Vinter och stockholmsfasoner

Jag är en utpräglad vintermänniska och älskar snö. Jag blir lycklig när jag vaknar dagar som denna. När det är vackert vitt och snö på träden. Inatt måste det ha kommit minst en decimeter och den är nästan lagomt krambar för snöbollskrig. Något som däremot oroar mig är vad jag kallar stockholmsfasoner. Det är som att folk tror att om man bara ignorerar snön så försvinner den. Många sätter sig i sina bilar utan att ens göra ett försök till att sopa bort snön. (Det skulle aldrig hända hemma i Piteå.) På taket kan det vara ett upp till två decimeter tjockt sjok av snö. Det man på sin höjd orkar är att sätta på vindrutetorkarna så att man ialla fall se rakt fram. Det är oansvarig, farligt och egoistiskt. Vad händer om snön släpper och hamnar på framrutan på bilen bakom eller blåser av på kön som står och väntar på bussen? Nej, skärpning Stockholmare, sopa bilen! Det tar inte många minuter och kan rädda liv. Själv är jag helgarderad och har bilen i garage.