Nu är han här!

Imorse kl 0832 föddes vår andra son. Han ska heta Hjalmar efter pojkvännens morfar. 3900 gram tung och 50 cm lång, fullt frisk men lite röd och skrynklig, väldigt lik storebror och naturligtvis bedårande söt.

Ännu ett mirakel.

Blick in i framtiden

Att leva med en ett och halvt-åring är ingen ligga-på-soffan-tid. Det klättras, testas och hittas på bus. Och det händer nya saker varje dag. Idag till exempel packade han ner några av sina leksaker i en kylbag vi hade i köket. Tog den på axeln, vinkade och sa: "-bye, bye" innan han gick mot ytterdörren.

När jag frågade var han skulle svarade han blixtsnabbt "-till Tobbe" (dvs morbror)

En föraning om hur framtiden kommer se ut.

En helt vanlig fredag

Jag dricker ytterligare en kopp te efter ett jobbmöte på ett kafé. Det kommer fram en kvinna och frågar om det är jag som är Eva. - Nej, svarar jag sanningsenligt. Nu kan jag inte sluta tänka på vad som skulle ha hänt om jag sagt ja istället.

En helt vanlig måndag

• Glädjerus 1: Lilleman i sin nya barnstol. Tänk vad nöjd man kan bli av att flyttas från golvnivå till bordsnivå.


• Väder: Snöflingor på Pärlhyacinten på balkongen.


• Glädjerus 2: André Myhrers vinst av slalomcupen i går. Vilken kyla, vilka nerver. Vilket åk!


• Orosmoln: Pensionen. Kommer jag att få någon överhuvudtaget? Det oranga kuvertet dök upp förra veckan och det ser väl inte helt ljust ut. Och enligt Svenska Dagbladet bör jag vara orolig. Riktigt orolig.


• På agendan: Besök på Fotografiska. Det gäller att passa på så länge Lilleman sover sött i vagnen.

En helt vanlig måndag i mars.

Besök i framtiden

Jag besökte Applebutiken på Prince Street i New York förra veckan. Mina hörlurar till iPhonen var slitna och jag ville ha ett par nya. Om du inte har varit på en Applebutik kan jag berätta att det inte är en vanlig butik. Det känns mer som en stor lekyta där man hänger och leker med sin iPhone, iPad eller iMac. Det är helt galet.

• För det första är det fullt med folk, jämt. Jag hörde att butiken på Fifth Avenue öppet dygnet runt och har kunder dygnet runt. Vet inte hur sant det är.
• För det andra finns det förvånansvärt få varor i butiken, nästan inga hyllor, inga köer och inga kassor.
• För det tredje är det fullt av personal som alla hänger och leker med sina iPhoner men behöver du hjälp får du det snabbt.

För min del räckte det med att se lite undrande ut. Jag fick hjälp av en Mike som snabbt plockade fram ett par hörlurar. Sen började han leka med sin iPhone och jag kände att jag blev lite irriterad.

- Would you like to pay with credit card? frågade Mike och jag nickade. Han tog mitt kort och lekte lite till med sin telefon. Det tog ett tag innan jag insåg att han faktiskt tog betalt på det sättet. Rakt upp och ner precis där bredvid hyllan med hörlurar. Ingen kassa, inga pengar och ingen påse. Så enkelt. Kvittot skickade han direkt till min e-postadress. Jag tog mina hörlurar och kände mig som att jag gjort ett besök i en butik i framtiden.

Nu är det nu

Det är svårt att leva nu. Att vara här och nu. I nuet. Inte då. Inte sen. Utan nu. Här och nu.

Det är så lätt att dra iväg och börja planera. Jag sitter ofta och gärna med kalendern och planerar julen, hösten, sommarsemestern, helgen eller vad som ska hända på torsdag kväll. Jag planerar vad jag ska äta, handla och göra. Jag gör långa listor och prickar av. Jag är den som först fyller i semesterlistan på jobbet. Jag vet sedan länge vilka veckor jag vill vara ledig. Jag har full koll på hur de röda dagarna ligger 2011. Jag vet hur och när jag ska träna de kommande tre veckorna. Jag vill helt enkelt veta vad som ska hända sen.

Eller så sitter jag försjunken i tankar på det som har varit. Jag funderar, analyserar och går igenom det som hände igår, förra helgen, på jobbet för två veckor sedan, varför jag valde de kurser jag gjorde på universitetet och hur långt ett sommarlov var när jag var barn. Jag vet att jag inte kan påverka det som var då men förklaringen till hur det är nu borde ju finnas då?

Men livet är ju här och nu. Och nu. Det gäller att ta vara på nu. Men det är inte lätt. För nu är så flyktigt. Nu som är nu nu är sen då.

Hur man undviker rynkor

- Men du har ju inga rynkor, sa en vän till mig för inte alltför länge sedan.
- Hmm, jo några har jag, svarade jag och tänkte på de där linjerna runt ögonen som dykt upp de senaste åren som jag inspekterar i spegeln varje morgon. Men det är klart, det är inte så farligt och förra sommaren fick jag till och med visa leg när jag handlade på Systembolaget.

Jag tycker att det är fint med rynkor. Särskilt om de har kommit efter att man har skrattat mycket. Det ger karaktär och inger förtroende. Men har man fått sina rynkor från att ha sugit för mycket och för länge på en cigarett tycker jag det kan vara. En rökare åldras aldrig snyggt.

Tricket för att få rynkorna att vänta så länge som möjligt är att vara lite småfet. För visst är det de riktigt smala som rynkorna syns mest på? Det visar att det finns nån slags rättvisa ändå.

Det gäller att fylla ut rynkorna lagomt mycket så att man ser frisk och fräsch ut. Tänk Leila Lindholmfräsch. Men det är inte lätt. För helt plötsligt har man unnat sig en bulle för mycket och man har passerat det där småfeta, fräscha stadiet och övergått till att bara vara fet. Så det gäller att inte röka, skratta mycket, äta lagomt och träna lagomt. Inte direkt rocket science.

Eller så kan man ju boka en tid och spruta in lite botox.

Flanellografens återtåg?

Under säkert 25 år har jag inte tänkt en enda tanke på flanellografen eller luddtavlan som vi nog kallade den. Du vet tavlan i filt eller flanell där man kunde sätta upp figurer, bokstäver och siffror och flytta runt. Tavlan var också ganska skönt att bara känna på. Men inte en enda gång har jag funderat varför flanellografen ersatts med white-boards, power-points och LCD-skärmar i jätteformat. Inte en enda gång. Men så förra tisdagen på en kurs på jobbet börjar vi prata om flanellografen och alla (födda på 70-talet och tidigare nickar igenkännande) visst kommer vi ihåg den där sköna luggtavlan. Men inte nog med det, dagen därpå, onsdag på en annan kurs i en annan lokal kommer flanellografen upp igen. Också här minns vi flanellografen när det mer bekanta namnet luddtavlan kommer upp. Det är två gånger på två dagar! Det kan inte vara en slump. Jag blev lite intresserad av fenomenet flanellografen och googlade. Det finns en hel del intressant läsning om flanellografen. Bland annat får man på Allt för föräldrar tips om hur man göra sin egen.

Jag tror att flanellografen är på väg tillbaka. Vi har haft slow-food, slow-life och slow-travel ett tag och nu tror jag det är dags för slow-presentations. Tänk dig en gigantisk flanellograf istället för en flashig ppt när Anders Borg nästa gång presenterar dystra siffror om morgondagens ekonomi. Med figurer i naturlig storlek, siffror och räntesatser i jätteformat urklippta i filt. Solklar succé om du frågar mig.

En beskrivning av flanellografen som ändå kanske visar på att den trots allt haft storhetstid. Från Susning.nu "Flanellograf är ett presentationsformat, vars popularitet får anses vara på nedgång. Ännu är flanellografen ett utmärkt hjälpmedel för presentationer, särskilt där dessa bilderna som skall visas byggs på med nya bilder. Mediets fördelar gentemot exempelvis stordia är att det är helt ljudlöst, kräver inget som helst tekniskt kunnande utan låter fantasin vara i centrum. " Men vem använder stordia idag?