tisdag 4 augusti 2009

Jag mot naturen; 1-0

Alltså, jag gillar naturen. Jag är för djuren. Jag ger pengar till WWF, jag gick i Mulleskolan och Skogsströvarna som barn, jag tycker inte om jakt för nöjes skull, jag är emot skövlingen av regnskog och jag oroar mig för klimatförändringarnas påverkan på flora och fauna. Jag tycker att allemansrätten är fantastisk och att fridlysning av vissa växter och djur är nödvändigt. Men för en stadsbo som lever sitt vanliga liv nästan totalt skyddad från djur och natur mellan Essingeleden och Västerbron är livet i skogen en prövning. Att hela dagarna umgås med spindlar, myror (både vanliga skogsmyror och hästmyror), myggor, skalbaggar stora som Dumlekolor, humlor, getingar, vanliga flugor, strandflugor, spyflugor, knott, trollsländor och spindlar. Ja, you name it, det finns här i den gotlänska tallskogen.

Jag har försökt ha en liberal inställning till femkronors stora och riktigt köttiga spindlar på toan (det har bara varit en men ändå, de stora med långa ben och små kroppar är okej även om de gärna får hålla sig utomhus de också), träätande hästmyror på altanen och humlebon i våra takbjälkar. Men när skogsmyrorna bygger en stack två meter från vår altan då känner jag att det får räcka. Nu är det nog med natur.

Så idag har jag i sann betongbarnsstil helt sonika flyttat en myrstack. Eller åtminstone försökt. Jag har skottat stack, slagits (skogsmyror är ena riktigt aggressiva små rackare som biter hårt och luktar kiss) och till slut hällt kokhett vatten över stacken. Inte helt politiskt korrekt och inte särskilt djurvänligt men i krig och kärlek är allt tillåtet. Och jag hoppas att myrorna fattar vinken. Jag mot naturen; 1-0.

Inga kommentarer: