Kallt men grönt

Gott nytt år från en grönt men kallt och som alltid bedårande vackert Stockholm!

Året som gick - 2011 i punktform

• Började året i min härliga dunkappa. Den bästa investeringen från förförra vintern. Kanske mitt livs bästa. Under århundradets värsta vinter värmde den mig varje dag långt fram i mars.


• Vi jagade skorv och jag älskade vintern.


• På torsdagar under hela våren gick jag till Poppius och lärde mig att bli journalist.


• Vi bestämde oss för att flytta från en ö till en annan.


• Jag bodde på gångavstånd från Selfridges i februari.


• Jag chockades över jordbävningen, tsunamin och kärnkraftverkshaveriet i Japan i mars.


• Jag försökte gilla våren och bannade pollenallergin i april.


• Äntligen, äntligen blev jag gravid. Pojkvännen och jag strålade först lite försiktigt och sedan likt kronprinsessan och prins Daniel över beskedet att lilleman skulle komma i oktober.


• Vi hängde i stugan på Gotland hela sommaren, grät tillsammans med norrmännen efter terrorattentaten den 22 juli och jag fick obrukbara händer.


• Sen kom hösten och vi passade på att göra allt det där som alla säger att man inte hinner när man har barn. Pojkvännen slutade snusa och jag fick tillbaka mina händer.


• Och så kom han, vår lilla hjälte. Allt förändrades. Han fyllde oss med kärlek, glädje och oro. Han lärde oss hur man kämpar, tar vara på små framsteg och att det är en ny chef i huset.


• Sedan dess kämpar vi på, tar vara på små framsteg och gör det chefen säger.


• Det kommer vi nog också att göra under nästa år. Och under året efter det... Förmodligen resten av livet.

Så förstår man...

.... att man har en sjusovare till son.

När föräldrarna vaknar före honom på självaste julafton.

Det kan också ha att göra med att han bara är två månader och inte riktigt har förstått konceptet och tjusningen med jul. Nu är i alla fall strumpan tömd, gröten uppäten och klapparna öppnade.

Och vi jular vidare. GOD JUL!

Svårt val

Dan före dan. Lilleman sover. Han brukar vid den här tiden på förmiddagen sova en halvtimme, om vi har tur och han är trött kanske 45 minuter. Det är alltså bråttom om jag vill åstakomma något. Så frågan är, ska jag:
1. Passa på att göra Västerbottensostpajen till imorgon.
2. Göra ännu en laddning av Rocky Road (de två tidigare har på något konstigt sätt redan försvunnit).
3. Läsa tidningen.
4. Städa toaletten.
5. Duscha och klä på mig, sitter fortfarande i pyjamasen.
6. Dra på julmusiklistan på Spotify, hämta en tredje kopp kaffe och se på hur min sovande son ibland snarkar till.

Hmm, svårt....

UPDATE: Det blev inget av det för nu, kl 10.35, vaknade lillemannen.

Ett varv runt lilla ön

Ett varv runt lilla ön i skymning var det som behövdes. Alla dessa lampor, stjärnor, lysande tomtar, granar, renar och gud vet vad som folk hänger upp och hänger ut. Svennigt och tacky men ändå fint på nått sätt och juligt. Nu sitter jag i soffan med en kopp varm glögg och håller på att spricka av julstämning.

Julstämning efterlyses

Jag försöker hitta stämningen. Du vet, den där pirrande känslan av förväntan, spänning, lycka och välbehag som brukar kallas julstämning. Jag äter fantastiskt god saffransbulla (som mamma bakade när hon var här förra veckan), spelar jullåtar på Spotify, tänder ljus, slår in paket, rimmar samtidigt som jag har ena foten på lillemans baby-sitter, ammar och byter blöjor på löpande band (hur mycket kan en bebis bajsa?). Det är tre dagar kvar till jul och för en gång skull är jag klar med klapparna, jag har gjort julgodiset och smakat på årets fruktkaka. Den vita amaryllisen blommar, julmorgonsstrumporna hänger där de ska, och halmbocken är på plats. Så här julredo har jag aldrig varit.

Välkommen julstämning, det går bra att komma nu.

Kan snö bli rulltårta?

Uppenbarligen. Här på en bilruta efter den första snön fallit på Lilla Essingen.

Är det jag som är mamma?

Jag har tidigare retat mig på föräldrar som pratar om sig själva i tredje person när de pratar med sina barn. Likt Zlatan säger de mamma eller pappa istället för jag och mig. Exempel: "Kom så ska mamma hjälpa dig" eller "Om du gör så blir pappa arg på dig".

Det är alltid lätt att reta sig på saker innan man själv sitter i båten. Men i och med lilleman har jag nu gått ombord. Trots att jag verkligen anstränger mig slinker det då och då ur mig ett: "Mamma älskar dig" eller "Kom till mamma".

Jag menar, vad är grejen? Är jag osäker på att lilleman inte ska veta vem som är hans mamma?

Alla flickor har rätt att gå i skolan

Jag har önskat en låt och bidragit till årets Musikhjälpen i P3. För alla flickor har rätt att gå i skolan.

Jag hoppas på att få höra "Across 110th Street" med Bobby Womack. En skön låt med härligt gung för mina skidåkarkompisar Anna K, Malin och Carina.

Här kan du också önska en låt och ge ett bidrag till Musikhjälpen.

Pyjamasparty

Pyjamasparty på Kappahl

Är det bara jag eller känns det inte som att hela julhandeln går ut på att vi ska gå i pyjamas hela helgen?

Pyjamasparty på Lindex

Men inte mig emot. Jag älskar pyjamas!

Världens bästa bebis!

För er med stora påsar under ögonen, som skakar av trötthet på grund av varannantimmes matningen dag som natt är det här ett hån. Lilleman har lärt sig att man är vaken på dagen och på natten ja, då sover man. Förra natten slog han till med fem och en halv timme och i natt då slog han rekord och sov han hela natten! (Från halv tolv till klockan sex!) Världens bästa bebis!

Det är ju inte alls jobbigt att ha barn.

Kära tomten

Elisabeth Taylors halsband "La Peregrina" med världens största pärla såldes nyligen på Christie's i New York för 80 miljoner kronor.

Det hade varit snudd på förmätet av mig att önska mig det av tomten trots att jag varit riktigt snäll OCH fött barn.

Min lördag eftermiddag

Go' kaffe, chokladkaka och ett par tidningar. Två timmar, ensam på lokal. En skön lördag eftermiddag.

Well, well, i kväll kör vi Nobel

Stockholms vackra stadshus i decembersol.

I kväll middag, fest, kungligheter, Tranströmer, långklänningar, tal, mat, dans och tv-maraton. Allt för Nobel.

Bilden är tagen på en solig men blåsig vagnpromenad längs Norr Mälarstrand den 5 december 2011.

Mitt bästa energispartips del 1

Vill du leva klimatsmart? Vill du spara energi eller tycker du helt enkelt att din elräkning är alldeles för hög?

Eftersom jag, när jag jobbar och inte är hemma med bebis, jobbar med klimatsmart fjärrvärme och kan lite om energieffektivisering och hur man kan spara energi tänkte jag delge dig mina absolut bästa energispartips.

Tips nummer 1: Tina frusen mat i kylskåpet.
Ta exempelvis fram den frysta köttfärsen dagen innan du ska laga till den och tina den långsamt i kylskåpet. Dels är det bra för köttfärsen och dels hjälper du kylskåpet att hålla kallt utan att behöva sänka temperaturen som Livsmedelsverket rekommenderar och använda onödigt mycket el. Du känner dig som en bättre människa, jag lovar. En så kallad win-win-win-åtgärd. Kom dock ihåg att ta ut köttfärsen eller vad du nu tinar någon timme innan du ska tillaga det så att du slipper tina det sista i micron. Vilket i så fall blir en så kallad no win-åtgärd.

Lillemans lapptäcke

Världens finaste lapptäcke

I somras samlade jag ihop gamla skjortor, pyjamasbyxor och resttygbitar för att i min värsta boandeperiod sy ett lapptäcke till lilleman. Men när mina karpalsyndromhänder satte stopp hoppade världens bästa mamma in. Det var bara att skicka upp bitarna norröver. Simsalabim nu har ett färdigt täcke levererats. Världens finaste lapptäcke. Tusen, tusen tack fina mamma!

Det är värt det

Vaknar av högljutt bebisgnäll som strax övergår i skrik. Klockan är halv tre och vi kör varannantimmes matning. Jag varierar med blöjbyte, vaggning, blöjbyte igen, mer vaggning, några varv runt lägenheten, på med BabyBjörnen för att ryggen värker. Orkar inte hålla ögonen öppna och går in i en stol. Nu är det inte bara ryggen som värker. Mer bebisgnäll. Matar igen, vaggar och byter blöja. Trötthet. Irritation. Frustration.

Landar till slut helt utmattad i sängen med gnällspiken i famnen. Tittar ner och då, mitt i natten, mitt i tröttheten och all desperation, ler han. Min lille hjälte ler. Och hjärtat och ögonen fullkomligt svämmar över och allt, ALLT är värt det.

Egen tid

Förbi är den tid då timmar kunde spenderas ensam med ett glossigt magasin eller att utslagen i soffan se säsong efter säsong av The West Wing.

Nu är jag glad om jag får gå ut med soporna. Ensam.

Jakten på sömnen

Det är en stor omställning att få barn. Förutom att det är fantastiskt, overkligt och helt underbart är det ju framförallt någon annan som bestämmer. Dag som natt. Ibland blir det inte mycket tid över till sömn.

Nu har vi haft tre bra nätter. I natt sov lilleman fem timmar i sträck innan restaurangvagnen skulle rullas ut. Fem timmar är rena drömmen om man jämför med sömnen man får vid varannantimmes matningen. Men, det är klart, totalt är det för lite sömn och när det på eftermiddagen skymmer redan vid tre-tiden kokar jag nytt kaffe och försöker sluta gäspa.

Jag sov inte så mycket innan heller, särskilt inte innan jag opererade mina karpaltunnelsyndromhänder. Då var det varannantimmessömn av helt andra anledningar. Så jag klagar inte. Sömnen jag får nu är effektiv, jag somnar direkt jag lägger huvudet på kudden, jag sover djupt och är glad för varje minut.

Så har du sömnproblem - skaffa barn!

Julstämningsskalan

Första december. Dan före dan 23 gånger. Eller om det blir 24, jag tappar hela tiden räkningen när jag försöker.

På minussidan på julstämningsskalan
1. Vädret, det regnar och är plus sju grader. Det är mörkt som i graven.
2. Lilleman och jag missade det första avsnittet av årets julkalender. Inget höjer julkänslan mer än en riktigt bra julkalender.

På plussidan
1. Årets första julkort kom i dag med posten. Vissa är verkligen ute i god tid. Vilket påminde mig om att det kanske är dags att jag själv tar tag i det.
2. Jag kammade hem en finfin tavla på jobbets konstlotteri. Den föreställer en halvgalen flicka med djurtrofeer på väggarna och kommer passa perfekt i lillemans rum i vår nya lägenhet.

Före och efter

Nya och gamla soffan. Inte någon jätteskillnad i modell men en världs skillnad i komfort. Den nya soffan (en Karlstad från Ikea i bebiskräkvänlig klädsel) är en dröm att sitta och amma i. Den funkar helt ok att ligga och kolla tv i också.

Den gamla soffan har fått ett nytt hem hos en student i Uppsala. Vi önskar dem all lycka i framtiden!

För att hålla sig vaken

Jag börjar vänja mig vid det här lattemammalivet. Fast det blir ju en hel del bryggkaffe också. Ibland till och med nescafe. För att vakna till. Och hålla sig vaken.

Nya läggan

Här är den! Den nya lägenheten. Eller skalet till den. Högst upp med hörnfönstret och balkongen till höger och balkongen till vänster precis under bygghissen. Mindre än ett år kvar...

Det är mycket man borde

Det är mycket jag borde.

- Jag borde ta en dusch för att vara fräsch på mötet med inredaren på JM. Vi borde bestämma alla tillval till nya lägenheten.
- Jag borde sätta på en tvättmaskin så att lilleman, pojkvännen och jag själv har rena kläder senare i veckan.
- Jag borde skriva den där julklappslistan och skicka den till de kära långt bort.
- Jag borde uppdatera vårt virusprogram på datorn så att vi slipper maskar, trojaner och sånt skit.
- Jag borde framkalla foton och sortera bland de mängder av bilder vi har i datorn.
- På tal om foton. Jag borde spara ner alla bilder på den externa hårddisken innan, gud förbjude, datorn kraschar.
- Jag borde skänka pengar till Stadsmissionen så att även de mindre priviligerade ska få sig en jul.
- Jag borde vattna blommorna.
- Jag borde städa i garderoberna.
- Jag borde boka en tid på Hudsalongen för att bli lite ompysslad.
- Jag borde ta tag i träningen nu när snittet verkar ha läkt färdigt.
- Men mest borde jag passa på att sova en stund nu när lilleman sover för det blev inte många timmar i natt.

Men i stället sitter jag kvar. Oförmögen att röra mig.

Ja, då kör vi advent

1:a advent, fyra veckor till jul, julskyltning och önskelisteskrivning. Vi har gått all in och adventspyntat ordentligt i år. Kransen är på dörren, den vita stjärnan hänger i vardagsrumsfönstret men jag inser försent att det krävs en skarvsladd för att kunna tända den. Morr! Förra årets reakap från Design House Stockholm pryder köksfönstret. Jag ville lägga på julduken på matbordet men hittar den i tvättkorgen. Otvättad från förra julen.
Jaja, det blir nog jul ändå.

En fredagslista

Idag bjuder jag på den oinspirerade bloggarens bästa vän: listan

- Dagens mat: fil, flingor och kokt ägg. Snabbt, enkelt och nyttigt mellan maratonamningarna.
- Dagens outfit: skönaste tofflorna i lammskinn från Shepherd, mysbyxor (fortfarande mammamodell) och bröstmjölksfläckig top. Very fredagsmys.
- Dagens bedrift: hunnit med att städa toaletten, dammsugit och till och med skurat golvet.
- Dagens mysigaste: en sovande lilleman som låter som en vibrerande mobiltelefon på ljudlöst.

Butik lagar mat på kort-datum-varor

Det här är bra. Det är riktigt bra. Nästintill genialt.

Det är så bra att jag kan tänka mig att åka hela vägen till Jakobsberg för att handla mat.

För på Coop i Jakobsberg lagar man mat på livsmedel med kort datum. Istället för att slängas blir det färdigrätter. Köttfärs blir lasagne och bröd blir skorpor som också säljs i butiken.

Klimatsmart och genialt. Fler borde ta efter.

Soffa till salu

Det händer grejer i lägenheten på lilla ön. Vi ska köpa ny soffa. Det blir en uppdaterad variant av den vi har fast i ett annat tyg.

Därför säljer vi vår soffa. För 2000 kronor får du denna antracitgråa bäddsoffa från Bolia.

Lattemammalivet

Då är det igång. Lattemammalivet.

Glöm inte matsäcken!

Jag läser om två män som på grund av dåligt väder blivit fast i Kebnekaises toppstuga i flera dagar. Det enda de hade att äta var en chokladkaka. Jag blir fundersam. En chokladkaka? Kanske hade de redan ätit upp sin medhavda matsäck? För inte ger du dig väl upp på Sveriges högsta berg utan rejält med mat? Det är ju ingen walk in the park och det är långt till McDonalds.

För det första du lär dig när du ska hänga i fjällen är att ha med matsäck. Som vår stuggranne, Barbro rutinerad fjällturare, brukar säga: "Oavsett om du tänkt tura långt eller kort, ta alltid med något att äta. I fjällen vet du aldrig vad som händer."

Av Barbro har jag också lärt mig det godaste tursnackset.

Blanda i en påse:
En del salta jordnötter
En del mjölkchoklad i bitar
En del torkade aprikoser och/eller russin

Gott, enkelt och fullt på energi. Bra komplement till matsäcken. Och du, gör alltid lite extra. I fjällen vet man aldrig vad som händer.

Stockholm är vackert

Västerbron och stadshuset från Lilla Essingen en dag i november. Stockholm är vackert.

Nattsuddaren

Vem kunde tro att jag, som är den mest kvällströtta personen i världen och börjar klippa med ögonen innan Aktuellt är slut, får en son som har sin prime time efter klockan 22. När vi andra tar en kopp te, tar på pyjamasen, börjar tänka på refrängen och att det är en dag imorgon också, ja då varvar han upp.

Med pigg och vaken blick är han igång och snackar som om det vore Debatt med Belinda Olsson. Han sprattlar och rör sig som om han var på ett aerobicspass och han äter som om det var hans sista måltid. Eller rättare sagt som en enda lång måltid, han äter hela tiden. Förutom när han snackar och sprattlar.

Ibland somnar han vid midnatt men ofta en stund senare. Får han mat två gånger har han inga problem att sova till elva. Nattsuddare och sjusovare.

Vem trodde det?

Helt hysteriskt härligt!

Min absoluta favoritserie från 90-talet kan bli film!

Eddie och Patsy från Absolutly Fabulous (Helt hysteriskt på svenska) kan, enligt dagens SvD, återuppstå bakfulla på en yacht utan mobiltelefoner eller besättningsmän. Men med samma mängd champagne, chaviga livsstil och knivskarpa dialog som för 19 år sedan, hoppas jag.

Snälla Saunders, gör färdigt din Spice Girls-musikal och sätt igång med filmen! Jag lovar att komma på premiären. (Om det serveras champagne.)

Åter ringprydd

Jo, just det. Jag kan ha mina ringar igen.

No more miss single.

Härligt att inte vara tjock längre

Jo, förutom att ha en underbar bebis är det ju jättehärligt att inte vara tjock längre.

Det är fantastiskt att kunna se sina fötter, böja sig ner, knyta skorna, sitta skönt, ligga skönt och för att inte tala om den underbart sköna känslan att vara tvungen att dra upp mammabyxorna hela, hela tiden. Hjälten är tre veckor och jag är nio och ett halvt kilo lättare. En härlig känsla.

Så klart är det några kilo kvar. Men det tar vi sen.

Blommor, kort och paket

Det är härligt att vara hemma med en tre veckor gammal bebis. Var och varannan dag hänger det blommor på dörren. Brevlådan fylls med paket och kort. Det verkar som om det är fler som har väntat på hjälten.

Tack alla fina vänner!

111111

Dagens magiska datum firar den lilla familjen med att gå till BVC för första gången. Vi har så tur att det finns här på lilla ön. Det är så nära att vi knappt behöver klä på oss. Men det är klart vi ser till att bebisen har på sig tillräckligt med kläder. Vi vill ju inte att BVC-sköterskan ska tro att vi inte har koll.

Ikväll firar vi med att smaka årets löjrom och den numer otroligt välkylda champagnen. (Jag la den i kylen redan i början på oktober i väntan på lilleman.)

Första turen

Första turen med vagnen runt lilla ön. Ovant, skönt och ganska läskigt. Nu har vi hunnit med fler turer och det känns bättre och bättre för varje gång. Vagnen funkar fint och bebisen sover gott. I dag ska vi testa att åka buss. Det blir en tur in till stan för lite shopping.

B-day

Igår firade vi pojkvännens födelsedag. Pojkvännen och jag åt lyxig björnbärstårta från Dessert och Choklad Stockholm och Konrad åt bröstmjölk.

Vinterns jacktåg

Förmodligen har det redan gått. Vinterns jacktåg. Det är ju faktiskt november. (Vanligtvis en vintermånad där jag är uppvuxen.)

Det gäller att vara på tårna. Knappt har man ställt in flip-flopsen i förrådet förrän det är dags att investera i årets vinterjacka. Modetidningarna börjar ju redan i augustinumret att visa vinterns mode och vill man hänga med är det bara hänga på. Väntar man för länge är det kört.

Jag är övertygad (och hoppas lite) om att det blir en lika kall och lång vinter som förra året. Därför kommer jag köra en gammal klassiker. Förra vinterns bästa vän.

Min Monclerkappa.

Friskförklarad och utskriven!

Vi är utskrivna! Vår lilla hjälte är helt friskförklarad och fick mer än väl godkänt av doktorn. Vi behöver inte komma tillbaka för någon som helst uppföljning.

Bye, bye neo! So long Söder sjukhuset! Nu kan kaffe latte-mammalivet börja!

Äntligen hemma

Efter nio dagar på sjukhus känns det som att komma till paradiset att komma hem. Vi har fått två dagars permission. Det är helt underbart. Egen soffa, egen säng, egen tv, egen mat, egen lukt och framför allt fri tillgång till internet. Med mobil- och internetförbud på neo är man totalt avskärmad från världen.

På torsdag ska vi tillbaka. Om allt går som det ska och hjälten äter bra, ökar i vikt och visar fina prover blir vi utskrivna och släpps hem med hela ansvaret för honom.

En vecka och redan chef

I går firade vår hjälte en vecka. En tuff vecka och helt klart värd att fira. Allt går åt rätt håll. Hjälten mår bättre och bättre. Vi är kvar på neo men har fått flytta till ett så kallat familjerum där han får vara med oss så mycket han och vi vill. Ett steg närmare hemgång.

Enligt doktorn nu på morgonen är hjälten i princip frisk och det visar han. Trots att han är så liten och har varit så sjuk är det han som bestämmer, 24-7. Vår nya chef som bestämmer när vi ska sova, äta, klä på oss, gå på toa, läsa tidningen, duscha, fika och blogga.

Jag ska inte klaga han är en helt underbar bebis och det är fantastiskt att han är frisk och stark nu. Men jag har inte ens hunnit dricka en enda kopp kaffe latte.

Fredagsmys på BB neo

Nu när jag är utskriven och vi bor här som Konrads föräldrar får vi inte längre ta del av SÖS helpension*. Det innebär att vi får fixa vår mat själva. Vi kör det enkla köket. Det finns inte mycket tid till att vandra runt i delikatessbutikerna här på Söder.

Lilleman har kommit igång och äter ordentligt och ofta (ungefär varannan timme). Snart kan de koppla bort droppet om han fortsätter på samma sätt. Det är helt fantastiskt! Han vill, å det bestämdaste, att man ska sitta med honom tills han smält maten. Vilket gör att matning och nästa matning nästan går ihop.

Så fredagsmys på BB neo
Mysig middag: havregrynsgröt utan salt med mosad banan
Kvällssnacks: ett glas Proviva jordgubbsdryck på stående fot i det gemensamma köket och en näve jordnötter
Underhållning: sovande eller ätande bebis och ljudet av sjukhusapparater

*Du vet, läckert panerad fisk, kokt potatis och remouladsås, överkokt pasta med "köttfärs"sås och allt-möjligt-pytt med råkostsallad.

Jag är inte gravid längre

Plötsligt slår det mig. Jag är inte gravid längre. Lilleman är fyra dygn gammal och nu börjar jag fatta att han faktiskt är ute. Det kan ha varit något barnmorskan sa igår. Nått om mögelostar och parmaskinka (alltid mat, så klart) som gjorde att myntet trillade ner.

Och jag kan inte bara äta vad jag vill. Jag får också DRICKA vad jag vill.

Nu ska vi se om det går att få tag på ett glas champagne i sjukhusrestaurangen. Och det gärna innan lunch.

Vi andas ut

Vår lilla hjälte mår mycket bättre. Redan igår kväll kunde vi märka en tydlig skillnad. Han andades lugnare och ibland helt själv, utan syrgas. Nu på morgonen, hans tredje dygn, är hans lilla ansikte är slätt och har fått fin färg. Han har fortfarande en del slangar och sladdar kopplade till sig men alla prover visar på klar förbättring. Den punkterade lungan verkar läka av sig själv och han har fått behålla lite mat.

En tuff start på livet men han är en riktig kämpe. Kombinationen seg, uthållig norrbottning och stenhård gotlänning är nog receptet.

Tack alla för varma hälsningar och fina ord! Det värmer rakt in i våra oroliga föräldrahjärtan!

(Bilder kommer så fort alla slangarna är borta.)

Vi håller andan

Ibland tar livet paus. Man håller andan och vågar inte se framåt.

Direkt efter att de plockat ut Konrad (det blev akut kejsarsnitt) fick han åka ner till Neonatalavdelningen. Han hade förutom svalt fostervatten med bajs i också virat navelsträngen två varv runt halsen. Inte undra på att hjärtljuden blev svagare.

På BB Neo, som alla säger här på sjukhuset, är han övervakad varje sekund, dygnet runt. Han får det absolut bästa vården och man kan lugnt säga att han är i trygga händer. Men att se sin nyfödde son kopplad med slangar och sladdar till apparater som väser och larmar, se kanyler fasttejpade på hans små händer och se kurvor på skärmar gå upp och ner beroende på hans andning är en mardröm.

Nu två dagar senare är vi fortfarande här. Tack och lov är färre slangar och sladdar kopplade till honom och han mår bättre. Men samtidigt som han fortfarande behöver syrgas för att orka andas, vågar jag knappt ta ett andetag.

Välkommen Konrad!

Då är han äntligen här. Imorse kl 06.28 kom vår son Konrad. Han väger 3560 gram, är 51 cm lång och så klart det, sötaste som skådats.

Välkommen efterlängtade lilleman!

Nu kör vi vinter

Idag kör det igång. Vinterns startskott. Den stora sportföljetongen.

Den alpina världscupen.

Premiär i Sölden och på start finns bland annat Anja Pärson. I soffan sitter jag. (Om jag inte föder barn.)

Och den 12 november är Vinterstudion tillbaka. Det blir en härlig vinter.

Fredag eftermiddag

Min fredag eftermiddag:

- Fler tidningar
- Fler drömmar om nya kläder
- Fler planer för lägenheten
- Fortfarande ingen bebis

Det tar sig

Här i hörnet på den sjätte våningen flyttar vi om mindre än ett år.

Vi är mitt uppe i alla inredningsval till vår nya lägenhet. Vi har frossat i tapeter, kakel och klinkers. Vi har tittat på köksluckor, fläktkåpor, bänkskivor, vit/stålvaror och badrumsinredning. Det är roligt, svårt och ibland frustrerande. Men nu börjar vi faktiskt bli klara.

Tapeter i stil med dessa funderar vi på till sovrummer. En tjock stor matta och gardiner från tak till golv.

Inget händer

Det sparkas, bultas och knuffas. Det verkar som att det är riktigt trångt för bebisen där inne. Pojkvännen och jag försöker berätta för honom att det finns hur mycket plats som helst här ute. Det är bara att komma ut.

Men i övrigt inga tecken på att något är på gång.

Men i Frankrike händer det grejer. Sarkozy och Carla Bruni har ikväll fått en dotter.

Måndag eftermiddag

Min måndag eftermiddag:
- Drömmar om en normal kropp och nya kläder
- Planer för inredning av nya lägenheten
- Bebisväntan

Lycka är att duscha utan påse

Efter att i nästan fem veckor haft bandage och tejp på först höger sedan på vänster hand är jag nu helt bandagefri. Förutom ett plåster på höger kind där jag igår tog bort ett födelsemärke. Men det är en annan historia. Jag kan nu tvätta händerna ordentligt utan att vara rädd att blöta ner bandaget. Jag ska idag för första gången på nästan fem veckor duscha utan påse.

Obeskrivlig befrielse.

Varning!

Det borde finnas varningstexter på filmer som inte lämpar sig höggravida kvinnor. Vi har just sett Rabbit Hole med Nicole Kidman och jag har gråtit fast marscaran på kinderna. Det är inte en film som någon som snart ska klämma ut en bebis borde se.

Och någon borde varnat mig. Killen i butiken eller Socialstyrelsen.

-Ska du snart föda? Då ska du istället hyra Ice Age 2 eller Sällskapsresan.

Det minsta man kan begära är att det åtminstone finns en liten orange triangel över en gravid kvinnofigur på baksidan. Du vet, en sån man kan se på vissa ölburkar.

Men annars är det en bra film och Kidman är som alltid strålande.

Vi är redo

Vi bäddade bebisens säng i stugan när vi var där sist.

Spjälsängen är målad och bäddad. Vagnen är inhandlad och hjulen är pumpade. Bilbarnstolen är på plats i bilen. Skötbordet är framme i badrummet och en mobil med djur i klara färger hänger ovanför. Vi har köpt blöjor, filtar, täcke, kudde, kisskydd, mjukdjur, nässkölj, kräktrasor, amningskudde, mjölkersättning och nappflaska. Vi har vikt mängder av barnkläder i storlek 50 och 56. Vi har också köpt Baby-Björn, Baby-nest och baby-you name it.

Vi har gått föräldrakurs, läst böcker och ställt frågor till barnmorskan. Vi har varit på besök på förlossningen och satt oss in i föräldraförsäkringen. Vi har verkligen passat på - varit på restaurang, tagit sovmorgon, bott på hotell, gått på hockey, åkt på utflykt, sovit middag, spontanätit lunch ute, varit på stan, läst böcker, hyrt film och lagt champagnen på kylning.

Jag har varit till frissan och till hudsalongen, jag har köpt amnings-bh:er och amningstoppar. Jag har opererat båda händerna och blivit av med karpaltunnelsyndromet. Jag har hyrt en TENS-apparat och övat på andningen. Vi har packat väskan med stort V med allt från kexchoklad till tofflor. Kamerabatterierna är laddade och vi har bestämt namn.

Välkommen ut, bebisen! Vi är redo.

Fascinerad av rugby

Just nu pågår VM i rugby i Nya Zeeland. Idag satt pojkvännen och jag klistrade framför den direktsända matchen mellan Nya Zeelands All Blacks och Argentina. Även om sporten är förtvivlande liten i Sverige och svenska medier inte ägnar gentlemannasporten särskilt mycket tid eller utrymme är rugby-VM efter fotbolls-VM och sommar-OS det största sportevenemanget i världen.

Jag inte kan nästan ingenting om rugby. Jag har ingen koll på reglerna. Men jag måste säga att jag är fascinerad. Rugby måste vara den ultimata sporten. Stenhård - många spelare ser ut som Karelin. Snabb - löpningar blandat med närkamper. Gentlemannaheten - inget gruff på plan trots all kroppskontakt, man respekterar varandra och domaren. Vänskapligheten på läktaren - fansen sitter sida vid sida och det sägs att man öppnar sina hem efter matcherna och äter tillsammans.

När jag pluggade på universitet i England hade skolans rugbyspelare en speciell status. Spelarna var också lite speciella. Bland annat firade de hemmasegrar på puben med att klä av sig alla kläder. Och då menar jag ALLA kläder. Jag vet inte hur de firar i VM men en sak är säker. Rugby är en riktigt fascinerande och underhållande sport.

Nu ser vi fram emot "ANZ derbyt" på söndag när All Blacks och Wallabies drabbar samman i semifinalen! Egentligen den moraliska finalen. (ps. det här sista är det pojkvännen som är skribent på. ds.)

Ekologiskt från Saltå Kvarn

På vägen hem från Trosa passade vi på att stanna till vid Saltå Kvarn i Järna och bunkrade ekologiska varor. Förutom att de är ekologiska, kravmärkta och nyttiga är förpackningarna riktigt snygga. På gården finns ett café och i butiken kan du också köpa nybakat bröd, bullar och kakor.

Nu ska jag bara bli av med stygnen så att jag kan baka.

Fredagsutflykt

En solig, ledig, pre-bebisfredag passar perfekt för en utflykt. Vi tog utflyktsvägen till Trosa och åt slottsstek med hasselbackspotatis till lunch på Bomans hotell.

Det gäller att passa på.

Snart är det över

Vecka 39. Snart är det över. Strax är han här.

Jag är förkyld. (Jag har inte varit förkyld på sen vår USA-resa förra hösten.) Pojkvännen har slutat jobba OCH slutat snusa. (Nytt jobb väntar i november.)

Jag är förkyld OCH höggravid. Vi är hemma hela dagarna båda två. Pojkvännen är hyperaktiv och jag har ingen energi. Jag kan meddela att det skapar viss friktion.

Om att vara tjock

På väg ut på förmiddagspromenad. Vecka 38.

Jag är inte bekväm med att vara tjock. Jag har hittills gått upp 15 kilo och det kanske inte låter så mycket men det är dock 15 kilo (drygt sju mjölpaket). Förmodligen har jag dessutom tappat muskler eftersom jag inte har kunnat träna i samma utsträckning. Magen börjar bli stor, riktigt stor. Jag stöter i saker, har svårt att ta mig fram i trånga utrymmen och jag kan inte knäppa koftan. Jag blir andfådd av att promenera, jag svettas, har svårt att ta på mig strumpor och skor och jag måste vila (dvs sitta ner) ganska ofta men jag kan inte sitta för länge. Det är inte bekvämt att stå, gå, sitta eller ligga.

Men så ser jag män (för det är oftast män) men lika stora magar på tunnelbanan eller på bussen. De flåsar som jag, de svettas och de har förmodligen svårt att få på sig både strumpor och skor. Då tänker jag tacksamt att medan de om ett par veckor fortfarande sitter där med sin mage är jag av med min.

Igår kom pojkvännen hem med en i-Pad. En pre-bebispresent till oss båda. Trevlig fredag på dig!

Exuviance-träsket

Jag är ingen särskild hudkrämsjunkie. Jag har inte badrumsskåpet fullt med olika krämer för olika tillfällen. Jag går inte lös på antiagekrämer för tusentalskronor eller handlar taxfree-påsen full när jag reser. Jag håller mig till ett märke som jag blev rekommenderad av min hudterapeut för ett par år sedan. Man skulle kunna säga att jag är fast i Exuviance-träsket. Jag vill inte ha något annat. Min hud har aldrig mått bättre. 

Men så klart smakar det, så kostar det. Men i förhållande till hur dryga produkterna är är det billigt. Men eftersom märket är amerikanskt är det så klart billigare "over there".

När jag var i New York för snart ett år sedan hade jag en lång lista på krämer, ansiktsvatten, serum som jag skulle ha med mig hem, både till mig och till en kompis (som går till samma hudsalong). Till saken hör att Exuviance bara säljs på salonger och inte i vanliga butiker. Jag hade efter lång tids googling hittat en salong/butik som sålde produkterna på Madison Avenue. När jag fem i sex (de stängde kl 18) stegar in och drar upp min lista vänder sig den paranta och rätt stränga kvinnan med perfekt make-up bakom disken till pojkvännen och säger:

- Would you like a chair?

Du kan köpa Exuviance på Hudsalongen.

Ibland blir det precis som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Eller så blir det precis som man tänkt sig.

Jag som igår trodde att när jag åkte till SÖS skulle komma hem bandagelös sitter istället med ett stort bandage på den andra handen. Efter den förra operationen har vänsterhanden bara blivit sämre. Den bejublade nattsömnen var ytterst kortvarig. Så jag fick helt enkelt en akuttid på kirurgen och har numer två karpaltunnelsyndromfria händer.

En helt underbar känsla. Visst har jag svårigheter att klä på mig, skära ost och sätta upp håret (för att inte tala om att tvätta det) med två bandagerade händer. Högern är fortfarande tejpad, ska hållas torr och får inte belastas. Armhävningar eller avloppsrensning är inte att tänka på. Men hej, jag klagar inte. Smärtan och domningarna har redan släppt och jag ser fram emot att få sova några hela nätter innan bebisen kommer.

Jag fick som jag ville och opererade även vänster hand. Dessutom upptäckte kirurgen att jag har en extra muskel i handen. Som bara cirka 20 procent av Sveriges befolkning har. Bara en sån sak.

Snart bandagelös

Idag får jag ta bort bandaget och stygnen! Äntligen kan jag träna, baka bullar och rensa avloppet. Tjohoo!

Nya skor

Gåvänliga och gravidfotsanpassade är mina nya skor. (Gick upp en storlek för att vara på den säkra sidan.) Och så jädrans snygga. De kommer funkar fint på alla barnvagnspromenader i höst.

Chanelglam

Idag ska vi på bröllop. För att känna mig lite bröllopsfin och glamorös trots en hand i ett stort och numer ganska smutsigt bandage och en jättemage satsar jag på sminket. Nytt läppstift och penna som ska matchas med Chanelnagellack i färgen Diabolic. Till det ska jag ha min mörkblå Greta-klänning med bra plats för magen och en lacksvart Mulberry handväska. Jag börjar med svarta spetsiga pumps och går förmodligen ganska snart över till röda lackballerina. Jag håller tummarna att lilleman håller sig där han är åtminstone till middagen är över.

För förståndig?

Min pappa spelar på hästar tillsammans med några gamla kollegor. Ett sätt att hålla kontakten och ibland blir vinner de lite pengar. Och för ett tag sedan blev det just en vinst. Ingen stor summa men pappan har en himla trevlig regel och det är att dela vinsten med sina barn. Så helt plötsligt fick jag 1200 kronor insatt på mitt konto och ett mejl där det stod:

"Idag har jag satt in 1200 kr vardera på era konton. Använd dem till vad ni vill bara ni är förståndiga!!"

Så jag gick direkt till det stora varuhuset och tänkte unna mig något riktigt förståndigt. En skarf, ett smycke eller ett sjukt dyrt läppstift.

Men jag kom hem med två amnings-bh:ar.* Förståndigt så det förslår.

* Elle Macphersons amnings-bh:ar är funktionella, sköna och framförallt snygga.

Vardag i karpaltunnelsyndromland

Idag på stan fick jag be ett cykelbud om hjälp för att öppna min nyinköpta flaska Loka. Karpaltunnelsyndromshänder och PET-flaskkorkar går inte ihop. Jag frågade och log. Han log och öppnade trots att han hade famnen full av paket, cykel och cykelhjälm.

Det man inte har i händerna får man ha i charmen.

En hel natt

Efter operationen har jag inte bara fått tillbaka min högra hand utan också sömnen, ja till och med livet. I natt har jag sovit hela natten. HELA NATTEN! Inte varit uppe en enda gång. Det har inte hänt sedan midsommar. Det kan verka banalt men är bara helt fantastiskt. Jag känner mig hel.

På tal om föräldraledighet

En kollega berättade för ett tag sedan vad hennes kompisar från Amerika sa efter att ha tillbringat några dagar i Stockholm:

- There are so many gay nannies here.

Världens mest jämställda föräldraförsäkring är inte självklar för alla och kan lätt missuppfattas.

Insikt 2

Jag inser med glädje att det går att göra en hel del med en högerhand i jättestort bandage:

1. Med en plastpåse och ett gummiband runt handen går det utmärkt att bada.
2. Det går med lite hjälp av vänsterhanden att skriva under kreditkortsslippen. Jag såg framför mig att jag var tvungen att betala med kontanter i två veckor.
3. Det finns andra pålägg än ost. Leverpastej är riktigt gott.
4. Det är inga problem att ligga i soffan med handen på en kudde och samtidigt äta godis med vänsterhand.

Före och efter operation

Min högra hand med karpaltunnelsyndrom. Nej, jag har inte gulsot även om det ser ut som det.

Min högra hand utan karpaltunnelsyndrom.

Insikt

Kom just på att högerhand i stort bandage kan innebära vissa svårigheter:

1. Hyvla ost (Helt omöjligt att göra med en hand. Testa! Helt omöjligt.)
2. Skala morötter (Favoriträtten pasta pesto får klara sig utan morötter ett tag framöver.)
3. Knäppa B-H:n (Pojkvännen får hjälpa mig innan han går till jobbet. TUR att jag kom på det.)

Äntligen!

Imorgon är det äntligen, äntligen, äntligen dags. Jag ska bli av med domningarna, svullnaden och smärtan i min högra hand! Bye, bye Karpaltunnelsyndrom!

Som jag har längtat. Jag har aldrig längtat så mycket efter att få någon kroppsdel uppskuren som jag längtat efter detta.

Om mindre än ett dygn sitter jag med högerhanden i ett stort bandage. Jag har fått stränga order från den unga tyska läkaren om att jag INTE får använda handen på åtminstone en vecka. Det kan bli lite tyst från mig.

Marie - en hjältemamma!

Min vän Marie är en sån hjälte!

Hennes treårige son drabbades av hjärnskador efter i 40 minuter långt hjärtstillestånd. Efter lång tid på sjukhuset visade det sig att det fanns luckor i vården. Maries son var för ung för att få rehabilitering. Men Marie och hennes familj vägrade att ge sig. Även små barn bör ha rätt till rehabilitering. Och nu kommer Stockholm läns landsting, tack vare Marie, att ändra reglerna.

Genom att aldrig ge upp och hela tiden kämpa har Marie inte bara gett sin son utan också andra svårt sjuka barn rätten till rehabilitering.

Gå in och rösta på Marie som årets hjältemamma!

Den 11 september - vad gjorde du?

Idag uppmärksammas årsdagen av terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001. När stora traumatiska händelser sker brukar alla komma ihåg vad de gjorde och var de befann sig.

När jag först hörde om att något hade hänt i New York satt jag i en taxi på väg från hotellet för att äta middag i staden Chania på Kreta. En kompis och jag hade tagit en sista minuten för att förlänga sommaren med ytterligare lite grekisk sol och bad. Taxichauffören berättade på knagglig engelska vad som sas på nyheterna. När vi kom fram letade vi direkt upp ett internetcafé för att få veta mer. Jag kommer ihåg att det var svårt att komma in på svenska tidningssidor och att det tog oss lång tid (uppkopplingstålamodet var mycket längre på den tiden) innan vi fick klarhet i vad som hade hänt. Sen minns jag känslan av oro och rädsla. Och av overklighet. Hur kommer allt att bli nu?

Vad gjorde du?

På begäran

På begäran kommer här en bild på mig och magen i vecka 35.

För er som tror att jag alltid går omkring i linne och icke byxor (hemmafru-tights), med tanke på det här, kan jag avslöja att det stämmer. I alla fall hemmavid. Publikt har jag mest koftor, kavajer, klänningar, kjolar och mamma-mudd-byxor. Inte så fashionabelt men bekvämt.

Resultat fiskpedikyr

Jag: mjuka, lena och välätna fötter

Fiskarna: proppmätta

Update: I näringslivsdelen av fredagens SvD (9/9) finns en artikel om upplevelsen fiskpedikyr.

Ska man vara fin får man bli fiskmat

Tack var en snäll vän ska jag idag bli fiskmat. Jag ska nämligen för första gången testa fiskpedikyr på Smile Fish Spa.

Jag vet inte så mycket om hur det går till men jag går dit med ett öppet sinne. Jag har hört att det kittlas och känns märkligt när fiskarna biter lös förhårdnader och annat som de sedan sätter i sig. Jag blir smått illamående när jag tänker på det.

Men tydligen är fiskarna är långt mycket bättre än vilken fotfil eller peeling som helst. Och de gillar det.

Ja, det kan man ju i alla fall alltid hoppas.

Saker man vill höra när man är gravid

Jag möter en granne i hissen.

- Nämen, ska du ha en bebis!
- Japp.
- När då?
- I mitten av oktober.
- Redan då. Ja, du ser verkligen fräsch ut!

Jag hade kunnat krama henne. För med tre timmars nattsömn, två svullna, avdomnade och värkande händer, en mage som gör det svårt att få på sig strumpor, uppsvällda fötter, halsbränna och ömmande korsrygg känner jag mig allt annat än fräsch.

Några bilder från Sigtuna Stadshotell