Vad är väl en bal på bokslottet?

Åh, vad jag önskar att jag var på bokmässan. Tidningarna är fulla med artiklar om författare, nya böcker och bilder från boknördarnas stora ryggdunkarfest. Det verkar så mysigt, så inspirerande och rolig. Precis min kopp med te. Men det här vet jag egentligen ingenting om eftersom jag aldrig varit där.

Men i min fantasibokmässa sitter Jessika Gedin, Hanne Vibeke-Holst och Stieg Trenter (jo, jag är medveten om att han är död men det är ju en fantasi) på varsin trave av böcker med ett glas champagne. De läser högt, småpratar och skrattar. En bit bort läser JK Rowling ur sin purfärska bok och i publiken sitter Obama, Madonna och Harry Potter. Allt inringat av ett rosa bokskimmer. Ja, ja. Vad är väl en bal på bokslottet?

Sovrumstapet

Det finns ju nästintill oändligt många fina tapeter. Att välja en var svårt. Att välja en som vi både gillade var nära omöjligt. Men efter oräknbara besök till tapetaffären, timmar av tapetkatalogsbläddrande och en hel del förhandling lyckades vi till slut. Och det blev (lite otippat) en paisleymönstrad från Ralph Lauren. Alltså, inte otippat att det blev en RL-tapet. Jag älskar Ralphs tapeter. Men paisley. Det är lite galet, lite psykadeliskt  och lite oväntat. Men det kommer bli snyggt.

Skönt med helg

Första arbetsveckan är avklarad och jag lever. Jag har fått igång datorn, gått igenom en tredjedel av mejlen, fått en ny telefon och lyckats få den att synka med datorn, möblerat om i mitt arbetsrum och rivit av en tre dagars projektledarkurs. Aldrig har det varit så skönt med helg. Planen är att ligga på golvet och lägga färgglada klossar i en burk tillsammans med lilleman. Kanske ta en promenad. Och så Melodikrysset, så klart. Men det är nog allt.

Kökssoffa

Jo, jag hittade en soffa. Innan vi åkte på road-tripen var vi på utflykt till Taxinge slott och stannade till på en loppis. Och där stod den. Vår nya kökssoffa.

Tänk dig den vitmålad med en dyna i färgglatt tyg.

Sista dagen

Idag är min sista föräldralediga dag. På måndag kör vi. Men idag kommer jag snusa lilleman i nacken, ligga på golvet och kasta en tennisboll, lägga pussel och läsa boken om lantbruksgården om och om igen.

Vår senaste road-trip i iPhone-bilder

Varför åkte vi till västkusten, egentligen?

Vi ätit rödtunga, marulk, lax och rödspätta. Fisk i all ära men en av anledningarna till att vi åkte till västkusten var skaldjuren. När vi skulle åka mot Fjällbacka ringde jag hotellet och frågade om det gick att ordna. Trots kort varsel och ett blåsigt hav (inga fiskebåtar hade kunnat gå ut) lyckades Bryggan i Fjällbacka trolla fram havskräftor. Och som plåster på såren för att de inte var helt färska bjöd de på ljuvliga musslor och en av de lenaste Creme Bruleer jag ätit. Och med lilleman sovandes i vagnen och en rosagul solnedgång lät vi dem skämma bort oss. Tack Bryggan för att ni förgyllde vår kväll med kräftor och fantastisk service!

Fina fisken i Fiskis

Marulk, stekt fläsk och brunsås. Oväntat men gott. Pojkvännen som inte är nötallergiker fick nötvinegrätt och pinjenötter till sin. Fast jag har för mig att marulken är en ganska ful fisk. I alla fall till det yttre.

Den magiska utsikten var lika för oss båda.

Fiskebäckskil

Nej då, det går ingen nöd på oss. Ingen alls. Om nu någon trodde det.

Tack Svt!

Tack Svt för att ni flyttat Babel till söndagkvällar klockan åtta!
/En bokälskande men kvällstrött småbarnsförälder som inte kan få nog av Jessica Gedin.

Way out west

Jag älskar att köra bil och jag älskar att åka bil. Jag älskar känslan av frihet som bilen ger. Känslan av att kunna ta sig vart som helst. När som helst.

350 mils roadtrip från Gotland till Norrbotten gav visserligen träsmak men också mersmak. Nu ska vi även se lite västkust. Jag vill se havet slå mot klipporna, känna de salta dropparna i ansiktet och nordanvinden i håret. Gärna en rejäl höststorm. Jag drömmer om dignande skaldjursplatåer och välkylt vitt vin. Så vi tar vägen västerut. Frihet på fyra hjul. Första stopp: Fiskebäckskil.

Att vara hemma

Att vara hemma känns, ja lite, konstigt. Skönt, visst, men jag känner mig lite som en gäst. Visserligen flyttar vi inte förrän i oktober men efter drygt två månader på ön och med det mesta av våra grejer nedpackade i förrådet känns det inte riktigt som hemma. Dessutom har det regnat oavbrutet sen vi kom hit. Oavbrutet. Som om himlen på något sätt vill markera att det är september, sommaren är slut och vi borde skaffa flyttlådor.