Honung, gråt och kärlek

Ibland (tyvärr alltför sällan) får jag mig en tankeställare. Ibland (oftast alltför sällan) ser jag på mitt liv och säger att jag är lyckligt lottad. Ibland blir jag riktigt berörd (ja, det också kanske alltför sällan). Men när jag läser de senaste inläggen om Honungspojken snörs halsen ihop, jag får tårar i ögonen och en klump i magen. Ibland är livet bara så orättvist. Men samtidigt som jag vill krypa ihop under täcket och bara gråta blir jag också lite lycklig. Det finns så mycket kärlek i världen. Fasen, det gäller att ta vara på det.