Foto: Tobias SnällVisst är det härligt att vara föräldraledig. Att få vara hemma med sitt barn varje dag. Se det lära sig nya saker och utvecklas till en liten individ. Det är ju en så kort tid. Det är underbart, roligt, skönt och en fantastisk förmån. Att kunna äta frukost i lugn och ro, läsa tidningen och sedan gå en långpromenad medan det snöar ymnigt eller sitta på ett kafé och dricka dagens andra latte. Det är otroligt lyxigt och att dessutom få betalt! Egentligen saknar jag ord över hur bra jag har det men ändå kan jag inte låta bli att bli lite, hmm...uttråkad.
Samtidigt som det är lite skönt och luddigt i bebisbubblan och amningshjärnan begränsar mig från att få ur mig mer än tre välkomponerade meningar efter varandra, (herregud, jag kan ju knappt hålla i gång ett samtal som inte handlar om bebiskräk och sovtider eller föra ett resonemang längre än "vad ska vi äta till middag?") är det som att jag inte riktigt deltar i det verkliga livet.
Jag försöker njuta och ta vara på tiden, som alla säger, för det går ju så fort. Snart har lilleman tänder, moppemusche och jeansjacka med nitar och påsydda tygmärken med obskyra hårdrocksgrupper. Men jag längtar efter att bli utmanad, lösa problem och känna den där kittlande känslan när man vet att något man gjort och lämnat i från sig är riktigt bra.
Jag försöker njuta och ta vara på tiden, som alla säger, för det går ju så fort. Snart har lilleman tänder, moppemusche och jeansjacka med nitar och påsydda tygmärken med obskyra hårdrocksgrupper. Men jag längtar efter att bli utmanad, lösa problem och känna den där kittlande känslan när man vet att något man gjort och lämnat i från sig är riktigt bra.
Det måste ju gå att kombinera på nått sätt.
Inlägg
10 kommentarer:
Minns mitt förslag om vad jag tyckte du skulle satsa på
Nej, jag har helt glömt. Måste vara amningshjärnan.
Krönikör-det skulle du vara lysande bra på.
så sant ..
Anna; det skulle passa som handen i handsken.
Anonym; som att både äta kakan och ha den kvar.
Du skriver kanonbra! Såväl roligt som tänkvärt :)) Och du, dessa sömnlösa nätter som verkar oändliga: plötsligt är de som bortblåsta. Promise! Emma
Tack Emma för peppet! Skönt att höra att det finns hela nätter att se fram emot.
Där vid 5 månader tyckte jag ett tag att det var dötrist att vara mammaledig. Ellie hade liksom platå i utvecklingen och det hände inte mycket nytt, från första tecknen på att hon hade tänkt börja krypa tog det evigheter innan det verkligen hände, och det kändes som att man inget vettigt gjorde själv heller. Sen började det hända grejor igen och då blev det roligare igen.
Victoria: Det finns med andra ord mycket att se fram emot. Fast än så länge är det ju ganska skönt att lilleman inte kryper. Då vet jag ju var han är hela tiden. Praktiskt när man bloggar, läser tidningen eller bara sträcker ut sig på soffan.
Skicka en kommentar