Reinfeldts hemliga knapp

Statsminister Fredrik Reinfeldt var på TV4s nyhetsmorgon imorse. Dagen efter det stora BNP-raset toppade löpsedlarna. Reinfeldt pratade om krisen, om EU-valet och att vi ska få fler i arbete för att bygga välfärden. Så långt är allt enligt planerna och inga stora nyheter. Men jag kunde inte låta bli att stirra på den blå knappen som han hade på kavajslaget. Jag antar att det är en Nya moderaterna-kampanjknapp av något slag. Men det såg ut som att man hade klistrat på en vit lapp med text. Varför? Vad stod det på lappen? Varför var texten så liten? Var det meningen att man ska fundera mer på det än lyssna på statsministern?

I dag är det Stockholm marathon och jag vill uppmana alla som ska springa att dricka ordentligt. Det kommer bli varmt idag. Jag blev svettig bara av att gå med Stina (världens finaste labrador) till hundrastgården och då var klockan bara åtta.

Drömblogg

Jag måste bara tipsa om en blogg som jag ganska nyligen börjat följa. Jag läser inte allt men jag kollar på varenda bild. Drömska foton som får mig att vilja äta mjukglass med karamellströssel och åka karusell och snygga skisser som jag bara önskar att jag kunde göra. Kolla in Chinatown in dusk. Sagolikt snyggt!

Vardagsliv med smak av semester

Kristihimmelsfärdshelg. Fyra hela dagar ledigt.

Fyra hela dagar blir till vardag i stugan. Fågelsång och långfrukost precis som på semestern. Regnet som bara öser ner och vi ser en film. Jag plockar in de sista fina vitsipporna och ställer i ett glas på bordet. Funderar över livet och gör rabarberkompott med vaniljsocker medan radion spelar i bakgrunden.

Mer brittisk tantadel, tack!

Ja, det är lika bra att erkänna det. Jag behöver hjälp. Det har gått så långt att jag nästan har ångest inför varje ny dag. Jag har inga kläder! Fast garderoben är full, byrån sväller och i förrådet hänger klädpåsarna proppfulla. Men jag har inget att ta på mig. Ingeting passar! Känns det igen? Det har gått så långt att jag önskar att vi hade striktare klädregler i Sverige och att uniform var obligatoriskt om man har jobb. Åh, vad livet skulle vara enkelt.

Hur kunde det bli så här? Jag som gillar kläder. Jag som läser Elle, Damernas, Femina, brittiska Vogue och surfar kläder och mode i tid och otid har helt tappat stinget? Vissa dagar klamrar jag mig fast vid min Queen Elisabeth-stil men andra dagar är jag så långt ifrån brittisk tantadel man bara kan komma. Jag behöver helt enkelt hjälp. Så idag gick jag helt sonika till Åhlens och bokade mig en Personal Shopper. En person som ska hjälpa mig att shoppa som jag hoppas är snäll, chic och mycket kunnig. Jag kommer att få berätta lite om vad jag gillar (tweed och rutmönstrat), trivs i (fleecekalsonger och underställ) och ska ha kläderna till (jobbet, fest, after-ski etc). Sen går Personal Shoppern runt i varuhuset och hittar lämpliga, snygga och välmatchande kläder som jag provar och köper och lever lycklig i alla mina dagar.

Lycklig

Ibland blir jag bara så lycklig. Lycklig för att leva i en demokrati. Lycklig av att bo i förmodlingen världens vackraste stad. Lycklig av att kunna ta ett glas rosé på nyöppnad takterass i solen efter jobbet en fredag, stanna till på väg hem vid en restaurang vid vattnet, äta fräsch vietnamesisk biffsallad och ytterligare ett glas vin och träffa folk jag känner och sedan cykla hem tillsammans med världens finaste pojkvän.

Update: Toppar en underbart lycklig fredag med Ben & Jerrys Caramel Chew Chew och nu kan det inte bli bättre.

Ett steg närmare döden

Jag räknar steg. Upp ur sängen fram till toan, 10 steg. Från skrivbordet till kaffemaskinen, 32 steg. Minst 7000 steg per dag är må bra-gränsen enligt Steg.se och Korpen. Jag går mellan 12000-18000 steg och anstränger mig för att det ska bli så många som möjligt. Hittills har jag gått 225 441 steg. Det är över 12 mil. Jag tar trapporna istället för hissen (det är 130 steg), jag cyklar till jobbet, jag tar en promenad på lunchen och går gärna ut med soporna (i vanliga fall är det mest pojkvännen som gör det). En vän berättade att hennes pappa trodde att varje person fick ett antal steg i livet. Alla får olika många steg och när stegen är slut ja, då dör man. Men man vet inte hur många steg man har.

Och här går jag omkring och slösar mina steg. Är det så klokt?

För varje steg jag tar är det ett steg närmare döden.

Nej, inte en chans!

Nej, Inga och Anus går inte vidare. Inte en chans. Bidraget borde diskas långsamt i väldigt hett vatten med mycket diskmedel.

Bulgariens bidrag vill jag gräva ned så långt ned jag bara kan i ett lerigt potatisland i Tjetjenien och sätta en rysk flagga ovanpå.

Malena Ernman skötte sig utmärkt. Det vore ytterst förvånande om vi inte går vidare. Ernman såg ut som en älva och sjöng som en gudinna. Tänk vad lite opera och en blond übermänniska kan göra. Det ska bli skönt att äntligen ge det stora östeuropeiska blocket nått att bita i.