Lätt som en plätt

Idag slog jag upp mina mörkbruna klockan kvart i tio. Kvart i tio, gott folk! Det är år sedan jag sov så länge. Det måste vara för att jag igår satte vinnaren, tvåan och trean i pojkvännens och mitt interna tips för Eurovisionsschlagerfestivalen.

Lätt som en plätt.

1. Tyskland (hur kan man motstå?)
2. Rumänien (en mörkhårig Catwoman)
3. Turkiet (låten växer trots att det låter skränigt till en början)

Vad jag vann? Jo, en middag på valfri restaurang. Hmm, undrar om det finns plats hos Mattias Dahlgren?

Om att vara olika

Tänk dig en helt vanlig lördagmorgon i slutet av maj. Överallt är det grönare än grönt, blommorna blommar och fåglarna kvittrar. Mitt i helgfrukosten säger den vinterälskande flickvännen:
- Åh, vad jag längtar till november. Jag saknar Vinterstudion på tv.
Pojkvännen som gillar vintern lite mindre svarar:
- Nej, när vi har den bästa tiden på året framför oss får du inte säga att du ser fram emot självmordsperioden.

Marcus Birro

Marcus Birro. Plötsligt är han överallt. Han är med i vartannat radioprogram, i olika sammanhang på tv och i intervjuer i tidningarna. Vart jag än vänder mig finns han där. Det måste vara nån slags promotionturné. Säkert kommer det en bok eller nått snart.

Alltså, jag gillar Marcus Birro. Jag kan liksom inte låta bli. Han är något så ovanligt som en ärlig och intellektuell, fotbollsälskande, mjuk machoman med enorm självdistans. Han älskar fotboll, han älskar Francesco Totti och han lotsar och parerar mer eller mindre patetiska, halvfulla, ensamma människor som ringer in till Karlavagnen för att ha någon att prata med på fredag kvällarna (okej, jag lyssnar på P4 men det är liksom ett helt eget inlägg).

Jag gillar också Marcus för att han inte gör sig till, han ställer sig inte in och han är öppen med sina fel och brister. Men framför allt för att han är modig. Det är modigt att våga vara ärlig. Ärlig mot sig själv och mot andra.

Marcus är författare och skriver böcker. Böcker som jag helt fördomsfullt tror är lite svåra. Jag har inte läst en enda. Men jag känner att jag kanske borde.

Sommarplaner

Sommarens semesterplaner börjar ta form.

Det blir fem veckor i stugan på Gotland. Surprise!
Har man en egen stuga får man ju se till att vara där också.

Vardagsinsikt

Jag sitter vid köksbordet, kollar min mejl och äter keso direkt ur burken. Och precis då inser jag, med fasa, att jag nog aldrig blir olympisk mästare i något.

Egentligen borde jag skippa ordet nog. Men jag kan liksom inte förmå mig att radera det. Som om det ändå finns ett litet, litet hopp någonstans.

Perspektiv II

När man är frisk har man många önskningar. När man är sjuk har man bara en.

Extremt dramatiskt i paradiset

I fjällen handlar det mycket om vädret. Alla pratar väder, gårdagens väder, dagens väder och självklart hur vädret ska bli imorgon. Vädret påverkar ju allt här. Kan man göra toppturen, nappar fisken och när blir snön sådär härligt sorbetig? Som alla vet så kan vädret i fjällen växla extremt snabbt. En minuten kan det vara strålande sol för att sedan slå om och bli vinande blåst och ymnigt snöfall. Det kan extremt kallt, som det var påsken för tre år sedan då vi hade -32, extremt mycket snö eller extremt varmt. Just nu är det sådär extremt varmt med runt +17 grader. Inte som i Haparanda men ändå varmt för årstiden och det innebär det att våren kommit igång snabbt. Extremt snabbt. Det tinar överallt och det tinar snabbt. Jokkarna är överfulla med smältvatten och i Abisko gör sig björkarna redo att slå ut.



Imorse när vi var på väg från Abisko till Katterjåkk såg vi en lavin gå i rännan vid Kopperåsen. Det var ett stort släpp som drog med sig snö, grus och jord. Vi var framme bara någon minut efter släppet och man ser tydligt hur smältvattnet eroderat under snön och orsakat lavinen. Väl framme i Katterjåkk nås vi av meddelandet att hela fjället är stängt på grund av extrem vårflod. Ja, så dramatiskt kan det vara i fjällen en vanlig vecka i mitten av maj.

Nu ser vi fram emot Nordiska mästerskapen i extremskidåkning. Stremt som Katla i Mammas nya kille skulle ha sagt.