Tack för kaffet!

Det sägs att hunden är människans bästa vän. Inget ont om hundar, jag älskar hundar. Men människans, i alla fall småbarnsföräldermänniskans, bästa vän måste bara vara kaffet.

Just nu: dagens första kopp. Herregud, vad gott det är och vad skulle jag göra utan den?

Måndag med morotstema

Dagens tema är morötter. Det är inte ofta man börjar måndagmorgonen med en film. Till morgonkaffet såg jag må-bra-filmen Bridesmaides*. En vansinnigt rolig och mysig film och ett underbart sätt att börja veckan på. Kaffe, film och en sovande lilleman. Han tyckte uppenbarligen att den var lite sövande medan jag småflinade, fnittrade och gapskrattade. Jag till och med grät en skvätt (är fortfarande lite så där nyförlöst blödig).

Har du inte sett den? Se den NU!

Annars är dagens projekt smakportioner. Det är dags att fasa in några fler rätter. Amning och sylvassa små tänder funkar så där. Den ömma modern föreslog köttben på BVC men fick rådet morotspuré.

*Har du inte sett filmen kan jag berätta att morötter har en viktigt del av handlingen. Se där, ytterligare en anledning att se filmen.

På tal om amningshjärnan

Det är inte bara att hjärnan känns som om den är full av kletig honung och inte kopplar som jag vill, jag litar inte på den över huvudtaget. Jag som i vanlig fall alltid har koll på nycklar, plånbok och mobiltelefon dubbelkollar nu att jag har med mig allt. Hela tiden. Bebis, nycklar, mobil och plånbok. Inga större missöden har skett, tack och lov, men det är bara en tidsfråga. Och hittills har jag bara glömt bebisen en gång.

Härom dagen fick jag brev från H-M. Inget konstigt med det men jag blev lite förvirrad för det var en räkning på 731 kronor. Jag är helt säker på att jag har betalt den räkningen som var från i höstas. När jag läser lite mer noggrannt ser jag att de 731 kronorna är till godo. Hmm, ännu mer förvirring. Amningshjärnan måste ha betalt räkningen två gånger. Jahapp, men då har jag 731 kronor att handla för på HM.se.

Värre saker har ju hänt.

Och nej, lilleman kom inte till skada och jag befann mig i rummet bredvid men drack kaffe och åt kaka och glömde för ett ögonblick helt bort att jag har barn.

Glömde säga...

Att, jag har nackspärr också. Trevlig helg!

Kaffe på bit

I natt har lilleman vaknat en gång i timmen. Kanske är det tänderna eller nån elak förkylning som spökar. Trots det är han lika strålande glad som alltid på morgonen. Söt som socker är han också och det är tur för kroppen känns som gele och i huvudet en dunkande värk. Jag bad pojkvännen göra kaffe så starkt att det måste skäras med kniv.

Nu till min andra bit koffein. Over and out.

Den 23e är ett bra datum

För fyra månader sedan föddes lilleman. Den 23 oktober kom han ut med navelsträngen två varv runt halsen och en punkterad lunga. En tuff start men idag är han en frisk, stark och ljuvligt leende unge med stor aptit och två tänder på gång i underkäken.

Idag den 23 februari föddes en prinsessa. Den 23e är ett bra datum att födas på. Grattis till kronprinsessparet!

Visst är det härligt att vara föräldraledig men...

Foto: Tobias Snäll

Visst är det härligt att vara föräldraledig. Att få vara hemma med sitt barn varje dag. Se det lära sig nya saker och utvecklas till en liten individ. Det är ju en så kort tid. Det är underbart, roligt, skönt och en fantastisk förmån. Att kunna äta frukost i lugn och ro, läsa tidningen och sedan gå en långpromenad medan det snöar ymnigt eller sitta på ett kafé och dricka dagens andra latte. Det är otroligt lyxigt och att dessutom få betalt! Egentligen saknar jag ord över hur bra jag har det men ändå kan jag inte låta bli att bli lite, hmm...uttråkad.

Samtidigt som det är lite skönt och luddigt i bebisbubblan och amningshjärnan begränsar mig från att få ur mig mer än tre välkomponerade meningar efter varandra, (herregud, jag kan ju knappt hålla i gång ett samtal som inte handlar om bebiskräk och sovtider eller föra ett resonemang längre än "vad ska vi äta till middag?") är det som att jag inte riktigt deltar i det verkliga livet.

Jag försöker njuta och ta vara på tiden, som alla säger, för det går ju så fort. Snart har lilleman tänder, moppemusche och jeansjacka med nitar och påsydda tygmärken med obskyra hårdrocksgrupper. Men jag längtar efter att bli utmanad, lösa problem och känna den där kittlande känslan när man vet att något man gjort och lämnat i från sig är riktigt bra.

Det måste ju gå att kombinera på nått sätt.

Det kan väl inte vara?

- Nej, det kan inte vara det. Eller kan det?
- Nej, det är inte förrän senare? Eller?
- Det ser verkligen ut som det. Och det känns som det.
- Tror du, verkligen? Kan det vara? Redan?

Japp, det kunde det. Vara en liten tand alltså. Lilleman håller på att få sin första tand. En söt men sylvass liten tand till höger i underkäken. Lagomt till sin fyra-månaders dag. Det är till att vara tidig. Vad kommer härnäst? Moppemusche? Körkort? Universitetsexamen?

27 sorters kakor

När dagen är trist, grå och mulen och när Vinterstudion inte visar mer skidor behöver man piggas upp. Vi packade vi ihop oss och åkte på utflykt. Vi tog den saltade E4an söderut i jakt på socker. På kakslottet i Taxinge finns det minst 27 sorters kakor. Socker så det räcker.

Vi åt oss sockerstinna och hyperaktiva. Jag mådde nästan lite illa och var tvungen att sova en stund i bilen hem. Lilleman, ja han sov hela tiden.

Känn ingen press

Plötsligt en dag satt strumpans häl mitt under lillemans fot och det var hög tid att investera i nya strumpor. Hos Polarn och Pyret hittade jag strumpor i fina färger till hyggliga priser. Jag köpte ett gäng och upptäckte inte förrän jag kommer hem att de har gummerad text under foten. Inget fel med det. Det hade sockeplasten på 70-talet. Men varför? Storleken säger fyra-sex månader.
Men den gummerade texten verkar säga: Hey lilleman, känn ingen press. Men nu har du gummi under sockarna så du inte ska halka om du börjar gå.

En riktigt bra dag.

Lägenheten är skinande ren. Tack Hemfrid! Det doftar fortfarande svagt efter förmiddagens bullbak. Tack mamma! Och jag har ett ansikte lika mjukt som en bebisstjärt. Tack Exuviance och Ann på Hudsalongen!

Vissa dagar är bara bättre än andra.

Apropå köttfria måndagar

Genom att välja att äta vegetariskt en dag i veckan spar du inte bara pengar, du bidrar också till minskad miljöpåverkan, du äter nyttigare och kommer att må lite bättre.

I senaste Buffé (Icas kundtidning) kan man läsa om att familjen McCartney gett ut en kokbok med vegetariska recept Meatfree Monday Cookbook. McCartneys kör sedan 2009 köttfria måndagar. Jag tror i och för sig att de kör köttfritt de flesta dagarna.

Kolla in deras köttfria sajt: Meatfree Mondays. Jag gillar sajten inte bara för att den står för en god sak utan också för att den är snygg, tilltalande och engagerande. Vem inte vara på coola Stellas lag, liksom?

Köttfri måndag

Kvällens middag blev både nyttig, helt vegetarisk och klimatsmart. Spetskål, mina vänner, är det nya gröna. Elegant, krispig och mild i smaken. God att gratinera eller stuva. Jag hittade ett recept på Tasteline. Med smak av timjan och apelsin. Sånt har man ju alltid hemma. Eller så springer man iväg med bebisen i Babybjörnen och kompletteringshandlar.

Tyvärr kan jag inte stoltsera med en helt köttfri måndag då jag kastade i mig rester från helgen till lunch med ena foten på lillemans babysitter. Älgfärsbiffar med fetaost.

Så här gjorde jag gratängen:
1 spetskålshuvud
2 msk smör
2-3 msk mjöl
4-5 dl mjölk (jag tog 2,5 lätt- & 2,5 mellan)
1 hackad vitlöksklyfta
2 tsk torkad timjan
1 apelsin, skal och juice
1 dl riven ost (jag använde parmesan)
Liten scharlottenlök
Salt och peppar

Dela spetskålen i bitar. Smält smör och blanda med mjöl, späd med mjölk. Låt koka upp. Blanda i vitlök, timjan och apelsin. Låt småkoka på svag värme. Salta och peppra. Skär lök i bitar och blanda med kålen i en form. Rör ner den rivna osten i såsen och häll över kålen. Gratinera i ugnen i ca 175 grader i 30 minuter eller till kålen är mjuk.

Inte heller denna gång blir det någon bild. Gratinerad spetskål må smaka himmelskt men är inte så himla snygg på bild, om jag säger så.

Fredagsraket från Kidkit

Lilleman i söt raketpyjamas från Kidkit

Jag gillar folk som startar företag. Jag imponeras och inspireras av entreprenörer, stora som små. Jag vet också hur mycket jobb det är och att man behöver all hjälp man kan få.

En gammal kompis från Piteå flyttade förra året hem efter 13 år i London. (Bara en sån sak ska premieras.) Hon såg en lucka på den svenska barnklädesmarknaden och bestämde sig för att sälja fina, prisvärda barnkläder i bra kvalitet på nätet. Webbutiken heter Kidkit och förutom den söta raketpyjamasen på bilden finns det bland annat en linje med ekologiska kläder. Just nu är det dessutom rea på allt stickat!

Skynda fynda!

Heja, heja Victoria och Kidkit!

Rapport från paradiset

Fjällstugan står just nu ensam, kall och mörk men på träsket är det aktivitet. Förutom skid-, tur-, och skoteråkning går det även att åka skridskor i Abisko. Härliga bilder från Torneträsk.

Precis vad jag behövde

En franskinspirerad bistro, vita dukar, champagne, servering vid bordet, en köttbit, ljuvligt krämig Creme Brulee, tre mammor och en mamma-to-be och tre timmars skratt. En vansinnigt härlig kväll. Precis vad jag behövde. Nu kan jag tackla några vakennätter och grinig dagar till. Tack fina vänner!

Bilden är lånad från Wasahof.se

Restaurangvagn

Att sömnbrist används som tortyr börjar jag förstå. Nu när de första månadernas skyddande amningshormoner har gett vika och jag måste tackla nätterna som en vanlig dödlig. Lilleman, som fram till för några veckor sedan sov riktigt bra om nätterna ibland till och med hela natten utan att äta, vill nu att restaurangvagnen rullas ut både klockan ett och vid halv fem. Och efter det är tydligen morgon. Jag är sliten. Jag är frånvarande. Jag är grinig. Jag hittar inte orden. Jag har svårigheter att föra en längre konversation. Jag är bortom trött.

Så, då var det sagt. Nu ska restaurangvagnen ut igen. Det är dags för lunch.

Delar ut Blog Awards

Det bästa med att få en Blog Award är att man får ge den vidare. Det är väl lite det som är tanken. Att man ska sprida den där länkkärleken runt om på nätet. Eller ge den tillbaka.

För den första som får en Blog Award av mig är så klart MilouK med bloggen Milou och jobben, eller hur man får allt att gå ihop egentligen? Jag skrattar, gråter, inspireras och imponeras av hur Milou tar sig igenom vardagen i Bryssel tillsammans med sin engelsman, deras tre barn och sina Tom Ford solglasögon.

Lycka är en femårig Kelpie som vi får följa genom fotbollsmatcher, spårträning och stor kärlek till matte. Lyckajycke får också en välförtjänt Blog Award och en virtuell påse Frolic av mig.

The Swedish Girl har jag inte följt så länge men återkommer nu till nästan varje dag. Jag gillar språket, tonen och bilderna. Och så gillar jag ju liksom Mia London, böcker och Svenskt Tenn. Heja, heja och en BloG AwArD skickas åt ditt håll!

Fraidi bjuder på inblickar i forskarvärlden, dagens out-fit i sann universitetskontorsmiljö och bilder på skor. Jag läser, gillar, nickar igenkännande, skickar en Blog Award och kan inte låta bli att undra hur många par skor hon egentligen har.

Tar det kallt

Aldrig har jag sett så många foton på termometrar som nu bland vännerna på Facebook. Rekordet måste vara minus 34 hos någon hemma i Norrbotten. Här på Lilla ön finns ingen anledning att fota temperaturen även om det imorse var minus 15. Det är sol, nysnö och jag packar ner ungen i lammskinnet, drar på mig Moncleren och tar en långpromenad.

Rörd, glad och stolt

Jag är rörd, glad och stolt.

För en tid sedan fick jag en Blog Award av MilouK. Så här mitt i prick motiverar hon:
"Denna norrländska i Stockholm som äntligen blivit mamma och kommer med insiktsfulla och humoristiska betraktelser var och varannan dag. Hon gillar både flärd och fjäll och skulle kunna ha ständig semester om det inte var för alla Monclerjackor hon måste köpa."

Snacka om länkkärlek. Tack fina MilouK!

En god röra

Tro det eller ej men idag bjuder jag på en god röra som också är nyttig.

Gör så här:
Tag två burkar makrill i tomatsås. Blanda med så mycket keso du vill. Jag tog cirka en och en halv deciliter 1,5-procentig. Några matskedar Kesella (1 procent) och lite majonnäs för smakens skull. Jag använde ungefär en matsked. I med lite hackad rödlök, smaka av med salt och svartpeppar. Ät tillsammans med sallad, bakad potatis eller lägg mellan två skivor mörkt bröd. Avokado passar utmärkt till. Just det, jag hade i ett kokt ägg också för att verkligen maxa proteinintaget.

Tyvärr var jag så hungrig att jag inte kom på att jag skulle fota förrän allt var uppätet.