Ska man äta en semla ska det vara den bästa

Jag är inte så förtjust i semlor. Det är en stabbig bulle, med mandelmassa och vispad grädde. Jag gillar inte mandelmassa eller vispad grädde. Bullen kan jag lika gärna vara utan. En semla gör varken till eller från för mig. Visst har jag ätit dem, mest av tradition och pliktskyldighet när någon har bjudit. Fettisdagen är ett trevligt avbrott i februaris gråmulenhet. Men inte har jag njutit särskilt mycket. Till jag åt semlornas semla. Lux dessert och choklad gör stans bästa semlor. Det tycker TV4:s Lasse Bengtsson*, det tycker DNs På stan och det tycker jag. Så idag var det dags igen. Årets första, bästa och förmodligen enda semla. En perfekt blandning av stabbig men ändå fluffig bulle, mandelmassa på katalansk mandel och nyvispad grädde.

*Förra året vid den här tiden kom Lasse Bengtsson in på Lux när jag var där. Han ville ha en av stans bästa semlor. Jag skulle köpa surdegsbröd men inspirerades och köpte också varsin semla till pojkvännen och mig. Vilken hit! Semlan var bland det godaste jag ätit.

Årets första vårtecken

När termometern visar -7 och snön ligger djup, folk suckar över kylan, det blåser en iskall gråkall vind och vi i Stockholm har den strängaste vintern på 150 år. Det är då jag ser det. Det allra första vårtecknet. Helt plötsligt är det bara där. De nya vita sneakersarna. Lite trevande till en början men ändå ett ställningstagande. Men de känns lika säkert som takdropp, krokusar och solglasögon. Men som sann vintervän har jag inget emot att ha vinter ett tag till.

"Enfald vs mångfald"

Tänk dig att Sverige förstörs av en storm eller att det utbryter ett krig. Du måste fly. Dy flyr, låt oss säga, till Egypten. Du får bo på en flyktingförläggning någonstans söder om Kairo. Det är varmt, maten är smakar konstigt, du saknar din familj och du oroar dig för framtiden. Reglerna är sådana att du måste tala arabiska flytande för att få ett jobb. Du får gå på arabiskakurs 15 timmar per vecka. Lärarna gör vad de kan men alla har inte den rätta kompetensen. På flyktingförläggningen bor flyktingar från andra länder men ingen pratar arabiska. Det är svårt att öva på språket. Du kämpar på på arabiskalektionerna 15 timmar i veckan. Du vet inte om eller hur länge du får stanna i landet. Du riskerar att skickas tillbaka till kriget.

Du jobbar hårt med språket och lär dig arabiska hyfsat. Då får du träffa en coach som ska hjälpa dig att komma ut på arbetsmarknaden. Hemma i Sverige hade du utbildat dig länge och jobbat flera år som läkare. Du hade också en egen praktik. Men coachen vet inte hur man ska hjälpa sådana som du. Som är akademiker och som har specialistkompetens. Du hamnar i facket för "övriga". Coachen skakar på huvudet och vet inte hur eller vilket jobb som kan passa dig. Men snart lyser hans ansikte upp.

-Kan du köra taxi?

Enligt en studie från förra året ger 12 000 invandrare 7 miljarder i ökad export. Kan vi bara utnyttja denna resurs är finanskrisen ett minne blott.

Baserat på Ivan Daza från Blatteförmedlingen tankeväckande föreläsning "Enfald vs mångfald" på Hasseludden. Tack Ivan!

Paul Smith-randigt

Paul Smith är i Sverige. Jag älskar Paul Smith. Jag älskar färger och jag älskar ränder. Jag älskar Paul Smiths ränder. Jag blir glad av ränder och jag blir glad av Paul Smiths eleganta och välskräddade lekfullhet.

Ända sedan jag hängde i London i början på 90-talet har jag gillat Paul Smith både hans kläder och prylar. När pojkvännen och jag flyttade in i vår nybyggda lägenhet ville vi ha en Paul Smith-randig fondvägg i hallen. Vi spenderade timmar på Björklund och Wingqvist på Kungsholmstorg för att ta ut rätt färger. Jag ritade upp mönstret skalenligt. Men tyvärr föll det på att vi inte lyckades övertala målaren att måla ränderna och att det blev alldeles för dyrt. Så vi fick istället nöja oss med en blommig tapet med jättelika vita gerbera. (Vilket faktiskt ÄR snyggt även om det låter tacky.) Men Paul, när kommer tapeterna?

Besatt av Bodil

Jag är besatt av Bodil Malmsten. Egentligen inte av Bodil som person utan mer av det hon skriver. Jag läser hennes böcker och jag läser hennes blogg. Jag läser Bodil i badet, på bussen och i sängen. Bodil vet hur man läser. Bodil vet hur man skriver. Hon skriver om att hon läser och hon skriver om vad hon läser. Hon fångar vardagens glädje och helgens sorg och kryddar sina texter med självdistans och humor. Hon beskriver sin fascination för Frankrike, sina resor till och från Finistère, hatkärleken till Sverige och kampen mot mullvadarna i trädgården.

Bodil, du skriver så att jag ryser. Jag önskar att jag kunde skriva hälften så bra som du.

Fjällstuga är ett miljonklipp*

Plötsligt händer det!

Jag läser Dagens Nyheter, fastnar på en rubrik, spritter till och blir glad. Jag visste det! När man minst anar det så händer det. Fjällstugan är en bra kapitalplacering! Det är en liten detalj att det nu inte är mitt kapital som är placerat i fjällstugan utan föräldrarnas. Men så småningom blir det väl mitt, hoppas jag.

I artikeln läser jag att en fjällstuga i snitt har stigit med 153 procent sedan 1991. En annan detalj är att studien bygger på stugor i Sälen. Men varför vara så petnoga? Man ska ju vara glad åt det lilla. Och idag är jag glad åt fjällstugans prisutveckling.

*"Fjällstuga är ett miljonklipp" var papperstidningens rubrik.

Harmonisk och nöjd

Måndag och yoga. Det börjar bli en efterlängtat kombination. Söndagsångesten är helt plötsligt mycket mindre jobbig. Efter tre gånger börjar jag nu få koll på både solhälsning A och B. Men att sitta i lotusställning eller komma upp i skulderstående det är än så länge alldeles för svårt. Yoga handlar ju väldigt lite om prestation men det finns en position som jag är riktigt duktig på. Jag tror nästan att jag är bäst i klassen. Det är att hålla ihop handflatorna bakom ryggen uppe mellan skulderbladen. Man skulle kunna säga att jag är en riktigt talang på detta. Pojkvännen och den besökande lillebrodern är djupt imponerade och jag är nöjd. Och harmonisk.

Namaste