Ett litet steg närmare

Pojkvännen och jag har tagit ett litet steg mot att skaffa hund. Idag packade vi matsäck och styrde bilen mot Strängnäs för att träffa en uppfödare och hennes ettårs-valpar från tre kullar. Vi träffade ett gäng glada och för det mesta lydiga labradorer och deras stövel- (mycket Tretorn mindre Hunter) och Barbourklädda hussar och mattar. Vi fick lära oss en del ny terminologi såsom "walk up, linjesök och dummies" (sandfyllda små säckar som används att apportera med). Vi fick också hälsa på uppfödarens sju veckor gamla valpar. Strax leveransklara och otroligt svåra att motstå. Man ville bara ta med alla tre hem. Valparna visade sig också vara otroligt svåra att få med på bild så det blev ett par försök innan någon satt någorlunda still. Alla var dock tingade och blev kvar på gården.

Tre ettåringar från samma kull

Det förlovade landet

Jag gillar att vara förlovad. Fast egentligen är det inte någon större skillnad mot innan. Men ändå så är det det. Det är inte bara att vi båda bär varsin ring med varandras namn ingraverade utan också en känsla av att vi hör ihop. Pojkvännen och jag. Vi har lägenhet, sommarstuga, bil och nu en förlovning ihop. Det är en cool och skönt känsla. Att förlova sig har också väckt mer uppmärksamhet i bekantskapskretsen än jag väntade mig. Vi har fått gratulationer på sms, mejl och Facebook. Vi har fått blommor och presenter och folk har skålat för oss. Visste jag detta hade jag förlovat mig för länge sedan. Tack alla för fina gratulationer!

Här är en bild på förlovningspresenten från föräldrarna.
En tekanna från Design House Stockholm

Här var det släckt

Ikväll släcks ljuset runt om i världen. Världsnaturfondens Earth Hour är en manifestation för klimaten och mellan kl 2030-2130 förväntas miljontals människor att sitta i mörkret. En intressant händelse som jag hoppas ger många diskussioner kring köksbord, runda bord och regeringssammanträden. Så att vi till hösten kan få ett nytt avtal på FNs klimatmöte i Köpenhamn. Jag hoppas också på att se coola satellitbilder där hela städer slocknar en efter en. Jag släcker, släcker du? Anmäl dig här!

Igår kom det ett trevligt brev från vårt försäkringsbolag, Länsförsäkringar Gotland. Vi kan hämta ut en brandsläckare och en brandvarnare. Helt gratis! Ett led i deras kampanj Ett tryggare Gotland. Det är ju strålande! För det här är en sån sak som man tänker men som är så svår att ta sig för att faktiskt göra. Sedan vi köpte stugan för två år sedan har vi sagt att vi ska köpa en brandsläckare. Stugan är timrad, ligger mitt i skogen och en bra bit från närmaste brandstation. En brandsläckare är en billig livförsäkring. Brandvarnare har vi naturligtvis redan.

Nu ska jag köra lördagsträning, ett 60 minuters konditionspass på Cross-trainern och sedan registrera det på Piggelino.

Lyx på Lux

Så var det då dags för mamman att inkassera sin födelsedagspresent (hon fyller i juni), en middag på vår kvarterskrog Lux. Som vanligt var servicen klanderfri. Personalen är personlig, trevlig och uppmärksam utan att egentligen synas och märkas. Precis som det ska vara. Vi valde säsongsmenyn Vinter med dryckespaket. Lux matfilosofi är "Modern europeisk mat med svenska smaker på närproducerade och unika produkter." Och man kan konstatera att de uppfyller det med råge.

Att gå på Lux är (precis som på andra lite dyrare restauranger) en upplevelse. Innan vi ens bestämt oss för vad vi skulle äta kom det in en liten aptitretare från köket. En gräddfilsbomb med lax som man skulle ta som en shot. Små smakprov kommer sedan in flera gånger mellan rätterna och avslutades med en hemmagjord polkagrisklubba.

Första förrätten med frasstekt bräss och senapsfrökryddad tartar på Snällebokalv med skummad fänkålsjuice smälte i munnen och det vita vinet från en liten fransk producent band ihop smakerna till mjuk start. Den eldade Ängsögösen med röksaltat ägg från Sanda och sillkaviar kom in under en glaskupol med rök. Till detta drack vi en ale från ett enpersonsbryggeri i Roslagen. Ett oväntat med klockrent val. Ett elegant men ungt vin från Kalifornien tog upp syran in den gudomliga såsen till den grillkryddade oxfilén från Svartådalen som serverades med King Edvardpotatis och sötsyrat grönt. Krassen kom i en påse som vi själva fick strö över. Så kallad interaktiv mat.

Innan efterrätten kom in fick vi varsin glasspinne. Min hade kardemummasmak och var doppad i vit choklad. Jag är egentligen en förrättstjej (väljer lätt förrätt istället för efterrrätt) men den här efterrätten är bland det godaste jag någonsin ätit. En glasad rabarber med kardemumma yoghurtglass och spunnet socker. Den låg på ett hålat fat i en djuptallrik och under låg kardemummaessens som doftade underbart. En Muscato från Piemonte i Italien var pricken över i:et. Efter en lång och fantastisk middag är det bästa av allt en kort promenad på två minuter och så är vi hemma igen.

Mer av Lisbeth på duken

Vi får se fortsättningen på Män som hatar kvinnor redan till hösten. SVT ändrat sig och kommit överens med SF att visa mer av Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist på bio. Och jag välkomnar det beslutet och tycker det är en toppenidé. Jag gillar tanken att se mer av den taniga och mastodontrika Lisbeth i jätteformat på vita duken.

Och så gillar jag Marit Bergmans nya låt Bang, bang. Hon spelade den just på Nyhetsmorgon på tv4. Hon är så där New York-cool som jag önskar jag kunde vara.

Eller så är man hopplöst efter...

Mitt förra inlägg beskriver min kamp att försöka hänga med, att inte betraktas som mossig och somna med en liten känsla av att inte närma mig medelåldern. Men det bara att inse att jag är hopplöst efter. Jag har en tid gått med en underliggande irritation och idag när läste jag några gamla inlägg på As Good as it gets (från augusti 2008) får jag ord till min irritation. Jag har Odd Molly-ångest. Det är så irriterande med Odd Mollys självgoda försök att fösa in bagladyn i finrummet. Och att de lyckas! För helt ärligt varför köpa en blus med trasig fåll för 900 kronor när man kan köpa en hel på H-M för 300? För det är i princip samma sak. Eller i min ålderskategori (drygt 30) kanske Odd Molly är vanligare än H-M? Belinda på Aftonbladet och TV8 är ingen favorit men när hon dissar Odd Molly gör hon det roligt, fyndigt och med träffsäkerhet. Fast det ska erkännas att det hänger två blusar (varav en hel och en med trasig fåll) från det "annorlunda" märket i min garderob. Men jag lovar i fortsättningen att gå all in och hänge mig åt min Queen Elisabethstil (den var het i höstas) istället för att med dyra rosetter, broderier och suddiga tryck försöka att se yngre ut.

Och så såg jag Odd Per rökandes utanför Pressklubben på Vasagatan förra veckan. Att röka är ju bara så 90-tal.

Det gäller att hänga med...

Så där, då har jag en mikroblogg också. Du vet, en sån där man skriver in vad man gör just nu. Twitter heter sajten och är tydligen det heta nu. Jag var på ett seminarium igår om marknadsföring i sociala medier och YouTube. Där snackades det en hel del om mikrobloggar och nyfiken som jag är måste jag ju testa. På twitter kan man följa alla sina kompisar såsom Barack Obama, Lauren och Whitney från The Hills. Lite kul men jag tror inte jag kommer ge mitt liv till Twitter.

På seminariet fick jag också veta att jag är en av 200.000 svenskar som har en I-phone. (Och jag som kände mig lite i framkant). Fast lite framåt är jag nog ändå för av de 200.000 är det bara 25 procent som är kvinnor. Jag är fortfarande kär i min nya telefon men är besviken att det inte går att skicka mms. Jag hoppas att jag snart kan ordna det med min lillebror, datahackerns hjälp.