Pollenhelvetet

Hemma igen efter ett kort men härligt besök i fjällstugan och vintern. Solen strålar på ön och det är säkert över 20 grader varmt. Folk har fullkomligt slängt av sig kläderna. Jag ser vitbleka bara ben överallt (och det är inte bara positivt). Jag borde inte klaga mer på våren. Folk blir så provocerade. Men den här tiden på året är det som värst för alla pollenallergiker och astmatiker.

När ni andra tar av er kläderna och på solglasögonen och kanske tar en promenad eller en cykeltur, äter en glass på en parkbänk, påtar i trädgården, hittat en plats i lä intill husknuten, sitter på balkongen med ett glas rosé eller får axlarna solbrända på en uteservering. Då stänger vi allergiker och astmatiker dörrar och fönster, drar ner persiennerna (i alla fall jag), bunkrar upp med näsdukar, knaprar Kestine och Aerius och ser till att få i oss så mycket kortison eller Bricanyl som vi bara kan för att vidga luftvägarna. När det är som värst är det som att andas genom ett sugrör. Jag blir trött bara av att tänka på det.

Så skänk en tanke när du tänder grillen för första gången i år, där du sitter på picknick-filten i parken eller när du joggar fram i den vårspäda och ljusgröna björkskogen till oss som snörvlandes och kämpandes efter luft tvingas hålla oss inomhus när våren pågår som bäst.