Kallt men grönt

Gott nytt år från en grönt men kallt och som alltid bedårande vackert Stockholm!

Året som gick - 2011 i punktform

• Började året i min härliga dunkappa. Den bästa investeringen från förförra vintern. Kanske mitt livs bästa. Under århundradets värsta vinter värmde den mig varje dag långt fram i mars.


• Vi jagade skorv och jag älskade vintern.


• På torsdagar under hela våren gick jag till Poppius och lärde mig att bli journalist.


• Vi bestämde oss för att flytta från en ö till en annan.


• Jag bodde på gångavstånd från Selfridges i februari.


• Jag chockades över jordbävningen, tsunamin och kärnkraftverkshaveriet i Japan i mars.


• Jag försökte gilla våren och bannade pollenallergin i april.


• Äntligen, äntligen blev jag gravid. Pojkvännen och jag strålade först lite försiktigt och sedan likt kronprinsessan och prins Daniel över beskedet att lilleman skulle komma i oktober.


• Vi hängde i stugan på Gotland hela sommaren, grät tillsammans med norrmännen efter terrorattentaten den 22 juli och jag fick obrukbara händer.


• Sen kom hösten och vi passade på att göra allt det där som alla säger att man inte hinner när man har barn. Pojkvännen slutade snusa och jag fick tillbaka mina händer.


• Och så kom han, vår lilla hjälte. Allt förändrades. Han fyllde oss med kärlek, glädje och oro. Han lärde oss hur man kämpar, tar vara på små framsteg och att det är en ny chef i huset.


• Sedan dess kämpar vi på, tar vara på små framsteg och gör det chefen säger.


• Det kommer vi nog också att göra under nästa år. Och under året efter det... Förmodligen resten av livet.

Så förstår man...

.... att man har en sjusovare till son.

När föräldrarna vaknar före honom på självaste julafton.

Det kan också ha att göra med att han bara är två månader och inte riktigt har förstått konceptet och tjusningen med jul. Nu är i alla fall strumpan tömd, gröten uppäten och klapparna öppnade.

Och vi jular vidare. GOD JUL!

Svårt val

Dan före dan. Lilleman sover. Han brukar vid den här tiden på förmiddagen sova en halvtimme, om vi har tur och han är trött kanske 45 minuter. Det är alltså bråttom om jag vill åstakomma något. Så frågan är, ska jag:
1. Passa på att göra Västerbottensostpajen till imorgon.
2. Göra ännu en laddning av Rocky Road (de två tidigare har på något konstigt sätt redan försvunnit).
3. Läsa tidningen.
4. Städa toaletten.
5. Duscha och klä på mig, sitter fortfarande i pyjamasen.
6. Dra på julmusiklistan på Spotify, hämta en tredje kopp kaffe och se på hur min sovande son ibland snarkar till.

Hmm, svårt....

UPDATE: Det blev inget av det för nu, kl 10.35, vaknade lillemannen.

Ett varv runt lilla ön

Ett varv runt lilla ön i skymning var det som behövdes. Alla dessa lampor, stjärnor, lysande tomtar, granar, renar och gud vet vad som folk hänger upp och hänger ut. Svennigt och tacky men ändå fint på nått sätt och juligt. Nu sitter jag i soffan med en kopp varm glögg och håller på att spricka av julstämning.

Julstämning efterlyses

Jag försöker hitta stämningen. Du vet, den där pirrande känslan av förväntan, spänning, lycka och välbehag som brukar kallas julstämning. Jag äter fantastiskt god saffransbulla (som mamma bakade när hon var här förra veckan), spelar jullåtar på Spotify, tänder ljus, slår in paket, rimmar samtidigt som jag har ena foten på lillemans baby-sitter, ammar och byter blöjor på löpande band (hur mycket kan en bebis bajsa?). Det är tre dagar kvar till jul och för en gång skull är jag klar med klapparna, jag har gjort julgodiset och smakat på årets fruktkaka. Den vita amaryllisen blommar, julmorgonsstrumporna hänger där de ska, och halmbocken är på plats. Så här julredo har jag aldrig varit.

Välkommen julstämning, det går bra att komma nu.

Kan snö bli rulltårta?

Uppenbarligen. Här på en bilruta efter den första snön fallit på Lilla Essingen.