På sista versen

Det har varit på gång ett tag. Den har segat sig, stängt av sig och vägrat koppla upp mot nätet. Vår dator hemma håller på att ge upp. Batteriet lever verkligen sina sista dagar och igår sa nätverkskortet upp sig. Så nu är det bara att ge sig ut i datordjungeln och köpa en ny. Jag vet vad jag skulle vilja ha (iMac) men också hur stor min plånbok är (tråk-HP). Men det är därför jag inte lagt upp några fina bilder från USA-resan. Men det kommer, jag lovar.


Njut så länge av denna bild över Empire State Building.

Besök i framtiden

Jag besökte Applebutiken på Prince Street i New York förra veckan. Mina hörlurar till iPhonen var slitna och jag ville ha ett par nya. Om du inte har varit på en Applebutik kan jag berätta att det inte är en vanlig butik. Det känns mer som en stor lekyta där man hänger och leker med sin iPhone, iPad eller iMac. Det är helt galet.

• För det första är det fullt med folk, jämt. Jag hörde att butiken på Fifth Avenue öppet dygnet runt och har kunder dygnet runt. Vet inte hur sant det är.
• För det andra finns det förvånansvärt få varor i butiken, nästan inga hyllor, inga köer och inga kassor.
• För det tredje är det fullt av personal som alla hänger och leker med sina iPhoner men behöver du hjälp får du det snabbt.

För min del räckte det med att se lite undrande ut. Jag fick hjälp av en Mike som snabbt plockade fram ett par hörlurar. Sen började han leka med sin iPhone och jag kände att jag blev lite irriterad.

- Would you like to pay with credit card? frågade Mike och jag nickade. Han tog mitt kort och lekte lite till med sin telefon. Det tog ett tag innan jag insåg att han faktiskt tog betalt på det sättet. Rakt upp och ner precis där bredvid hyllan med hörlurar. Ingen kassa, inga pengar och ingen påse. Så enkelt. Kvittot skickade han direkt till min e-postadress. Jag tog mina hörlurar och kände mig som att jag gjort ett besök i en butik i framtiden.

Vill ha!

Plötsligt känns min iPhone rätt trist i jämförelse.

Kommentera mera!

Idag var jag på ett seminarium om hur tekniken förändrar politiken som arrangerades av tidningen Fokus. Internet, sociala medier och möjligheten att nå 1000-tals människor genom ett par knapptryckningar. Det pratades om Obamas kampanj (of course), Carl Bildts blogg och Piratpartiets sätt att skaffa väljare. Publiken lyssnade, diskuterade, twittrade och bloggade. Allt på samma gång. Och jag lärde mig att en blogg bara är ett socialt media om bloggaren svarar på kommentarer så att det blir som ett samtal. Jag ser mig själv som en social person så sätt igång och kommentera! Jag lovar att svara på allt.

Spotified

Nu är jag också Spotified. Samma dag som rubrikerna skriker svarta om Spotifys brakförlust. Och inte får de några pengar från mig. Jag fixade in mig tack vare Abbes pappa. Tack, tack!

Nu ska det lyssnas på musik.

Det gäller att hänga med...

Så där, då har jag en mikroblogg också. Du vet, en sån där man skriver in vad man gör just nu. Twitter heter sajten och är tydligen det heta nu. Jag var på ett seminarium igår om marknadsföring i sociala medier och YouTube. Där snackades det en hel del om mikrobloggar och nyfiken som jag är måste jag ju testa. På twitter kan man följa alla sina kompisar såsom Barack Obama, Lauren och Whitney från The Hills. Lite kul men jag tror inte jag kommer ge mitt liv till Twitter.

På seminariet fick jag också veta att jag är en av 200.000 svenskar som har en I-phone. (Och jag som kände mig lite i framkant). Fast lite framåt är jag nog ändå för av de 200.000 är det bara 25 procent som är kvinnor. Jag är fortfarande kär i min nya telefon men är besviken att det inte går att skicka mms. Jag hoppas att jag snart kan ordna det med min lillebror, datahackerns hjälp.