Stockholm i mitt hjärta (reviderad version)

Så här blev krönikan i Poppiustidningen:

Som utflyttad norrbottning får jag ibland frågan om varför jag bor i Stockholm. Inte lika ofta nu som när jag nyss hade flyttat hit för drygt tio år sedan. Det är främst personer som inte bor och aldrig har bott i Stockholm som undrar. Oftast säger de något i stil med:

- Nej, jag skull då aldrig kunna bo i Fjollträsk.

Och så är vi igång. Ibland försöker jag försvara mig. Säga något i stil med att jag vill bo i en stor stad med många möjligheter. Men varför ska jag försvara det? Som stolt och hemmakär norrbottning är det klart att jag har funderat en hel del på varför jag bor här?

Jag bor i Stockholm för att jag älskar den här stan. Jag älskar att det bor så mycket folk här. Att det bor så mycket olika folk. Folk från hela världen. Jag älskar utbudet av butiker, restauranger, biografer, barer, konserter, sportevenemang, kemtvättar och antikaffärer. Jag älskar att kunna äta på en restaurang som har en stjärna i Guide Michelin en helt vanlig torsdag. Jag älskar den utskällda kollektivtrafiken. Jag tycker att det är fantastiskt att jag kan ta mig överallt, utan att ha egen bil, för 690 kronor i månaden. Jag älskar närheten till allt. Att jag relativt snabbt kan vara ute på Arlanda och sedan ha hela världen för mina fötter. Och vattnet. Jag älskar att det är vatten överallt. Det finns en kaj att ha kalas på för alla. Jag älskar att jag bor i en av världens renaste städer där jag kan ta mig ett morgondopp i Mälaren innan jag går till jobbet. Jag älskar att se solen gå upp och färga husen på Norr Mälarstrand guldgula. Jag älskar Hötorget med sina fantastiska försäljare som kan få vem som helst att köpa vad som helst. Jag älskar att jag har så många av mina vänner här. Jag älskar helt enkelt den här stan. Så enkelt är det.

Men visst är det ibland irriterande svårt att få ta på Pitepalt, Kalix löjrom eller riktigt god åkerbärssylt.

Susanne Snäll/ före detta Pitebo – nu stolt Lilla Essingenbo.

Spring pappa, spring!

Idag hejar jag på den hurtiga fadern som springer Stockholm Maraton. 42 kilometer på asfalt. Det är långt och det är jobbigt. Jag har lovat att stå med en cola innan Västerbron på andra varvet. Det ska jag nog orka.

Jag hejar också på min kära vän Andreas Bjerke som springer för tredje gången.

Heja!

Liten blus för stor mage

En sväng till Fridhemsplan resulterade i två liter jordgubbar, Elle (UK-edition) och en söt blus från danska Custommade, köpt på Plagg.

En liten blus med plats för stor mage

Ledig dag

Ibland är lycka jordgubbar i filen och en ledig dag.

Tack själv, Stockholms stad!

Som tack för att jag cyklar fick jag idag en presentpåse av Stockholms stad.

- Varsågod, säger jag och ett stort tack för cykelkartan!

Jag behöver en ny eftersom jag precis jag bort vår till den numer stockholmsveckoboende och till-jobbet-cyklande fadern.

Ambivalens

Jag har fjorton par jeans som jag inte kan ha. Jag har åtta skjortor och några blusar som jag inte kan knäppa över bysten. Jag har en hel del tröjor som jag inte kommer att kunna ha de närmaste fem månaderna. Idag har jag rullat ihop jeansen, vikt skjortorna och tröjorna och lagt allt i en stor påse märkt med "kläder att ha när ungen är ute". Kvar i garderoben hänger tunikor, a-linjeformade klänningar, löst sittande koftor och byxor med ett gigantisk resår i midjan.

Jag är lite ambivalent när det gäller att bli tjock.

Resultat slutprojekt

Så här blev vårt slutprojekt på Poppius. Jag måste erkänna att jag var lite tveksam till om vi skulle fixa att göra en tidning. Men här är den och jag är väldigt stolt. Kolla in krönikan på sista sidan. Det är ett utvecklat och lite omskrivet blogginlägg från 2009.