Det har varit på gång ett tag. Det har ålats och hasats fram över golvet. Frustrationen har varit stor och ibland har man dragit sig fram med handflator och ren vilja. Men idag lossnade det och det lilla krypet kröp. Eller kröp och kröp. Han tar sig fram. På nått märkligt sätt, inte helt olikt en kräfta. Målinriktat och snabbt.
Drömmen om en bok i solstolen känns plötsligt väldigt avlägsen. Men paraplydrinkarna får man väl ta med i barnpoolen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar