Enklare än simpelt?

Igår började jag på en pocketbok jag köpt inför semestern. Efter kanske 30 sidor började jag tro att jag har läst den tidigare. Observera att jag tror. Jag känner liksom igen bitar och stycken men inte titeln eller handlingen enligt baksidan. Om jag har läst den måste den ha gjort ett otroligt intryck på mig, NOT! Och har jag inte läst den så kan man konstatera att den nog är rätt simpel och inte är särskilt unik. Boken är "Inte enklare än så" av Kajsa Ingemarsson.

Är semestern som pizza?

Semester. Eller snart semester.

Härliga dagar i stugan utan några som helsta krav, långt från jobbstress, stadshets och vardagstristess. Frukost på altanen, promenad ut till Gothem hammar, sol och bad på stranden med sommarprataren i I-phonelurarna, eftermiddagslur i hängmattan och grillad fläskfilé med grillad zuccini och kryddsmör till middag.

Så snart är den alltså här. Årets höjdpunkt. Den efterlängtade semestern. Nu återstår bara de sista skälvande dagarna när man jobbar som besatt för att få allt färdigt, har möte på möte för att hinna bestämma allt innan alla försvinner och lunchdejter bokade varje dag bara för att hinna ses innan. Men egentligen är inte de sista dagarna innan semestern faktiskt härligare än själva semestern? Är semestern lite som pizza? Flottig, billig och tunn på innehåll eller som allra godast precis INNAN man ätit den?

Nej, semestern brukar börja lite trevande och sedan bara bli bättre och bättre. För det är när man slutat tänka på jobbet, tappat uppfattningen om det är måndag eller torsdag och tycker att Morden i Midsommer är spännande. Det är då som semestern ger som mest. Det är då jag vilar kropp och hjärna och laddar batterierna för en hektisk höst och en lång vinter. Då är semestern som en påse morötter. Billig, nyttig och kroppen får en gyllene färg.

Inför årets semester laddar jag på politikerveckan i Almedalen. Det ska lobbas, minglas och drickas rosé.

Dop, dopp och doppa - eller tre öar på en dag

Idag har vi varit på dop på Lidingö och jag är numera ansvarsfull ledsagare, god förebild och gudmor till pojkvännens systers dotter. Prästen frågade om jag var döpt och jag svarade ja och vågade inte säga att jag inte längre är med i Svenska kyrkan. Men det ska nog gå bra ändå. Jag ska försöka på fint Baloosätt lära lilla F allt jag kan utom att äta myror.

På eftermiddagen tog jag årets första dopp här på underbara sjönära Lilla Essingen och det var skönt att bli av med vinterpälsen. Ikväll ska vi visa vår australiska vän Kungsholmen. Doppa* oss med rosé, öl och en fin bit mat.

* Doppa betyder blöta ner, sänka ner eller fukta. Jag tror egentligen inte man kan använda ordet så men på det här sättet blir texten lite roligare och jag känner mig som en spännande och påhittig bloggare.

Kap på årets rea

Jag gjorde tre riktiga kap på NKs rea som startade igår. En rymlig bra-att-ha-väska från Mulberry (perfekt till min Queen Elisabeth-stil), en skön sidenblus i Liberty-mönster och diskreta svarta lackballerina från Burberry. Jag är grymt nöjd.

Vårt svenska kulturarv?

Bilden är hämtad från Naturfoto

När jag var liten hemma i Norrbotten var just Norrbotten inget eget landskap utan tillhörde Västerbotten. (Eget landskap blev Norrbotten 1995, då man fick ett landskapsvapen i riksheraldikern.) Då som nu var mjölkpaketen en bra informationskanal. Så att Rubus Articus eller Åkerbärsblomman är Norrbottens landskapsblomma visste jag säkert redan vid 6-års ålder och att Lavskrikan är landskapsdjuret lärde jag mig nog på lågstadiet. Idag lärde jag mig via en annan bra informationskanal, Svenska Dagbladet, att Norrbottens landskapsäpple är Silva (helt ny kunskap för mig), landskapsmossan är Gul parasollmossa (en svag minnesbild från Mulleskolan träder fram) och att landskapsämnet är järn vilket egentligen inte är någon nyhet. Men att det finns ett särskilt landskapsämne är det. Absolut.

Men landskapen verkar vara på uppgång, för förutom SvD:s dubbeluppslag i dagens tidning har Svt:s Mitt i naturen åkt runt i Sverige på landskapsturné, filmat och försökt filma landskapsdjuren. Ett roligt och spännande inslag för oss som gillar onödigt vetande och gärna glänser när TP och andra kunskapsspel plockas fram. För egentligen, hur viktigt är det att veta att Braxen är Södermanlands landskapsfisk, att Hagtornsfjärilen är Gästrikslands landskapsinsekt och att Fårtickan är Medelpads landskapssvamp? Eller är det här vårt svenska kulturarv?

Ännu en kvinna på fall

Nu skadar dom sig på löpande band. Världens stora kvinnor. SvD skriver idag att även Hillary Clinton har ramlat. En bruten armbåge och operation nästa vecka. Är det möjligen att världens stora kvinnor lider av sömnbrist, alltför höga klackar eller släpande helt enkelt Clintons byxdress i golvet så att hon snubblade?

Frågorna är många men svaren är få. Jag hoppas att Clinton tar en liten minikonvalescenstid ändå.

Läs om Margaret Thatchers armbrott

Redo för sommar

Jag blev bländad, det stack i ögonen och överallt var det ljust. Är det ljuset i tunneln? Har jag fått någon elak hjärntumör? Är det så här det är att dö? Nej då, jag är allt en riktig drama queen. Det var ju bara solen. Kära gamla solen som äntligen kom ut igen. Jag fick tom ha solbrillorna på när jag var ut under lunchen. Tack!

Tack solen för att du kom och tog sommaren med dig. Det är skönt att det åtminstone är 10 grader den 16 juni. Kom an sommaren, jag är redo!

Nyfunna gröna fingrar

Jag tror det kan bli något. Det kan till och med bli tomater. Jag fick en tomatplanta av en vän för ett par veckor sedan och efter idogt vattnande och pysslande har den vuxit sig stor och stark. Stammen är rejäl och bladen mörkgröna. Jag skämmer bort den med lite ekologisk växtnäring nån gång i veckan och vatten varje dag. När det var sommar för några veckor sedan fick den komma ut på balkongen ett par timmar. Det gjorde den gott. Men så länge vi har oktober i juni med endast + 7 grader får plantan vara inomhus.

Och nu har den belönat min ompyssling med att ge små gula blommor. Kan det vara början till stora, söta, röda tomater? Tänk att få blanda eget odlade tomater med mozarella, basilika (som jag också driver upp med mina nyfunna gröna fingar) och olivolja.

Din sista måltid?

Färskpressad apelsinjuice, kaffe med varm mjölk och sedan 65 minuter på Cross-trainern. Jag kollar hotell för höstens långhelg i Dublin, regnet slår mot rutorna och jag laddar en tvättmaskin. Ikväll sänds en av min barndoms favoritserier "Den vita stenen" på SVT och jag bestämmer att det blir vietnamesiskt till middag. Pojkvännen sa igår om han satt i amerikanskt fängelse i väntan på sitt dödsstraff skulle han välja att äta Ben & Jerrys Caramel Chew Chew som sista måltid. Jag skulle nog välja Sylvies döttrars multibulle* eller förmodligen två. Vad skulle du välja att äta?

*Multibullen är en bulle som, precis som det låter, har det mesta. Jag tror att den egentligen heter något annat men den är helt klart värd namnet. Den är av lite wienerbrödskaraktär men utan att vara så frasig, den har sylt, vaniljkräm, glasyr och pärlsocker och den smakar himmelskt tillsammans med en kaffe efter en dag på en av Fårös alla stränder. Här kan du läsa vad jag tidigare har skrivit om multibullen.

Även järn kan brytas

Bilden är hämtad från Margaret Thatcher Foundation.

Den här lilla notis i Svensk Dagbladet idag fick mig att börja fundera på livet. En liten påminnelse om att livet är skört, att allt har ett slut och att hemmet faktiskt är den farligast platsen. Järnladyn och Storbritanniens hittills enda kvinnliga premiärminister Margaret Thatcher har brutit armen efter ett fall i sitt hem.

Men hur gick det till? Var det när hon skulle sätta på vattenkokaren för att få sig en kopp te? Eller när hon reste sig från favoritfåtöljen efter att ha läst The Times eller när hon försökte göra det där hoppet hon aldrig gjorde för Stina Dabrowski?

Hur som helst var hon enligt hennes sekreterare Mark Worthington vid gott mod på väg till sjukhuset. Skönt att höra!

Under sina glans dagar lär den järnhårda Thatcher ha sagt: "Being prime minister is a lonely job... you cannot lead from the crowd." Bara så där!

Grattis Sverige!

Grattis Sverige, idag är det din dag! Grattis Du gamla du fria, idag är det din dag! Grattis svenska flaggan, idag är det din dag! Grattis alla svenskar, idag är det er dag! Grattis smörgåsbord, Zlatan och IKEA, idag är det er dag! Grattis sill och nubbe, jordgubbar, kungen och Fredrik Reinfeldt, idag är det er dag! Grattis H-M, midnattssol och fotbollslandslaget, idag är det er dag! Grattis demokrati, idag är det vår dag! Grattis fria val, imorgon är det dags! Gör din svenska röst hörd i Europa. Rösta i EU-valet!

Magisk raggarrock!

Jag var trött. Jag var sen. Jag var sur. Jag var blöt. Jag var kall. Sen kom han ut och jag blev pigg. Jag blev i fas. Jag blev glad. Jag blev torr. Jag blev varm. Han är magisk. Varje gång.

Trots regn, blåst och kaos utanför stadion kan Bruce Springsteen få en publik lika stor som en mindre svensk stad att dansa, hoppa och sjunga med. Jag är fascinerad av Springsteen och jag är fascinerad av hans publik. Ung som gammal, rockare som preppy, stadsbo som lantis. Alla var där. Och vi är så lättköpta. Det räcker med att Nils Lofgren spelar Idas sommarvisa på dragspel eller att Springsteen snackar lite svenska så är vi igång. Men när han drar igång Badlands går det inte att stå still. Och när han tar upp en liten tjej på scen som sekunden innan på låtsatsengelska sjungit med rakt i micken blir jag rörd (patetiskt men sant). Det enda som gör mig lite besviken är att jag inte fick höra MIN favoritlåt, Thunder Road som för övrigt är en av världens bästa låtar. Men man kan ju inte få allt.

Igår i DN på stan stod det att Springsteen är så poppis i Sverige för att innerst inne är alla svenskar raggare. En kväll med The Boss är jag gärna raggare.

Är skånska verkligen svenska?

Idag var jag i Malmö på konferens. Åkte flyg. Följde hela säkerhetsdemonstrationen för en gång skull och försökte att inte tänka på turbulens, storm, åska och 6000 meters djup.

Åt lax till lunch, såg Torson från taxin och fick blunda och lyssna koncentrerat när några presenterade. Är skånska verkligen svenska?

Sarah Dawn Finer åkte också flyg. Hon hade med sig sin gitarr. Det är oklart om hon följde hela säkerhetsdemonstrationen.

Operation Nelson - avblåst

Det blir ingen valp. Ingen Lord Nelson som biter sönder skinnskor, kissar inne eller är så bedårande söt att man bara vill äta upp honom. Allergin sätter stopp. Det satans, illvilliga, orättvisa allergin.

Jag trodde, hoppades och ville att det skulle gå bra men när jag reagerar med rinnanden näsa, ögonkli och svullna luftvägar redan efter en helg med Stina, världens finaste labrador, så finns det inget annat att göra än att tacka nej. Erbjuda Nelson möjligheten till ett allergifritt hem.

Men trots att det är extremt tråkigt och ledsamt så är det rätt beslut. Det skulle vara så otroligt mycket jobbigare att få hem den lille Lorden, fästa sig vid honom och älska honom och sedan behöva lämna bort honom. Så i det här fallet är det bättre att inte ha älskat alls.

Så är det med det.