Mät och klipp

Jag klipper 72 exakt lika stora bitar tyg. Well, alla bitar kanske inte blir så där exakta. Men jag lappar med spets och snygga randiga kantband köpta i New York. Jag mäter och klipper, 11x16 centimeter x 72 stycken. Det är tänkt att det ska bli ett lapptäcke, modell mindre.

Det är förmodligen min hjärna som på grund av alla hormoner har programmerat sig på att boa inför bebisankomsten. (Jag har läst att det kan inträffa i slutet av graviditeten.) Jag mäter och klipper men är inte riktigt säker på att jag vill. 72 lappar är väldigt många lappar och med en högerhand som är nästintill obrukbar (karpaltunnelsyndromets fel) känns det som mission impossible.

Men det är klart att lilleman ska ha ett lapptäcke så jag mäter och klipper, mäter och klipper och skakar liv i höger hand. 33 bitar klara. 39 to go.

Mät, klipp, mät, klipp...

Bred musiksmak

Jag går igenom några kartonger i förrådet och hittar mina gamla LP-skivor. Där finns Bonnie Tyler, Bob Marley och Bros. Och allt där i mellan. Bland annat en skiva med Hjalmar Lundbom, en spelman från Rosvik, ses i mitten av skivomslaget "Låtar från Hjalmars kök".

Det är bara så himla tråkigt att jag inte kan lyssna på någon av dem. *Förbannar alla nymodigheter som CD-spelare, Spotify och längtar för ett ögonblick tillbaka till tiden när stereon var en dryg meter hög möbel exklusive högtalare.*

För övrigt var killarna till höger på Hjalmar Lundbomsomslaget båda lärare på min högstadieskola.

Livet

Vaknar tidigt. Fåglarna som igår under åskovädret höll sig knäpptysta tar igen det nu när solen går upp. Jag tänker också på allt som hände i Oslo igår. Det är omöjligt att somna om.

Jag sätter på perkulatorn, lägger i några extra skopor kaffe och försöker via olika medier få något grepp om nattens utveckling. Så här tidigt funkar uppkopplingen bättre.

Det som hänt i Norge är fruktansvärt. Så svårt att ta in, svårt att förstå. Kanske går det aldrig att förstå varför en person skjuter vilt omkring sig och tar livet av, vad man nu tror, upp till 80 ungdomar på ett politiskt sommarläger. Det känns så otroligt meningslöst. Vilken skräck dessa ungdomar måste ha känt. Och bomberna vid regeringkvarteren. Allt glas, alla skadade och de som dog.

Jag tar en klunk kaffe och tänker att jag ta vara på den här dagen och den här semestern. Vem vet vad som händer imorgon. Livet är så kort.

Medelmåttig

På kontroll hos barnmorskan visade sig alla värden vara normala. Järnet som för några veckor sedan sjönk snabbare än kvicksilvret i Abisko en januaridag är uppe på medelnivå. Till och med blodtrycket är mer medel än lågt (som det alltid är i vanliga fall). Viktökningen är medel och fullt normal (totalt nio kilo) och magen ligger mitt på medelkurvan. Kan man bli mer medelmåttig?

Måste skaffa en piercing, köpa en HD eller bli första svenska i rymden för att på något sätt sticka ut.

På promenad med På minuten

Än så länge kan jag se mina fötter. Här är de, magen och jag ute på en skön promenad. Sextio minuter i lugn takt med Pia Johansson, Hans Rosenfeldt, Kajsa Ingemarsson och de andra i På minuten i hörlurarna och havet som utsikt.

Man grillar vidare...

Semestertider är grillningstider. Nästan varje kväll fylls den välanvända Webern med bricketter, kött läggs i marinad och det blandas olika typer av kryddsmör och kalla och varma såser. Härom kvällen gjorde vi en i stunden komponerad men otroligt god sallad på sånt som fanns hemma. Jag kallar den fetaostsallad med grillade grönsaker.

Du behöver:
En stor zucchini
En stor aubergine

Färska rödbetor
Ett paket fetaost
Körsbärstomater
Honung
Balsamico
Salt och peppar
Jag tror också att torrostade solrosfrön skulle passa fint i men det hade vi inga.

Skär zucchini och aubergine antingen på längden eller tvären en cm tjocka skivor. Salta på båda sidor och lägg på hushållspapper. Låt ligga en stund så att vätskan dras ut. Torka av och lägg i skål med olivolja. Ju längre desto bättre. Koka rödbetorna med skalet på. Skalet går sedan lätt att ta bort när betorna svalnat lite. Skär i mindre bitar. Grilla zucchini och aubergine till de får fin färg. Skär i mindre bitar och blanda med de kokta rödbetorna, halverade körsbärstomater, fetaost, lite honung, balsamico, salt och peppar. Otroligt gott tillsammans med till exempel en grillad köttbit.

Gotlandspärlor del 2

Tack vare tips från Petra på bloggen House of Philia påmindes jag om den coola och amerikanskt inspirerade dinern Maven* i Kappelshamn. Så pojkvännen och jag tog med mor och far och åkte norrut. Med kött från Ejmunds gård, cheddarost, bacon och tjocka, krispiga pommes frites och milk- shake med jordgubbssmak kan det inte bli annat än bra.

*Maven betyder för övrigt mås på gotlänska.

Nostalgifrukost på Norrgatt

Ibland är man inte sugen på kaffe latte, frappino, grillad panini, croissanter eller bagels med lax. Ibland vill man bara ha en gammal hederlig bryggkaffe och en macka. Då ska man gå till kafé Norrgatt i Visby, som ligger en bit utanför muren. En oas av opretentiös gammal kaffekultur. Fritt från Chai latte, jättemuffins och storkakor (du vet sådana där amerikanska kakor med massor av choklad stora som dvd-skivor). Fullt med möbler och nostalgi från förr. Smörgåsar med prickig korv, leverpastej och pannbiff med stekt ägg. Vill du ha något sött finns det mazariner, mandelkubb, hallongrottor eller andra småkakor. Du kan ta påtår och tretår och läsa lokaltidningarna, DN, DI och SvD och vips har två timmar gått.

Så klart kan du också beställa smörgåstårta. (Läs tidigare inlägg på ämnet smörgåstårta.)

Year of the Wild Strawberries

Smultron är små, söta och smakar sommar. Och de doftar ljuvligt. Jag skulle kunna bo i den doften. På engelska säger man Wild Strawberries. Vilda jordgubbar. Det låter vackert, nästan poetiskt.

DN skriver att det är smultronår i år. Och jag kan bekräfta att det runt stugan på ön finns ovanligt mycket. Härom dagen plockade vi drygt en halv liter. Så nu har jag bytt ut jordgubbarna till smultron i frukostfilen. Riktig lyx kostar ingenting. Tack för det allemansrätten!

Fågelkvitter och tidig gryning

Jag ligger stilla. Klockan är 02.38. Jag lyssnar på pojkvännens lugna, jämna och djupa sömnandetag. Ute kommer ljuset sakta tillbaka till ön och fåglarna vaknar. Kvittrar och sjunger som om det vore mitt på ljusa dan. Inne i magen har jag en inbyggd torktumlare. Alternativt en akrobat, karatemästare eller utbrytarkung. Det är i alla fall inte någon som har lust att ligga still.
Jag vänder på mig och försöker göra det smidigt för att inte väcka pojkvännen (för varje vecka som går blir det lite svårare). Skakar liv i armarna. Båda domnar från armbågarna och ner till händerna och värst är det på natten. Karpaltunnelsyndrom. En av de få gravidkrämporna jag har (än så länge är det väl bäst att tillägga).

Jag funderar på att tända lampan och läsa eller gå upp och dricka ett glas mjölk. Båda brukar funka bra som återinsomningstricks. Jag bestämmer mig för att göra både och. Jag rullar över på sidan och försöker så smidigt som möjligt resa mig ur sängen.

Kampen mot småkrypen

Att komma till stugan på ön när man inte varit där på ett tag innebär att man liksom får ta tillbaka den. För under tiden vi har hängt hemma i stan har småkryp som spindlar, små myggor, nattfjärilar och andra skumma flygfän intagit stugan och har bott in sig i hörnen, bakom elementen och byggt enorma nät i taket. Så under de första dagarna pågår en kamp. Okej, kampen kanske inte är helt jämn eller rättvis. Men vi har en deal. Människor bor inomhus och insekter, småkryp och andra individer med mer än två ben bor utomhus. En enkel överenskommelse som borde vara lätt att följa. Men vissa med åtta ben verkar ha svårt att förstå och idag åkte dammsugaren fram.

Husägarna vs inkräktarna: 1-0.

Vecka 26-tjock

Bildbevis på att jag tjockar på mig ordentligt. En rejäl mage i vecka 26.

På väg till Almedalen

Jag i fjärrvärmelobbykostymen i Almedalen förra året.

Jag har strax packat klart för sex veckors ö-liv. Jag är redo för svensk sommar med allt från dunväst till bikini.

Först kastar jag mig in i Almedalsbubblan. Politikertal, mer eller mindre välfyllda seminarium, kändistäta gränder, lobbying, skavsår, nätverkande, toaköanpassade budskap och rosémingel. På fredag packar jag ner datorn, stänger av jobbtelefonen och hänger in lobbykostymen för då är det dags för semester och stugliv.

The shocking truth. Saker man får höra när man är gravid. Del 3

Härom dagen var jag till naprapaten. Jag har gått hos henne länge och hon känner min kropp ganska väl. Hon bullade upp men kuddar för att jag skulle kunna ligga skönt trots min 6-månadersmage. Hon sa att det bakifrån inte ens syntes att jag var gravid.

Dagen efter träffar jag en kollega som varit borta ett par dagar. Det första hon säger är:

- Men gud vad stor du är nu!

Ja, jag kan bara krasst konstatera att det är inte längre någon som helst tvekan om att jag är gravid.