En vecka och redan chef

I går firade vår hjälte en vecka. En tuff vecka och helt klart värd att fira. Allt går åt rätt håll. Hjälten mår bättre och bättre. Vi är kvar på neo men har fått flytta till ett så kallat familjerum där han får vara med oss så mycket han och vi vill. Ett steg närmare hemgång.

Enligt doktorn nu på morgonen är hjälten i princip frisk och det visar han. Trots att han är så liten och har varit så sjuk är det han som bestämmer, 24-7. Vår nya chef som bestämmer när vi ska sova, äta, klä på oss, gå på toa, läsa tidningen, duscha, fika och blogga.

Jag ska inte klaga han är en helt underbar bebis och det är fantastiskt att han är frisk och stark nu. Men jag har inte ens hunnit dricka en enda kopp kaffe latte.

Fredagsmys på BB neo

Nu när jag är utskriven och vi bor här som Konrads föräldrar får vi inte längre ta del av SÖS helpension*. Det innebär att vi får fixa vår mat själva. Vi kör det enkla köket. Det finns inte mycket tid till att vandra runt i delikatessbutikerna här på Söder.

Lilleman har kommit igång och äter ordentligt och ofta (ungefär varannan timme). Snart kan de koppla bort droppet om han fortsätter på samma sätt. Det är helt fantastiskt! Han vill, å det bestämdaste, att man ska sitta med honom tills han smält maten. Vilket gör att matning och nästa matning nästan går ihop.

Så fredagsmys på BB neo
Mysig middag: havregrynsgröt utan salt med mosad banan
Kvällssnacks: ett glas Proviva jordgubbsdryck på stående fot i det gemensamma köket och en näve jordnötter
Underhållning: sovande eller ätande bebis och ljudet av sjukhusapparater

*Du vet, läckert panerad fisk, kokt potatis och remouladsås, överkokt pasta med "köttfärs"sås och allt-möjligt-pytt med råkostsallad.

Jag är inte gravid längre

Plötsligt slår det mig. Jag är inte gravid längre. Lilleman är fyra dygn gammal och nu börjar jag fatta att han faktiskt är ute. Det kan ha varit något barnmorskan sa igår. Nått om mögelostar och parmaskinka (alltid mat, så klart) som gjorde att myntet trillade ner.

Och jag kan inte bara äta vad jag vill. Jag får också DRICKA vad jag vill.

Nu ska vi se om det går att få tag på ett glas champagne i sjukhusrestaurangen. Och det gärna innan lunch.

Vi andas ut

Vår lilla hjälte mår mycket bättre. Redan igår kväll kunde vi märka en tydlig skillnad. Han andades lugnare och ibland helt själv, utan syrgas. Nu på morgonen, hans tredje dygn, är hans lilla ansikte är slätt och har fått fin färg. Han har fortfarande en del slangar och sladdar kopplade till sig men alla prover visar på klar förbättring. Den punkterade lungan verkar läka av sig själv och han har fått behålla lite mat.

En tuff start på livet men han är en riktig kämpe. Kombinationen seg, uthållig norrbottning och stenhård gotlänning är nog receptet.

Tack alla för varma hälsningar och fina ord! Det värmer rakt in i våra oroliga föräldrahjärtan!

(Bilder kommer så fort alla slangarna är borta.)

Vi håller andan

Ibland tar livet paus. Man håller andan och vågar inte se framåt.

Direkt efter att de plockat ut Konrad (det blev akut kejsarsnitt) fick han åka ner till Neonatalavdelningen. Han hade förutom svalt fostervatten med bajs i också virat navelsträngen två varv runt halsen. Inte undra på att hjärtljuden blev svagare.

På BB Neo, som alla säger här på sjukhuset, är han övervakad varje sekund, dygnet runt. Han får det absolut bästa vården och man kan lugnt säga att han är i trygga händer. Men att se sin nyfödde son kopplad med slangar och sladdar till apparater som väser och larmar, se kanyler fasttejpade på hans små händer och se kurvor på skärmar gå upp och ner beroende på hans andning är en mardröm.

Nu två dagar senare är vi fortfarande här. Tack och lov är färre slangar och sladdar kopplade till honom och han mår bättre. Men samtidigt som han fortfarande behöver syrgas för att orka andas, vågar jag knappt ta ett andetag.

Välkommen Konrad!

Då är han äntligen här. Imorse kl 06.28 kom vår son Konrad. Han väger 3560 gram, är 51 cm lång och så klart det, sötaste som skådats.

Välkommen efterlängtade lilleman!

Nu kör vi vinter

Idag kör det igång. Vinterns startskott. Den stora sportföljetongen.

Den alpina världscupen.

Premiär i Sölden och på start finns bland annat Anja Pärson. I soffan sitter jag. (Om jag inte föder barn.)

Och den 12 november är Vinterstudion tillbaka. Det blir en härlig vinter.

Fredag eftermiddag

Min fredag eftermiddag:

- Fler tidningar
- Fler drömmar om nya kläder
- Fler planer för lägenheten
- Fortfarande ingen bebis

Det tar sig

Här i hörnet på den sjätte våningen flyttar vi om mindre än ett år.

Vi är mitt uppe i alla inredningsval till vår nya lägenhet. Vi har frossat i tapeter, kakel och klinkers. Vi har tittat på köksluckor, fläktkåpor, bänkskivor, vit/stålvaror och badrumsinredning. Det är roligt, svårt och ibland frustrerande. Men nu börjar vi faktiskt bli klara.

Tapeter i stil med dessa funderar vi på till sovrummer. En tjock stor matta och gardiner från tak till golv.

Inget händer

Det sparkas, bultas och knuffas. Det verkar som att det är riktigt trångt för bebisen där inne. Pojkvännen och jag försöker berätta för honom att det finns hur mycket plats som helst här ute. Det är bara att komma ut.

Men i övrigt inga tecken på att något är på gång.

Men i Frankrike händer det grejer. Sarkozy och Carla Bruni har ikväll fått en dotter.

Måndag eftermiddag

Min måndag eftermiddag:
- Drömmar om en normal kropp och nya kläder
- Planer för inredning av nya lägenheten
- Bebisväntan

Lycka är att duscha utan påse

Efter att i nästan fem veckor haft bandage och tejp på först höger sedan på vänster hand är jag nu helt bandagefri. Förutom ett plåster på höger kind där jag igår tog bort ett födelsemärke. Men det är en annan historia. Jag kan nu tvätta händerna ordentligt utan att vara rädd att blöta ner bandaget. Jag ska idag för första gången på nästan fem veckor duscha utan påse.

Obeskrivlig befrielse.

Varning!

Det borde finnas varningstexter på filmer som inte lämpar sig höggravida kvinnor. Vi har just sett Rabbit Hole med Nicole Kidman och jag har gråtit fast marscaran på kinderna. Det är inte en film som någon som snart ska klämma ut en bebis borde se.

Och någon borde varnat mig. Killen i butiken eller Socialstyrelsen.

-Ska du snart föda? Då ska du istället hyra Ice Age 2 eller Sällskapsresan.

Det minsta man kan begära är att det åtminstone finns en liten orange triangel över en gravid kvinnofigur på baksidan. Du vet, en sån man kan se på vissa ölburkar.

Men annars är det en bra film och Kidman är som alltid strålande.

Vi är redo

Vi bäddade bebisens säng i stugan när vi var där sist.

Spjälsängen är målad och bäddad. Vagnen är inhandlad och hjulen är pumpade. Bilbarnstolen är på plats i bilen. Skötbordet är framme i badrummet och en mobil med djur i klara färger hänger ovanför. Vi har köpt blöjor, filtar, täcke, kudde, kisskydd, mjukdjur, nässkölj, kräktrasor, amningskudde, mjölkersättning och nappflaska. Vi har vikt mängder av barnkläder i storlek 50 och 56. Vi har också köpt Baby-Björn, Baby-nest och baby-you name it.

Vi har gått föräldrakurs, läst böcker och ställt frågor till barnmorskan. Vi har varit på besök på förlossningen och satt oss in i föräldraförsäkringen. Vi har verkligen passat på - varit på restaurang, tagit sovmorgon, bott på hotell, gått på hockey, åkt på utflykt, sovit middag, spontanätit lunch ute, varit på stan, läst böcker, hyrt film och lagt champagnen på kylning.

Jag har varit till frissan och till hudsalongen, jag har köpt amnings-bh:er och amningstoppar. Jag har opererat båda händerna och blivit av med karpaltunnelsyndromet. Jag har hyrt en TENS-apparat och övat på andningen. Vi har packat väskan med stort V med allt från kexchoklad till tofflor. Kamerabatterierna är laddade och vi har bestämt namn.

Välkommen ut, bebisen! Vi är redo.

Fascinerad av rugby

Just nu pågår VM i rugby i Nya Zeeland. Idag satt pojkvännen och jag klistrade framför den direktsända matchen mellan Nya Zeelands All Blacks och Argentina. Även om sporten är förtvivlande liten i Sverige och svenska medier inte ägnar gentlemannasporten särskilt mycket tid eller utrymme är rugby-VM efter fotbolls-VM och sommar-OS det största sportevenemanget i världen.

Jag inte kan nästan ingenting om rugby. Jag har ingen koll på reglerna. Men jag måste säga att jag är fascinerad. Rugby måste vara den ultimata sporten. Stenhård - många spelare ser ut som Karelin. Snabb - löpningar blandat med närkamper. Gentlemannaheten - inget gruff på plan trots all kroppskontakt, man respekterar varandra och domaren. Vänskapligheten på läktaren - fansen sitter sida vid sida och det sägs att man öppnar sina hem efter matcherna och äter tillsammans.

När jag pluggade på universitet i England hade skolans rugbyspelare en speciell status. Spelarna var också lite speciella. Bland annat firade de hemmasegrar på puben med att klä av sig alla kläder. Och då menar jag ALLA kläder. Jag vet inte hur de firar i VM men en sak är säker. Rugby är en riktigt fascinerande och underhållande sport.

Nu ser vi fram emot "ANZ derbyt" på söndag när All Blacks och Wallabies drabbar samman i semifinalen! Egentligen den moraliska finalen. (ps. det här sista är det pojkvännen som är skribent på. ds.)

Ekologiskt från Saltå Kvarn

På vägen hem från Trosa passade vi på att stanna till vid Saltå Kvarn i Järna och bunkrade ekologiska varor. Förutom att de är ekologiska, kravmärkta och nyttiga är förpackningarna riktigt snygga. På gården finns ett café och i butiken kan du också köpa nybakat bröd, bullar och kakor.

Nu ska jag bara bli av med stygnen så att jag kan baka.

Fredagsutflykt

En solig, ledig, pre-bebisfredag passar perfekt för en utflykt. Vi tog utflyktsvägen till Trosa och åt slottsstek med hasselbackspotatis till lunch på Bomans hotell.

Det gäller att passa på.

Snart är det över

Vecka 39. Snart är det över. Strax är han här.

Jag är förkyld. (Jag har inte varit förkyld på sen vår USA-resa förra hösten.) Pojkvännen har slutat jobba OCH slutat snusa. (Nytt jobb väntar i november.)

Jag är förkyld OCH höggravid. Vi är hemma hela dagarna båda två. Pojkvännen är hyperaktiv och jag har ingen energi. Jag kan meddela att det skapar viss friktion.