Mer jul

Dan före doppare-dan. Uppesittarkväll. Julklappsfabrik och rimstuga. Jag kokar chokladkola, gör strutar som jag fyller, knyter band och nynnar på jullåtar. Om jag riktigt känner efter finns det nog lite av den där spända förväntan jag kände som barn. Jag vill ha 30 grader kallt, tomtar överallt och en skog av gröna granar.

Men det enda jag egentligen önskar mig är en vit jul (och litet grönt paket med rött sidenband). En Wham-vit jul. Så att jag kan rumla runt i den Last Christmas-vita snön med min nya Moncler-dunkappa tillsammans med 80-tals snygga människor och vara lycklig. Fast varken låten eller George Michael är ju särskilt lycklig.

Det verkar som att jag får som jag vill. Snön ligger djup här i stan och över hela Sverige. Att hela landet får en vit jul händer kanske vart 8e eller 10e år enligt meteorologen på SVT. Så jag är julmaxar lyckligt, tänder ett ljus, tar en skumtomte och låter Bing Crosbys White Christmas fylla lägenheten.

Jullovar

Jag jullovar. Det är härligt. Stockholm visar ett underbart vinterväder med -8 grader och sol. Det är dan, före dan, före dopparedan och jag har semester. Det, mina vänner, är helt underbart.
Att ha semester innebär att ha tid för det där jag inte hunnit göra. Eller prioriterat att göra. Jag har på förmiddagen hunnit med att laddat en tvättmaskin och hängt en annan, träna, städa (nåja plockat undan lite), betalat räkningar, skrivit Piggelinos nyhetsbrev för januari och bokat skidresa till Borgafjäll. Och ja, jag känner mig lite duktig. Det är extra skönt att planen för vinterns skidresor börjar ta form. Efter förra årets verkliga lågvattenmärke när det gäller skiddagar kan den här säsongen bara bli bättre. Än så länge är Borgafjäll en långhelg v 10, Abisko över påsk, Åre i april (jobbresa men det kan kombineras med några dar på berget) och Abisko/Gränsen Kristihimmelsfärdshelgen och hela v 20.

Nu blir det lite snabblunch innan jag ska bege mig in till stan. De sista julklapparna ska inhandlas och ikväll blir det julgodisstuga här. Förutom löjrommen ansvarar vi för julgodiset på julafton.

När är det jul?

Det handlar mycket om traditioner när det kommer till julen.

"Vi firar alltid hos moster Vega"
"Vi äter alltid lax, sill och rökt renhjärta"
"Vi öppnar alltid julklapparna efter Kalle"

För många är det viktigt att det ska vara precis som det alltid ha varit. För att få den riktiga julkänslan och då är det jul. Barndomens trygga rutiner tar vi med oss när vi blir vuxna.

"Julgranen klär vi alltid dagen innan julafton"
"Vi brukar alltid skriva rim på varje klapp"
"Julgröten äter vi alltid på kvällen"
"Ingen jul utan löjrom"

Men när man är vuxen är det väl dags att skaffa sig egna traditioner?

Häromdagen träffades pojkvännen och jag efter jobbet för att köpa julklappar. Vi var båda hungriga men ville inte lägga tid på att sitta nån längre tid och äta middag. Så det blev en hamburgare på Macken på Sergelgatan. Mitt i en tugga kommer jag ihåg att vi för några år sedan gjorde precis samma sak. Köpte julklappar efter jobbet och åt hamburgare på Macken på Sergelgatan. En trevlig jultradition som bara är vår egen.

Det handlar också mycket om mat när det kommer till julen. Själv hag lagt till mig med en god jultradition. Jag bakar fruktkaka. Traditionell engelsk fruktkaka med whiskey och mycket frukt. Den ska bakas en vecka eller två innan jul för den blir bara bättre ju längre den får stå. Är den lite torr framåt annandagen är det bara att hälla på lite extra whiskey så funkar den en vecka till.

Min bror och jag har haft en tradition att se Sagan om ringen-filmerna varje jul. Alla tre filmerna, långa versionerna, i ett svep, direkt efter varandra. Ett hårt jobb men nån ska göra det. En mysig tradition som jag hoppas att vi kan återuppta nästa år.

För i år ska jag fira jul i Stockholm för första gången. Första gången ska jag sova hemma på julafton. Första gången som jag firar med pojkvännens familj. Första gången med gotländska traditioner. Inga trygga rutiner. Bara nya traditioner. Tur att vädret är som det ska och Stockholm bidrar med vinter och snö. Får jag löjrom, julklappsrim och fruktkaka, ja då är det jul.

Bland filttossor, Lovikkavantar och Lapphandskar

Jag minns hur det kunde ta timmar för min kompis Fia och mig att gå hem från skolan när vi var så där 10-11 år i mitten på 80-talet. Vi halkade runt i våra filttossor (tovade ullskor som var extremt varma och extremt hala, jag hade ett par röda och jag grät när jag växte ur dem), Lovikkavantar och täckbyxor. Vi låg bakom de höga plogkarmarna och väntade på plogen. Det var så härligt när snön sprutade över oss. Farligt, ja visst men så himla roligt! Eller så låg vi på rygg och tittade på stjärnorna eller följde norrskenet om det var riktigt kallt. Jag minns den kalla, friska luften, bra sparkföre, snöklimparna som bildades på vantarnas två små snören och hur gott det var med limpmackor när man kom hem. Jag älskade vintern då och jag älskar vintern nu.

Jag är en vinterfanatiker. Jag älskar snön och jag trivs utmärkt när det är minusgrader. Jag har inget emot att klä mig i dunjacka och fleecekalsonger. Jag myser när lapphandskarna* faller från himlen och när snön yr och man får borsta av sig när man kommer in.

I onsdags var en sådan dag härligt vinterdag här i Stockholm. Snöstorm, höga plogkarmar (med Stockholmsmått mätt), trafikkaos och alldeles underbart. Perfekt tajming ett par dagar innan jul så att den riktiga julstämningen infinner sig. Nu njuter jag av kunna titta ut på en balkong där snön ligger i drivor, betongflodhästen Viking är helt begravd och julstjärnans ljus från fönstret gnistrar i snön. Vinterstudion är på, jag har tänt några ljus och dricker mitt morgonkaffe.


*Lapphandskar är riktigt stora snöflingor.

Kebb krymper

Bilden är Sven Hörnells

Snälla Barack, Gordon, Fredrik, Nicolas, José Manuel, Wen och alla ni andra stats- och regeringschefer från 192 länder som träffas i Köpenhamn. Se till att fixa det här avtalet! Det är så viktigt att det blir av. Och att det blir av nu. För klimatets skull, för barnens skull och för Sveriges högsta bergs skull.

Kebnekaise, Sveriges högsta berg krymper. Förr i tiden var det upp mot 2118 meter, för några år sedan mättes det till 2111 meter och nu skrivs kartan om och Kebnekaises snöklädda sydtopp är bara 2106 meter över havet. Fortsätter det så här kanske man inte längre kan se en elftedel av Sveriges yta när man står där uppe. Så snälla, killar som bestämmer (för tyvärr är det ju mest killar), se till att ro hem det där avtalet!

Jag har inget att skriva

Jag har inget att skriva. Så jag skriver inget. Jag har ingen inspiration, inget kommer ut. Inga ord, inga roliga meningar, inga kvicka formuleringar. Jag är tom. Jag klickar på "Nytt inlägg" och stirrar på skärmen. Jag trevar lite på tangenterna, söker efter ett sätt att börja men inget kommer. Jag stänger ner datorn och tänker att det är en dag imorgon också. En ny inspirerande dag. Då kan jag komma hem full av tips, ideér och tankar som bara vill ut. Imorgon har jag något att skriva. Men idag har jag inget att skriva så jag skriver inget.

Julklapp till mig

Efter att ha fått diagnosen tennisarmbåge bestämde jag mig för att sluta spela tennis och istället gå en sväng på NK. Och jag älskar mina nya galet snygga stövletter från Acne. En perfekt julklapp sådär 16 dagar innan julafton.

Lycka är en sjal i cashmere!

Lycka är en grå sjal i lenaste cashmere. Så kom den äntligen, sjalen jag beställde på Honey Grey. Och den är precis så underbar och mjuk som jag hade förväntat mig. Den kostar 995:- och finns alla möjliga färger. Nu behöver jag bara den där långflygningen så jag kan svepa in mig i sjalen.

Regskylt med attityd

Den här registreringsskylten är alldeles underbar. Undrar om ägaren har intressen i Kivik? (I sann kvällstidningsanda har jag suddat registreringsnumret)