Jag har inget korsband i höger knä efter klantig dag i backen i Flégère, Chamonix. Jag har en instabil högeraxel som gärna hoppar ur led och som opererats två gånger efter både hårt basketspel och skidåkning på 90-talet. Båda skadorna är sånt som händer när man är i farten. När man är ute och rör på sig. När man utmanar sig själv. Det är lite rock´n roll a la Börje Salming att ha ett decimeter långt ärr på höger axel.
Men nu dras jag med en elak tennisarmbåge som förvandlats till golfarmbåge utan att ha spelat varken tennis eller golf. Jag har problem att lyfta ett fullt mjölkpaket. Jag går hos en sjukgymnast, får massage och ultraljud. Det är så långt ifrån rock´n roll och Börje Salming man kan komma.
Suck!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Man kan ju alltid ljuga och säga att skadan kommer från den där lavinolyckan i St Moritz.
Eller från en expedition på Mount Everest.
Ja, det lät bättre. Det verkar som du filat på det nu.
Skicka en kommentar