Flanellografens återtåg?

Under säkert 25 år har jag inte tänkt en enda tanke på flanellografen eller luddtavlan som vi nog kallade den. Du vet tavlan i filt eller flanell där man kunde sätta upp figurer, bokstäver och siffror och flytta runt. Tavlan var också ganska skönt att bara känna på. Men inte en enda gång har jag funderat varför flanellografen ersatts med white-boards, power-points och LCD-skärmar i jätteformat. Inte en enda gång. Men så förra tisdagen på en kurs på jobbet börjar vi prata om flanellografen och alla (födda på 70-talet och tidigare nickar igenkännande) visst kommer vi ihåg den där sköna luggtavlan. Men inte nog med det, dagen därpå, onsdag på en annan kurs i en annan lokal kommer flanellografen upp igen. Också här minns vi flanellografen när det mer bekanta namnet luddtavlan kommer upp. Det är två gånger på två dagar! Det kan inte vara en slump. Jag blev lite intresserad av fenomenet flanellografen och googlade. Det finns en hel del intressant läsning om flanellografen. Bland annat får man på Allt för föräldrar tips om hur man göra sin egen.

Jag tror att flanellografen är på väg tillbaka. Vi har haft slow-food, slow-life och slow-travel ett tag och nu tror jag det är dags för slow-presentations. Tänk dig en gigantisk flanellograf istället för en flashig ppt när Anders Borg nästa gång presenterar dystra siffror om morgondagens ekonomi. Med figurer i naturlig storlek, siffror och räntesatser i jätteformat urklippta i filt. Solklar succé om du frågar mig.

En beskrivning av flanellografen som ändå kanske visar på att den trots allt haft storhetstid. Från Susning.nu "Flanellograf är ett presentationsformat, vars popularitet får anses vara på nedgång. Ännu är flanellografen ett utmärkt hjälpmedel för presentationer, särskilt där dessa bilderna som skall visas byggs på med nya bilder. Mediets fördelar gentemot exempelvis stordia är att det är helt ljudlöst, kräver inget som helst tekniskt kunnande utan låter fantasin vara i centrum. " Men vem använder stordia idag?