Här var det släckt

Ikväll släcks ljuset runt om i världen. Världsnaturfondens Earth Hour är en manifestation för klimaten och mellan kl 2030-2130 förväntas miljontals människor att sitta i mörkret. En intressant händelse som jag hoppas ger många diskussioner kring köksbord, runda bord och regeringssammanträden. Så att vi till hösten kan få ett nytt avtal på FNs klimatmöte i Köpenhamn. Jag hoppas också på att se coola satellitbilder där hela städer slocknar en efter en. Jag släcker, släcker du? Anmäl dig här!

Igår kom det ett trevligt brev från vårt försäkringsbolag, Länsförsäkringar Gotland. Vi kan hämta ut en brandsläckare och en brandvarnare. Helt gratis! Ett led i deras kampanj Ett tryggare Gotland. Det är ju strålande! För det här är en sån sak som man tänker men som är så svår att ta sig för att faktiskt göra. Sedan vi köpte stugan för två år sedan har vi sagt att vi ska köpa en brandsläckare. Stugan är timrad, ligger mitt i skogen och en bra bit från närmaste brandstation. En brandsläckare är en billig livförsäkring. Brandvarnare har vi naturligtvis redan.

Nu ska jag köra lördagsträning, ett 60 minuters konditionspass på Cross-trainern och sedan registrera det på Piggelino.

Lyx på Lux

Så var det då dags för mamman att inkassera sin födelsedagspresent (hon fyller i juni), en middag på vår kvarterskrog Lux. Som vanligt var servicen klanderfri. Personalen är personlig, trevlig och uppmärksam utan att egentligen synas och märkas. Precis som det ska vara. Vi valde säsongsmenyn Vinter med dryckespaket. Lux matfilosofi är "Modern europeisk mat med svenska smaker på närproducerade och unika produkter." Och man kan konstatera att de uppfyller det med råge.

Att gå på Lux är (precis som på andra lite dyrare restauranger) en upplevelse. Innan vi ens bestämt oss för vad vi skulle äta kom det in en liten aptitretare från köket. En gräddfilsbomb med lax som man skulle ta som en shot. Små smakprov kommer sedan in flera gånger mellan rätterna och avslutades med en hemmagjord polkagrisklubba.

Första förrätten med frasstekt bräss och senapsfrökryddad tartar på Snällebokalv med skummad fänkålsjuice smälte i munnen och det vita vinet från en liten fransk producent band ihop smakerna till mjuk start. Den eldade Ängsögösen med röksaltat ägg från Sanda och sillkaviar kom in under en glaskupol med rök. Till detta drack vi en ale från ett enpersonsbryggeri i Roslagen. Ett oväntat med klockrent val. Ett elegant men ungt vin från Kalifornien tog upp syran in den gudomliga såsen till den grillkryddade oxfilén från Svartådalen som serverades med King Edvardpotatis och sötsyrat grönt. Krassen kom i en påse som vi själva fick strö över. Så kallad interaktiv mat.

Innan efterrätten kom in fick vi varsin glasspinne. Min hade kardemummasmak och var doppad i vit choklad. Jag är egentligen en förrättstjej (väljer lätt förrätt istället för efterrrätt) men den här efterrätten är bland det godaste jag någonsin ätit. En glasad rabarber med kardemumma yoghurtglass och spunnet socker. Den låg på ett hålat fat i en djuptallrik och under låg kardemummaessens som doftade underbart. En Muscato från Piemonte i Italien var pricken över i:et. Efter en lång och fantastisk middag är det bästa av allt en kort promenad på två minuter och så är vi hemma igen.

Mer av Lisbeth på duken

Vi får se fortsättningen på Män som hatar kvinnor redan till hösten. SVT ändrat sig och kommit överens med SF att visa mer av Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist på bio. Och jag välkomnar det beslutet och tycker det är en toppenidé. Jag gillar tanken att se mer av den taniga och mastodontrika Lisbeth i jätteformat på vita duken.

Och så gillar jag Marit Bergmans nya låt Bang, bang. Hon spelade den just på Nyhetsmorgon på tv4. Hon är så där New York-cool som jag önskar jag kunde vara.

Eller så är man hopplöst efter...

Mitt förra inlägg beskriver min kamp att försöka hänga med, att inte betraktas som mossig och somna med en liten känsla av att inte närma mig medelåldern. Men det bara att inse att jag är hopplöst efter. Jag har en tid gått med en underliggande irritation och idag när läste jag några gamla inlägg på As Good as it gets (från augusti 2008) får jag ord till min irritation. Jag har Odd Molly-ångest. Det är så irriterande med Odd Mollys självgoda försök att fösa in bagladyn i finrummet. Och att de lyckas! För helt ärligt varför köpa en blus med trasig fåll för 900 kronor när man kan köpa en hel på H-M för 300? För det är i princip samma sak. Eller i min ålderskategori (drygt 30) kanske Odd Molly är vanligare än H-M? Belinda på Aftonbladet och TV8 är ingen favorit men när hon dissar Odd Molly gör hon det roligt, fyndigt och med träffsäkerhet. Fast det ska erkännas att det hänger två blusar (varav en hel och en med trasig fåll) från det "annorlunda" märket i min garderob. Men jag lovar i fortsättningen att gå all in och hänge mig åt min Queen Elisabethstil (den var het i höstas) istället för att med dyra rosetter, broderier och suddiga tryck försöka att se yngre ut.

Och så såg jag Odd Per rökandes utanför Pressklubben på Vasagatan förra veckan. Att röka är ju bara så 90-tal.

Det gäller att hänga med...

Så där, då har jag en mikroblogg också. Du vet, en sån där man skriver in vad man gör just nu. Twitter heter sajten och är tydligen det heta nu. Jag var på ett seminarium igår om marknadsföring i sociala medier och YouTube. Där snackades det en hel del om mikrobloggar och nyfiken som jag är måste jag ju testa. På twitter kan man följa alla sina kompisar såsom Barack Obama, Lauren och Whitney från The Hills. Lite kul men jag tror inte jag kommer ge mitt liv till Twitter.

På seminariet fick jag också veta att jag är en av 200.000 svenskar som har en I-phone. (Och jag som kände mig lite i framkant). Fast lite framåt är jag nog ändå för av de 200.000 är det bara 25 procent som är kvinnor. Jag är fortfarande kär i min nya telefon men är besviken att det inte går att skicka mms. Jag hoppas att jag snart kan ordna det med min lillebror, datahackerns hjälp.

Vinter och stockholmsfasoner

Jag är en utpräglad vintermänniska och älskar snö. Jag blir lycklig när jag vaknar dagar som denna. När det är vackert vitt och snö på träden. Inatt måste det ha kommit minst en decimeter och den är nästan lagomt krambar för snöbollskrig. Något som däremot oroar mig är vad jag kallar stockholmsfasoner. Det är som att folk tror att om man bara ignorerar snön så försvinner den. Många sätter sig i sina bilar utan att ens göra ett försök till att sopa bort snön. (Det skulle aldrig hända hemma i Piteå.) På taket kan det vara ett upp till två decimeter tjockt sjok av snö. Det man på sin höjd orkar är att sätta på vindrutetorkarna så att man ialla fall se rakt fram. Det är oansvarig, farligt och egoistiskt. Vad händer om snön släpper och hamnar på framrutan på bilen bakom eller blåser av på kön som står och väntar på bussen? Nej, skärpning Stockholmare, sopa bilen! Det tar inte många minuter och kan rädda liv. Själv är jag helgarderad och har bilen i garage.

Veckans tv-tips: Wild Kids

Vill du ha spänning, kärlek och rolig dialog? Vill du skratta, bli rörd till tårar och förundras över hur duktiga 10-12 åringar är. Då ska du kolla på Wild Kids på SVT. Jag tror att det går kl 1900 på lördagar. Men för det mesta kollar pojkvännen och jag på SVT Play på datorn. Senaste avsnittet fällde jag till och med en liten tår.

Wild Kids är som Robinson för barn men istället för att rösta ut någon så får lagen ytterligare en deltagare genom olika tävlingar. Barnen som är i 10-12 års åldern är uppdelade i två lag, Björnarna och Lejonen. De bor i kojor mitt ute i skogen och tar tävlingen på största allvar. I förra avsnittet fick barnen under en tävling träffa sina föräldrar som de inte sett på några veckor. Detta ledde till kramkalas och mycket känslor och att till och med jag blev rörd.

Jag gillar Män som hatar kvinnor

Jag gillar Män som hatar kvinnor, filmen alltså. Såg den igår och är glatt överraskad. Det måste vara svårt att göra en bra film på en sån megaläst och hajpad bok. Men den ÄR bra. Bra, spännande och välgjord. En eloge till castinggänget som lyckats hitta så klockrena skådisar. Och det känns nästan som att alla som är nått (förrutom Persbrant) är med. Noomi Rapace är grym som Lisbeth Salander. Hon är iskall, cool och skrämmande, precis som jag föreställde mig henne. Men är hon verkligen så där smal, eller är det trickfilmat?

Sven-Bertil Taube är däremot precis så pompös som krävs för Henrik Vanger. Peter Haber är så långt ifrån Beck man kan komma och det är bra. Den enda som är lite tveksam är Mikael Nyqvist. Han är visserligen en strålande skådespelare men jag tänkte mig Mikael Blomkvist som mycket snyggare. Men jag har dock inget eget förslag så han får väl ok, han också. Så filmen Män som hatar kvinnor får fyra klappor av mig och jag ser fram emot de två uppföljande filmerna.

Vara glad åt det lilla

Ibland är livet och vardagen som en stor grå massa av väckarklockealarm, jobb, matlagning, tandborstning, sömn, fler alarm, jobb, matlagning, tandborstning och sömn. Det är bara måndag och fredag och allt flyter ihop till en seg grå vardagsröra. Vädret är grått, det är ekonomisk kris, folk varslas till höger och vänster och vi äter blodpudding till middag, kan det bli mer vardag? Det roligaste som händer är att någon på jobbet bjuder på bullar till eftermiddagskaffet.

Men det är mitt i den grå vardagen som man ska tänka positivt, vara glad åt det lilla och se framåt. Så here we go:

• Det är färre dagar till lön i mars eftersom februari är så kort
• Det är fem månader till semestern (okej, den är inte helt positiv)
• Det är ljust när man går till jobbet
• Vi lever i en demokrati
• "Jag har i alla fall min hälsa" som Bridget Jones hela tiden försökte intala sig

På tal om blodpudding har den slagit försäljningsrekord i dessa kristider. Blodpudding är inte bara billigt, det är gott och nyttigt också, även i högkonjunktur.

Sen kan jag inte låta bli att undra över kopplingen mellan porr och politik. I SvD stod det idag att en undersökning som gjorts av Journal of Economic Perspective visar att de stater i USA som har högst andel porrsurfande bland annat mormonstaten Utah röstade på McCain och de stater som hade minst porrsurfande bland annat Montana röstade på Barack Obama. Jag har inte riktigt kommit på vad det här betyder men nått är det. Om det inte är positivt så är det åtminstone i den grå vardagen en smula komiskt.