2014 here we come!

Jag hade tänkt ta några fina bilder, skriva en årssummering på ett roligt sätt och länka till tidigare inlägg. Ville handla en ny glittrig nyårsklänning och måla naglarna. Men alltså, tvåbarnslivet, nyårsmiddagsförrätt och champagnetilltugg kom i vägen. Vi kör för övrigt på gamla klassiker i år. Västerbottensost, tunnbrödsrullar, löjrom, bacondadlar och hummer. Och jag är glad att jag hann tvätta håret och byta de bebisnedkräkta kläderna. Nu är bilen packad, barnen mätta och redo för eftermiddagsluren. Lidingö och 2014, here we come! Gott nytt år!

Ibland har man tur

Hittade tyget som ska hänga på vår hallvägg igår. Till ett riktigt bra pris. En liten fläck som knappt syns och vips fick vi en bilförsäljarrabatt. Ibland har man tur. En fläck hit eller dit spelar ingen roll, herregud, en småbarnsfamilj är ju aldrig fläckfri. 

Tyget får ni se snart. Ska gå på fläcken med lite vatten och galltvål först.

Inte så höga krav längre

Lugnet när pojkvännen gått till gymmet, bebisen somnar och tvååringen äter pepparkakor. Jag skyndar mig att ta ny kopp kaffe, höjer volymen på radion och letar fram dagens Melodikryss. Det lugnet, alltså. Världsklass. 

/en som inte längre har så höga krav

Juldagen eller dagen efter

Julafton. En skön blandning av glädje, kaos, vansinnigt god mat som alltid när det lagas med kunskap, intresse och mycket hjärta, tomtebloss i granen och övertaggade barn. Och "en massa paket!" som tvååringen konstaterade. Juldag idag och nu börjar den sköna delen av julen. 

Fjärde advent

Fjärde ljuset brinner. I Kärrtorp samlas tusentals människor för mångfald, för demokrati och för framtiden. Hedervärt och viktigt. Vi går en sväng på stan, njuter av att ha fixat alla klapparna. Vi tittar på julskyltningen, julgranar och lampor. Tvååringen tjuter av glädje och pekar på varje tomte. Vi dricker glögg som vi köper på en liten julmarknad i Kungsträdgården. På en scen står några och sjunger julsånger och ungen åker karusell. Det är plus sex grader, decembersolen är blek men närvarande och det är dan före dan före dan. 

Glittrig glasburk

Jag får stora hjärtsnörpen när tvååringen kommer hem med sina alster från förskolan. Halsen tjocknar när han stolt visar teckningar på monster och tomtar. Tårarna svämmar över för målade kottar, glittriga glasburkar och pepparkaksbjörnar. Herregud, vad man blir blödiga av att ha barn. Men håll med om att den är vacker. 

Sju dagar kvar

Alltså kräksjukan. Ingen lek. Allt är på paus. Allt. Sju dagar till jul och håll tummarna att vi hinner bli friska i tid. Slut på meddelandet. 

Önska en låt och stöd Musikhjälpen!

Jag har önskat en grym låt och skänkt pengar till Musikhjälpen för att alla kvinnor ska överleva sin graviditet. Gör det du också! 

Pepparkaksbak - smart eller ren dårskap?

Magsjukan härjar på förskolan. Tvååringen är frisk men vi tar det säkra före det osäkra och håller honom hemma. Fjärde dagen i rad idag och förmiddagsaktiviteten blev pepparkaksbak. Ett smart drag eller ren dårskap? 

Hyfsat smart visade det sig. Mitt recept: 

- en magiskt god deg som jag fått i present från en kär och saknad kollega på jobbet.

- håll det kort, vi höll på i max en halvtimme. Då hann han både äta sig less på deg och kavla till några kakor.  

- en sovande bebis.

- julmusik på Spotify.

Resultatet: en glad unge, en glad mamma, fyra hjärtan, en julgran, två klockor och nästan en hel stjärna. 

Att få deon att jobba

Jag är genomsvettig och torkar mig i pannan. Deon får verkligen jobba. Det rinner efter ryggen. Jag slänger av mig jackan. Biter ihop för att inte skrika rakt ut. Andas, räknar till tio. Att försöka komma i tid med en jag-kan-själv-två-åring är som att springa ett maraton med simfötter.

Årets julkalender

I söndags blev det lite panik när vi insåg att det var den första december och ingen hade fixat en julkalender till ungen. Efter en stunds konfererande bestämdes det att klart ungen ska ha en kalender! Så jag började gräva i garderober och leta i återvinningslådor. Efter lite klippande, tejpande, lappande och limmande var den klar. 

Okej, det är inte den vackraste, den gröna filten räckte nästan och det fattas paket. Men den har lampor, är gjord med mycket kärlek och ungen älskar den. Nu ska vi bara bli överens om att endast öppna ett paket per dag. 

Ny lampa

Man kan inte ha för många lampor. Det blir extra tydligt nu i november. Vi hade tänkt ha en Kartell-lampa i det här fönstret men ändrade oss i sista stund och slog till på den här godingen från Gubi. Det har jag inte ångrat. Men nu har jag hittat en annan plats för Kartellen.

Sandlådan i hallen, del 2

Jag var lite orolig att vi gjort bort oss när vi köpte en stå-framme-dammsugare. Och en del kommentarerna jag fick på FB var dessutom inte helt positiva. Men nu står den där och den används flitigt. Brödsmulor, ris och andra matrester under Tripp-trappen-stolen är lätta att bli av med, synliga dammtussar och småskräp försvinner också lätt. Sandlådan i hallen är ett minne blott. Ok, den har inte löst alla våra problem, särskilt inte de som inte är städrelaterade, men i det stora hela fungerar den precis som förväntat.

Novembersöndag

Det är en helt vanlig söndagseftermiddag i november i en lagomt stor stad i ett avlångt land långt upp i norr. 

Efter en kylig promenad, parklek i blek novembersol och en skinkgryta som kokat länge till middag sänker sig lugnet. Bebisen sover i min famn och pojkvännen tittar på nyheterna. Två-åringen kollar på filmer med grävskopor, traktorer, dumprar, kranbilar ja, you name it på i-Paden. På ryska. Jag tänker att det nog i alla fall inte är helt fel för språkutvecklingen. Svenska har han ju redan koll på. 

Utvilad

Alltså, jag kan verkligen vänja mig vid att sova hela natten. Sju timmar, mina vänner. S J U timmar! Det är som en dröm. Men jag är vaken. Och utvilad. 

Den här bebisen får högsta betyg i sömn.

Vi fortsätter på frukttemat

Försökte så pedagogiskt jag kunde att lära unge ett att pappa och mamma också heter något. Att mamma heter Susanne och pappa Per. Han tittar på mig, lägger huvudet på sned och säger:

- Mammasan och pappa päron. 

Du kan göra skillnad!

John F Kennedy lär ha sagt "One person can make a difference, and everyone should try" som det står på min mugg.

Du kan också göra skillnad genom att ge pengar till någon organisation som hjälper de drabbade på Filippinerna.

Jag har skänkt till Röda korset 72900 och till Plan Sverige 72910. 

Gör det du också!

Vårt äpple blev ett päron.

När jag flyttade till Stockholm för snart 15 år sedan förundrades jag över alla dubbelvagnar. Kunde det verkligen finnas så många tvillingar? 

Så klart fanns det inte det. När man bor i stan och får ett barn till behöver man hjälp att ha koll på det äldre barnet, (en tvååring vet inte hur hård en bil är och hur fort de kommer) eller orkar inte gå hela vägen hem från förskolan. Att kunna knäppa fast det större barnet kan vara helt avgörande för att en stressad förälder ska kunna åka buss eller handla en mjölk.

Vi uppdaterade vår iCandy Apple enkelt till en syskonvagn, iCandy Pear. En ställning, nya hjul fram och ny ligg- och sittdel. Allt klickas enkelt i, klick, klick och vips har äpplet blivit ett päron.

Hoodsen i Hornsberg

Vi tog en promenad. Barnen och jag, eller jag gick och de åkte vagn, över till Solna. Vår kvarter är så fina när man får lite perspektiv. Går över en bro, byter kommun och ser allt på distans. Jag vet att jag tjatat om det förrut men jag älskar verkligen den här stan! 

Inget OS i Svt

Besvikelsen när det går upp för mig att det inte är Svt som kommer sända OS i Sotji. 

Enorm. 

Ingen Vinterstudio, ingen Stig Strand och ingen Andre Pops. 

Men, men det kan nog bli bra ändå. (Försöker ha en positiv inställning för barnens skull.) 

Plötsligt händer det

Bebisen sov hela natten. Storebror sov hela natten. Mamman och pappan sov hela natten. En riktigt bra natt helt enkelt. Och en härlig start på helgen. 

Jag firar med sy så att maskinen glöder. 

100 dagar kvar

Idag är det 100 dagar kvar till OS i Sotji. Jag ser fram emot alpint, längd, curling, skidskytte och ishockey. Bland annat. Jag tänkte också se konståkning, rodel, skridsko och snowbord. Gärna nagelbitande spänning, oväntade prestationer och ett gäng medaljer. Som föräldraledig bänkar jag mig i soffan med en termos kaffe, fjärrkontrollen, mobilen och amningskudden.

Fredagspirr eller sockerkick

Här sitter jag och syr och har fredagskänsla en helt vanlig, gråkall och regnig tisdag. Två-årsdagsförberedelser, fredagsfestförberedelser, 40-årskalasplaner och champagne på kylning kanske bidrar. Eller så beror magpirret och känslan av lycka på bullen, från nyöppnadeoch i Hornsberg hett efterlängtade brödbutiken Bullar och Bröd, jag nyss åt. 

Gilla ännu en vinter?

Jag får rapporter om snöstorm i fjällstugeland. Blöt snö täcker webbkameran på Abisko turiststation. Det ser härligt ut. 

Jag gillar som bekant både snö och kyla och ser fram emot en föräldraledig vinter. Då jag kommer kunna ta vara på fina dagar ute och kura inne när det slaskar för mycket. 

Frågan är dock hur mycket jag kommer gilla att dra runt en tung dubbelvagn på oplogade trottoarer.

Bjuder på en härlig snöstormbild från fjällstugan i påskas.

En bit av äpplet i köket

Ett år efter inflytt fick vi äntligen upp en tavla. En bit av det stora äpplet i köket. Varje dag när jag dricker mitt morgonkaffe i muggen som är köpt i samma stad tänker jag att vi borde åka dit. 

Snart. 

Ska bara amma klart först.

En seger

Piuuh, pojkvännen är hemma igen efter sin jobbresa. Två dagar och en natt som ensam förälder räcker. (Heder åt alla ensamstående.) Barnen är oskadda och jag överlevde. Jag ser det som en seger. Men är alldeles för trött för att fira. 

Pyraprylar på gång

Numer tillverkas det Pyraprylar även hemma hos oss. Jag har också börjat sy. Mössor, filtar, dregglisar mm kommer att sys på beställning mellan amningarna, blöjbyten och bvc-besöken. Lagomt tidsfördriv för en föräldraledig och vansinnigt roligt.

Här klipps de första mössorna i det otroligt populära helikoptertyget. Vill du beställa hör av dig antingen här, på Pyras Facebooksida eller mejla mig på: susannesnall@hotmail.com

Adjö sandlådan i hallen!

Vi kör på feber idag och förskolebarnet har varit hemma. Då passade vi på att köpa en ny dammsugare till sandlådan som kommer med in. Varje dag. Det blev en sån där stå-framme-Electrolux som nära till hands ska ta hand om det värsta innan det sprids runt på parketten i hela lägenheten. (Fanns till bra pris, precis under 1000-lappen, på Ica Maxi.)

Mitt Twitter-liv

Mitt liv är just nu mer Twitter än blogg. För det är lite svårt att få till. Nya blogginlägg, alltså. Bland annat för att jag har rätt fullt upp med en bångstyrig och jag-kan-allt-själv-tvååring och en bebis som äter varannan timme. Men också för att min hjärna går på lågvarv. Jag kan liksom inte riktigt tänka klart. Den verkar mest vara upptagen med att tänka på mat (när ska den här amningshungern lätta?) och jakten på sömn. 

Jag hoppas att jag snart är tillbaka. Inte bara på bloggen. Jag längtar efter att få tänka klart (både tydligare och färdigt) och föra ett längre samtal som inte är av Twitter-karaktär, det vill säga avbrutet efter 140 tecken.

Lycka

Morbror Tobbe är favoriten. Och inget roar vår tvååring mer än lego. När Tobbe kom förbi härom dagen kombinerades de med skratt och höga lyckatjut.

Tvåbarnsvardagen

Förskolan har planeringsdagar och är stängd. Det betyder en förälder och två barn hemma. I två dagar. 

Jag har ingen som helst erfarenhet eller rutin för det här. Så jag har hittills suttit ned i sammanlagt 15 minuter. Jag har ätit lunch stående, försökt dricka kaffe stående och till och med ammat stående. Planen att båda skulle sova i vagnen och jag skulle kunna dricka kaffe i lugn och ro, sittandes, gick om intet när den ena vaknade fem minuter efter den andra somnat. Men imorrn blir det nog bättre. 

I övrigt firar vi att lillebror blir fem veckor idag och igår passerade fem kilo.

Äckelpräktigt

Ibland kommer den över mig. Äckelpräktighetsivern. Och när bebisen sover och tvååringen leker för sig själv i sitt rum är det bara att passa på. Inget slår en rejäl söndagsstek tänkte jag och trots att klockan inte ens var nio var det bara att sätta igång.

Nu när det börjar närma sig middagstid är det bara att slänga in hela plåten i ugnen. En stor fördel är det ju att ha kött från en kvarts gotlandsgris i frysen. Jag utgick från ett Leila Lindholms recept.

Pyraprylar på Facebook

När min kusin Anna syr kallar hon prylarna efter sin första Kelpiehund "Pyra". Nu finns Pyraprylarna med en egen sida på Facebook. Där hittar du mysiga mössor, sköna filtar, dregellappar och annat. Kitta upp dig och ditt barn inför vinters skidåkning med de populära helikoptermössorna. Finns i massor av färger.

Här myser vårt nytillskott i en filt med fleece på ena sidan och skönt 70-tals klövermönster på den andra. 

Magiskt

Trots sömnbrist, mjölkstockning och en storebror som ibland visar sitt missnöje att behöva dela sina föräldrar med en lillebror med att vara bråkig och stökig är jag så jäkla lycklig. Kanske är det amningshormoner eller vädret. Men tänk att vi efter att ha väntat så länge fått två små underverk. 

Magiskt. Det är var det är. 

5:2-dieten - inget jämfört med amningsmetoden

5:2-dieten, LCHF eller GI. Jag är inget fan av dieter eller bantning. Vill man gå ner i vikt ska man äta mindre än man gör av med. Så enkelt är det. Men främst är det viktigast att må bra.

Idag är bebisen tre veckor och jag redan gått ner de kilon som jag gick upp under graviditeten. Detta trots att jag äter som en häst.

Därför vill jag härmed slå ett slag för amning som viktminskningsdiet. Kanske till och med utse amningen till årets lataste bantningsmetod.

"Ät hur mycket och vad du vill och ändå gå ner i vikt. - Det enda du behöver göra är att mata en hungrig bebis varannan timme."

Septembersommar

President Obama är på väg. Stan är avspärrad. Jag ammar varannan timme. Minst. Det är lika bra att hålla sig hemma. Idag blev det lunch på balkongen vilket inte alls var så dumt med tanke på vädret.

Septembersommar. Kanske den bästa av somrar?

Det ljuva livet som två-barnsförälder

Jo, läget är väl lite smått kaotiskt just nu och det går lite upp och ner. Ena dan tycker jag att det är skitlätt med två barn. Rosaskimrande, harmonisk och förmodligen helt hög på amningsendorfiner vill jag skaffa en tredje unge nu på en gång. Andra dar när den ena skriker högre än den andra kan jag inte förstå hur vi ska klara av de två vi redan har.

Jag har också helt glömt hur hårt jobb det är att amma i början. Hur ont mjölkstockning gör, hur fast man är i soffan och hur urlakad man känner sig. Och hungrig. Efter en graviditet utan större aptit äter jag nu allt jag kommer över. Jag är värre än en växande tonåring. Dricker mängder med O'boy med mjölk, länsar kylskåp och går lös i skafferiet. Jag är omättlig, jag kan inte få nog. Men annars är nog allt som vanligt. Nästan.

Storebrorstatus: Det gick hur bra som helst på den nya förskolan när inskolningen var över och pappa inte var med. Han sover i och för sig inte men äter och hänger med de andra barnen utan större problem.

Don't try this at home

På ett sätt är det bra. Att skola in storebror, former known as "lilleman" och "ungen", på en ny förskola just nu. Pojkvännen är ju ändå ledig.

Men att bryta upp från en mycket omtyckt förskola och börja på en helt ny samtidigt som man har ett nytt syskon hemma kanske inte är helt optimalt. Den vanligtvis snälle (säger inte alla föräldrar det om sina egna barn?) och i nya sammanhang reserverade storebror är som förbytt. Han äter inte, sover inte, sitter inte ned på samlingarna, röjer runt och nyper och drar andra barn i håret och är allmänt stökig och jobbig. Både storebror och pojkvännen är helt slut när de kommer hem.

Det dåliga samvetet gnager. Varför utsätter vi honom för detta? Hoppas, hoppas det blir bättre snart.

Habitat i stan

Det har väl inte undgått någon inredningsintresserad att brittiska, Terence Conran-butiken Habitat har öppnat i Pub-huset i Stockholm. Jag är grymt sugen på att gå dit men det får vänta. Igår damp nämligen IKEA-katalogen ner i vår brevlåda och fulla med inspiration ska vi idag åka dit för att kitta upp till storebrors rum.

Lika som bär?

När barnen är i magen är det svårt att föreställa sig hur de kommer se ut när de kommer ut. Vi pratade en hel del om våra söner skulle vara lika varandra. Här är resultatet:

Nu är han här!

Imorse kl 0832 föddes vår andra son. Han ska heta Hjalmar efter pojkvännens morfar. 3900 gram tung och 50 cm lång, fullt frisk men lite röd och skrynklig, väldigt lik storebror och naturligtvis bedårande söt.

Ännu ett mirakel.

I min väska - i väntan på nått stort

Kör en bloggklassiker a la Sofi Fahrman och visar innehållet i min packade BB-väska.

Lektyr ifall bebisen är en sovare, leksak som storebror valt, blodsockerhöjare, amningssmörj, bebiskläder, ljuddämpare och lukta-gott-smörj.

En sista magbild

Det har inte blivit så många magbilder under den här graviditeten varken här på bloggen eller i övrigt. Förra dokumenterade vi noggrant varje vecka. Den här gången har det blivit ytterst sporadiskt. Men en sista? magbild fick jag ändå till i motljus i sovrummet.

Fattig bonddräng

Jo, annars lyssnar vi en hel del på Fattig bonddräng. Ungen kan inte få nog. Den går på repeat. Särskilt Tommy Körbergs version. Versionen där jag sjunger efterfrågas inte fullt så ofta.

Snart fyra

Nio månader. Tre fjärdedelar av ett år. Det som i julas kändes som en evighet är snart över. En graviditet. Ännu ett mirakel. Jag har mått illa, jag har mått bra, jag har oroat mig och jag har tagit det med ro. Väskan är packad och spjälsängen bäddad. Om några dagar är vi fyra.

Att kunna äta kakan och ha den kvar.

Hemma igen. Stadsliv. Människor, bilar, bussar, buller och till ungens stora förtjusning också grävmaskiner, lastbilar, tjutande ambulanser och mullrande flygplan, barnmyller på lekplatsen och kö till gungorna, uteserveringar, hämtmat och eftermiddagskaffe i skuggan på balkongen. Vårt liv i stan är allt som fjällstugelivet och stuglivet på ön inte är. Och jag älskar det. Det jag gillar allra mest är kontrasterna. Att få både och.

Mitt norrländska hjärta skulle inte älska Stockholm så mycket om jag inte ibland fick vila mig i bulhuset i den tysta gotländska tallskogen eller hoppa över en fjällbäck med myggen surrandes runt öronen eller ta några långa svängar i orörd nysnö med utsikt över fjälltopp efter fjälltopp till långt in i Norge.

Jag älskar att jag både kan äta kakan OCH ha den kvar. Ja, jag vet att jag är privilegierad.

Dags för stadsliv igen.

Stugsemestern är slut. Vi har packat, städat och stängt. Myggnätet är nedplockade, fönstren stängda och sommarblommorna ligger i komposten. Det känns som alltid oerhört vemodigt och jag fäller en tår när jag vrider av varmvattenberedaren. Det dröjer ett tag innan vi är tillbaka. För nu väntar stadsliv, vardagsrutiner, inskolning på förskolan och en ny familjemedlem.

Nytt till samlingen

Det finns hur många keramiker som helst på den här ön och många gör riktigt fina grejer. Vi har fastnat för Jan Sandbloms stilrena frukostskålar och muggar i grått och vitt. Sandblom håller till i Burs på södra ön och vi brukar passar på att svänga förbi och köpa nytt till samlingen när vi gör Sudretturen. Förrutom skålar och muggar i grått och vitt finns det karaffer och espressomuggar i fina pastellfärger. I år hade servisen dessutom utökats med en generös mattallrik.

Gårdagens bedrift

Igår fick jag några timmar när pojkvännen tog ungen med sig och åkte för att vaxa bilen. Jag passade på att njuta av lugnet och måla tånaglarna. Med så stor mage är jag förvånad att jag ens kunde. Okej, det var inte helt lätt och resultatet blev inte perfekt men med två veckor kvar får det väl ändå anses som en bedrift.

Solhatten är tillbaka

Det var en solig men aningen blåsig dag i mitten av semestern. Ungen och jag promenerade hem från lekparken nere på campingen. Ungen hade på sig sin fina, röda och ärvda solhatt som har skyddat flera generationers små huvuden. En hatt som även pojkvännen haft för en så där 38 år sedan. Ungen gillar sin hatt, den är söt och skyddar praktiskt ansiktet från solen. Men när vi gick över bron över ån kom en kastvind och svepte med sig solhatten. Hatten hamnade i ån och har inte synts till sedan dess.
Tills igår. Någon har fiskat upp den och lagt den på broräcket. Den var smutsig, full med alger och sjögräs men ändå lika härligt röd. Nu väntar en tvätt och förhoppningsvis minst 38 nya år.

Tack du vänliga själ som hjälpte oss att få tillbaka den fina, röda solhatten!

Plötsligt händer det

Och så plötsligt slår den ut. Den halvdöda rosen. Ja, jag säger då det: det är nått med rosorna på den här ön.

Vallhunden - eller bör vi vara oroliga?

Sonen gillar att räkna in saker. Han vill ha koll på att alla är med. Likt en border collie går han igenom flocken: mamma, pappa, faster, farfar och Stina (farfars fina labrador). När han ska sova ligger han och räknar upp personerna i sin familj: mamma, pappa, Tobbe, mormor osv. Håller vi på att uppfostra honom till ett kontroll-freak? Eller är dessa speciella vallhundsegenskaper som vi borde sporra honom att utveckla eller är det helt enkelt och naturligt, en utvecklingfas?

Fåröturen

Vi har vänner på besök. Det är nog bland det bästa med egen stuga att kunna erbjuda vänner sovplats några nätter. Ibland agerar vi guider. Som idag när vi körde Fåröturen.
Första stopp: bageriet Sylvies döttrar för att handla de obligatoriska multibullarna. Sedan vidare mot Langhammars och raukspaning med fika och fotografering. Lite strandhäng och bad av tår i Ekeviken innan tidig middag intogs på Kutens Creperie Tati. Turen anpassas till besöket och kan också ha kultur- eller shoppinginslag som besök vid Ingemar Bergmans grav eller stopp vid lammskinnsbutik eller loppis.

Nu är vi hemma igen, solrosiga, glada och alla som inte sov i bilen (de vuxna) är lite trötta och vill sova. De övriga (ungen) är pigga.

Semesterräddning

Nu kan det ösregna, åska och dra in kallfronter på kallfronter. Semestern är räddad. Welcome Walter White!

Stugan på ön

Stugan på ön.
Bulhuset i den gotländska skogen.
Vårt sommarparadis.
Älskade hus, vad jag är glad att vi slog till hösten för snart sju år sedan.

Få gravidkrämpor

Det är mindre än fem veckor kvar och förutom att magen är stor, jag är trött och har lite ont i ryggen i slutet av dagen har jag väldigt få gravidkrämpor. Jag är lite svullen om händerna men har tack och lov inga känningar av Karpaltunnelsyndrom. Men igår kväll hade jag ett vänsterben som sov sött men själv kunde jag inte sova alls.

Från stugans toafönster

Utsikten från vårt toafönster i stugan på ön. Betongbarockskrinet har jag suktat efter länge och härom dagen slog jag till när vi besökte Tove Admans butik i Östergarn.

Enklaste jordgubbstårtan

Vad bjuder man på till efterrätt när man har 36 stora och små på sommarfest och inte vill (eller orkar, jag är ju trots allt i nionde månaden) stå halva dagen i köket?

Jo, världens enklaste jordgubbstårta.

Grädda smördeg cirka 10 minuter enligt anvisningar på paketet. Vispa grädde och blanda med Lemon Curd och skiva jordgubbar över. Klart!

Undrens tid

Jag vet inte om det är semestern, tystnaden ute i den gotländska skogen eller bara en fas men ungen har flera mornar i rad sovit till sju. Sju, mina vänner, istället för fem. Två små timmar men en oändlig skillnad.

Än är inte undrens tid förbi.

Sommarens finaste honung

Sommarens viktigaste ingrediens till allt från bakning till grillning är införskaffad. Vår grannar gör egen honung med en fräsch smak av tallskog. I år finns den även smaksatt med mild citron. Björks fina honung från Åminne. Bättre blir det inte.

Semesterhäng

Vi hänger i stugan på ön, jag har semester, är i vecka 34 och tänker spendera dagarna genom att växla mellan dessa platser.

Redo för ö-liv

Då är den äntligen här. Vår semester. Bilen är fullpackad, kylen tom och posten eftersänd. Vi tar morgonbåten, ser solen gå upp, välkomnas av stugan och lever ö-liv fram till någon gång i augusti. Planen är att vara tillbaka i stan innan bebisen kommer.

Breaking Bad

Vi har jobbat på bra. Vi har kväll efter kväll betat av avsnitt efter avsnitt, säsong efter säsong. Men igår var det slut. End of story. Finito.

Breaking Bad. Vilken serie. Se den, säger jag bara. SE DEN!

Och det bästa av allt. Det är inte slut. Säsong fem släpps den 17e juli. Den är redan bokad, betald och väldigt efterlängtad.

Kvällspromenad

Det blev en kvällspromenad utmed stranden efter middagen igår. Med ett obligatoriskt stopp på kvarterets Glasseria. Folk satt på filtar, grillade, pick-nickade och badade. Vilken underbar stadsdel vi bor i.