Lördagsdramatik på lilla ön

Ibland blir lördagen mer spännande än nödvändigt. Just före klockan två gick jag ut med soporna och påsen med de övriga soporna och sorterade dem pliktskyldigt i sina olika kärl i soprummet. Batterierna i holken, glödlampan i glödlampshinken, ofärgat glas i sin behållare och diskmedelskartongen, väl ihopvikt, i kartongtunnan. Glad i hågen fortsätter jag till affären. Jag köper mjölk, bröd, apelsiner, en tidning och glass. Det tar med andra ord inte särskilt lång tid. På väg hem ser jag på lång väg att det ryker från vårt soprum. När jag kommer fram ser jag att det brinner ordentligt. Jag var ju där inne för 10 minuter sedan. Jag släpper matkassen och letar efter mobilen. Men den ligger hemma på soffbordet. Tur är att en vänlig man med hund redan står och ringer brandkåren.

Det smäller, saker verkar explodera och tjock svart rök sprider sig upp efter fasaden. En kvinna som bor i huset springer in och meddelar dem som bor i lägenheterna ovanför. Man vet ju aldrig... Grannar kommer ut och vi väntar lite ängsligt på att brandmännen ska komma. Det dröjer inte länge tills jag hör sirenerna. Polisen är först på plats och spärrar av gatan. Jag berättar för polisen att jag nyss slängde mina välsorterade sopor och lämnar mitt telefonnummer ifall de behöver fler upplysningar. Brandmännen arbetar effektivt och efter ett par minuter har de släckt branden och lugnet sprider sig åter på den lilla ön.