I väntan på det stora håravfallet

Så här fyra och en halv månad efter att lilleman kom ut är det dags att göra en postgravid status.

Mina opererade karpalsyndromhänder är i princip helt bra. Jag är fortfarande lite öm i området runt ärren och kan inte göra armhävningar. Men i övrigt funkar de fint.

Jag har tappat så mycket muskler att jag fick träningsvärk av att dra vagnen i början. Men den långa vägen tillbaka till skidåkarlåren har börjat med utfall, knäböj och vadhävningar.

Jag har några gravidkilon kvar men kommer i många av mina gamla jeans. Jihoo! Men magen verkar vara svår att få fason på. Jag ser fortfarande aningens gravid ut. Tydligen är plankan det enda som hjälper. Plankan, alltså så himla enkel, men så himla tråkig.

Än så länge har jag tjockt, blankt och framförallt mycket hår men det är definitivt slut på den gravidskimrande persikohyn. Hej blemmor, glåmighet och vinterblekhet! Sömnbristen bidrar inte heller direkt positivt.

Så jag kör ansiktsmasker, knäböj och plankan i väntan på det stora håravfallet.