Det är bara att Carpe Diem, liksom

Vi stiger upp tidigt, tidigt. Som vanligt har klockan inte hunnit bli sex. Jag dricker starkt kaffe och du välling. Jag tänker lite sarkastiskt att det tur att man har barn så att man kommer upp och kan ta vara på dagen. Barn=Carpe diem, liksom.

Vi går och hämtar tidningen i våra pyjamaser. Ingen annan är uppe. Solen är redan varm och det doftar hav och tall. Jag plockar smultron och du grimaserar åt några du får som är sura. Men så får du ett sött som smakar som smultron ska smaka och ditt ansikte spricker upp i ett stort leende. Sen klipper du med ögonlocken och sover djupt innan vi hunnit hem igen. Jag älskar dessa tidiga sommarmornar.