Vasaloppet 2017

Från Vasaloppets instagram igår.

Ja, så rätt. Tur att jag redan är anmäld. 

En riktigt lyckad annonsering från gårdagens Stockholm. 

Ski Like A Swede

Jag älskar skidåkning och jag älskar London. Tänk att kunna kombinera de båda.

I alla fall för en kväll.

#SkiLikeASwede.

Japp, det gör jag :o)

Älskar redan Boardien!

Men alltså, jag älskar detta! 

Briljant är ordet. 

”The T-bar has been a pain in the ass since 1934 – Until now” 

Men eller hur! 

Jag verkligen längtar till alla släpliftar har dessa Boardies istället.

Heja!

Tack skidsäsongen 2016!

Tack skidsäsongen 2016!
Du har varit fantastisk.

Nu kör vi sommar.

Den absolut sista skiddagen den här säsongen

Vi åkte tåg för att hälsa på kompisar i Katterjåkk.

Solnedgång i Katterjåkk.

Majbrasa fjäll-style

Storbackeåkning.

Solnedgång i fjällstugan.

Andas fjälluft

Det är ljuvligt att vara här. Att kunna vila blicken på ett snöklätt fjäll långt bort. Att känna solen värma kinderna. Att gå i snö.

Fyraåringen njuter. Går två meter bakom morfar och "jobbar". Kör skoter, hänger upp en fågelholk och tänder majbrasan. 

Vi åker skidor också. 

Äh, vi kör lite vinter till...

Fyraåringen och jag sitter på ett plan norröver. På vår slutdestination väntar snö, skidåkning och lite mer vinter. Vi ska öva på att plogsväng, åka lift och hänga i snöbaren. Jag ska se till att få lite längdskidemil i benen inför nästa Vasaloppssäsong. Vi ska elda i spisen, pimpla efter röding och leva fjällstugeliv i en dryg vecka. Medan lillebror och pappan ser hur stugan på Gotland klarat vintern. Alla dessa stugor...

Fjälliv när det är som bäst

Sol, snö och sagolik utsikt. Kidsen åker skidor, spark och skoter. De åker längd, madrass och bob (snow-racer). De skottar snö, bygger kojor och pimplar. Vi steker palt i Muurikkan och äter ute. De älskar det. Och när barnen är glada är föräldrarna glada. 

Målbild

Målbild i dubbel bemärkelse. Och ambulansen har inget med det att göra. Hoppas jag...

Allt är med eller?

Går igenom packningen. Skidor, stavar och pjäxor. Skidkläder, mössa och skidhandskar. Skidglasögon, carbgel och camelback (vätskepåse). Allt är med och vi styr mot Dalarna. Utanför Uppsala kommer jag på att underställskalsongerna ligger kvar i torktumlaren. 

Man harvar på

Ännu ett skidspår, ännu ett pass och ännu en dag närmare. Harvar runt, runt på en 1,7 km lång slinga. Så här i elfte timmen är Vasaloppet i princip det enda jag tänker på. 

På temat saker jag aldrig trodde jag skulle äga

Jag har köpt ett par längdskidglasögon. Rosa. Smala. Proffsiga. Snabba.

Jag vet inte om jag riktigt lever upp det allt det är i spåret. Men om det snöar ymnigt där mellan Smågan och Mångsbodarna kan de vara bra att ha. Eller om solen steker efter Oxberg. Det är liksom bara att go with the flow och ta seden dit man kommer.

Så det blev ett par rosa längdskidglasögon, alltså. Något jag aldrig trodde jag skulle äga.

Snö

Vi är i Piteå. Här är det ingen snöbrist. Jag har lånat mammas skidor och fått några mil i fina spår. Annars skottar vi mest snö. 

En veckas skidåkning

En veckas skidsemester kan sammanfattas med tre ord: snö, sol, sömn. Eller med en bild. 

Över förväntan

Att den här semestern skulle bli fantastisk visste jag i och för sig redan innan vi åkte. Men ändå har den lyckats överträffa förväntan. Hotellet, rummet, byn, maten och snöläget är bättre än jag trodde. Igår kom det till och med så pass mycket snö att vi fick lite ospårad åkning. Inte midjedjupt men väl över pjäxkanten. Tjo och tjim och värkande benmuskler.

Ciao!

Allt är packat, skidorna vallade (nåja, det kan göras på plats också) och färgen på jackan bestämd (häng med så får du se vilken det blev). Nu drar jag till Italien i en vecka. Det kan bli några inlägg med skidåkningen i fokus, några på pasta och en hel del på jackan med snötäckta berg i bakgrunden, hoppas jag. Ciao! 

Stockholmsskidor

Ja, så här kan det se ut när en stockholmare Vasaloppstränar. Jag har snabbt fått lära mig varför det kallas för stockholmsskidor. Nåväl, det är ingen ide att fokusera på sånt jag inte kan påverka. Målet är Mora. Dit ska jag. 

58 dagar kvar

Jag har en del saker jag vill göra. Några grejer på en oskriven bucket list. Saker att pricka av innan jag dör.

En sån sak är att åka Vasaloppet. Så när min pappa i somras påpekade att ingen av oss blir yngre bestämde vi oss. Första söndagen i mars ska vi åka de där nio milen mellan Sälen och Mora. 

Det är 58 dagar kvar och jag behöver nog börja träna lite mer seriöst. 

Två hjälmfotingar

Det är ingen hemlighet att jag älskar vinter, snö och skidåkning. Det finns inget är bättre än en dag i backen, en bastu och skidtrötta ben. Det är nått som jag verkligen vill ge mina barn. Men det är inte alltid lätt när vintrarna i storstan mest liknar norrländsk försommar. 

Så det värmer gott i ett skidåkarhjärta när också två-åringen skrattande susar nerför backen. 

Det ska börjas i tid. 

Jul i Orsa

Vi ville åka bort över jul. Vinter, snö och skidåkning. Dagar i backen med rosiga barnkinder, varm choklad och några längdmil i benen. 

Men i måndags var det alldeles för många plusgrader och grönt överallt. Det har inte varit så lite snö i Orsa sedan 1977. 

Men så igår efter middagen började det snöa. 

Drömmen lever. En vit jul. 

Våren på väg i fjällstugan

Minns ni för tre veckor sedan såg det ut så här. 

Nu är våren på väg i Abisko och jag fick den här bilden skickad till mig idag.