Som trogen Luxkund har pojkvännen och jag möjlighet att testa Luxgängets nya restaurang B.A.R på Blasieholmen idag. Restaurangen öppnar egentligen inte förrän till helgen men vi ska dit och provluncha. Det utlovas skaldjur, skaldjur och fisk. Men jag tror att det går att få kött också. Jag tar definitivt sikte på skaldjuren.
Förväntningarna är höga. Luxhöga.
onsdag 4 november 2009
fredag 30 oktober 2009
Stockholm i mitt hjärta!
Jag får ibland frågan om varför jag kan och vill bo i Stockholm. Inte lika ofta nu som när jag nyss hade flyttat hit för tio år sedan. Det är främst personer som inte bor och aldrig har bott i Stockholm som undrar. Oftast säger de med utpräglad norrländsk dialekt:
- Nej, jag skull då aldrig kunna bo i Schtockholm.
- Nehej.
- Men, hur kan du bo här?
Och så är vi igång. Ibland försöker jag försvara mig. Men allt som oftast dör diskussionen där. För varför ska jag försvara det? Men som stolt och hemmakär norrbottning är det klart att jag har funderat på varför jag bor här.
Jag bor i Stockholm för att jag älskar den här stan. Jag älskar att det bor så mycket folk här. Att det bor så mycket olika folk. Folk från hela världen. Jag älskar utbudet av butiker, restauranger, biografer, barer, konserter, sportevenemang, kemtvätter och antikaffärer. Jag älskar att kunna äta på en restaurang som har en stjärna i Guide Michelin en helt vanlig torsdag. Jag älskar den utskällda kollektivtrafiken. Jag tycker att det är fantastiskt att jag kan ta mig överallt, utan att ha egen bil, för 690 kronor i månaden. Jag älskar närheten till allt. Att jag relativt snabbt kan vara ute på Arlanda och sedan ligger hela världen för mina fötter. Och vattnet. Jag älskar att det är vatten överallt. Jag älskar att jag bor i en av världens renaste städer där jag kan ta mig ett morgondopp i Mälaren innan jag går till jobbet. Jag älskar att se solen gå upp och färga husen på Norr Mälarstrand guldgula. Jag älskar Hötorget med sina fanstastiska försäljare som kan få vem som helst att köpa vad som helst. Jag älskar att jag har så många av mina vänner här. Jag älskar helt enkelt den här stan.
Så är det!
Slutdiskuterat!
Läs också hur utlandsboende stockholmaren, Mamma Milou, beskriver sina känslor för Stockholm.
- Nej, jag skull då aldrig kunna bo i Schtockholm.
- Nehej.
- Men, hur kan du bo här?
Och så är vi igång. Ibland försöker jag försvara mig. Men allt som oftast dör diskussionen där. För varför ska jag försvara det? Men som stolt och hemmakär norrbottning är det klart att jag har funderat på varför jag bor här.
Jag bor i Stockholm för att jag älskar den här stan. Jag älskar att det bor så mycket folk här. Att det bor så mycket olika folk. Folk från hela världen. Jag älskar utbudet av butiker, restauranger, biografer, barer, konserter, sportevenemang, kemtvätter och antikaffärer. Jag älskar att kunna äta på en restaurang som har en stjärna i Guide Michelin en helt vanlig torsdag. Jag älskar den utskällda kollektivtrafiken. Jag tycker att det är fantastiskt att jag kan ta mig överallt, utan att ha egen bil, för 690 kronor i månaden. Jag älskar närheten till allt. Att jag relativt snabbt kan vara ute på Arlanda och sedan ligger hela världen för mina fötter. Och vattnet. Jag älskar att det är vatten överallt. Jag älskar att jag bor i en av världens renaste städer där jag kan ta mig ett morgondopp i Mälaren innan jag går till jobbet. Jag älskar att se solen gå upp och färga husen på Norr Mälarstrand guldgula. Jag älskar Hötorget med sina fanstastiska försäljare som kan få vem som helst att köpa vad som helst. Jag älskar att jag har så många av mina vänner här. Jag älskar helt enkelt den här stan.
Så är det!
Slutdiskuterat!
Läs också hur utlandsboende stockholmaren, Mamma Milou, beskriver sina känslor för Stockholm.
söndag 25 oktober 2009
När vardagen tar över.
Varning! Ett riktigt grågrått inlägg!
Allt är grått. De neddragna persiennerna, himlen, gatorna, husen på Fridhemsplan, min kappa och människorna jag möter. Allt flyter ihop och blir en grå massa.
Det är vardag. Var dag är sig lik.
Mobilens alarm väcker mig som vanligt halv sju, jag har svårt att gå upp och ryggen värker. Det är nått fel på den fjärde kotan och jag borde göra något åt det men orkar inte. Det är mörkt när jag åker hemifrån. På väg till jobbet, i trängseln på bussen, blundar jag och tänker på fågelkvitter och vågor som slår mot stranden. Sitter i möten hela dagen med grå människor i ett konferensrum utan fönster. Äter en caterad pastasallad till lunch som inte smakar någonting. Dricker automatkaffe i pappersmugg. Det smakar äckligt. Det är mörkt när jag åker hemåt och jag inser på att jag inte sett solen på veckor.
Det är inte bara astman som gör att jag har svårt att andas. Det grå vardagstäcket ligger som ett kvävande bolster över mig. Inte ens en helg med glammig konsert med vackra och galet duktiga Marlena Ernman och Charlotte Perelli på Berwaldhallen kan få mig att sluta kippa efter andan. Jag behöver livsluft och livslust.
onsdag 21 oktober 2009
Grävlingen Greta och Rune Räv på äventyr!
Fjärrvärmeaktivisterna Greta Grävling och hennes kompis Rune Räv hänger på Fjärrvärmemässan på Elmia i Jönköping. Följ Gretas bravader på Twitter:
Äntligen!
Äntligen kommer jag att kunna få mig en ordentlig go' kaffe på Arlanda. Som jag har väntat!
Välkommen Starbucks!
Välkommen Starbucks!
söndag 18 oktober 2009
Lycka!
För några år sedan, en helt vanlig tisdag tror jag att det var, kom en kollega helt plötsligt in på mitt rum på jobbet och frågade om jag var lycklig? Jag blev helt överrumplad och en aning förödmjukad. Jag hade aldrig funderat över det, gick direkt i försvarsställning och svarade något i stil med: ”Vad menar du? Klart jag är lycklig. Varför skulle jag inte vara det?”
Norrmännen är bland de lyckligaste i världen. Det har nått med hälsa, olja, utbildning och fjäll att göra. Danskarna är också rätt lyckliga och jag tror att vi svenskar kan räkna oss till den övre skalan av lyckliga länder. Jag tror att finnarna och isländarna är lite mindre lyckliga men har egentligen inga belägg för det. Men just nu pratas det om mycket om lycka. Min helt egna teori om detta är att vi behöver något positivt att hänga upp oss vid nu när det är höst, vi går mot mörkret och vintern och många människor känner depressionen komma smygande.
Överallt handlar det om lycka. Det ges ut en mängd böcker bland annat har Johan Norberg kommit med boken Den eviga matchen om lyckan. (Jag har inte läst den ännu men har beställt den och väntar på att den ska komma med posten.) För ett tag sedan tog SVT-programmet Go’ kväll upp ämnet lycka och vad som gör människor lyckliga. I senaste numret av både Damernas Värld och Elle tar man upp lycka. Det är många som försöker förstå sig på det där med lycka. Men vad är egentligen lycka? Vad innebär att vara lycklig?
Kan man bli lycklig över något bara för att det är exklusivt och dyrt? Är det lycka jag känner när jag öppnar påsen från butiken på fina gatan och tar fram väskan i lenaste skinn? Eller är lycka bara det jag känner när jag står där högst upp på berget med mina skidor och ser ut över ospårad nysnö? Är det rent av lycka jag känner när jag äter min välförtjänta banan efter ett hårt träningspass? Eller måste det handla om familj och vänner? En liten hand som trycker en större hand? Är kärlek – lycka? Jag vet inte.
Jag vet bara att jag ibland känner jag mig så lycklig och att ofta hänger känslan ihop med tacksamhet. Jag är glad över det jag har, är och det jag har möjlighet att göra. Glad och tacksam över att jag kan köpa den där väskan jag suktat efter i flera år, att jag kan göra den där resan till andra sidan jorden och få sol mitt i vintern, att jag får en god nattpuss varje kväll, att jag har så nära till jobbet att jag kan cykla, att jag när helst jag vill kan ta en paus och bara koppla av i min egen sommarstuga, att jag bor så att jag ser Mälaren varje dag och att jag har vänner jag kan ringa mitt i natten om det behövs, Så, är lycka – möjligheter? Kanske. Det har nått med hälsa, utbildning, fjäll och förmodlingen ekonomi att göra. Eller så är lycka bara en underbart söt hund med namnet Lycka.
Norrmännen är bland de lyckligaste i världen. Det har nått med hälsa, olja, utbildning och fjäll att göra. Danskarna är också rätt lyckliga och jag tror att vi svenskar kan räkna oss till den övre skalan av lyckliga länder. Jag tror att finnarna och isländarna är lite mindre lyckliga men har egentligen inga belägg för det. Men just nu pratas det om mycket om lycka. Min helt egna teori om detta är att vi behöver något positivt att hänga upp oss vid nu när det är höst, vi går mot mörkret och vintern och många människor känner depressionen komma smygande.
Överallt handlar det om lycka. Det ges ut en mängd böcker bland annat har Johan Norberg kommit med boken Den eviga matchen om lyckan. (Jag har inte läst den ännu men har beställt den och väntar på att den ska komma med posten.) För ett tag sedan tog SVT-programmet Go’ kväll upp ämnet lycka och vad som gör människor lyckliga. I senaste numret av både Damernas Värld och Elle tar man upp lycka. Det är många som försöker förstå sig på det där med lycka. Men vad är egentligen lycka? Vad innebär att vara lycklig?
Kan man bli lycklig över något bara för att det är exklusivt och dyrt? Är det lycka jag känner när jag öppnar påsen från butiken på fina gatan och tar fram väskan i lenaste skinn? Eller är lycka bara det jag känner när jag står där högst upp på berget med mina skidor och ser ut över ospårad nysnö? Är det rent av lycka jag känner när jag äter min välförtjänta banan efter ett hårt träningspass? Eller måste det handla om familj och vänner? En liten hand som trycker en större hand? Är kärlek – lycka? Jag vet inte.
Jag vet bara att jag ibland känner jag mig så lycklig och att ofta hänger känslan ihop med tacksamhet. Jag är glad över det jag har, är och det jag har möjlighet att göra. Glad och tacksam över att jag kan köpa den där väskan jag suktat efter i flera år, att jag kan göra den där resan till andra sidan jorden och få sol mitt i vintern, att jag får en god nattpuss varje kväll, att jag har så nära till jobbet att jag kan cykla, att jag när helst jag vill kan ta en paus och bara koppla av i min egen sommarstuga, att jag bor så att jag ser Mälaren varje dag och att jag har vänner jag kan ringa mitt i natten om det behövs, Så, är lycka – möjligheter? Kanske. Det har nått med hälsa, utbildning, fjäll och förmodlingen ekonomi att göra. Eller så är lycka bara en underbart söt hund med namnet Lycka.
Kelpien "Lycka" är min kusins. Du kan läsa mer om henne på Annas blogg:
torsdag 15 oktober 2009
Kommentera mera!
Idag var jag på ett seminarium om hur tekniken förändrar politiken som arrangerades av tidningen Fokus. Internet, sociala medier och möjligheten att nå 1000-tals människor genom ett par knapptryckningar. Det pratades om Obamas kampanj (of course), Carl Bildts blogg och Piratpartiets sätt att skaffa väljare. Publiken lyssnade, diskuterade, twittrade och bloggade. Allt på samma gång. Och jag lärde mig att en blogg bara är ett socialt media om bloggaren svarar på kommentarer så att det blir som ett samtal. Jag ser mig själv som en social person så sätt igång och kommentera! Jag lovar att svara på allt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
