Dagens kontor

Jag har världens bästa jobb. Jag är så glad och lycklig över att jag är min egen och kan bestämma själv om var jag ska jobba. Idag sitter jag i skuggan av parasollet på balkongen.

September, I love you!

Tillsammans

Vaknar upp till ännu en tung dag. Tänker på alla som drabbats i Nice. 

Och i Baghdad, i Orlando, Dahka, Istanbul, Bryssel, Paris och alla andra platser där terrorister väljer att döda människor. Fruktansvärt tragiskt och sorgligt. 

Kramar mina nära och kära lite extra idag. 

Kärlek till världen! Vi står tillsammans. 

Att ha förmedlat kärleken

Mammahjärtat växte extra mycket igår när tvååringen helt plötsligt utan någon som helst påtryckning förkunnar:

-Mamma, jag älskar snö!

Sötgurkan. Det där äpplet faller inte så långt från trädet ändå.

Vi fortsätter på frukttemat

Försökte så pedagogiskt jag kunde att lära unge ett att pappa och mamma också heter något. Att mamma heter Susanne och pappa Per. Han tittar på mig, lägger huvudet på sned och säger:

- Mammasan och pappa päron. 

Lycka

Morbror Tobbe är favoriten. Och inget roar vår tvååring mer än lego. När Tobbe kom förbi härom dagen kombinerades de med skratt och höga lyckatjut.

Magiskt

Trots sömnbrist, mjölkstockning och en storebror som ibland visar sitt missnöje att behöva dela sina föräldrar med en lillebror med att vara bråkig och stökig är jag så jäkla lycklig. Kanske är det amningshormoner eller vädret. Men tänk att vi efter att ha väntat så länge fått två små underverk. 

Magiskt. Det är var det är. 

Hjärterus

Jag är en rätt lugn person (jag är ju norrlänning). Och lyckas för det mesta ha en cool attityd men det finns vissa saker som får hjärtat att slå extra fort. Som när lilleman reser sig mot allt som verkar stadigt (stolar, bord, papperspåsar) eller envisas med att stå i sängen då rusar det i hjärtat. Av den där föräldra-jag-måste-beskydda-dig-till-jag-dör-känslan och av stolthet. Tänk, lilleman är inte längre en bebis, utan liten pojke som snart har åtta tänder, sover hela natten och står upp. Herregud, vad det går fort.

Blöt och rörd

Hemma på lilla ön igen. Hemma i femton grader och ösregn. Men det gör inget för efter en vecka med 30-35 grader varmt känns det nästan skönt. Imorse hade jag tid för en välbehövlig klippning. Men planen att cykla med bara ben in till stan blev istället blöta jeans på en full och trång buss. Men inte heller det gjorde något för då fick jag möjlighet att lyssna på Sommar i P1 med Anja Pärson. Och där på ettans buss mot Frihamnen med blöta jeans sitter jag med ett leende på läpparna och en värme i bröstet. Jag är lika imponerad och rörd över ditt sommarprat som över alla dina fina åk och medaljer. Tack fina och modiga Anja!

Väl hos frissan fick jag håret klippt och fönat och jeansen torktumlade. Det kallar jag service.

Ett halvår

Idag blir vår lilleman 6 månader. Ett halvår. Det känns både som det var igår han kom och som att vi alltid har haft honom.


Då, i oktober, ett litet knyte med smala ben
som fick hjälp att andas.



Idag, en stadig och pigg liten pojke med två tänder,
solsken i blick och illa dolt spring i benen.



Träning ger kärlek

I morse var jag där igen. På gymmet innan solen vågade sig upp. Två onsdagar i rad. En gång - ingen gång. Två gånger - en vana. Det känns bra. Himla bra när jag väl är där. En smula jobbigt innan, ska jag erkänna. Vem vill inte ligga kvar i en varm säng tillsammans med en ännu varmare lilleman som om vart annat skrattar så han kiknar och övar på att skrika så att det hörs till Kina?

Men jag blir en bättre mamma, ja till och med en bättre människa om jag får den där träningen. En timme på gymmet ger tid att tänka och tanka energi. Svett ut, kärlek in. Kärlek till mina muskler, min kondition och min onda rygg ger mer kärlek till lilleman, pojkvännen, ja till och med till min nästa.

Dessutom vill jag ju vara i någorlunda form till Beach 2012.

Den 23e är ett bra datum

För fyra månader sedan föddes lilleman. Den 23 oktober kom han ut med navelsträngen två varv runt halsen och en punkterad lunga. En tuff start men idag är han en frisk, stark och ljuvligt leende unge med stor aptit och två tänder på gång i underkäken.

Idag den 23 februari föddes en prinsessa. Den 23e är ett bra datum att födas på. Grattis till kronprinsessparet!

Delar ut Blog Awards

Det bästa med att få en Blog Award är att man får ge den vidare. Det är väl lite det som är tanken. Att man ska sprida den där länkkärleken runt om på nätet. Eller ge den tillbaka.

För den första som får en Blog Award av mig är så klart MilouK med bloggen Milou och jobben, eller hur man får allt att gå ihop egentligen? Jag skrattar, gråter, inspireras och imponeras av hur Milou tar sig igenom vardagen i Bryssel tillsammans med sin engelsman, deras tre barn och sina Tom Ford solglasögon.

Lycka är en femårig Kelpie som vi får följa genom fotbollsmatcher, spårträning och stor kärlek till matte. Lyckajycke får också en välförtjänt Blog Award och en virtuell påse Frolic av mig.

The Swedish Girl har jag inte följt så länge men återkommer nu till nästan varje dag. Jag gillar språket, tonen och bilderna. Och så gillar jag ju liksom Mia London, böcker och Svenskt Tenn. Heja, heja och en BloG AwArD skickas åt ditt håll!

Fraidi bjuder på inblickar i forskarvärlden, dagens out-fit i sann universitetskontorsmiljö och bilder på skor. Jag läser, gillar, nickar igenkännande, skickar en Blog Award och kan inte låta bli att undra hur många par skor hon egentligen har.

Rörd, glad och stolt

Jag är rörd, glad och stolt.

För en tid sedan fick jag en Blog Award av MilouK. Så här mitt i prick motiverar hon:
"Denna norrländska i Stockholm som äntligen blivit mamma och kommer med insiktsfulla och humoristiska betraktelser var och varannan dag. Hon gillar både flärd och fjäll och skulle kunna ha ständig semester om det inte var för alla Monclerjackor hon måste köpa."

Snacka om länkkärlek. Tack fina MilouK!

Det är värt det

Vaknar av högljutt bebisgnäll som strax övergår i skrik. Klockan är halv tre och vi kör varannantimmes matning. Jag varierar med blöjbyte, vaggning, blöjbyte igen, mer vaggning, några varv runt lägenheten, på med BabyBjörnen för att ryggen värker. Orkar inte hålla ögonen öppna och går in i en stol. Nu är det inte bara ryggen som värker. Mer bebisgnäll. Matar igen, vaggar och byter blöja. Trötthet. Irritation. Frustration.

Landar till slut helt utmattad i sängen med gnällspiken i famnen. Tittar ner och då, mitt i natten, mitt i tröttheten och all desperation, ler han. Min lille hjälte ler. Och hjärtat och ögonen fullkomligt svämmar över och allt, ALLT är värt det.

Stugmorgon

Jag älskar att vakna i stugan på ön och ligga kvar i sängen medan pojkvännen stökar med frukosten nere i köket. Höra hur kaffet puttrar i perkulatorn och fåglarna kvittrar utanför. Han slamrar lite med porslinet när han ställer det på brickan och jag fylls av kärlek. Jag brukar inte dra ner rullgardinen helt för att kunna ligga och titta på hur de gotländska tallarna vajar i vinden. Jag är verkligen lyckligt lottad.

Alla f***ers dag

Jag tänker inte göra ett inlägg och kommentera dagens datum. Jag tänker inte lägga in bilder här på bloggen på hjärtan, varken rosa eller röda. Jag tänker inte köpa rosor till min skatt. Jag tänker inte laga en kärleksmåltid till honom. Jag tänker inte förklara hur lycklig och tacksam jag är för att vi är tillsammans. Nej, jag tänker överhuvudtaget inte ens nämna det. Jag tycker det är en fånig dag. När jag var singel kallade jag dagen för Alla f***ers dag. Och det tänker jag fortsätta med.

Men så klart blev jag glad när pojkvännen kom hem med en liten chokladask.

Pinsamt

Några dagar innan det stora kronprinsessbröllopet när de prominenta gästerna började anlända slötittade jag lite på tv och såg ett inslag om prins Albert av Monaco och hans vackra blonda flickvän. Jag lyssnade inte riktigt på vad som sas och jag tittade inte så noga på bilderna. Jag hörde nått om stjärnstatus och i min hjärna blev det Hollywoodglans. På något sätt fick jag för mig att han var i hop med Charlize Theron. Du vet, skådespelerskan som vunnit en Oscar för sin roll i Monster. Skulle hon komma på bröllopet? Det är ju en jättenyhet, tyckte jag. Och berättade det för allt och alla.

Och när jag väl insåg att prins Albert inte alls är tillsammans med en Hollywoodkändis utan med Charlene Wittstock, en gammal OS-simmare steg färgen på mina kinder och jag har inte kunnat släppa det sedan dess. Och jag berättade detta för folk. Åh, så pinsamt! Men när jag tänker efter är jag inte helt fel ute. De är båda är snygga, blonda och från Sydafrika. Och varför skulle inte prins Albert kunna fixa en stor skådis när furst Rainer kunde?

På tal om Prins Albert har jag träffat honom en gång i Riksgränsen. Inte för att vi direkt pratade med varandra men vi åkte i samma backar, hängde på samma hotell och dansade på samma dansgolv. Riksgränsen 2004. Man kan, om man tittar noga, se prins Albert bakom mig, rakt ovanför min röda mössa till höger om den röda jackan, till vänster om den gröna och helt i svart. Japp, det är prinsen i profil.

Medalj som medalj?

Då var det där bröllopet över. Ja, jag var ute på stan för att få en skymt av kortegen. Men med mina 160 cm hade jag låga förväntningar. Det var ju så mycket folk. Kring Djurgårdsbron var det helt tjockt. Så när hela följet svischade förbi såg jag absolut ingenting. Såpbubblorna ligger fortfarande oanvända i min väska. Men jag fick en bild på vagnen på väg tillbaka.



Annars har jag funderat en del på det här med medaljer på kungabröllop. Vilka medaljer kan man hänga på sig? Skulle jag, om jag blev bjuden (vilket är rätt otroligt), kunna ha på mig min medalj från Bodens basket cup, Baddaren eller Simborgarmärket?

Den 21 februari 2009

Det var en vacker dag men kall dag nere vid havet. Vi hade packat en korg med fika och bredde ut en filt på bänken som står där året om. Ringarna plockades fram ur sina askar och vi tog på varsin. Vi tittar ut över havet, det är stämningsfullt och långt, långt där borta vid horisonten kan man ana Finland.

Nej, så klart kan man inte det, men det låter mer romantiskt. För vi är inte så romantiska, pojkvännen och jag. För så fort ringarna var på börjar pojkvännen rota i fikakorgen och vi engagerar oss istället med full aptit i varm choklad och mackor. You got to eat!

Det var inte förrän på tisdagen som vi förstod att vi inte var ensamma med att förlovat oss. Så Victoria och Daniel, you stole my thunder, men jag önskar er all lycka imorgon. Men efter söndag kanske vi andra kan få lite utrymme?

Är det ok att flirta på gymmet?

Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling träffades på gymmet. Jag blev för ett par år sedan uppraggad av en skadad hockeyspelare på ett gym i Luleå när jag rehabtränade efter min korsbandsskada. När jag pluggade i Umeå kunde det hända att jag släpade mig till IKSU hur trött jag än var för jag visste att han med stort H (just då) alltid gick på cirkelträningen på torsdagar. Gymmet är ett bra ställe att träffas på.

Vad tycker du? Är det ok att flirta på gymmet? På Piggelino.se kan du gå in och rösta.

Och pojkvännen och jag vi träffades på ett bröllop i Varberg. Också ett mycket bra ställe att träffas på.

Update: DN skriver idag (10/5-10) om hur du kan öka dina chanser att träffa någon genom att gå till gymmet.