Sveriges Piff och Puff och Trollkarlen från OS

OS hänger på sista versen. Det är snart över. Slut, finito, over. Det kommer att bli tomt, ödsligt och tråkigt. Men än är det lite kvar. Jag kommer njuta de sista timmarna med femmilen och hockeyfinalen. Så medan Anders Södergren, Markus Hellner och de andra stakar upp och ner bland de höga granarna i Whistler tänker jag tillbaka på de senaste två veckorna och gör en sammanfattning.

Roligast: Svts uppvärmning på webben 15 minuter innan tv-sändningarna. Stundtals sjukt roligt.
Gladast: Kalla och Haag, Sveriges Piff och Puff, efter silvret.
Rördast: Elofsson när svenskarna lagkörde och Markus Hellner tog guld och Johan Olsson brons.
Snyggaste dräkter: Kanada
Fulast mössa: Smegun på priscermonin efter Kallas guld på 10 km i fristil.
Tråkigast: Den georgiska bobåkaren som förolyckades den första dagen.
Mest oväntade medalj: Björn Ferry.
Häftigaste tv-sporterna: Skidskytte (så klart) och ski-cross.
Bästa citat: Johan Olsson: "Jag är skidåkare inte orienterare" efter att ha åkt fel på upploppet.
Snöpligaste förlusten: Hockeyherrarnas förlust mot Slovakien.
Bästa prestation: Anja Pärsons brons i kombinationen efter kraschen i störtloppet dagen innan. Magiskt! Pärson är trollkarlen från OS.
Mest välförtjänte medaljören: Anders Södergren (för lång och trogen tjänst).
Snyggast: Steve Yzerman, Kanadas general manager i hockey.
Längst från medalj: Storslalomåkaren från Pakistan som kom ner, på tre år gamla skidor, 45 sekunder efter vinnaren.
Flest t-shirt- och kavajkombinationer: André Pops
Årets åk: André Myhrers andra åk i slalomen som gav honom en bronsmedalj.
Bästa reprisen: Curlingdamernas andra OS-guld.

Nedräkningen till OS i Sotji har börjat. Mindre än fyra år kvar...

OS - de udda sporternas spel

Under OS får också de mer udda sporterna uppmärksamhet. Som nordisk kombination. Alltså backhoppning och längdåkning. Man ska inte bara åka fort man ska hoppa långt också. Alltså backhoppning och längdåkning. En aning udda. Jag vet att den är gammal och har anor från 1800-talet men det känns ändå helt ologisk.

Varför inte göra det ännu lite mer spännande och lägga till ett moment. Släng på ett gevär på ryggen och lägg på ett par skjutningar. Nordisk skidskyttekombination.

Och tänk om man inte fick byta skidor. Skulle du hellre hoppa backhoppning i längdskidor eller åka längd med backhoppningsskidor?

Om du funderar på att skriva en bok.

Margaret Atwoods 10 tips om du funderar på att skriva en bok.

1 Take a pencil to write with on aeroplanes. Pens leak. But if the pencil breaks, you can't sharpen it on the plane, because you can't take knives with you. Therefore: take two pencils.

2 If both pencils break, you can do a rough sharpening job with a nail file of the metal or glass type.

3 Take something to write on. Paper is good. In a pinch, pieces of wood or your arm will do.

4 If you're using a computer, always safeguard new text with a ­memory stick.

5 Do back exercises. Pain is distracting.

6 Hold the reader's attention. (This is likely to work better if you can hold your own.) But you don't know who the reader is, so it's like shooting fish with a slingshot in the dark. What ­fascinates A will bore the pants off B.

7 You most likely need a thesaurus, a rudimentary grammar book, and a grip on reality. This latter means: there's no free lunch. Writing is work. It's also gambling. You don't get a pension plan. Other people can help you a bit, but ­essentially you're on your own. ­Nobody is making you do this: you chose it, so don't whine.

8 You can never read your own book with the innocent anticipation that comes with that first delicious page of a new book, because you wrote the thing. You've been backstage. You've seen how the rabbits were smuggled into the hat. Therefore ask a reading friend or two to look at it before you give it to anyone in the publishing business. This friend should not be someone with whom you have a ­romantic relationship, unless you want to break up.

9 Don't sit down in the middle of the woods. If you're lost in the plot or blocked, retrace your steps to where you went wrong. Then take the other road. And/or change the person. Change the tense. Change the opening page.

10 Prayer might work. Or reading ­something else. Or a constant visual­isation of the holy grail that is the finished, published version of your resplendent book.

Fler tips:

Jag är rutig. Burberry-rutig.

Burberryhuset i Westminister, London. Fotat när jag var där i höstas.

Burberry presenterade igår hösten och vinterns kollektion i London. Samtidigt passade man på att presenterade sitt nya Burberryhus på Horseferry Road i Westminister. För oss som inte kunde vara på plats visades kollektionen också på nätet och på vissa utvalda platser i 3D. Jag såg den naturligtvis på nätet, dock inte i 3D. (Jag väntar fortfarande på en inbjudan och skulle jag få en skulle jag nog gå, jo det skulle jag nog. Anna Wintour och jag.)

Jag älskar Burberry. Jag vet att det är lite chavigt men jag kan inte hjälpa det. Det är nått med rutorna, historien, det klassiska snitten och det utpräglade brittiska som jag fascineras av. Jag måste erkänna att jag är lite småkär i Christopher Bailey och det han har gjort för Burberry. Queen Elisabeth goes Kate Moss. Chefsdesigner Bailey har tagit den ultimata English Heritage-stilen och gett den en humoristisk och rockig twist.

Jag gillar höstens kollektion där man rustar för ännu en vargavinter med skinn, päls och oversized pilot- och mc-jackor. Uniformjacketrenden fortsätter med detaljer som spännen och bälten, stövelskaften blir högre och väskorna mindre. Men fortfarande kan man få sig en rejäl väska så att man får plats med dator, extra skor, sminkväska, två mobiler och morgontidningen om man vill. Och jag vill, vill, vill ha den stora kamelbruna väskan i plisserat läder. Den är ju helt fantastisk.

Om att knarka OS

OS är en drog. Ju mer jag tittar ju mer vill jag ha. Ju fler medaljer vi vinner desto fler vill jag ha. Jag ser allt: ski-cross, short-track, hockey, curling, störtlopp, längdskidor och skidskytte. Jag ser även snow-board, konståkning och backhoppning. Jag ser svenskarna vinna gång på gång. Jag ser alla repriser. Jag ser André Pops och Jonas Karlssons analyser. Det enda kruxet är att jag är mer kvällstrött än en koala. Men försöker kompensera med att lyssna på radion. Eller rättare sagt den står på medan jag sover och jag ställer klockan och kliver upp tidigt.

Jag läser tidningar, håller mig uppdaterad på webben, i min iPhone och följer OS-tweetar på Twitter. Under två veckor är OS en livsstil och en kompis jag inte kan vara utan. Jag fasar över dagen då det är över och jag måste börja med avvänjningen.

Måndag är yogadag

Att missa två gånger på raken är inte bra. Det kändes som att jag hade hamnat i fortsättningskursen. Ledaren gick inte igenom positionerna utan sa bara vad vi skulle göra. Sen var det bara att göra.

Position på position och efter tre solhälsningar var jag helt slut. Ledaren gick runt och petade, rättade till och tryckte ner ryggen så att musklerna i baksida lår skrek. Alla andra hade egna mattor, djupandades, stod i skulderstående och gick från position till position. Jag försökte hänga med men jag hade svårt redan med solhälsning B. När jag stod där i hunden, flåsandes, med skakande armar och försökte räkna till fem andetag var jag bara glad över att jag huvudtaget kunde andas.

Men vad roligt det var och vilken nytta det gör. På vägen hem kände jag mig lätt och mjuk och kylan bekrymrade mig inte alls. Nu ska jag registrera passet på Piggelino.

Jag fryser inte

Här kommer några enkla tips för att hålla sig varm när det är småkallt ute.

På huvudet: Varm mössa, obs den behöver inte vara ful.
På överkroppen: Dunjacka eller dunkappa. Helt oslagbart när det är kallt. Se till att det är ordentligt med dun i jackan. Du får ofta det du betalar för.
På benen: Om det är kallare än -25 långkalsonger under jeansen annars brukar det funka med att gå fort.
På fötterna: Rejält varma skor med extra sulor. Mina North Face tål kyla till -40. Dock inget du har på dig inomhus.
För kinder och näsa: En skön tunn cashmersjal i valfri färg som du drar upp över näsan och kinderna. Du kan fortfarande andas men slipper frostskador.

Så där, rätt enkelt eller hur?

Sött armband

Sanna Evers gör söta armband på beställning. Jag fick mitt fina röda med en fjäril med posten i veckan. Kolla in Eversilver.

Kalla, Ferry och Pärson?

Kalla och Ferry. I OS i Vancouver ska det ska man ha ett efternamn med fem bokstäver för ta guld. Betyder det här att det är dags för Kling, Zidek, Lewén också? Inte mig emot så länge det är en svensk som vinner. Dessutom har vi ju två Sedin:are i herrhockeyn plus Oduya och Modin och en Holst och en Myrén i damhockeyn. Hoppas att Pärson är undantaget som bekräftar regeln.

För ikväll håller jag tummarna för Anja Pärson som ska köra störtlopp. För fyra år sedan var jag på plats på läktaren i San Sicario uppe i bergen utanför Turin just när Anja Pärson körde till sig ett OS-brons. På storbildsskärmen ser vi hur hon precis innan mål korsar skidorna och alla håller andan. I 100 km/h är det ett misstag man inte vill göra. Men Anja reder ut det och kör i mål som trea. Ett underbart härligt minne. Tack Anja och lycka till ikväll!

Från frisk till sjuk på 10 minuter

I söndags, precis innan middagen, började jag känna mig lite konstig. Jag trodde att det var för att jag var hungrig. Men när jag började äta vår alla hjärtans dag middag med älgkalvfile, rösti och b-sås (pojkvännen och jag kände att vi måste fira på nått sätt) hade jag ingen aptit. Sen gick det snabbt. Från frisk till rejält magsjuk på 10 minuter. Antingen reagerade min mage mot kärlekshetsen på hjärtdagen eller så var det den grillade korven jag köpte av en rolig gubbe ute på isen vid Norr Mälarstrand.

Det finns inga fördelar med att ha magsjuka. Fast jag är grymt glad över att det är OS. Aldrig har jag sovit så gott till konståkning som jag gjorde igår eftermiddag.

Ska man äta en semla ska det vara den bästa

Jag är inte så förtjust i semlor. Det är en stabbig bulle, med mandelmassa och vispad grädde. Jag gillar inte mandelmassa eller vispad grädde. Bullen kan jag lika gärna vara utan. En semla gör varken till eller från för mig. Visst har jag ätit dem, mest av tradition och pliktskyldighet när någon har bjudit. Fettisdagen är ett trevligt avbrott i februaris gråmulenhet. Men inte har jag njutit särskilt mycket. Till jag åt semlornas semla. Lux dessert och choklad gör stans bästa semlor. Det tycker TV4:s Lasse Bengtsson*, det tycker DNs På stan och det tycker jag. Så idag var det dags igen. Årets första, bästa och förmodligen enda semla. En perfekt blandning av stabbig men ändå fluffig bulle, mandelmassa på katalansk mandel och nyvispad grädde.

*Förra året vid den här tiden kom Lasse Bengtsson in på Lux när jag var där. Han ville ha en av stans bästa semlor. Jag skulle köpa surdegsbröd men inspirerades och köpte också varsin semla till pojkvännen och mig. Vilken hit! Semlan var bland det godaste jag ätit.

Årets första vårtecken

När termometern visar -7 och snön ligger djup, folk suckar över kylan, det blåser en iskall gråkall vind och vi i Stockholm har den strängaste vintern på 150 år. Det är då jag ser det. Det allra första vårtecknet. Helt plötsligt är det bara där. De nya vita sneakersarna. Lite trevande till en början men ändå ett ställningstagande. Men de känns lika säkert som takdropp, krokusar och solglasögon. Men som sann vintervän har jag inget emot att ha vinter ett tag till.

"Enfald vs mångfald"

Tänk dig att Sverige förstörs av en storm eller att det utbryter ett krig. Du måste fly. Dy flyr, låt oss säga, till Egypten. Du får bo på en flyktingförläggning någonstans söder om Kairo. Det är varmt, maten är smakar konstigt, du saknar din familj och du oroar dig för framtiden. Reglerna är sådana att du måste tala arabiska flytande för att få ett jobb. Du får gå på arabiskakurs 15 timmar per vecka. Lärarna gör vad de kan men alla har inte den rätta kompetensen. På flyktingförläggningen bor flyktingar från andra länder men ingen pratar arabiska. Det är svårt att öva på språket. Du kämpar på på arabiskalektionerna 15 timmar i veckan. Du vet inte om eller hur länge du får stanna i landet. Du riskerar att skickas tillbaka till kriget.

Du jobbar hårt med språket och lär dig arabiska hyfsat. Då får du träffa en coach som ska hjälpa dig att komma ut på arbetsmarknaden. Hemma i Sverige hade du utbildat dig länge och jobbat flera år som läkare. Du hade också en egen praktik. Men coachen vet inte hur man ska hjälpa sådana som du. Som är akademiker och som har specialistkompetens. Du hamnar i facket för "övriga". Coachen skakar på huvudet och vet inte hur eller vilket jobb som kan passa dig. Men snart lyser hans ansikte upp.

-Kan du köra taxi?

Enligt en studie från förra året ger 12 000 invandrare 7 miljarder i ökad export. Kan vi bara utnyttja denna resurs är finanskrisen ett minne blott.

Baserat på Ivan Daza från Blatteförmedlingen tankeväckande föreläsning "Enfald vs mångfald" på Hasseludden. Tack Ivan!

Paul Smith-randigt

Paul Smith är i Sverige. Jag älskar Paul Smith. Jag älskar färger och jag älskar ränder. Jag älskar Paul Smiths ränder. Jag blir glad av ränder och jag blir glad av Paul Smiths eleganta och välskräddade lekfullhet.

Ända sedan jag hängde i London i början på 90-talet har jag gillat Paul Smith både hans kläder och prylar. När pojkvännen och jag flyttade in i vår nybyggda lägenhet ville vi ha en Paul Smith-randig fondvägg i hallen. Vi spenderade timmar på Björklund och Wingqvist på Kungsholmstorg för att ta ut rätt färger. Jag ritade upp mönstret skalenligt. Men tyvärr föll det på att vi inte lyckades övertala målaren att måla ränderna och att det blev alldeles för dyrt. Så vi fick istället nöja oss med en blommig tapet med jättelika vita gerbera. (Vilket faktiskt ÄR snyggt även om det låter tacky.) Men Paul, när kommer tapeterna?

Besatt av Bodil

Jag är besatt av Bodil Malmsten. Egentligen inte av Bodil som person utan mer av det hon skriver. Jag läser hennes böcker och jag läser hennes blogg. Jag läser Bodil i badet, på bussen och i sängen. Bodil vet hur man läser. Bodil vet hur man skriver. Hon skriver om att hon läser och hon skriver om vad hon läser. Hon fångar vardagens glädje och helgens sorg och kryddar sina texter med självdistans och humor. Hon beskriver sin fascination för Frankrike, sina resor till och från Finistère, hatkärleken till Sverige och kampen mot mullvadarna i trädgården.

Bodil, du skriver så att jag ryser. Jag önskar att jag kunde skriva hälften så bra som du.

Fjällstuga är ett miljonklipp*

Plötsligt händer det!

Jag läser Dagens Nyheter, fastnar på en rubrik, spritter till och blir glad. Jag visste det! När man minst anar det så händer det. Fjällstugan är en bra kapitalplacering! Det är en liten detalj att det nu inte är mitt kapital som är placerat i fjällstugan utan föräldrarnas. Men så småningom blir det väl mitt, hoppas jag.

I artikeln läser jag att en fjällstuga i snitt har stigit med 153 procent sedan 1991. En annan detalj är att studien bygger på stugor i Sälen. Men varför vara så petnoga? Man ska ju vara glad åt det lilla. Och idag är jag glad åt fjällstugans prisutveckling.

*"Fjällstuga är ett miljonklipp" var papperstidningens rubrik.

Harmonisk och nöjd

Måndag och yoga. Det börjar bli en efterlängtat kombination. Söndagsångesten är helt plötsligt mycket mindre jobbig. Efter tre gånger börjar jag nu få koll på både solhälsning A och B. Men att sitta i lotusställning eller komma upp i skulderstående det är än så länge alldeles för svårt. Yoga handlar ju väldigt lite om prestation men det finns en position som jag är riktigt duktig på. Jag tror nästan att jag är bäst i klassen. Det är att hålla ihop handflatorna bakom ryggen uppe mellan skulderbladen. Man skulle kunna säga att jag är en riktigt talang på detta. Pojkvännen och den besökande lillebrodern är djupt imponerade och jag är nöjd. Och harmonisk.

Namaste