Nästan framme

Dagens etappmål bjöd på middag, färdigbäddade sängar och en brinnande himmel.

Sommargäster

Det är alltid roligt med besök. Jag älskar att ha vänner som sover över. I sommar har vi fler gäster än vi räknat med på besök i stugan. Och det är inte bara i gästrummet som det har bäddats och sovits. Några har också gjort sig rejält hemmastadda i vår skorsten.

Så nu har vi slutat elda för kråkorna.

Etappmål i sikte

En båtresa, 50 mil bil och två termosar kaffe. Mehedeby, Ångersjön, Enånger, Harmånger och Njutånger. Vi närmar oss likt Tour de France-cyklisterna, fast utan cykel och cykelbyxor men lika målmetvetna, dagens etappmål: Sundsvall. Där ska vi sträcka ut oss mellan mjuka hotellakan och kolla OS. Imorgon väntar hotellfrukost och 49 mil bil.

Om ni undrar hur det funkar att road-trippa med en nio månader gammal bebis? Är svaret finfint. Han gillar att åka bil precis som sin mamma.

Vi rullar norröver

Vi fäller ihop brassestolarna, borstar sanden från våra bruna fötter, hänger upp de blöta handdukarna och diskar kaffetermosen. Vi byter vågskvalp mot motorbrus, eftermiddagsbris mot AC och korsord mot vägkarta. iPhonen är laddad, termosen fylld med nytt kaffe, vi har ny ljudbok, OS-guide och en kylväska full med barnmat, goda mackor och mammas ljuvliga hallongrottor.
Vi fortsätter vår lördag-hela-veckan-sommar med en road-trip.
Vi rullar norröver.

Rumbla

För övrigt har jag spelat så mycket Rumble på mobilen att jag förbrukat min datamängd för den här månaden. Därav de få och alltför sporadiska inläggen här.

Ljuvliga sommar

Fördelen med de 12-gradiga svenska sommarkvällarna är att rosevinet inte hinner bli varmt i glaset.

Vecka 29 i Instagrambilder

Hittills.

Hittills har jag använt:
Dunjackan 1 gång
Stövlarna och regnjackan 1 gång
Tjocktröjan var och varannan kväll
Bikinin 0 gånger
Det är med andra ord en helt vanlig svensk sommar.

Det är bara att Carpe Diem, liksom

Vi stiger upp tidigt, tidigt. Som vanligt har klockan inte hunnit bli sex. Jag dricker starkt kaffe och du välling. Jag tänker lite sarkastiskt att det tur att man har barn så att man kommer upp och kan ta vara på dagen. Barn=Carpe diem, liksom.

Vi går och hämtar tidningen i våra pyjamaser. Ingen annan är uppe. Solen är redan varm och det doftar hav och tall. Jag plockar smultron och du grimaserar åt några du får som är sura. Men så får du ett sött som smakar som smultron ska smaka och ditt ansikte spricker upp i ett stort leende. Sen klipper du med ögonlocken och sover djupt innan vi hunnit hem igen. Jag älskar dessa tidiga sommarmornar.

Mysig morgon

Ännu en mysig morgon. Och tidig. Tur att jag har sällskap av en morgonpigg son och en gammal trotjänare.

När man stiger upp strax efter fem är kaffet ens bästa vän.

Vecka 27 i bilder

Vackra silverarmband

Åh, vad glad jag blev idag! Med vår eftersända post kom nämligen ett paket från min duktiga och kreativa kompis Anna som är silversmed. I paketet låg två helt underbart fina armband. Det ena är helt blankt. På det andra står det "operfekt". Precis som jag ville ha det. Så himla perfekt! Tusen, tusen tack fina Anna!

Du hittar Annas silverarmband och andra fina smycken i hennes webbutik Toka by Anna.

Prinsessan på ärten

Minns ni Victoria? Min kompis från förr som bott i London länge och som nu flyttat hem till typ Jävre (någonstans utanför Pite). Hon säljer barnkläder som du inte hittar på Storgatan eller på Ica Maxi i sin webbutik Kidkit.se Men.
Hon bloggar också. Om mannen, ungen och den glamorösa vardagen i Jävre (typ någonstans utanför Pite). Det är roligt. Ibland hysteriskt roligt. Ja, läs själva! Prinsessan på ärten. Jag är ju i stugan på ön och har halvtaskig uppkoppling och bloggar med en app på iPhonen. Därför blir länkning så ful. Jag ska undersöka hur jag kan fixa det. Jag lyckades fixa det. Allt som behövdes var lite lunch.

Lägger ner

Alltså, jag tror jag lägger ner. Jag har svalt all stolthet, ätit upp alla mina hattar och fått krypa till korset. Trots att det bryter mot alla mina principer, ja egentligen alla världens principer har jag..., jag vågar knappt skriva det, köpt Crocs. För att sedan förra måndagen (mer än en vecka, alltså) gått med värsta skavsåren på båda hälarna (jag besparar er bilderna men tänk köttsår) och utan att kunna ha skor över huvudtaget köpte jag ett par flip-flopsCrocs. Trots att det tar emot enormt måste jag erkänna att de är sjukt sköna. De är inte snygga någonstans men sjukt sköna. Så sköna att jag till och med har klickat hem ytterligare ett par.

Så, jag har lagt ner. Jag ger upp. Jag hälsar hem. Jag är inget annat än en riktig Foppatoffelsvenne.

Lunchen och utsikten

Utflyktsdag med lunchstopp på Hotell Djupvik. Räksallad med avokadoröra, mineralvatten och utsikten.

Hjärterus

Jag är en rätt lugn person (jag är ju norrlänning). Och lyckas för det mesta ha en cool attityd men det finns vissa saker som får hjärtat att slå extra fort. Som när lilleman reser sig mot allt som verkar stadigt (stolar, bord, papperspåsar) eller envisas med att stå i sängen då rusar det i hjärtat. Av den där föräldra-jag-måste-beskydda-dig-till-jag-dör-känslan och av stolthet. Tänk, lilleman är inte längre en bebis, utan liten pojke som snart har åtta tänder, sover hela natten och står upp. Herregud, vad det går fort.