Jag sitter vid köksbordet, kollar min mejl och äter keso direkt ur burken. Och precis då inser jag, med fasa, att jag nog aldrig blir olympisk mästare i något.
Egentligen borde jag skippa ordet nog. Men jag kan liksom inte förmå mig att radera det. Som om det ändå finns ett litet, litet hopp någonstans.
måndag 24 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar