Bönor, bad och bältros

Bönor på Stora Tollbygård. 

Augusti på ön är lite lugnare, lite mindre folk och lite varmare i vattnet. Vi har ett par dagar kvar av denna sommars stugliv och vi ska kräma ur det sista. 

Bada så mycket som det bara går, äta nyskördade bönor och bli frisk från den här slängen av bältros jag fått. Inget i ansiktet, tack och lov. Eller än ska jag väl tillägga för att inte jinxa det. Har blivit ordinerad vila och mycket sömn. Well, well jag ska försöka. 

Nu kör vi sista semesterveckan! 

Väntar med bävan

Vi laddar för en veckas semester med att ha en släng av magsjuka. Än så länge är det bara en liten familjemedlem som insjuknat. Men vi andra väntar med bävan. Känner efter extra mycket. 

Taxin hämtar oss kl 0430 imorgon bitti. Så än kan mycket hända. Har packat plastpåsar, våtservetter och extrakläder i handbagaget. 

Sju dagar kvar

Alltså kräksjukan. Ingen lek. Allt är på paus. Allt. Sju dagar till jul och håll tummarna att vi hinner bli friska i tid. Slut på meddelandet. 

Då var det dags

De ringer från förskolan. Lillemannen har feber. Då var det dags, vab-premiär.

Vi (jag) roar oss bäst vi kan.

Men hej, jag gillar ju att leva på kanten

Förlåt alla vårenälskare men det här är ingen rolig tid. Kan till och med vara den värsta tiden på året. I år är det dessutom värre än vanligt om man får tro Svt. Överallt, precis överallt är luften tjock av pollen. Det är med livet som insats, men hej jag gillar ju att leva på kanten, som jag tar en promenad. Trots att jag är fullproppad med antihistamin och astmaspray piper luftrören när går jag runt lilla ön. Och jag måste erkänna, pollenexplosionen till trots, att det ändå är lite härligt med sol, grönt och varma vindar.

Dessutom har de lovat regn till helgen.

Kom ihåg handspriten!

Här i paradiset härjar magsjuka och vattkoppor. Än så länge har vi klarat oss tack vare handsprit, Jägermeister och en gnutta tur. När jag i går sökte efter information om Alvedon till barn på Vårdguiden.se såg jag att det mest lästa just nu är;
1. Magsjuka
2. Halsfluss
3. Vattkoppor
4. Influensan

Så det verkar som fler huttar Jäger, knaprar pepparkorn (som om det hjälper) och håller tummarna runt om i landet. Glad påsk kära vänner och kom ihåg att sprita händerna!

Friskförklarad och utskriven!

Vi är utskrivna! Vår lilla hjälte är helt friskförklarad och fick mer än väl godkänt av doktorn. Vi behöver inte komma tillbaka för någon som helst uppföljning.

Bye, bye neo! So long Söder sjukhuset! Nu kan kaffe latte-mammalivet börja!

En vecka och redan chef

I går firade vår hjälte en vecka. En tuff vecka och helt klart värd att fira. Allt går åt rätt håll. Hjälten mår bättre och bättre. Vi är kvar på neo men har fått flytta till ett så kallat familjerum där han får vara med oss så mycket han och vi vill. Ett steg närmare hemgång.

Enligt doktorn nu på morgonen är hjälten i princip frisk och det visar han. Trots att han är så liten och har varit så sjuk är det han som bestämmer, 24-7. Vår nya chef som bestämmer när vi ska sova, äta, klä på oss, gå på toa, läsa tidningen, duscha, fika och blogga.

Jag ska inte klaga han är en helt underbar bebis och det är fantastiskt att han är frisk och stark nu. Men jag har inte ens hunnit dricka en enda kopp kaffe latte.

Fredagsmys på BB neo

Nu när jag är utskriven och vi bor här som Konrads föräldrar får vi inte längre ta del av SÖS helpension*. Det innebär att vi får fixa vår mat själva. Vi kör det enkla köket. Det finns inte mycket tid till att vandra runt i delikatessbutikerna här på Söder.

Lilleman har kommit igång och äter ordentligt och ofta (ungefär varannan timme). Snart kan de koppla bort droppet om han fortsätter på samma sätt. Det är helt fantastiskt! Han vill, å det bestämdaste, att man ska sitta med honom tills han smält maten. Vilket gör att matning och nästa matning nästan går ihop.

Så fredagsmys på BB neo
Mysig middag: havregrynsgröt utan salt med mosad banan
Kvällssnacks: ett glas Proviva jordgubbsdryck på stående fot i det gemensamma köket och en näve jordnötter
Underhållning: sovande eller ätande bebis och ljudet av sjukhusapparater

*Du vet, läckert panerad fisk, kokt potatis och remouladsås, överkokt pasta med "köttfärs"sås och allt-möjligt-pytt med råkostsallad.

Vi andas ut

Vår lilla hjälte mår mycket bättre. Redan igår kväll kunde vi märka en tydlig skillnad. Han andades lugnare och ibland helt själv, utan syrgas. Nu på morgonen, hans tredje dygn, är hans lilla ansikte är slätt och har fått fin färg. Han har fortfarande en del slangar och sladdar kopplade till sig men alla prover visar på klar förbättring. Den punkterade lungan verkar läka av sig själv och han har fått behålla lite mat.

En tuff start på livet men han är en riktig kämpe. Kombinationen seg, uthållig norrbottning och stenhård gotlänning är nog receptet.

Tack alla för varma hälsningar och fina ord! Det värmer rakt in i våra oroliga föräldrahjärtan!

(Bilder kommer så fort alla slangarna är borta.)

Vi håller andan

Ibland tar livet paus. Man håller andan och vågar inte se framåt.

Direkt efter att de plockat ut Konrad (det blev akut kejsarsnitt) fick han åka ner till Neonatalavdelningen. Han hade förutom svalt fostervatten med bajs i också virat navelsträngen två varv runt halsen. Inte undra på att hjärtljuden blev svagare.

På BB Neo, som alla säger här på sjukhuset, är han övervakad varje sekund, dygnet runt. Han får det absolut bästa vården och man kan lugnt säga att han är i trygga händer. Men att se sin nyfödde son kopplad med slangar och sladdar till apparater som väser och larmar, se kanyler fasttejpade på hans små händer och se kurvor på skärmar gå upp och ner beroende på hans andning är en mardröm.

Nu två dagar senare är vi fortfarande här. Tack och lov är färre slangar och sladdar kopplade till honom och han mår bättre. Men samtidigt som han fortfarande behöver syrgas för att orka andas, vågar jag knappt ta ett andetag.

Lycka är att duscha utan påse

Efter att i nästan fem veckor haft bandage och tejp på först höger sedan på vänster hand är jag nu helt bandagefri. Förutom ett plåster på höger kind där jag igår tog bort ett födelsemärke. Men det är en annan historia. Jag kan nu tvätta händerna ordentligt utan att vara rädd att blöta ner bandaget. Jag ska idag för första gången på nästan fem veckor duscha utan påse.

Obeskrivlig befrielse.

Ibland blir det precis som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Eller så blir det precis som man tänkt sig.

Jag som igår trodde att när jag åkte till SÖS skulle komma hem bandagelös sitter istället med ett stort bandage på den andra handen. Efter den förra operationen har vänsterhanden bara blivit sämre. Den bejublade nattsömnen var ytterst kortvarig. Så jag fick helt enkelt en akuttid på kirurgen och har numer två karpaltunnelsyndromfria händer.

En helt underbar känsla. Visst har jag svårigheter att klä på mig, skära ost och sätta upp håret (för att inte tala om att tvätta det) med två bandagerade händer. Högern är fortfarande tejpad, ska hållas torr och får inte belastas. Armhävningar eller avloppsrensning är inte att tänka på. Men hej, jag klagar inte. Smärtan och domningarna har redan släppt och jag ser fram emot att få sova några hela nätter innan bebisen kommer.

Jag fick som jag ville och opererade även vänster hand. Dessutom upptäckte kirurgen att jag har en extra muskel i handen. Som bara cirka 20 procent av Sveriges befolkning har. Bara en sån sak.

Snart bandagelös

Idag får jag ta bort bandaget och stygnen! Äntligen kan jag träna, baka bullar och rensa avloppet. Tjohoo!

Vardag i karpaltunnelsyndromland

Idag på stan fick jag be ett cykelbud om hjälp för att öppna min nyinköpta flaska Loka. Karpaltunnelsyndromshänder och PET-flaskkorkar går inte ihop. Jag frågade och log. Han log och öppnade trots att han hade famnen full av paket, cykel och cykelhjälm.

Det man inte har i händerna får man ha i charmen.

Insikt 2

Jag inser med glädje att det går att göra en hel del med en högerhand i jättestort bandage:

1. Med en plastpåse och ett gummiband runt handen går det utmärkt att bada.
2. Det går med lite hjälp av vänsterhanden att skriva under kreditkortsslippen. Jag såg framför mig att jag var tvungen att betala med kontanter i två veckor.
3. Det finns andra pålägg än ost. Leverpastej är riktigt gott.
4. Det är inga problem att ligga i soffan med handen på en kudde och samtidigt äta godis med vänsterhand.

Före och efter operation

Min högra hand med karpaltunnelsyndrom. Nej, jag har inte gulsot även om det ser ut som det.

Min högra hand utan karpaltunnelsyndrom.

Insikt

Kom just på att högerhand i stort bandage kan innebära vissa svårigheter:

1. Hyvla ost (Helt omöjligt att göra med en hand. Testa! Helt omöjligt.)
2. Skala morötter (Favoriträtten pasta pesto får klara sig utan morötter ett tag framöver.)
3. Knäppa B-H:n (Pojkvännen får hjälpa mig innan han går till jobbet. TUR att jag kom på det.)

Äntligen!

Imorgon är det äntligen, äntligen, äntligen dags. Jag ska bli av med domningarna, svullnaden och smärtan i min högra hand! Bye, bye Karpaltunnelsyndrom!

Som jag har längtat. Jag har aldrig längtat så mycket efter att få någon kroppsdel uppskuren som jag längtat efter detta.

Om mindre än ett dygn sitter jag med högerhanden i ett stort bandage. Jag har fått stränga order från den unga tyska läkaren om att jag INTE får använda handen på åtminstone en vecka. Det kan bli lite tyst från mig.

Saker man vill höra när man är gravid

Jag möter en granne i hissen.

- Nämen, ska du ha en bebis!
- Japp.
- När då?
- I mitten av oktober.
- Redan då. Ja, du ser verkligen fräsch ut!

Jag hade kunnat krama henne. För med tre timmars nattsömn, två svullna, avdomnade och värkande händer, en mage som gör det svårt att få på sig strumpor, uppsvällda fötter, halsbränna och ömmande korsrygg känner jag mig allt annat än fräsch.