En bild från förr

Vi har liksom tingat en hund som inte finns. Men kanske, kanske kan pojkvännen och jag få en liten valp lagomt till semestern. En kull söta labradorer kommer att födas inom en dryg vecka. Fodertiken Ladda är installerad på kenneln i väntan på nedkomsten. Vi håller tummarna att det blir många tikar! För en tik vill vi ha. Helst en svart, passar ju så bra till mina svarta gummistövlar och min svarta Burberrytrench, fast så kan man ju inte välja en hund. Eller kan man det?

Hittade en söt gammal bild på min allra trognaste hundköpssupporter och på mig när vi lekte med Barbiehästarna i flickrummet på Lanternvägen någon gång i början på 80-talet.

Twitter - inte bara fnitter

Som att inte finanskris, jobbkris och vinterkräksjuka vore nog nu kommer svininfluensan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till denna nya sjuka. Men inget ont som inte har något gott med sig. Enligt Dagens Nyheter har myndigheterna bakom sajten Krisinformation.se börjat twittra om svininfluensan. Se där, du som är tveksam till Twitter, en fullkomligt nyttig anledning till att twittra. I och med detta fick Twitter tydligen ett uppsving. Enligt artikeln som publicerades idag kl 13.42 följde 200 stycken och nu när jag också blivit följare är vi hela 377. Andra som vill bli uppdaterade om svininfluensan är bland annat Anja Säker (vet inte vem hon är men hon har ett lika roligt namn som jag) och Länsstyrelsen. Det känns skönt att vara uppdaterad.

Idag är jag annars mycket glad för jag har pumpat däcken och börjat cykla. Jag hade glömt bort hur skönt det är att susa förbi kön till bussen, svischa nerför backen under Västerbron och trampa järnet efter Norr Mälarstrand. Att cykla är inte bara bra för själen smittrisken för svininfluensan är betydligt mindre än när man står tätt ihop på en knökfull buss.

Läppglans, ranukel och lilla ön-nationalism

Igår inventerade jag mina läppglans. Jag tycker egentligen att man inte kan ha för många. Men när jag letade fram alla och la dem tillsammans inser jag nog att jag i alla fall inte behöver köpa något nytt än på ett tag. Det blev tolv stycken och jag vet att jag har några på jobbet.

Åt idag lunch på Papas Deli här på Lilla ön i t-shirt. Det känns lite konstigt för en norrlänning att kunna göra det i april men å andra sidan är det rätt härligt. Jag åt Dagens sallad med primörer och vitlökssalami. Mycket smarrigt!

Igår pyntade vi på balkongen. Vi köpte plantor på Blom & Balkong. Det blev en röd ranunkel (fin blomma men väldigt konstigt namn) och rosa Bellis. Rosa är så snyggt till grönt och tillsammans med våra nya balkongmöbler med gröna dynor börjar balkongen nu vara riktigt trevlig att sitta på. Nybyggarna från Tyresö var här och fick kaffe och kardemummalängd från favoriten på ön Lux Dessert och Choklad. Det är ju så skönt att allt finns här så att man slipper åka över bron.

Pollen suger men Bobo är kung

Ibland skulle det vara så himla skönt att bara kunna vara någon annanstans. Du som kommer ihåg trollbjörnen Bobo vet att han kunde förflytta sig geografiskt med hjälp av sin magiska kikare. Just nu skulle jag vilja ha en sån där flaxkikare och åka någonstans där snön ligger djup och björken inte blommar (eller vad den nu gör när det blir pollen i luften). Det här polleneländet slog till med full kraft i början på veckan och jag har det jobbigt bara av att gå till bussen. Och som den vintermänniska jag är längtar jag redan till hösten (men det får jag absolut inte säga för då blir pojkvännen deprimerad och självmordsbenägen). TUR att jag snart åker norrut igen och får snö och vinter och slipper kli i ögonen, rinnande näsa, whiskeyröst (allergin sätter sig alltid på stämbanden). Men visst är det trevligt med sommar, sol och värme men våren ger jag inte mycket för. Så jag vrider ringarna till max, så att de bildar ordet flax och önskar att jag är någon annanstans.

Här kan ni följa pollenutbredningen: http://www.pollenrapport.com/

Bragdguldet nästa?

Jag är imponerad! Både av mig själv och av pojkvännen. Vi har verkligen lyckats. Vunnit en seger. Gjort en bragd (blir antagligen nominerade till bragdguldet). Vi har varit på IKEA OCH handlat mat på en och samma tur. Och dessutom utan att brutit ihop, bråkat eller gråtit. Det är faktiskt första gången. Det när både IKEA och Ica var proppfullt med folk som alla försöker dra sitt strå till stacken när det gäller att konsumera Sverige ut ur krisen. Pojkvännen och jag gjorde också vårt yttersta och köpte både säng till stugan, balkongmöbler, servetter som heter Snäll (naturligtvis :o) och en wok som heter Pyra plus en massa andra bra att ha prylar såsom värmeljus, ljuslyktor och kuddfordral.

Och för er som går med stegräknare. IKEA ger massor med steg. Hittills har jag gått 11417 steg. Men så mycket mer blir det inte för ikväll ska vi på middag i Solna och dit tar vi bilen.

Tre säkra vårtecken

1. Att ta fram cykeln när påsken är över. Att påsken är över är alltid ett säkert vårtecken nu liksom då. När jag var liten fick jag ta ut cykeln om snön var borta från gatorna när vi kom hem från fjällen efter påsk. Här i södra Sverige är snön nästan alltid borta från gatorna och jag tror att jag ska börja cykla imorgon. Måste bara pumpa däcken och smörja kedjan. Kanske börjar jag cykla på måndag istället...
2. Måsskrik dagarna (och nätterna) i ända. Varför måste de skrika så?
3. Vita jeans - så helt fel i slutet av januari men så fort mars går över till april är det helt acceptabelt. Själv tycker jag att vita jeans hör sommaren till. Det vill säga inte förrän 1 juni.

Flanellografens återtåg?

Under säkert 25 år har jag inte tänkt en enda tanke på flanellografen eller luddtavlan som vi nog kallade den. Du vet tavlan i filt eller flanell där man kunde sätta upp figurer, bokstäver och siffror och flytta runt. Tavlan var också ganska skönt att bara känna på. Men inte en enda gång har jag funderat varför flanellografen ersatts med white-boards, power-points och LCD-skärmar i jätteformat. Inte en enda gång. Men så förra tisdagen på en kurs på jobbet börjar vi prata om flanellografen och alla (födda på 70-talet och tidigare nickar igenkännande) visst kommer vi ihåg den där sköna luggtavlan. Men inte nog med det, dagen därpå, onsdag på en annan kurs i en annan lokal kommer flanellografen upp igen. Också här minns vi flanellografen när det mer bekanta namnet luddtavlan kommer upp. Det är två gånger på två dagar! Det kan inte vara en slump. Jag blev lite intresserad av fenomenet flanellografen och googlade. Det finns en hel del intressant läsning om flanellografen. Bland annat får man på Allt för föräldrar tips om hur man göra sin egen.

Jag tror att flanellografen är på väg tillbaka. Vi har haft slow-food, slow-life och slow-travel ett tag och nu tror jag det är dags för slow-presentations. Tänk dig en gigantisk flanellograf istället för en flashig ppt när Anders Borg nästa gång presenterar dystra siffror om morgondagens ekonomi. Med figurer i naturlig storlek, siffror och räntesatser i jätteformat urklippta i filt. Solklar succé om du frågar mig.

En beskrivning av flanellografen som ändå kanske visar på att den trots allt haft storhetstid. Från Susning.nu "Flanellograf är ett presentationsformat, vars popularitet får anses vara på nedgång. Ännu är flanellografen ett utmärkt hjälpmedel för presentationer, särskilt där dessa bilderna som skall visas byggs på med nya bilder. Mediets fördelar gentemot exempelvis stordia är att det är helt ljudlöst, kräver inget som helst tekniskt kunnande utan låter fantasin vara i centrum. " Men vem använder stordia idag?

Ett litet steg närmare

Pojkvännen och jag har tagit ett litet steg mot att skaffa hund. Idag packade vi matsäck och styrde bilen mot Strängnäs för att träffa en uppfödare och hennes ettårs-valpar från tre kullar. Vi träffade ett gäng glada och för det mesta lydiga labradorer och deras stövel- (mycket Tretorn mindre Hunter) och Barbourklädda hussar och mattar. Vi fick lära oss en del ny terminologi såsom "walk up, linjesök och dummies" (sandfyllda små säckar som används att apportera med). Vi fick också hälsa på uppfödarens sju veckor gamla valpar. Strax leveransklara och otroligt svåra att motstå. Man ville bara ta med alla tre hem. Valparna visade sig också vara otroligt svåra att få med på bild så det blev ett par försök innan någon satt någorlunda still. Alla var dock tingade och blev kvar på gården.

Tre ettåringar från samma kull

Det förlovade landet

Jag gillar att vara förlovad. Fast egentligen är det inte någon större skillnad mot innan. Men ändå så är det det. Det är inte bara att vi båda bär varsin ring med varandras namn ingraverade utan också en känsla av att vi hör ihop. Pojkvännen och jag. Vi har lägenhet, sommarstuga, bil och nu en förlovning ihop. Det är en cool och skönt känsla. Att förlova sig har också väckt mer uppmärksamhet i bekantskapskretsen än jag väntade mig. Vi har fått gratulationer på sms, mejl och Facebook. Vi har fått blommor och presenter och folk har skålat för oss. Visste jag detta hade jag förlovat mig för länge sedan. Tack alla för fina gratulationer!

Här är en bild på förlovningspresenten från föräldrarna.
En tekanna från Design House Stockholm