Om att vara tjock

På väg ut på förmiddagspromenad. Vecka 38.

Jag är inte bekväm med att vara tjock. Jag har hittills gått upp 15 kilo och det kanske inte låter så mycket men det är dock 15 kilo (drygt sju mjölpaket). Förmodligen har jag dessutom tappat muskler eftersom jag inte har kunnat träna i samma utsträckning. Magen börjar bli stor, riktigt stor. Jag stöter i saker, har svårt att ta mig fram i trånga utrymmen och jag kan inte knäppa koftan. Jag blir andfådd av att promenera, jag svettas, har svårt att ta på mig strumpor och skor och jag måste vila (dvs sitta ner) ganska ofta men jag kan inte sitta för länge. Det är inte bekvämt att stå, gå, sitta eller ligga.

Men så ser jag män (för det är oftast män) men lika stora magar på tunnelbanan eller på bussen. De flåsar som jag, de svettas och de har förmodligen svårt att få på sig både strumpor och skor. Då tänker jag tacksamt att medan de om ett par veckor fortfarande sitter där med sin mage är jag av med min.

Igår kom pojkvännen hem med en i-Pad. En pre-bebispresent till oss båda. Trevlig fredag på dig!

Exuviance-träsket

Jag är ingen särskild hudkrämsjunkie. Jag har inte badrumsskåpet fullt med olika krämer för olika tillfällen. Jag går inte lös på antiagekrämer för tusentalskronor eller handlar taxfree-påsen full när jag reser. Jag håller mig till ett märke som jag blev rekommenderad av min hudterapeut för ett par år sedan. Man skulle kunna säga att jag är fast i Exuviance-träsket. Jag vill inte ha något annat. Min hud har aldrig mått bättre. 

Men så klart smakar det, så kostar det. Men i förhållande till hur dryga produkterna är är det billigt. Men eftersom märket är amerikanskt är det så klart billigare "over there".

När jag var i New York för snart ett år sedan hade jag en lång lista på krämer, ansiktsvatten, serum som jag skulle ha med mig hem, både till mig och till en kompis (som går till samma hudsalong). Till saken hör att Exuviance bara säljs på salonger och inte i vanliga butiker. Jag hade efter lång tids googling hittat en salong/butik som sålde produkterna på Madison Avenue. När jag fem i sex (de stängde kl 18) stegar in och drar upp min lista vänder sig den paranta och rätt stränga kvinnan med perfekt make-up bakom disken till pojkvännen och säger:

- Would you like a chair?

Du kan köpa Exuviance på Hudsalongen.

Ibland blir det precis som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Eller så blir det precis som man tänkt sig.

Jag som igår trodde att när jag åkte till SÖS skulle komma hem bandagelös sitter istället med ett stort bandage på den andra handen. Efter den förra operationen har vänsterhanden bara blivit sämre. Den bejublade nattsömnen var ytterst kortvarig. Så jag fick helt enkelt en akuttid på kirurgen och har numer två karpaltunnelsyndromfria händer.

En helt underbar känsla. Visst har jag svårigheter att klä på mig, skära ost och sätta upp håret (för att inte tala om att tvätta det) med två bandagerade händer. Högern är fortfarande tejpad, ska hållas torr och får inte belastas. Armhävningar eller avloppsrensning är inte att tänka på. Men hej, jag klagar inte. Smärtan och domningarna har redan släppt och jag ser fram emot att få sova några hela nätter innan bebisen kommer.

Jag fick som jag ville och opererade även vänster hand. Dessutom upptäckte kirurgen att jag har en extra muskel i handen. Som bara cirka 20 procent av Sveriges befolkning har. Bara en sån sak.

Snart bandagelös

Idag får jag ta bort bandaget och stygnen! Äntligen kan jag träna, baka bullar och rensa avloppet. Tjohoo!

Nya skor

Gåvänliga och gravidfotsanpassade är mina nya skor. (Gick upp en storlek för att vara på den säkra sidan.) Och så jädrans snygga. De kommer funkar fint på alla barnvagnspromenader i höst.

Chanelglam

Idag ska vi på bröllop. För att känna mig lite bröllopsfin och glamorös trots en hand i ett stort och numer ganska smutsigt bandage och en jättemage satsar jag på sminket. Nytt läppstift och penna som ska matchas med Chanelnagellack i färgen Diabolic. Till det ska jag ha min mörkblå Greta-klänning med bra plats för magen och en lacksvart Mulberry handväska. Jag börjar med svarta spetsiga pumps och går förmodligen ganska snart över till röda lackballerina. Jag håller tummarna att lilleman håller sig där han är åtminstone till middagen är över.

För förståndig?

Min pappa spelar på hästar tillsammans med några gamla kollegor. Ett sätt att hålla kontakten och ibland blir vinner de lite pengar. Och för ett tag sedan blev det just en vinst. Ingen stor summa men pappan har en himla trevlig regel och det är att dela vinsten med sina barn. Så helt plötsligt fick jag 1200 kronor insatt på mitt konto och ett mejl där det stod:

"Idag har jag satt in 1200 kr vardera på era konton. Använd dem till vad ni vill bara ni är förståndiga!!"

Så jag gick direkt till det stora varuhuset och tänkte unna mig något riktigt förståndigt. En skarf, ett smycke eller ett sjukt dyrt läppstift.

Men jag kom hem med två amnings-bh:ar.* Förståndigt så det förslår.

* Elle Macphersons amnings-bh:ar är funktionella, sköna och framförallt snygga.

Vardag i karpaltunnelsyndromland

Idag på stan fick jag be ett cykelbud om hjälp för att öppna min nyinköpta flaska Loka. Karpaltunnelsyndromshänder och PET-flaskkorkar går inte ihop. Jag frågade och log. Han log och öppnade trots att han hade famnen full av paket, cykel och cykelhjälm.

Det man inte har i händerna får man ha i charmen.

En hel natt

Efter operationen har jag inte bara fått tillbaka min högra hand utan också sömnen, ja till och med livet. I natt har jag sovit hela natten. HELA NATTEN! Inte varit uppe en enda gång. Det har inte hänt sedan midsommar. Det kan verka banalt men är bara helt fantastiskt. Jag känner mig hel.

På tal om föräldraledighet

En kollega berättade för ett tag sedan vad hennes kompisar från Amerika sa efter att ha tillbringat några dagar i Stockholm:

- There are so many gay nannies here.

Världens mest jämställda föräldraförsäkring är inte självklar för alla och kan lätt missuppfattas.

Insikt 2

Jag inser med glädje att det går att göra en hel del med en högerhand i jättestort bandage:

1. Med en plastpåse och ett gummiband runt handen går det utmärkt att bada.
2. Det går med lite hjälp av vänsterhanden att skriva under kreditkortsslippen. Jag såg framför mig att jag var tvungen att betala med kontanter i två veckor.
3. Det finns andra pålägg än ost. Leverpastej är riktigt gott.
4. Det är inga problem att ligga i soffan med handen på en kudde och samtidigt äta godis med vänsterhand.

Före och efter operation

Min högra hand med karpaltunnelsyndrom. Nej, jag har inte gulsot även om det ser ut som det.

Min högra hand utan karpaltunnelsyndrom.

Insikt

Kom just på att högerhand i stort bandage kan innebära vissa svårigheter:

1. Hyvla ost (Helt omöjligt att göra med en hand. Testa! Helt omöjligt.)
2. Skala morötter (Favoriträtten pasta pesto får klara sig utan morötter ett tag framöver.)
3. Knäppa B-H:n (Pojkvännen får hjälpa mig innan han går till jobbet. TUR att jag kom på det.)

Äntligen!

Imorgon är det äntligen, äntligen, äntligen dags. Jag ska bli av med domningarna, svullnaden och smärtan i min högra hand! Bye, bye Karpaltunnelsyndrom!

Som jag har längtat. Jag har aldrig längtat så mycket efter att få någon kroppsdel uppskuren som jag längtat efter detta.

Om mindre än ett dygn sitter jag med högerhanden i ett stort bandage. Jag har fått stränga order från den unga tyska läkaren om att jag INTE får använda handen på åtminstone en vecka. Det kan bli lite tyst från mig.

Marie - en hjältemamma!

Min vän Marie är en sån hjälte!

Hennes treårige son drabbades av hjärnskador efter i 40 minuter långt hjärtstillestånd. Efter lång tid på sjukhuset visade det sig att det fanns luckor i vården. Maries son var för ung för att få rehabilitering. Men Marie och hennes familj vägrade att ge sig. Även små barn bör ha rätt till rehabilitering. Och nu kommer Stockholm läns landsting, tack vare Marie, att ändra reglerna.

Genom att aldrig ge upp och hela tiden kämpa har Marie inte bara gett sin son utan också andra svårt sjuka barn rätten till rehabilitering.

Gå in och rösta på Marie som årets hjältemamma!

Den 11 september - vad gjorde du?

Idag uppmärksammas årsdagen av terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001. När stora traumatiska händelser sker brukar alla komma ihåg vad de gjorde och var de befann sig.

När jag först hörde om att något hade hänt i New York satt jag i en taxi på väg från hotellet för att äta middag i staden Chania på Kreta. En kompis och jag hade tagit en sista minuten för att förlänga sommaren med ytterligare lite grekisk sol och bad. Taxichauffören berättade på knagglig engelska vad som sas på nyheterna. När vi kom fram letade vi direkt upp ett internetcafé för att få veta mer. Jag kommer ihåg att det var svårt att komma in på svenska tidningssidor och att det tog oss lång tid (uppkopplingstålamodet var mycket längre på den tiden) innan vi fick klarhet i vad som hade hänt. Sen minns jag känslan av oro och rädsla. Och av overklighet. Hur kommer allt att bli nu?

Vad gjorde du?

På begäran

På begäran kommer här en bild på mig och magen i vecka 35.

För er som tror att jag alltid går omkring i linne och icke byxor (hemmafru-tights), med tanke på det här, kan jag avslöja att det stämmer. I alla fall hemmavid. Publikt har jag mest koftor, kavajer, klänningar, kjolar och mamma-mudd-byxor. Inte så fashionabelt men bekvämt.

Resultat fiskpedikyr

Jag: mjuka, lena och välätna fötter

Fiskarna: proppmätta

Update: I näringslivsdelen av fredagens SvD (9/9) finns en artikel om upplevelsen fiskpedikyr.

Ska man vara fin får man bli fiskmat

Tack var en snäll vän ska jag idag bli fiskmat. Jag ska nämligen för första gången testa fiskpedikyr på Smile Fish Spa.

Jag vet inte så mycket om hur det går till men jag går dit med ett öppet sinne. Jag har hört att det kittlas och känns märkligt när fiskarna biter lös förhårdnader och annat som de sedan sätter i sig. Jag blir smått illamående när jag tänker på det.

Men tydligen är fiskarna är långt mycket bättre än vilken fotfil eller peeling som helst. Och de gillar det.

Ja, det kan man ju i alla fall alltid hoppas.

Saker man vill höra när man är gravid

Jag möter en granne i hissen.

- Nämen, ska du ha en bebis!
- Japp.
- När då?
- I mitten av oktober.
- Redan då. Ja, du ser verkligen fräsch ut!

Jag hade kunnat krama henne. För med tre timmars nattsömn, två svullna, avdomnade och värkande händer, en mage som gör det svårt att få på sig strumpor, uppsvällda fötter, halsbränna och ömmande korsrygg känner jag mig allt annat än fräsch.

Några bilder från Sigtuna Stadshotell

Mini get away - Sigtuna

Får man inte åka till New York, London eller Paris kan man alltid åka till Sigtuna.

Sigtuna grundades år 980 och anses vara en av Sveriges första städer. Det var här Olof Skötkonung lät slå de första mynten. Det och mycket annat kan man läsa på wiki. Enligt kommunens egen webbplats är staden en mötesplats för alla tider. Sigtuna ligger vid Mälaren och i kommunen finns Sveriges största flygplats, Arlanda. Kommunen är en ekokommun och man arbetar för att främja kretsloppssamhället.

Jag har aldrig varit i Sigtuna och ser fram emot att efter en promenad runt staden dricka afternoon tea innan jag får mammayx-spabehandling, äter middag och kryper ner i svala hotellsängslakan på Sigtuna Stadshotell 1909.

Smärtan

Sådär, nu är operationen bokad. Good bye Karpaltunnelsyndrom! Åtminstone i min högra hand.

Jag funderar på att låta kirurgen öppna upp min handled utan bedövning och smärtlindring bara för att förlossningen ska kännas som en walk in the park.

Nej, det är klart att jag inte på allvar tänker det. Jag vill ha all smärtlindring man kan få. Ge mig lokalbedövning, morfin, epidural och lustgas. Både nu och under förlossningen.

Hos handkirurgen

- Ja, det är Karpaltunnelsyndrom du har, säger den unga tyske läkaren med små runda glasögon efter att han noggrant undersökt mig. Hmm, det behövde jag inte år av studier och praktik att komma fram till. Jag konstaterade det efter fem minuters googling på internet.

Men när jag ska tillbaka för operation är jag tacksam för kirurgens långa utbildning och gedigna praktiska erfarenhet trots att det, enligt den unge tyske läkaren, är ett mycket enkelt ingrepp.

Och bebisen hickar vidare. To be continued...