Mysig morgon

Ännu en mysig morgon. Och tidig. Tur att jag har sällskap av en morgonpigg son och en gammal trotjänare.

När man stiger upp strax efter fem är kaffet ens bästa vän.

Vecka 27 i bilder

Vackra silverarmband

Åh, vad glad jag blev idag! Med vår eftersända post kom nämligen ett paket från min duktiga och kreativa kompis Anna som är silversmed. I paketet låg två helt underbart fina armband. Det ena är helt blankt. På det andra står det "operfekt". Precis som jag ville ha det. Så himla perfekt! Tusen, tusen tack fina Anna!

Du hittar Annas silverarmband och andra fina smycken i hennes webbutik Toka by Anna.

Prinsessan på ärten

Minns ni Victoria? Min kompis från förr som bott i London länge och som nu flyttat hem till typ Jävre (någonstans utanför Pite). Hon säljer barnkläder som du inte hittar på Storgatan eller på Ica Maxi i sin webbutik Kidkit.se Men.
Hon bloggar också. Om mannen, ungen och den glamorösa vardagen i Jävre (typ någonstans utanför Pite). Det är roligt. Ibland hysteriskt roligt. Ja, läs själva! Prinsessan på ärten. Jag är ju i stugan på ön och har halvtaskig uppkoppling och bloggar med en app på iPhonen. Därför blir länkning så ful. Jag ska undersöka hur jag kan fixa det. Jag lyckades fixa det. Allt som behövdes var lite lunch.

Lägger ner

Alltså, jag tror jag lägger ner. Jag har svalt all stolthet, ätit upp alla mina hattar och fått krypa till korset. Trots att det bryter mot alla mina principer, ja egentligen alla världens principer har jag..., jag vågar knappt skriva det, köpt Crocs. För att sedan förra måndagen (mer än en vecka, alltså) gått med värsta skavsåren på båda hälarna (jag besparar er bilderna men tänk köttsår) och utan att kunna ha skor över huvudtaget köpte jag ett par flip-flopsCrocs. Trots att det tar emot enormt måste jag erkänna att de är sjukt sköna. De är inte snygga någonstans men sjukt sköna. Så sköna att jag till och med har klickat hem ytterligare ett par.

Så, jag har lagt ner. Jag ger upp. Jag hälsar hem. Jag är inget annat än en riktig Foppatoffelsvenne.

Lunchen och utsikten

Utflyktsdag med lunchstopp på Hotell Djupvik. Räksallad med avokadoröra, mineralvatten och utsikten.

Hjärterus

Jag är en rätt lugn person (jag är ju norrlänning). Och lyckas för det mesta ha en cool attityd men det finns vissa saker som får hjärtat att slå extra fort. Som när lilleman reser sig mot allt som verkar stadigt (stolar, bord, papperspåsar) eller envisas med att stå i sängen då rusar det i hjärtat. Av den där föräldra-jag-måste-beskydda-dig-till-jag-dör-känslan och av stolthet. Tänk, lilleman är inte längre en bebis, utan liten pojke som snart har åtta tänder, sover hela natten och står upp. Herregud, vad det går fort.