrilleväder. Jag fyllde latte i min termosmugg och lilleman och jag tog en långpromenad. Vi var inte ensamma. Rena E4:an på Norr Mälarstrand. Hur som helst gudomligt skönt och jag fick skid- och fjällsug. Det får jag alltid när det är sol, snö och långt till sommaren.

Vackert vintervitt

Vy över lilla ön i vackert vintervitt. Från dagens vagnspromenad.

Kallt men grönt

Gott nytt år från en grönt men kallt och som alltid bedårande vackert Stockholm!

Året som gick - 2011 i punktform

• Började året i min härliga dunkappa. Den bästa investeringen från förförra vintern. Kanske mitt livs bästa. Under århundradets värsta vinter värmde den mig varje dag långt fram i mars.


• Vi jagade skorv och jag älskade vintern.


• På torsdagar under hela våren gick jag till Poppius och lärde mig att bli journalist.


• Vi bestämde oss för att flytta från en ö till en annan.


• Jag bodde på gångavstånd från Selfridges i februari.


• Jag chockades över jordbävningen, tsunamin och kärnkraftverkshaveriet i Japan i mars.


• Jag försökte gilla våren och bannade pollenallergin i april.


• Äntligen, äntligen blev jag gravid. Pojkvännen och jag strålade först lite försiktigt och sedan likt kronprinsessan och prins Daniel över beskedet att lilleman skulle komma i oktober.


• Vi hängde i stugan på Gotland hela sommaren, grät tillsammans med norrmännen efter terrorattentaten den 22 juli och jag fick obrukbara händer.


• Sen kom hösten och vi passade på att göra allt det där som alla säger att man inte hinner när man har barn. Pojkvännen slutade snusa och jag fick tillbaka mina händer.


• Och så kom han, vår lilla hjälte. Allt förändrades. Han fyllde oss med kärlek, glädje och oro. Han lärde oss hur man kämpar, tar vara på små framsteg och att det är en ny chef i huset.


• Sedan dess kämpar vi på, tar vara på små framsteg och gör det chefen säger.


• Det kommer vi nog också att göra under nästa år. Och under året efter det... Förmodligen resten av livet.

Ett varv runt lilla ön

Ett varv runt lilla ön i skymning var det som behövdes. Alla dessa lampor, stjärnor, lysande tomtar, granar, renar och gud vet vad som folk hänger upp och hänger ut. Svennigt och tacky men ändå fint på nått sätt och juligt. Nu sitter jag i soffan med en kopp varm glögg och håller på att spricka av julstämning.