Om att vara tjock

På väg ut på förmiddagspromenad. Vecka 38.

Jag är inte bekväm med att vara tjock. Jag har hittills gått upp 15 kilo och det kanske inte låter så mycket men det är dock 15 kilo (drygt sju mjölpaket). Förmodligen har jag dessutom tappat muskler eftersom jag inte har kunnat träna i samma utsträckning. Magen börjar bli stor, riktigt stor. Jag stöter i saker, har svårt att ta mig fram i trånga utrymmen och jag kan inte knäppa koftan. Jag blir andfådd av att promenera, jag svettas, har svårt att ta på mig strumpor och skor och jag måste vila (dvs sitta ner) ganska ofta men jag kan inte sitta för länge. Det är inte bekvämt att stå, gå, sitta eller ligga.

Men så ser jag män (för det är oftast män) men lika stora magar på tunnelbanan eller på bussen. De flåsar som jag, de svettas och de har förmodligen svårt att få på sig både strumpor och skor. Då tänker jag tacksamt att medan de om ett par veckor fortfarande sitter där med sin mage är jag av med min.

Igår kom pojkvännen hem med en i-Pad. En pre-bebispresent till oss båda. Trevlig fredag på dig!