The Wire World

Jag har gått in i The Wire-world. Igår började vi se första säsongen av HBO-serien The Wire och redan efter första avsnittet är jag fast. Fast i McNultys, Kimas och Barksdales liv. Det är så skönt att fly verkligheten in i droghandel, gängbildning, våld och mord i Baltimores förorter. Ens egna bekymmer känns så futtiga och det är härligt.

Besök i den riktiga tidningsvärlden

Jag går eller åker förbi varje dag. Det är ett av de högsta husen i stan. Varje minut byts bokstäverna från Dagens Nyheter till Expressen men jag har aldrig varit där.

Igår gick hela Poppiusklassen på studiebesök. Vi fick en glimt av hur man gör en tidning och hur en dag ser ut för en kvällstidningsreporter. Det här skrivbordet var i alla fall tomt så när som på alla tidningar.

Från en ö till en annan

Vi ska flytta.

Vi ska byta våra älskade men väl använda 62 kvadratmeter på Lilla Essingen till helt nya och oanvända 90 kvm på Kungsholmen. Det var inte ett lätt beslut men nu är det bestämt. Vi får två sovrum och ett stort vardagsrum, två balkonger och 2,85 m i takhöjd. Det kommer att bli jättebra. Hoppas jag.

Men jag har ångest för att lämna den lilla ön. Men har ett och ett halvt år på mig att vänja mig.

Och för dem som undrar är ju Kungsholmen tack och lov också en ö. Så jag behöver inte byta namn på bloggen. Tur, eller hur!

Hit flyttar vi i augusti 2012.

Sockersöndag

Datorn i knät, Vinterstudion på tv och ett träningspass i kroppen. Det är söndag och tvättmaskinen går för fullt. Jag dämpar den begynnande jobbångesten med kaffe och smågodis. Sockret hjälper. Åtminstone för stunden.

Jag förbereder för nyhetsartikeln vi har i läxa till Poppiuskursen på torsdag. Vi fick i uppgift att hitta en nyhet och skriva en "riktig" artikel. Jag har ett upplägg som jag hoppas håller. Men jag har långt kvar.

Annars gläds jag åt helgens VM-medaljer i slalom. Grymt kul för Byggmark och Pietilä Holmner. Sweet!

Missuppfattning

Jag som alltid har trott att det hetat Industrivärlden alltså med ett l istället för Industrivärden. Och efter att jag läst förra veckans artikel om sfären i Fokus tycker jag det är ett mer passande namn.

Hemläxa

Vi fick hemläxa på Poppiuskursen förra torsdagen. Och eftersom jag gillar att göra saker i sista sekund sitter jag nu och kämpar. Vi ska skriva tvåradiga rubriker till sju artiklar. Det är inte så lätt som man kan tro. De två raderna ska vara lika långa eller alternativt ska rad två vara lite längre. En rubrik ska enligt kurslitteraturen:

• vägleda läsaren till det som är intressant
• vara språkligt korrekt
• fungera grafiskt i sitt sammanhang
• ha ett tonfall och tilltal som stämmer med tidningens
• vara sann

Jag är mest nöjd med den här
"Avskedad truckförare
får rätt mot arbetsgivare"

Den skulle kunna platsa i vilken lokaltidning som helst.

Jag funderade lite på "Lam pojke bortsprungen" men ändrade mig.

En promenad på stranden

Gotland är lika vackert på vintern bara en aning kallare.

Alla f***ers dag

Jag tänker inte göra ett inlägg och kommentera dagens datum. Jag tänker inte lägga in bilder här på bloggen på hjärtan, varken rosa eller röda. Jag tänker inte köpa rosor till min skatt. Jag tänker inte laga en kärleksmåltid till honom. Jag tänker inte förklara hur lycklig och tacksam jag är för att vi är tillsammans. Nej, jag tänker överhuvudtaget inte ens nämna det. Jag tycker det är en fånig dag. När jag var singel kallade jag dagen för Alla f***ers dag. Och det tänker jag fortsätta med.

Men så klart blev jag glad när pojkvännen kom hem med en liten chokladask.

Grattis Anja!

Grattis Anja till VM-bronset och tack för underhållningen!

Faran över, trodde jag...

Jag hade nästan, blåst faran över, när jag igår hittade ännu en skorv. Snabbt som ögat tog jag hand om den med en stor bit hushållspapper och spolade ner den i toan. På nått sätt trodde jag väl att om jag var snabb nog skulle den kanske inte räknas.

Men så i morse hittade jag ytterligare en och den här gången hade jag närvaro nog att fånga in den i en burk. En vän berättade att skadedjursföretaget gärna vill ha ett exemplar av djuret för att kunna artbestämma det. Sagt och gjort skorven är i glasburken och nu ska den bara transporteras till Anticimex på ett lämpligt sätt.

Jag tejpade igen burken med lite silvertejp för att vara på den säkra sidan.

Skorven ser du som en mörk skugga högst upp.

Tre månader sedan sist

Det är snart tre månader sedan vi var till stugan på ön. I tre hela månader har den stått där mörk, kall och alldeles ensam. Ingen har skottat snön från uppfarten, tänt lyktorna på bron, eldat i spisen eller kokat kaffe i perkulatorn.

På torsdag tar vi båten över till ön igen. Jag ser fram emot sovmorgon, promenader på stranden, långkok, sockerkaksbak, läsning framför brasan, vedhuggning och The Wire-maraton.

Vill till fjällen

Jag vill till fjällen. Komma från stan några dagar, åka lite skidor och få frisk luft. Jag vill dricka varm choklad, äta gulasch till lunch och ta en bastu efter en dag i backen. Jag vill vara borta en långhelg, inte åka alltför långt, bo schyst (gärna på hotell) och inte betala en förmögenhet. Men efter att ha surfat runt på diverse skidställen (Idre, Sälen, Funäsfjällen, Romme och Gesunda) har jag helt tappat lusten. Det enda som finns är antingen sunkiga stugor långt från backen, stugor för 10-18 personer eller dubbelrum på högfjällshotell och allt för hiskeliga summor. Jag vill inte betala mer för en långhelg vid någon svensk kulle än vad jag skulle betala för en vecka i Alperna. Gaaaahhh!

Varför är det så långt till fjällstugan?

Westminister Bridge

En helgresa gör så mycket. Det behövs så lite. Några timmars flight, en kaffelatte på tjockmjölk (ja, då är det verkligen fest), ett fint hotell, gångavstånd till Selfridges och trevligt sällskap. Trots att jag nu varit hemma i några dagar går jag fortfarande omkring och njuter. Känslan av frihet och semester dröjer sig kvar fast jag har packat upp min shopping, smakat på teet från Fortum & Mason och nästan ätit upp hela pojkvännens obligatoriska flygplatsköpta Toblerone.

Att skriva som en journalist.

Igår skulle vi lära oss att skriva en tidningsnotis på Poppiuskursen.

-Max fyra meningar och det viktigast först säger läraren strängt. Ni får 30 minuter på er.

Jag antecknar och försöker komma ihåg. Alltid det viktigaste först. Fyra meningar. 30 minuter. Det viktigaste först.

Sen försöker jag desperat bestämma mig för vad i texten som är det viktigaste. Jag svettas lite och sneglar på mina kurskompisar som alla skriver febrilt. Fasen, vad är det viktigaste? Jag stirrar på texten och drabbas av prestationsångest. Jag kan inte hitta något viktigt alls.

Apropå UK

Jag vill, jag vill, jag vill se Colin Firth och Helena Bonhamn Carter i The King's Speech. Jag gillar UK, jag gillar kostymfilm, jag gillar Colin Firth och den är nominerad till tolv Oscars. Kan det bli bättre?