Mot Berlin imorgon

Ja ja, då har vi en anledning att inte lämna KaDeWes matavdelning på hela eftermiddagen. 

Semesterregn

Bilden ljuger. Regnet öser ner. Åskan mullrar. Det blixtrar och dundrar. Vi sitter inne. Dricker kaffe. Barnen leker. Jag har en massagetid inbokad. Solen skiner snart igen. Det är helt ok med semester.

Fjällväder i stan

Ja men, det är väl ändå helt underbart att efter två veckor i fjällstugan få vakna upp på Lilla ön till...

...just det, typiskt fjällväder. Och ni som känner mig vet att jag inte är ironisk.

#visomalskarvintern

Välsignade regn!

När vinter rasar som bäst bland våra fjällar kommer det äntligen. Det efterlängtade och barmhärtiga regnet. Det rensar luften och genast känns det lättare att andas. Välsignade regn!

Pollenhelvetet

Hemma igen efter ett kort men härligt besök i fjällstugan och vintern. Solen strålar på ön och det är säkert över 20 grader varmt. Folk har fullkomligt slängt av sig kläderna. Jag ser vitbleka bara ben överallt (och det är inte bara positivt). Jag borde inte klaga mer på våren. Folk blir så provocerade. Men den här tiden på året är det som värst för alla pollenallergiker och astmatiker.

När ni andra tar av er kläderna och på solglasögonen och kanske tar en promenad eller en cykeltur, äter en glass på en parkbänk, påtar i trädgården, hittat en plats i lä intill husknuten, sitter på balkongen med ett glas rosé eller får axlarna solbrända på en uteservering. Då stänger vi allergiker och astmatiker dörrar och fönster, drar ner persiennerna (i alla fall jag), bunkrar upp med näsdukar, knaprar Kestine och Aerius och ser till att få i oss så mycket kortison eller Bricanyl som vi bara kan för att vidga luftvägarna. När det är som värst är det som att andas genom ett sugrör. Jag blir trött bara av att tänka på det.

Så skänk en tanke när du tänder grillen för första gången i år, där du sitter på picknick-filten i parken eller när du joggar fram i den vårspäda och ljusgröna björkskogen till oss som snörvlandes och kämpandes efter luft tvingas hålla oss inomhus när våren pågår som bäst.

Italiensk vinter?

Ok, det är höst. På fredag är det oktober. Termometern visar + 5,5 grader och jag har handskar när jag cyklar till jobbet. Det är kyligare än för två veckor sedan och sakta men säkert går vi mot vinter. Men nog är det väl lite väl tidigt för dunjackan? Dunväst är ok, men seriöst, dunjacka?

De enda som kan komma undan med dunjacka i Stockholm i september är de turistande italienarna.

Extremt dramatiskt i paradiset

I fjällen handlar det mycket om vädret. Alla pratar väder, gårdagens väder, dagens väder och självklart hur vädret ska bli imorgon. Vädret påverkar ju allt här. Kan man göra toppturen, nappar fisken och när blir snön sådär härligt sorbetig? Som alla vet så kan vädret i fjällen växla extremt snabbt. En minuten kan det vara strålande sol för att sedan slå om och bli vinande blåst och ymnigt snöfall. Det kan extremt kallt, som det var påsken för tre år sedan då vi hade -32, extremt mycket snö eller extremt varmt. Just nu är det sådär extremt varmt med runt +17 grader. Inte som i Haparanda men ändå varmt för årstiden och det innebär det att våren kommit igång snabbt. Extremt snabbt. Det tinar överallt och det tinar snabbt. Jokkarna är överfulla med smältvatten och i Abisko gör sig björkarna redo att slå ut.



Imorse när vi var på väg från Abisko till Katterjåkk såg vi en lavin gå i rännan vid Kopperåsen. Det var ett stort släpp som drog med sig snö, grus och jord. Vi var framme bara någon minut efter släppet och man ser tydligt hur smältvattnet eroderat under snön och orsakat lavinen. Väl framme i Katterjåkk nås vi av meddelandet att hela fjället är stängt på grund av extrem vårflod. Ja, så dramatiskt kan det vara i fjällen en vanlig vecka i mitten av maj.

Nu ser vi fram emot Nordiska mästerskapen i extremskidåkning. Stremt som Katla i Mammas nya kille skulle ha sagt.

Rapport från paradiset

Det enda jag ser just nu är dimma. Det är vitt, vitt, vitt. Ungefär som om du sänkte ner huvudet i en skål med mjölk. Jag ser inga fjäll, inget träsk och ingen sol. Jag ser grannstugan men inte så mycket mer. Och vi som hade tänkt gå den stora ölturen baklänges. Börja i Björnfjell och avsluta i Katterjåkk. Fem timmar med solen i ansiktet. Men vi får se hur det blir med det. Kanske spricker det upp vid lunch. Eller så häller jag upp en drink och fortsätter i dimman.

I Piteå var det strålande sol och plus 19 grader. Klockan nio.

Update: Vid lunch sprack det så klart upp och paradiset blev sitt vanliga soliga jag.

Mot paradiset

Ute strålar solen, termometern visar 14,5 grader och väderrapporterna lovar ryssvärme. Vitsipporna täcker sluttningar, tulpanerna blommar i rabatterna och på uteserveringarna flockas designersolbrillorna. Jag drar på mig fleecekalsongerna, dunjackan, mössan och vantarna och tar flyget mot vintern. Skidorna är slipade och googlesarna är putsade. Det vankas skidåkning. Jag åker mot paradiset. Nu är absolut den bästa tiden i fjällen.








En lite oro känner jag dock för mina plantor. Kommer de att klara sig utan mig? Jag lämnar dem i pojkvännens vård. Eller vård och vård. Han har redan sagt att de förmodligen kommer att stryka med. Jag ger dem lite vatten och näring och hoppas på det bästa. Hittills har de i alla fall växt så det knakar.