Grapefruktens dag

Idag firar jag denna ljuvliga frukt
med att äta densamma. Hurra på grapefruktens dag!

Nöjer mig med lite nötter

Det finns så mycket man vill göra och hinna med när kidsen sover. De där timmarna av egen tid. Jag vill blogga (och det går ju minst sagt på halvfart numer), träna (mest blir det några övningar framför tvn men, hey, bättre än inget), läsa tidningen, se nyheterna, uppdatera mig på bloggar, kolla OS, läsa böcker (högen av olästa på mitt nattduksbord bara växer), städa garderober (den behöver alltid städas, av nån anledning), ringa några vänner, se tredje säsongen av Dowton Abbey, se fjärde säsongen av Dowton Abbey, ladda en tvättmaskin, hänga en tvätt, måla naglarna, göra det där fotalbumet från senaste semester, framkalla bilder på barnen, ta bilder på barn nummer två (det är i och för sig mycket lättare när han är vaken) och sova (ständigt denna sömnbrist). Men ikväll nöjer jag mig med att hälla upp jordnötter i en skål och se ett eller kanske två avsnitt av Breaking Bad. 

Solens återkomst

Plötsligt, helt utan förvarning, känns ljusslingan på balkongen så 2013. 

Hej solen! Välkommen våren!? Det är ju, ta mig tusan, solbrilleväder. 

Måste beställa fönsterputs. Nu. 

Ett halvt år.

Idag är han sex månader. Den lilla röda bebisen. Lillebror. Ett halvt år. Jag vill stoppa tiden. Det går så fort att det suger till i magen. Var dag något nytt men ändå väldigt lika. Vardag. Livet. 

Men redan ett halvt år. Fattar det inte. 

Lyckan

Fredag. Båda kidsen hemma. Leksaker överallt. Soffans kuddar återfinns i badrummet. Kaos när iPaden måste laddas. Och lyckan när båda sover.  Samtidigt. Alltså, den lyckan! Läge att köpa en trisslott. 

Håll nu tummarna att jag hinner dricka kaffe innan någon av dem vaknar. 

Älskar OS

Jag måste bara säga att jag ÄLSKAR OS! 

Ja, jag är medveten om kritiken inför spelen, de ryska antigaylagar och respektlösheten mot mänskliga rättigheter. Det är illa. Alltid. Inte bara nu.

Men det sportsliga; spänningen, glädjen, mångfalden, snön, sporterna, variationen, medaljerna, kärleken, vädret, prestationerna, kläderna, deltagarna, maratonsändningarna på tv och i radio, ja allt! Jag bara älskar det. 

Jag har inte tittat så här mycket på tv3 sen jag bodde i korridor när pluggade på universitetet och jag tycker ändå de gör det bra. Saknar så klart Popsen, Stig Strand, Pernilla Wiberg, Anders Blomqvist med flera på svt men Anja Pärson är ruggigt bra! 

Så jag höjer volymen på radion, ser till att iPaden är laddad, fyller på kaffetermosen, myser ner mig i soffan framför tvn och tackar bebisen och den fina svenska föräldraförsäkringen för att jag kan.  

Melodifestivalminne

Jag ser på melodifestivalen med ett öga. Med det andra bloggar jag med telefonen och har full koll på godisskålen. Det är tydligen 30 år sedan Herreys vann eurovisionschlagerfestivalen (heter det verkligen så? snudd på världens längsta ord). Jag var elva, tuggade Hubba Bubba och var, precis som nu, extremt kvällstrött. Vi var på besök i min mosters stuga i Masugnsbyn, utanför Kiruna. Kvällen var ljus som den alltid är ovanför polcirkeln i början på maj och mina kusiner och jag såg programmet i en soffa i grannhuset. Eller såg och såg. Jag somnade ju, så klart. Förmodligen med ett Hubba Bubba i munnen. Men väcktes lagomt till firandet av pojkarna med gulddojorna. 

30 år. Det känns som igår. 

Det är nära nu

Imorgon drar det igång. OS i Sotji. Alpint, hockey, curling, skidkytte, längdåkning bland annat. Vinterns höjdpunkt. Tjuvstartar idag med snowboard slope style. Jag är så redo. 

Under eken

Piteå. En liten stad med mycket attityd. Piteborna reser gärna men "flytt' it". Vänliga människor och en vi-tar-hand-varandra-kultur. "På stan" är det folktomt en tisdag men myllrande en lördag. Pite är ljusa sommarnätter och riktig vinter. Vi tar en promenad och stannar till vid ett sånt där mäklarskyltfönster och inser att man får mycket hus för pengarna. 200 kvadrat, dubbelgarage. Kanske till och med strandtomt. Och närheten. Man kan med lätthet hämta på förskolan, handla och vara hemma på en halvtimme. Morföräldrar ett stenkast bort. Allt det där ÄR lockande. Faktiskt. 

Men nej. Jag trivs bättre här, likt Ferdinand, under min stockholmskorkek.