"Vi tolererar inga förlorare"

Att vara hemma hos mamma och pappa över jul innebar inte bara sovmorgon, bio- och restaurangbesök (obs olika kvällar) utan också att, medan mormor och lilleman lekte städning med julklappsdammsugaren, kunde jag ligga i soffan och läsa ur min julklapp till mig själv, Britt-Marie Mattssons bok om Kennedyklanen, "Vi tolererar inga förlorare."

Sagolikt vackert

Efter julmat, paketöppning och
mängder av Rocky Road var det skönt att ta en juldagspromenad. Med pälsmössa, Monclerdun och varma skor gör det inget att det är -20. Pojkvännen får rimfrost i skägget och lillemans näsa blir röd. Granarnas grenar hänger under den Disneytunga snön. Det är sagolikt vackert.

Rimfrost, förresten, måste vara ett av svenskans finaste ord.

Gammal fin jultradition

Dan före dan. Uppesittarkväll, rimstuga, glögg och tredje omgången Rocky Road är på kylning. Vi kör Sagan om ringen-maraton. En gammal fin jultradition.

Julstämning

Från radion hörs Melodikrysset, pappa gör köttbullar, jag kokar kola, lilleman har hittat en mjölkvispare på batteri, pojkvännen och mamma läser varsin tidning och utetermometern visar -24. Julstämningen kommer krypande.

Boktips

Så här tre dagar innan jul vill jag tipsa om en må-bra-bok. Vill man dessutom lära sig lite om hur folket hade det på kanalön, Guernsey, under och direkt efter andra världskriget är det här boken för dig. Låt dig inte avskräckas av titeln eller att den är i brevform, du vänjer dig och dras snabbt in i huvudpersonen och författaren Juliet Ashtons liv och hennes sökande efter material till en ny bok. Jag läste boken i badet men den passar lika bra att läsa i soffan en juldag eller en annandag.

Läs Carina Burmans recension i SvD.

Åker norrut

Det är dags att dra norröver. Packa julklapparna i säcken, julgodiset (det lilla som är kvar) i handbagaget (man vet aldrig när man kan behöva det) och trycka ned den utarbetade kroppen i en stel flygplansstol och hoppas att lillemannen uppför sig under hela flygresan.

Update: Efter att ha röjt runt på Arlanda, man sitter inte många minuter med en 1-åring, somnade barnet och sov som en stock hela flygresan. En nöjd mamma kunde då både dricka läsk och äta chips.

Skärp vapenlagarna!

Herregud, Amerika. Skärp vapenlagarna nu!

Den lilla assistenten

Idag hade jag hjälp på jobbet. Tänk att den lilla assistenten direkt fattade vad som skulle göras. Vi åt pepparkakor till mellanmål och bytte blöja. Sen var assistenten trött och gick hem.

Julstämning

Fixar julstämning på Skansens julmarknad. Varm glögg i pappersmuggar, pepparkakor, stöpta ljus och långt-från-kitschhantverk, sagolik miljö och underbar utsikt, kalla tår och julstämning till max.

Dagens i-landsproblem

Det närmar sig jul och jag kan inte komma på något att skriva på önskelistan.

Dagens i-landsproblem.

Ljusglimtar

Fyra grader varmare redan om 50 år. Havsytan stiger, isbjörnen utrotas och korallreven dör. Elefanter slaktas och noshörningarna tjuvjagas för sina horns skull. Svarta rubriker, chockande statistik och skrämmande bilder. Och jag vet inte vad som är värst.

Men så läser jag att bergsgorillorna blivit fler. De ska ha ökat från 786 till 800 stycken. Underbara nyheter.

Idag är det första advent. Det är snö, minusgrader och solen lyser. Allt är inte mörker. Inte ens i december.

Raffes paisley

Så, en bild på sovrumstapeten. Paisley, blått, lite galet och väldans flott.

Färgglada kuddar

Vi har snart bott här i sju veckor. Alla flyttkartonger är uppackade. Jag hittar fortfarande inte i röran i garderoben men i sovrummet står nya byråer, tapeten är uppsatt och gardinskenorna på plats i taket. Inga tavlor är upphängda utan står huller om buller på bokhyllan, kökssoffan behöver målas några varv, vi har beställt nytt köksbord och sovrumsgardinerna väntar på att sömmerskan (mamma) kommer ner. Men i soffan finns några nya färgglada kuddar.

Jag hittar inte heller sladden till kamerna därför en halvtaskig iPhonebild.

Sveriges finaste strandpromenad

Det är inte bara jag som tycker vår strandpromenad är fin.

Sveriges arkitekter har belönat Hornsbergs strandpark med Sienapriset (priset för bästa landskapsarkitektur). Särskilt gillar jag motiveringen:

"Sienapriset 2012 går till Hornsbergs strandpark, den byggda strandparken driven till sin spets. Den är inte natur, den är inte kaj, den är sig själv – ett samtida möte mellan staden och vattnet. Ett välkommet nytillskott i en lång svit av Stockholmska strandpromenader."

Vi ska till London

Jag överraskar pojkvännen med en Londonresa. Flyg, hotell och barnvakt. På hotellet finns ett gym, ett spa, de serverar afternoon tea och i baren det finns över 270 whiskeysorter.

Jag läser på deras hemsida: "It's all five star and fabulous. But the athmosphere's not posh and stuffy - it's friendly and informal."

Precis min kopp med te.

Onsdagsbiff, igen

Efter två kvällar med Downton Abbey säsong två behövde jag komma ut lite. Tur att jag har fina vänner som ställer upp. Det blev råbiff (åh, vad jag gillar råbiff!) och champagne på Bistro Rigoletto och sedan drinks på Boquerian.

Ensam hemma

Lägenheten är mörk och tyst. Inga skohorn i kökslådehandtagen, inga leksaker på golvet och inga matrester runt barnstolen. Fjärrkontrollerna får ligga ifred på soffbordet och ingen springer iväg med min iPhone. Pojkvännen och ungen har rest ön i några dagar.

Imorrn kommer jag säkert längta ihjäl mig. Men ikväll, ikväll njuter jag.

Norrsken i fjällstugeland

I dagens pappers-SvD finns en artikel om fjällstugeland. Abisko anses vara ett av världens bästa ställen att se norrsken, aurora borealis. I artikeln får vi följa några japaner på norrskensjakt. Förväntansfulla men frusna i sina Monclerjackor, mössor och sneakers.

Det är vintertid, främst mellan december och mars då natten och halva dagen är mörk, som det är störst chans att se den grönsprakande himlashowen. Turiststationen är då fullbokad av internationella turister.

Men vintern är kall i Abisko. Norrsken är ett naturfenomen. Räkna med att du kanske måste stå i timmar och spana upp mot natthimlen. Då kommer du vara glad att du lämnade dina sneakers hemma och istället har riktigt varma skor.
Uppdaterat: Nu finns artikeln att läsa på SvDs webbplats.

Dagens svensk

Tack Zlatan Ibrahimovich! Tack för att du är svensk.

Så här skrev jag inför valet 2010.

Nackdelen med internet

Vad gjorde vi innan internet? Vad gjorde vi innan vi hade en liten smart telefon i fickan med tillgång till all världens information? Innan vi genom några knapptryckningar kunde söka fram vilket telefonnummer som helst? Internet har inte bara underlättat våra liv. Det har drastiskt förändrat det.

Men. Det finns en nackdel med internet. Vad lägger man nu i gåvagnen för att dämpa farten?
#visomsaknartelefonkatalogen

Soffsportarsäsong

Ungen sover, jag dricker nybryggt kaffe och Andre Myhrer leder slalomen från Levi. Äntligen är den igång. Sköna, sköna soffsportarsäsong.

På min gata

Jag bekantar mig med vårt nya område. Hittar den snabbaste vägen till bussen och den finaste promenadsträckan efter vattnet. Det tar drygt en halvtimme att gå till jobbet och knappt 10 minuter till Ica Maxi. Där finns också systembolag, apotek och bowlinghall. I huset bredvid vårt ligger en naprapat, en kemtvätt och en nagelsalong. Snart öppnar ett gym i vårt hus. Det känns lite new yorkskt och jag älskar det.

Sport och presidentval

I Amerika kan den som får minst röster ändå vinna och bli president. Det är invecklat och handlar om antal elektorer per delstat.

Den sportintresserade pojkvännen förklarar "Det är lite som sport. Till exempel i tennis kan den som vinner minst bollar ändå vinna matchen".

Nu fick Obama flest röster i rätt stater och får hänga kvar med familj och hund i Vita huset i fyra år till.

För övrigt undrar jag i vilken kanal man kan se valvakan för presidentvalet i Kina?

Downton Abbey-dags

Ikväll är det dags igen. Spydiga kommentarer, bedårande vackra miljöer och inspirerande kläder, intriger och rejält stiffa överläppar. Downton Abbey är tillbaka. Jag som anglofil med en förkärlek för engelskt kostymdrama borde vara glad, förväntansfull och lycklig. Men jag är istället bedrövad. Jag kommer inte kunna se. Jag missade nämligen hela säsong två. Jag var för trött. Barnet som då var nyfött envisades med att vara vaken på natten (hur orkade man?) och jag tog alla chanser till sömn. Så istället för en kväll med The Crawleys, lady Grantham och O'Brien blir det väl att kolla på när några artister äter och smörar för varandra någonstans på södra Gotland.

Fotot lånat från NBC.

Efter en natt i ugnen

Pulled Pork måste vara den lättaste gourmetmaten, ever. Godast också. Lite kött, lite kryddor och en natt i ugnen.

Vi åt vår med mjuka tortillabröd, skivad avokado, röd lök, sallad, salsa och creme fraiche. Mustigt, kryddigt, mört och så jädrans gott.

Draget fläsk

Glöm surdegsbak och korvstoppning. Nu är det pulled pork som gäller. Det senaste om man är stressad innerstadare och vill koppla av med ett rejält långkok.

Jag gned in 1,1 kg fläskkarre med cayenne, chili, paprikapulver och salt. Sen hällde jag på grillsås och lite mangochutney och ställde i ugnen på 110 grader i en form med lock över natten.

Lycka är en egen i-phone

Söta, busiga, nyfikna, skrikiga, morgonpigga, glada och i-phonebesatta lilleman. Idag är det ett år sen du kom. Grattis älskade unge!

Bästa presenten var så klart en i-phone i plast från morbror.

Update soffan

Jag är borta med jobbet och får den här bilden skickad till mig. Soffan är inte längre grön.

Det går ändå framåt

Som du ser. Den är fortfarande grön. Men pojkvännen gjorde en insats och slet bort galonsitsen när jag var hos naprapaten. Nu återstår bara lite slipning, några lager färg och att be sömmerskan (mamma) att sy en snygg dyna. Lätt som en plätt. Borde inte ta mer än nån timme.

Något slags rekord

Fredagmorgon. Klockan är snart sju och lilleman sover fortfarande. Jag har ätit frukost, läst tidningen, lyssnat på P1-morgon och vällingen står klar. Lilleman sover fortfarande. Det måste vara något slags rekord. Jag måste gå och kolla om han andas.

Baksidan

Jag letar i skåp och i lådor. River runt bland högar av kläder i garderoben. Öppnar och stänger ouppackade kartonger. Hittar ingenting.

Att flytta har sin baksida.

Stadsutsikt

Ok, alla kan ju inte ha sjöutsikt. För trots att vi bor nära vattnet ser vi bara sjön från ena balkongen. Om man lutar sig ut. En så kallad sjöglimt på mäklarspråk.

Vi har, så att säga, stadsutsikt.

Dagens i-landsproblem

Att behöva äta upp förra årets löjrom för att få plats med årets.

Espressosmå kaffekoppar

När vi köpte den 80e kartongen slutade jag räkna. Hur kan två personer ha så mycket grejer? Numer är vi i och för sig faktiskt tre och nån kartong är det bara leksaker i. Sen bor ju min bror hos oss i väntan på att hans lägenhet ska bli klar.

Det kanske ändå inte är så konstigt att jag har skärsår i händerna, blåmärken på armarna, träningsvärk i benen och en värkande rygg. Medan vi har flyttat från en ö till en annan, packat upp tallrikar, glas och en 18-dels kaffeservis med espressosmå kaffekoppar som inte går att diska i diskmaskin och skruvat ihop en Ikea-soffa har världen fått ytterligare en Nobelpristagare i litteratur. Mo Yan. Som vanligt ingen jag läst. Och ingen annan heller, verkar det som. Men en dag ger jag denne kines en chans, måste bara packa upp alla mina flyttkartonger först.

Sista natten

Sista natten på Lilla ön. Vårt hem ligger i flyttkartonger. Fem och ett halvt år. En våg av nostalgi.

Men bara för ett ögonblick. För nu ser jag fram emot att ta bort plasten från hyllorna i kylskåpet, premiärbada i badkaret, större yta och fler rum, två balkonger, kunna åka tunnelbana till stan och utsikten mot Pampas Marina och Solna.

We call him the Destroyer

Han är en rackare på att riva ut. Mindre bra på att städa ihop.

Men en handväska med ofarligt innehåll innebar att jag kunde läsa tidningen. Alla delar.

Fortfarande grön

I fall du undrar så är soffan fortfarande är grön. Grön och orörd.

Det här är att jobba på dagarna tar liksom lite tid.

Vi och flyttkaoset

Flyttkartongskaos. På höjden och på bredden brer de ut sig. Till slut finns det liksom ingenstans att ställa kartongerna. Och vi har inte börjat packat ner från köksskåpen, garderoberna med alla våra kläder, lakan och handdukar. För att inte nämna alla blommor, tavlor och pryttlar i städskåpet. Man kan verkligen få ångest för mindre.

Som jag har väntat

Som jag har väntat. Längtat och suktat. Surfat och drömt.

Äntligen öppnar Hermès en webbutik för Sverige. Nu kan alla vi som gillar de oranga kartongerna och det som är i inte bara surfa runt och titta på bilderna utan också klicka hem en väska, en skarf eller varför inte en sadel. Tyvärr är det bara priserna som än så länge står på svenska. Fast det förstår jag inte riktigt poängen med. Hermès är inte riktigt märket för den prismedvetne.

Vad är väl en bal på bokslottet?

Åh, vad jag önskar att jag var på bokmässan. Tidningarna är fulla med artiklar om författare, nya böcker och bilder från boknördarnas stora ryggdunkarfest. Det verkar så mysigt, så inspirerande och rolig. Precis min kopp med te. Men det här vet jag egentligen ingenting om eftersom jag aldrig varit där.

Men i min fantasibokmässa sitter Jessika Gedin, Hanne Vibeke-Holst och Stieg Trenter (jo, jag är medveten om att han är död men det är ju en fantasi) på varsin trave av böcker med ett glas champagne. De läser högt, småpratar och skrattar. En bit bort läser JK Rowling ur sin purfärska bok och i publiken sitter Obama, Madonna och Harry Potter. Allt inringat av ett rosa bokskimmer. Ja, ja. Vad är väl en bal på bokslottet?

Sovrumstapet

Det finns ju nästintill oändligt många fina tapeter. Att välja en var svårt. Att välja en som vi både gillade var nära omöjligt. Men efter oräknbara besök till tapetaffären, timmar av tapetkatalogsbläddrande och en hel del förhandling lyckades vi till slut. Och det blev (lite otippat) en paisleymönstrad från Ralph Lauren. Alltså, inte otippat att det blev en RL-tapet. Jag älskar Ralphs tapeter. Men paisley. Det är lite galet, lite psykadeliskt  och lite oväntat. Men det kommer bli snyggt.

Skönt med helg

Första arbetsveckan är avklarad och jag lever. Jag har fått igång datorn, gått igenom en tredjedel av mejlen, fått en ny telefon och lyckats få den att synka med datorn, möblerat om i mitt arbetsrum och rivit av en tre dagars projektledarkurs. Aldrig har det varit så skönt med helg. Planen är att ligga på golvet och lägga färgglada klossar i en burk tillsammans med lilleman. Kanske ta en promenad. Och så Melodikrysset, så klart. Men det är nog allt.

Kökssoffa

Jo, jag hittade en soffa. Innan vi åkte på road-tripen var vi på utflykt till Taxinge slott och stannade till på en loppis. Och där stod den. Vår nya kökssoffa.

Tänk dig den vitmålad med en dyna i färgglatt tyg.

Sista dagen

Idag är min sista föräldralediga dag. På måndag kör vi. Men idag kommer jag snusa lilleman i nacken, ligga på golvet och kasta en tennisboll, lägga pussel och läsa boken om lantbruksgården om och om igen.

Vår senaste road-trip i iPhone-bilder

Varför åkte vi till västkusten, egentligen?

Vi ätit rödtunga, marulk, lax och rödspätta. Fisk i all ära men en av anledningarna till att vi åkte till västkusten var skaldjuren. När vi skulle åka mot Fjällbacka ringde jag hotellet och frågade om det gick att ordna. Trots kort varsel och ett blåsigt hav (inga fiskebåtar hade kunnat gå ut) lyckades Bryggan i Fjällbacka trolla fram havskräftor. Och som plåster på såren för att de inte var helt färska bjöd de på ljuvliga musslor och en av de lenaste Creme Bruleer jag ätit. Och med lilleman sovandes i vagnen och en rosagul solnedgång lät vi dem skämma bort oss. Tack Bryggan för att ni förgyllde vår kväll med kräftor och fantastisk service!

Fina fisken i Fiskis

Marulk, stekt fläsk och brunsås. Oväntat men gott. Pojkvännen som inte är nötallergiker fick nötvinegrätt och pinjenötter till sin. Fast jag har för mig att marulken är en ganska ful fisk. I alla fall till det yttre.

Den magiska utsikten var lika för oss båda.

Fiskebäckskil

Nej då, det går ingen nöd på oss. Ingen alls. Om nu någon trodde det.

Tack Svt!

Tack Svt för att ni flyttat Babel till söndagkvällar klockan åtta!
/En bokälskande men kvällstrött småbarnsförälder som inte kan få nog av Jessica Gedin.

Way out west

Jag älskar att köra bil och jag älskar att åka bil. Jag älskar känslan av frihet som bilen ger. Känslan av att kunna ta sig vart som helst. När som helst.

350 mils roadtrip från Gotland till Norrbotten gav visserligen träsmak men också mersmak. Nu ska vi även se lite västkust. Jag vill se havet slå mot klipporna, känna de salta dropparna i ansiktet och nordanvinden i håret. Gärna en rejäl höststorm. Jag drömmer om dignande skaldjursplatåer och välkylt vitt vin. Så vi tar vägen västerut. Frihet på fyra hjul. Första stopp: Fiskebäckskil.

Att vara hemma

Att vara hemma känns, ja lite, konstigt. Skönt, visst, men jag känner mig lite som en gäst. Visserligen flyttar vi inte förrän i oktober men efter drygt två månader på ön och med det mesta av våra grejer nedpackade i förrådet känns det inte riktigt som hemma. Dessutom har det regnat oavbrutet sen vi kom hit. Oavbrutet. Som om himlen på något sätt vill markera att det är september, sommaren är slut och vi borde skaffa flyttlådor.

Packa. Pausa.

Vi packar. Städar. Bestämmer vad som ska med och vad som får vara kvar. Ställer proppfulla väskor på bron. Ibland måste jag pausa. Jag har nått som liknar ryggskott och måste ligga ner på golvet med benen på en stol. Vi är på väg mot fastlandet. Mot stan och lilla ön. Mot hösten och slutet av vår lördag-hela-veckan-sommar. Det som för bara några veckor sedan kändes så avlägset känns plötsligt väldigt nära. Vardagen. Jobbet. Allvaret.

Men först en roadtrip söderöver.

Nysnö

Fick en rapport från fjällstugan. Det ligger nysnö på topparna i Abisko. Det verkar som den här sommaren är över. På rikt.