Stockholm i mitt hjärta (reviderad version)

Så här blev krönikan i Poppiustidningen:

Som utflyttad norrbottning får jag ibland frågan om varför jag bor i Stockholm. Inte lika ofta nu som när jag nyss hade flyttat hit för drygt tio år sedan. Det är främst personer som inte bor och aldrig har bott i Stockholm som undrar. Oftast säger de något i stil med:

- Nej, jag skull då aldrig kunna bo i Fjollträsk.

Och så är vi igång. Ibland försöker jag försvara mig. Säga något i stil med att jag vill bo i en stor stad med många möjligheter. Men varför ska jag försvara det? Som stolt och hemmakär norrbottning är det klart att jag har funderat en hel del på varför jag bor här?

Jag bor i Stockholm för att jag älskar den här stan. Jag älskar att det bor så mycket folk här. Att det bor så mycket olika folk. Folk från hela världen. Jag älskar utbudet av butiker, restauranger, biografer, barer, konserter, sportevenemang, kemtvättar och antikaffärer. Jag älskar att kunna äta på en restaurang som har en stjärna i Guide Michelin en helt vanlig torsdag. Jag älskar den utskällda kollektivtrafiken. Jag tycker att det är fantastiskt att jag kan ta mig överallt, utan att ha egen bil, för 690 kronor i månaden. Jag älskar närheten till allt. Att jag relativt snabbt kan vara ute på Arlanda och sedan ha hela världen för mina fötter. Och vattnet. Jag älskar att det är vatten överallt. Det finns en kaj att ha kalas på för alla. Jag älskar att jag bor i en av världens renaste städer där jag kan ta mig ett morgondopp i Mälaren innan jag går till jobbet. Jag älskar att se solen gå upp och färga husen på Norr Mälarstrand guldgula. Jag älskar Hötorget med sina fantastiska försäljare som kan få vem som helst att köpa vad som helst. Jag älskar att jag har så många av mina vänner här. Jag älskar helt enkelt den här stan. Så enkelt är det.

Men visst är det ibland irriterande svårt att få ta på Pitepalt, Kalix löjrom eller riktigt god åkerbärssylt.

Susanne Snäll/ före detta Pitebo – nu stolt Lilla Essingenbo.

Resultat slutprojekt

Så här blev vårt slutprojekt på Poppius. Jag måste erkänna att jag var lite tveksam till om vi skulle fixa att göra en tidning. Men här är den och jag är väldigt stolt. Kolla in krönikan på sista sidan. Det är ett utvecklat och lite omskrivet blogginlägg från 2009.

Jo, och så var det ju det där med artiklarna

Till slut måste man ju ändå göra det. Ta tjuren vid hornen, öppna datorn, ringa samtalen, göra intervjun, få ner text på ett papper och se till att den röda tråden finns där. Om man inte faller ner och dör vill säga. Men det gjorde jag ju inte. Som tur är.

Jag är klar med krönikan, jag har skrivit en notis (inte obligatoriskt men jag vill ju så gärna ha en guldstjärna på Poppiushimlen.) och har nästan fått ihop den andra artikeln och deadline är inte förrän midnatt på söndag. Så nu ska jag fira fredag med pojkvännen.

Jo, just det imorgon är det kosläpp.

Innan artiklarna...

Det är varmt. Lägenheten känns instängd. Jag har dragit ner persiennerna men det hjälper inte mot den obarmhärtigt varma solen. Det är som att det är sommar. Herregud, det är ju inte ens maj. Varför är det så varmt? Jag vill inte öppna balkongdörren och släppna in pollen.

Jag svettas och försöker ignorera att jag måste skriva två artiklar till vårt avslutningsprojekt på Poppius. Två riktiga artiklar ska jag producera. Jag spelar mycket hellre det helt hjärndödande spelet Bubbles på min nya iPhone. Jag som borde njuta av att vara ledig känner mig istället stressad över att jag:

1. Inte har skrivit de där artiklarna
2. Inte har deklarerat
3. Inte tar vara på sommaren i april

Jag ställer ut basilikaplantan på balkongen. Någon måste i alla fall få njuta av solen.

Den okunniges kunskap

Jag har nu bara fem gånger kvar på min Poppiuskurs. Men än halva tiden har redan gått. Och jag tycker ju mer jag lär mig desto mindre tycker jag att jag kan. Den okunniges kunskap.

En tulpandag

I morse blev jag glad när jag kom att tänka på alla de tulpanlökar som vi grävde ner utanför stugan på ön. Helt ovetande var jag då om att dagen skulle fortsätta i tulpanens tecken. På Poppiuskursen hade vi i dag heldagsreportage på schemat. Jag fick uppgiften att åka ut till Tulpanens hus i Åkeshov. Ett levande museum med utställning, galleri, butik och kafé och tulpaner, tulpaner, tulpaner överallt. Visste du att det finns 2600 officiella tulpansorter i världen och att det tar 15-20 år att ta fram en ny tulpansort. Tulpanens hus är en otroligt inspirerande och avkopplande plats med god lunch och nu har jag bara själva reportaget kvar.

Besök i den riktiga tidningsvärlden

Jag går eller åker förbi varje dag. Det är ett av de högsta husen i stan. Varje minut byts bokstäverna från Dagens Nyheter till Expressen men jag har aldrig varit där.

Igår gick hela Poppiusklassen på studiebesök. Vi fick en glimt av hur man gör en tidning och hur en dag ser ut för en kvällstidningsreporter. Det här skrivbordet var i alla fall tomt så när som på alla tidningar.

Sockersöndag

Datorn i knät, Vinterstudion på tv och ett träningspass i kroppen. Det är söndag och tvättmaskinen går för fullt. Jag dämpar den begynnande jobbångesten med kaffe och smågodis. Sockret hjälper. Åtminstone för stunden.

Jag förbereder för nyhetsartikeln vi har i läxa till Poppiuskursen på torsdag. Vi fick i uppgift att hitta en nyhet och skriva en "riktig" artikel. Jag har ett upplägg som jag hoppas håller. Men jag har långt kvar.

Annars gläds jag åt helgens VM-medaljer i slalom. Grymt kul för Byggmark och Pietilä Holmner. Sweet!

Hemläxa

Vi fick hemläxa på Poppiuskursen förra torsdagen. Och eftersom jag gillar att göra saker i sista sekund sitter jag nu och kämpar. Vi ska skriva tvåradiga rubriker till sju artiklar. Det är inte så lätt som man kan tro. De två raderna ska vara lika långa eller alternativt ska rad två vara lite längre. En rubrik ska enligt kurslitteraturen:

• vägleda läsaren till det som är intressant
• vara språkligt korrekt
• fungera grafiskt i sitt sammanhang
• ha ett tonfall och tilltal som stämmer med tidningens
• vara sann

Jag är mest nöjd med den här
"Avskedad truckförare
får rätt mot arbetsgivare"

Den skulle kunna platsa i vilken lokaltidning som helst.

Jag funderade lite på "Lam pojke bortsprungen" men ändrade mig.

Att skriva som en journalist.

Igår skulle vi lära oss att skriva en tidningsnotis på Poppiuskursen.

-Max fyra meningar och det viktigast först säger läraren strängt. Ni får 30 minuter på er.

Jag antecknar och försöker komma ihåg. Alltid det viktigaste först. Fyra meningar. 30 minuter. Det viktigaste först.

Sen försöker jag desperat bestämma mig för vad i texten som är det viktigaste. Jag svettas lite och sneglar på mina kurskompisar som alla skriver febrilt. Fasen, vad är det viktigaste? Jag stirrar på texten och drabbas av prestationsångest. Jag kan inte hitta något viktigt alls.

Nakenchock och horunge

En dag i skolbänken och jag är helt slut. Idag började min kurs på Poppius.

Efter ett kort upprop körde lektionerna igång. Vi fick börja med att redigera det vill säga lay-outa en tidningssida. Det var kul men ganska svårt. Var lägger man rubriken, bilden och hur ska löptexten ligga för att flyta bra? Bara det här med rubrikssättningen är knepigt när inspirationen tryter. Man kan ju inte alltid använda nakenchock och mirakelbantning.

Vi fick också lära oss lite journalistslang såsom utgång, drapa, gör ut och horunge. Alla säkert mycket användbara om man vill smälta in på en lokaltidningsredaktion.

• Utgång är helt enkelt nytt stycke.
• Drapa kallar man det när man drar ut på en text dvs skriver alldeles för långt. Men det får bara mig att tänka på Don Draper i Mad Men.
• Gör ut säger man när man lay-outar eller redigera en artikel.
• Horunge är ett ord som hamnar ensamt exempelvis i en spalt högst upp. Jag undrar lite hur man kom på att man skulle kalla det just horunge?

Jag har verkligen lärt mig mycket nyttigt.

Jag är inte bara skidåkare - jag är kommunikatör också

Och statsvetare, stockholmare, bloggare, marknadsförare, flickvän, webbansvarig, egen företagare, vän, styrelseledamot, storasyster, kusin, gudmor, dotter, glädjespridare, kompis, norrbottning, sommarstugeägare, skolmästare i volleyboll (det trodde du inte) och nyhetsknarkare. Snart kan jag också lägga till journaliststuderande. Under våren ska jag nämligen gå en utbildning i journalistik på Poppius journalistskola.

Så istället för att trampa den vanliga vägen till jobbet på Norra Bantorget beger jag mig på torsdag med fjärilar i magen, nya skrivböcker och ett polerat äpple till Pustegränd på Söder.