Mellan Boston och New York

Jag åker tåg. Amtraks tåg, 2159 mellan Boston och New York. Vi åker genom ett färgsprakande landskap. Träden skiftar i allt från gult, Halloweenorange och djupaste rött. Det är otroligt vackert. New England Fall at its best. Ibland följer järnvägen kusten och havet ligger blankt. Segelbåtarna ligger fortfarande i och än finns det tid för en tur för segelfolket i New England innan båten tas upp för vintern.
Det är en vacker dag med sol och + 18 grader. Ett par tisdagslediga amerikaner promenerar på stranden eller kastar pinnar till badande hundar. Den amerikanska flaggan vajar utanför de vita eller gråa trähusen med liggande panel och här och där sitter skyltar som uppmanar oss att stödja de amerikanska trupperna. Överallt har man dekorerat inför helgens Halloween.

Jag åker igenom Rhode Island där president Obama var igår och kampanjade för demokraterna i kongressvalet och vi passerar New Haven, Conneticut. Folk kliver av och folk kliver på.

Jag läser på Expressen.se att bläckfisken Paul, du vet mästertipparen från fotbolls-vm, är död. Amtraks Wi-Fi funkar utmärkt.

Tåget tuffar på, tutar och jag skymtar Manhattans skyline. Amtrak tackar för att jag rest med dem och ber mig komma tillbaka snart. Jag dricker upp mitt kaffe, samlar ihop mina saker och gör mig redo. Redo för New York City - staden som aldrig sover.

Du vet att du är i USA när...

Du vet att du är i USA när:
1. Alla säger "Have a nice day" och verkar mena det.
2. Du inte behöver oroa dig för att bli mätt när du äter ute. Det blir du garanterat - vad du än väljer.
3. Du har svårt att hitta ett bra program på tv, trots att du har över 50 kanaler.
4. Din Audi A6:a anses som en liten bil.
5. Du vaknar första morgonen och får höra på nyheterna att 17 personer blivit skjutna under natten. I samma stad. UPDATE! Jag hade hört fel. Det var bara sju stycken som blivit skjutna förra natten. Bara sju. En död. Skönt!

Jag tror på Anja i vinter

Det enda negativa med att åka till USA imorgon är att jag missar den alpina världscupspremiären i Sölden. Damerna kör storslalom och jag har en känsla att Anja kommer vara bra i vinter. Det är kul att hon väljer att köra en säsong till och jag tror att det kan bli en medalj eller två i VM. Det finns fler som tror på Anja.

Som tur är har jag Vinterstudiopremiären den 20 november att se fram emot. Då tänker jag minsann vara hemma.

Sommarminnen

Luften är krispig, vinden obarmhärtig och kylan kryper innan för merinoullkoftan. Kanske var det ett misstag att lämna mössan hemma. Men termometern visar bara -1 och kalendern, oktober.

För en stund sedan var det sommar. Jo, jag gillar hösten eller jag nästan älskar den, i alla fall oktober. Men visst är det härligt att tänka tillbaka på ljumma, ljusa Gotlandskvällar.

Underbart ljus en kväll i juli. Min fina kompis Charlotta passade på att fota.

Resa till månen?

"That's one small step for man, one giant leap for mankind." sa Neil Armstrong när han gjorde sin promenad på månen.

Jag har inte åkt till månen och är långt ifrån att gå en promenad på den men jag har lyckats gå ner två kilo. Det är inte som att bestiga Everest eller ens Kebnekaise men ändå fyllt med stor tillfredsställelse. Ändringen min PT-Karin och jag gjorde i min träning för ett par veckor sedan har börjat ge resultat. Äntligen går det åt rätt håll.

Och nu ska jag åka till jätteportionerna, snabbmaten och hamburgarens hemland USA. Plus minus noll då om en vecka.

Skidsug

Och så slår det till. Helt oförberett och oväntat. Nåja, inte helt oväntat eftersom det är oktober och det börjar dra ihop sig till vinter. Men ändå, jag var inte beredd på att det stora skidsuget skulle komma nu. Jag åker ju till NYC om några dagar. Men paradiset lockar och den starka längtan efter snö, skidor och fleeceunderstället tar mig boktavligen på sängen när jag läser artikeln i Dagens Nyheter om paradiset - Riksgränsen.

Från Riksgränsen är det ju dessutom väldigt nära till fjällstugan i Abisko. Läs mer om fjällstugelivet och paradiset.

Stars and stripes

Jag vill inte gnida in det eller göra dig avundsjuk och jag vill definitivt inte skryta. Men om fem (5) dagar åker jag till USA.

Hemmajobb

Jag sitter hemma och korrläser texter till vår verksamhetsberättelse. Korrläsning kräver lugn, ro och sammanhängande koncentration. Det får man bäst hemma. Men att jobba hemma kräver ansvar. Ansvar att inte jobba för mycket för att man är rädd för att jobba för lite.

Att planera är halva resan

Jag räknar veckorna och jag räknar dagarna. Det är mindre än två veckor kvar tills jag sitter omsvept i min Honey Grey-gråa cashmersjal med ett glas vin och en bra film på väg över Atlanten. Jag har växlat dollar med ett leende (kurs 6,84 och jag känner mig rik), laddat kameran och fyllt guideboken med post-it lappar.

Jag samlar sedan några år på artiklar och resetips till städer och platser jag gärna vill besöka. Jag läser, river ut, printar, skriver en anteckning i min iPhone eller gör en mental notering i bakre delen av hjärnan. En mysig pub, stans godaste pizza, grym shopping, krämigt italienskt kaffe, en marknad du inte får missa. Jag har en mapp för London, Vietnam, Barcelona, Paris och naturligtvis New York.

Nu har jag tagit fram New York-mappen. Den är tjock, papper sticker ut på alla sidor, allt ligger huller om buller men det gör mig ingenting. Jag tar fram den nästan andäktigt. Äntligen kan jag frossa i tipsen utan att bli förbannad. Äntligen kan jag läsa, drömma och planera. Äntligen ska jag dit igen.

Jag har några must-do:s. Saker som jag missade sist eller som jag läst att man inte får missa.

• En promenad längs The High Line hand i hand med pojkvännen
• En drink i sky baren på Rockefeller Center i skymning
• Besök på MoMa och deras stora museibutik
• Brooklyn Bridge med obligatoriska Kodak moment på Manhattans sky line

Jag gör en packningslista. Gympaskor, jeans, sköna tröjor som går lätt att ta av och på när man ska prova. En kofta om det är kallt. Handskar, mina Acneskor och en fin blus till kvällen. Jag skriver en shoppinglista som utgår från hotellet i downtown Manhattan och sträcker sig norrut genom Soho, Greenwich och Chelsea. Fokus ligger på amerikanska märken såsom Donna Karan, Diane von Furstenberg, Ralph Lauren, Tommy Hilfiger, Marc Jacobs och så lite Gap, Levis, Banana republic och Anthropologie.

Jag rotar lite bland tipsen, kryssar för och kryssar över. Jag fyller på mina listor och kollar kartan. Att planera är faktiskt halva resan.

Ät svenska äpplen för helvete!

Som norrbottning fascineras jag av att kunna gå ut i trädgården och plocka ett äpple och äta direkt. Jag anser att det är en lyx som alltför många inte tar vara på. Mamma och pappa fick ett äppelträd i present en gång och det planterades på en solig plats på gräsmattan. Det trädet hade det tufft och det var inte bara för att det fick vara målstolpe när vi spelade fotboll utan för att äppelträd i norra Sverige sällan dignar med frukt. Jag tror att det är för kallt helt enkelt.

Jag tycker precis som Mats-Eric Nilsson på Svd att det är ytterst provocerande när folk köper äpplen från Argentina eller Spanien när det finns fullt av svenska äpplen både i butiken och hemma i folks trädgårdar. Det finns så mycket man kan göra av alla äpplen och det är så synd att låta dem förstöras.

Bland annat kan man göra superenkel äppelmos att ha på gröten. Jag hittade receptet på Sporty Spice blogg och gjorde två laddningar i helgen. Svärfar stod för äpplena och jag fixade moset.

• Skala och kärna ur 6-8 äpplen. (Jag tog tre olika sorter Gravsteiner, Stenkyrka och nått som jag tror hette nr 1.)
• Skär i mindre bitar och lägg i en kastrull
• Häll på 1/2 - 1 dl kallt vatten
• Koka på svag värme i ca 20 minuter eller till äpplena blivit mosiga
• Stöt eller mixa äpplena. (Jag använde en potatisstöt och lät några bitar vara lite större för ett mer chunky mos.)
• Jag tillsatte en aning vaniljsocker men det går att utesluta. Vill man ha ett sötare mos är det bara att tillsätta socker.

De som kör den bilen registreringsskylten har fattat.

Vägglusshopping i NYC?

Om 19 dagar åker pojkvännen och jag till USA. Först några dagar i Boston och sedan blir det New York City. Jag ser fram emot semester, skyskrapor, gula taxibilar, varm ånga från gatbrunnar, god mat, cool atmosfär och shopping. Dollarn ligger lågt och jag har haft köpstopp sedan i somras. Jag har printat ut tips från nätet, läst bloggar och skrivit långa köplistor.

Jag var grymt laddad NYC-shopping tills jag läste om vägglusinvasionen i New York i SvD.

Frågan är om jag inte ska satsa mina sparade slantar på shoppingen i Boston istället?